Moderator: Moderatorgruppen
lynx skrev:Äsch, jag är nöjd med att ha läst handlingenSkriv gärna ett PM om du har någon teori.
Pollen skrev:Jag tycker fortfarande att det är intressant att du använder din upplevelse som argument i en filosofisk diskussion.
Pollen skrev:rekoj skrev:Citerar från tråden "Vad är slump?".Pollen skrev:Jag tycker fortfarande att det är intressant att du använder din upplevelse som argument i en filosofisk diskussion.
Jag tycker att det är intressant att du tycker det är intressant. Filosofiska argument handlar som jag ser det till sin kärna om maieutik, dvs att upptäcka/frammana insikten/kunskapen som vi har inom oss. Poängen är inte att du ska lära dig något som extern faktakunskap, utan du behöver förstå själv - och använda egna omdömet som måttstock om det är korrekt eller inte.
Sokrates använde sig av frågandet i sin maieutik, istället för att själv ge svar lät han sina samtalspartners komma på svaren själva, och det var ett sätt att tvinga fram denna inre förståelsen. Att uttrycka egna upplevelsen kan vara ett annat sätt att använda sig av denna teknik. Genom att jag bara uttrycker egna upplevelsen undviker jag att "lägga ord i munnen" på min samtalspartner, liksom att Sokrates undvek att lägga ord i munnen på andra parten genom att bara fråga. (Att använda sig av Sokrates frågeteknik har jag upplevt vara nästan lönlöst på filosofiforum, eftersom medlemmar här är inte lika lydiga som Sokrates interlokutörer. Om jag ställer en fråga här blir den vanligtvis förbisedd eller så får jag en motfråga till svars).
Den sokratiska metoden går ut på att visa vilken slutsatsen blir om vi följer en tankegång från dess utgångspunkt till dess yttersta konsekvens.
Har inget med upplevelser att göra.
Wikipedia skrev:Majeutik (maieutik, majevtik) är ett begrepp filosofen Sokrates använder sig av i sin kunskapsteori. Han menar att ett bra sätt att lägga kunskap på minnet är att locka fram kunskapen genom att en lärare stimulerar tänkandet istället för att ge svaren. Meningen är att den kunskap som kommer fram i en dialog skall uppfattas som själv alstrat vetande och inte som kunskap som kommer utifrån.
xion skrev:Jag lånade "Staten" på bibblan eftersom den så ofta citeras i filosofiska sammanhang.
Tyvärr en besvikelse. Jag står helt enkelt inte ut att läsa den.
Filosofi i den här formen kan få de flesta att tappa sugen.
Den är lika tråkig som en dubbeltimme i matte på mellanstadiet.
Den kan vara bra om man vill bevisa att en katt har tio svansar genom utnötningsprincipen. Till sist orkar man inte säga emot.
Anders skrev:xion skrev:Jag lånade "Staten" på bibblan eftersom den så ofta citeras i filosofiska sammanhang.
Tyvärr en besvikelse. Jag står helt enkelt inte ut att läsa den.
Filosofi i den här formen kan få de flesta att tappa sugen.
Den är lika tråkig som en dubbeltimme i matte på mellanstadiet.
Den kan vara bra om man vill bevisa att en katt har tio svansar genom utnötningsprincipen. Till sist orkar man inte säga emot.
Håller inte med och om den vore alltigenom kass skulle den knappast vatit så pass känd efter 2500 år. Låt oss konstatera att smaken är som baken.
xion skrev:Anders skrev:xion skrev:Jag lånade "Staten" på bibblan eftersom den så ofta citeras i filosofiska sammanhang.
Tyvärr en besvikelse. Jag står helt enkelt inte ut att läsa den.
Filosofi i den här formen kan få de flesta att tappa sugen.
Den är lika tråkig som en dubbeltimme i matte på mellanstadiet.
Den kan vara bra om man vill bevisa att en katt har tio svansar genom utnötningsprincipen. Till sist orkar man inte säga emot.
Håller inte med och om den vore alltigenom kass skulle den knappast vatit så pass känd efter 2500 år. Låt oss konstatera att smaken är som baken.
Det är en mycket omtalad bok som de flesta filosofiintresserade har läst.
