Den stora Wittgenstein-tråden

[David H]

Betyder det här att du inte längre har förutfattade meningar?

Hur har dessa citat gagnat din förförståelse?

Genom att ändra mina förutfattade meningar…t ex att det fått mig att inse att jag förenklat och inte tagit vissa aspekter av tillvaron på tillräckligt allvar.

Nej. Men jag har till exempel lättare för att nå intersubjektiv samstämmighet med andra, jämfört med innan.

[Hubert]

Så det är ingen förutfattad mening att du har "lättare för att nå intersubjektiv samstämmighet med andra, jämfört med innan."?

Betyder det här att du inte längre har förutfattade meningar?

Genom att ändra mina förutfattade meningar…t ex att det fått mig att inse att jag förenklat och inte tagit vissa aspekter av tillvaron på tillräckligt allvar.

Nej. Men jag har till exempel lättare för att nå intersubjektiv samstämmighet med andra, jämfört med innan.

[David H]

Så det är ingen förutfattad mening att du har "lättare för att nå intersubjektiv samstämmighet med andra, jämfört med innan."?

Betyder det här att du inte längre har förutfattade meningar?

Nej. Men jag har till exempel lättare för att nå intersubjektiv samstämmighet med andra, jämfört med innan.

Jo, det är en förutfattad mening. Jag svarade tidigare "nej" på din fråga om att jag inte skulle ha förutfattade meningar. Förutfattade meningar har jag en massa.

[Hubert]

Citaten har inte varit till någon hjälp, eller?
Vad ska vi W till?

Så det är ingen förutfattad mening att du har "lättare för att nå intersubjektiv samstämmighet med andra, jämfört med innan."?

Nej. Men jag har till exempel lättare för att nå intersubjektiv samstämmighet med andra, jämfört med innan.

Jo, det är en förutfattad mening. Jag svarade tidigare "nej" på din fråga om att jag inte skulle ha förutfattade meningar. Förutfattade meningar har jag en massa.

[David H]

Citaten har inte varit till någon hjälp, eller?
Vad ska vi W till?

Så det är ingen förutfattad mening att du har "lättare för att nå intersubjektiv samstämmighet med andra, jämfört med innan."?

Jo, det är en förutfattad mening. Jag svarade tidigare "nej" på din fråga om att jag inte skulle ha förutfattade meningar. Förutfattade meningar har jag en massa.

Jo, citaten tycker jag är till hjälp, som jag skrev tidigare. Vi behöver W till att skapa världsfred.

[Anders]

..."En elev och en lärare. Eleven låter inte något förklaras för sig, för han avbryter ständigt med tvivel, till exempel om tingens existens, ordens betydelse osv. Läraren säger "Sluta avbryta mig och gör som jag säger. Hittills är dina tvivel inte alls meningsfulla."'...

Ja, då han ansåg sig ha förklarat alla filosofins problem med Tractatus och gav sig upp i bergen för att bli alplärare sägs det ju att han inte var nån mjuk och inkännande lärare precis...

[David H]

..."En elev och en lärare. Eleven låter inte något förklaras för sig, för han avbryter ständigt med tvivel, till exempel om tingens existens, ordens betydelse osv. Läraren säger "Sluta avbryta mig och gör som jag säger. Hittills är dina tvivel inte alls meningsfulla."'...

Ja, då han ansåg sig ha förklarat alla filosofins problem med Tractatus och gav sig upp i bergen för att bli alplärare sägs det ju att han inte var nån mjuk och inkännande lärare precis...

Om Wittgenstein påstått att han "förklarat alla filosofins problem" i Tractatus, tror jag att han ångrat den förklaringen efteråt. Nu tror jag dock inte riktigt att han formulerade sig på detta sätt, utan det är mer hur eftervärlden brukar presentera W.

Gällande W som lärare...ja, det är en intressant parallell du nämner, med detta citat. Ibland behövs det någon som lyssnar för att man ska kunna förklara. Men många tyckte att han satte för höga krav på eleverna, och det uppstod också situationer då han tog till fysiskt våld. Gällande det senare så var det i alla fall något som fick honom att åka runt efteråt till de berörda eleverna och be om förlåtelse. Och det är väl fint att en person kan ångra sig?
"Never stay up on the barren heights of cleverness, but come down into the green valleys of silliness", ska Wittgenstein ha sagt.
Jag tror dock han mer menade att det är viktigt att både kunna bestiga berg och kliva ner i dalar, när vi vill undersöka landskapet runt om oss.

[Hubert]

Som person var W (ö)känd som bully.
Läs gärna idéhistorikern Sten Anderssons utmärkta Filosofen som inte ville tala - Ett personligt porträtt av Ludwig Wittgenstein.
En tegelsten på +700 sidor. Norstedts 2012.

Jag citerar från s 231 Wittgensteins fall
"I den österrikiska rättshistorien går händelsen under namnet Der Vorfall Haidbauer, fallet Haidbauer.
Josef Haidbauer var en ynklig 11-årig pojke som Wittgenstein hade som elev. Han var fattig, bortkommen och sjuklig. Hans far hade dött tidigt, och modern arbetade som piga. Han led av leukemi och skulle komma att dö bara ett par år senare. Han saknade alla förutsättningar att bli en wittgensteinsk begåvning, och han var ett av dessa barn som kunde reta gallfeber på Volksschullehrer Wittgenstein. Och en dag brister alla fördämningar: han slår och slår, hårda knytnävslag rakt mot huvudet. Josef sjunker ihop och ramlar medvetslös ner på golvet.
Wittgenstein greps av panik."
Resten får ni läsa själva.
Resultatet blev att hans aristokratiska bakgrund räddade honom.

