Anders skrev:David H skrev:Om något som skiljer filosofi från övriga ämnen tänker jag att det är att filosofin har en relativt sett högre abstraktionsnivå. Andra ämnen är mer nischade och detaljerade, medan filosofin är på en högre abstraktionsnivå. Men hamnar filosofin på en alltför hög abstraktionsnivå blir det bara irrelevant och verklighetsfrånvänt fluff-fluff.
Just eftersom filosofin är på en högre abstraktionsnivå tänker jag också att det faller naturligt att filosofin är sammanvävt med många olika andra ämnen, så som vetenskap, matematik och logik, psykologi, politik, religion och litteratur.... Alla dessa ämnen har inte nödvändigtvis så mycket med varandra att göra. En vetenskapsman kan till exempel vara bra vetenskapsman utan att intressera sig för litteratur, och författaren kan vara en bra författare utan att intressera sig för vetenskap. Men filosofin kan vara en gemensam nämnare för alla dessa, tänker jag.
Och något som kännetecknar en riktigt bra filosof är att det är en person som har förmåga att väcka intresse inom alla dessa områden. En person som såväl vetenskapsmän som poeter och matematiker och religiösa tänkare kan knyta an till och inspireras av.
Känner ”både ja och nej” inför den. Filosofen vill ha den stora bilden klar för sig, men ett väsentligt inslag i filosofin är att argumentera och det innebär ofta en djupdykning i detaljer. Frågeställningen är ofta av karaktären ”hur är det egentligen med…” men sedan kan man i diskussionerna bli hur detaljerad som helst. Utmaningen är lite att inte fastna i detaljerna utan att hela tiden kunna föra upp det man lärt sig till det större perspektivet.
Det är långt ifrån så enkelt som det kan verka. Vad är en detalj exempelvis? Går jag in på detaljnivå när jag ifrågasätter betydelsen av begreppet "detalj"?
Det går säkert att ge en massa kloka svar på frågan om vad är filosofi. Ett problem är dock att alla andra kommer tolka det som skrivs på helt olika sätt.
Jag brukar nämna att två av mina favoritfilosofer är Bourdieu och Wittgenstein. Och jag tycker de båda väl uppfyller kriterierna för att klassas som filosofer. Men det går också att konstatera att de är i mångt och mycket olika varandra. Bourdieu exempelvis ägnade mycket tid och energi åt empiriska fältstudier, medan Wittgenstein tog tydligt avstånd från att använda empirisk metod inom filosofi. Vid en ytlig anblick skulle det kunna förefalla paradoxalt, men jag menar att det inte alls behöver vara paradoxalt...
Detta om att ha hela bilden klar för sig....det må vara eftersträvansvärt, men så finns det också ordspråk som talar om att greppa efter mycket och mista hela stycket. Att ha viss ödmjukhet inför den egna okunskapen är viktigt tänker jag.
Vissa må vinna mycket popularitet bland en viss grupp under en viss tidsepok. Men något som kännetecknar riktigt bra filosofer tänker jag då är att de både klarar "tidens tand", och att de har förmåga att väcka intresse över kulturella gränser. Något som kan tilltala både människor i nutid, 100 år bak i tiden, 100 år fram i tiden, och tilltala människor från världens olika hörn,,, resonera såväl med analytisk filosofi som kontinental filosofi och österländska visdomstraditioner etc.