Dessutom har den inspirerat många politiska tänkare.
Det är säkert mig det är fel på.
rekoj skrev:Sokrates pratade på en hel del, och möjligt att man från det kan uttolka olika metoder. Själv syftade jag endast till maieutiken, den så kallade barnmorskekonsten.
För många kan det nog vara svårt att föreställa sig en sanning eller förståelse som kommer inifrån. Det tycks ibland finnas en förväntan om att allt ska komma utifrån. Kanske därför detta tal om "argument" som jag har svårt att förstå mig på. Argument är väl nåt som matas på utifrån, och jag ser inte riktigt dess koppling till inre insikt. Tron att någon skulle försöka tuta i en att en katt har tio svansar, har väl även det och göra med föreställningen om att kunskapen är tänkt att komma utifrån och inte inifrån?
Jag funderar på om det är avsaknad av inre insikt som också kan driva en människa att vilja förkroppsliga sitt inre genom skapande av en ny individ. Ni vet, proceduren där en mans penis förs in i en kvinnas slida, som under vissa omständighet kan leda till att en ny individ skapas. Är det inte så att en nyfödd bebis för med sig en del svar om livets mysterium? Att bebisen är nära sanningen på nåt vis? Och att både mannen och kvinnan som är en del av denna process, får själva en slags ledtråd till livets mysterium om de är uppmärksamma och mottagliga för vad bebisen för med sig? Lite som i Fångarna på fortet när laget inte lyckas lösa gåtan som får porten att öppnas måste en av lagets deltagare stoppa in en lem i tigergapet för att få en ledtråd?
Här kom jag då in på barnmorskekonst rent bokstavligen. Kanske man kan uttrycka det som att maieutiken erbjuder en form av barnafödande utan att något fysiskt barn behöver vara inblandat, men den som inte gör sig mottaglig för maieutiken kommer vara mer benägen att sträva efter det fysiska
barnafödandet? Finner man inte det inre barnet kommer det upplevas som ett större behov att få ett yttre/fysiskt barn?
xion skrev:
Vad jag reagerar mot är känslan att bli manipulerad. Att motas vidare mot något som jag inte har kontroll över. Det skapar hos mig irritation och otålighet. Kanske därför jag aldrig lyckats så bra med studier.
xion skrev:Vad jag reagerar mot är känslan att bli manipulerad. Att motas vidare mot något som jag inte har kontroll över. Det skapar hos mig irritation och otålighet. Kanske därför jag aldrig lyckats så bra med studier.
rekoj skrev:xion skrev:
Vad jag reagerar mot är känslan att bli manipulerad. Att motas vidare mot något som jag inte har kontroll över. Det skapar hos mig irritation och otålighet. Kanske därför jag aldrig lyckats så bra med studier.
Hm.. livet är inte alltid enkelt. Vet inte till vilken grad jag kan relatera till det du skriver. Jag är väl likt du rädd för att tappa kontroll och bli manipulerad. Viss existentiell djup diskussion kan få mig att känna mig obekväm ibland, och det kan trigga igång flykt och avledningsmanövrar från mig. T ex när jag såg filmen Waking Life tittade jag på direktsänt nyhetsprogram samtidigt för att jag inte ville tappa verklighetskontakten som jag liksom kände att filmen höll att suga ifrån mig. Eller hur jag ska uttrycka det, jag vet inte. Det kan ha handlat om annat också, som jag inte riktigt förmår uttrycka.
Men kan det inte också finnas lägen där det faktiskt är värt att släppa kontrollen? När det gäller att göra sig tillgänglig/mottaglig för Sokrates texter exempelvis...vad är det värsta som kan hända? Antagligen inget jättehemskt. Antagligen händer mig inget jättehemskt heller om jag ser filmen Waking Life utan att försöka undvika att tappa någon kontroll. Kanske borde jag se filmen igen och vara helt fokuserad när jag gör det (men mycket möjligt är väl också att jag inte är mottaglig för filmen nu på samma sätt som jag var när jag försökte undvika den).
Pollen skrev: Själv ser jag inte att upplevelse/Erlebnis har någon relevans alls när vi talar filosofi.
Användare som besöker denna kategori: 48 och 0 gäster