[David H]

Som person var W (ö)känd som bully.
Läs gärna idéhistorikern Sten Anderssons utmärkta Filosofen som inte ville tala - Ett personligt porträtt av Ludwig Wittgenstein.
En tegelsten på +700 sidor. Norstedts 2012.

Jag citerar från s 231 Wittgensteins fall
"I den österrikiska rättshistorien går händelsen under namnet Der Vorfall Haidbauer, fallet Haidbauer.
Josef Haidbauer var en ynklig 11-årig pojke som Wittgenstein hade som elev. Han var fattig, bortkommen och sjuklig. Hans far hade dött tidigt, och modern arbetade som piga. Han led av leukemi och skulle komma att dö bara ett par år senare. Han saknade alla förutsättningar att bli en wittgensteinsk begåvning, och han var ett av dessa barn som kunde reta gallfeber på Volksschullehrer Wittgenstein. Och en dag brister alla fördämningar: han slår och slår, hårda knytnävslag rakt mot huvudet. Josef sjunker ihop och ramlar medvetslös ner på golvet.
Wittgenstein greps av panik."
Resten får ni läsa själva.
Resultatet blev att hans aristokratiska bakgrund räddade honom.

Ja, detta är bedrövligt. Historien verkar också trovärdig, utifrån en läsning på Wikipedia, som inte borde ha anledning att förvränga: https://en.wikipedia.org/wiki/Haidbauer_incident

För att förstå W tycker jag absolut det är bra att sådana historier kommer fram i ljuset. Men jag tycker också det är bra att påpeka att han faktiskt bad om ursäkt senare, och visade tecken till ånger. Om det sen var så att hans familj verkade för att historien skulle tystas ner, så borde även de övriga inom den familjen bett om ursäkt.

[Hubert]

Ja, detta är bedrövligt. Historien verkar också trovärdig, utifrån en läsning på Wikipedia, som inte borde ha anledning att förvränga: https://en.wikipedia.org/wiki/Haidbauer_incident

För att förstå W tycker jag absolut det är bra att sådana historier kommer fram i ljuset. Men jag tycker också det är bra att påpeka att han faktiskt bad om ursäkt senare, och visade tecken till ånger. Om det sen var så att hans familj verkade för att historien skulle tystas ner, så borde även de övriga inom den familjen bett om ursäkt.

Händelsen är ett faktum, misshandel.
De som slår ska inte komma undan med ursäkter. Vad blir då kvar av rättstänkandet?
I England skällde och gormade han och gjorde sig inte känd som ömsint pedagog. Han hade helt enkelt rätt och de som inte fattade det fick känna på nävarna, bildligt alltså.

[Algotezza]

IQ, EQ och moral kan väl stundom vara i obalans både hos både filosofer och vanliga dödliga.

Sedan är frågan om det går att skilja mellan liv och verk. Bör de utgöra en harmonisk helhet? Kan en obehaglig person som mobbar andra skapa något betydelsefullt och fullödigt?

[Hubert]

Det går! Och det måste man.
Att inte göra det är ett intellektuellt misslyckande.

IQ, EQ och moral kan väl stundom vara i obalans både hos både filosofer och vanliga dödliga.

Sedan är frågan om det går att skilja mellan liv och verk. Bör de utgöra en harmonisk helhet? Kan en obehaglig person som mobbar andra skapa något betydelsefullt och fullödigt?

[Anders]

IQ, EQ och moral kan väl stundom vara i obalans både hos både filosofer och vanliga dödliga.

Sedan är frågan om det går att skilja mellan liv och verk. Bör de utgöra en harmonisk helhet? Kan en obehaglig person som mobbar andra skapa något betydelsefullt och fullödigt?

Men undrar hur det egentligen var i den familjen! Ludwig var ju inte direkt den ende dysfunktionelle. Även om flera av hans syskon också var begåvade. Frågan är kanske om denna dysfunktion påverkat hans filosofi negativt, och kanske delar av filosofins inriktning.

Om fler akademiska filosofer var begåvade barn från enkla hem, skulle filosofin se annorlunda ut? Sokrates skall, även om del av eliten ha kommit från ett enkelt hem. Och Kant, son till hantverkare, hade också något handfast i sin filosofi.

Även om den är svårgenomtränglig, soch stundtals briljant, av det jag har förstått av Tractatus, finns det något rörande naivt över den, den här iden om att världen skall bestå av en massa små faktum som med modal logik skall kunna fogas ihop till värld. Den senare Wittgenstein - som jag bara hört refererad, men ganska detaljerat - verkar ha insett det. Jag tycker jag kan se lite rikemanssonens omnipotens i att komma fram till nåt sånt.

[Hubert]

Jag tror inte W kom fram till någonting.
Han visste redan!

Men undrar hur det egentligen var i den familjen! Ludwig var ju inte direkt den ende dysfunktionelle. Även om flera av hans syskon också var begåvade. Frågan är kanske om denna dysfunktion påverkat hans filosofi negativt, och kanske delar av filosofins inriktning.

Om fler akademiska filosofer var begåvade barn från enkla hem, skulle filosofin se annorlunda ut? Sokrates skall, även om del av eliten ha kommit från ett enkelt hem. Och Kant, son till hantverkare, hade också något handfast i sin filosofi.

Även om den är svårgenomtränglig, soch stundtals briljant, av det jag har förstått av Tractatus, finns det något rörande naivt över den, den här iden om att världen skall bestå av en massa små faktum som med modal logik skall kunna fogas ihop till värld. Den senare Wittgenstein - som jag bara hört refererad, men ganska detaljerat - verkar ha insett det. Jag tycker jag kan se lite rikemanssonens omnipotens i att komma fram till nåt sånt.