Vad är filosofi?

[Smisk]

Det som gör att saker som existensen, kunskapens och värdets natur är filosofiska är för att dem för att vi skall kunna få klarhet i dem kräver av oss att vi använder perspektiv som skapar lite av ett sånt "olösligt problem" vid första anblicken.

De används som subjekt, dem om objekt.

Jag är språkliberal och värderar olika uppfattningar och kulturer så jag önskar att du värdesätter mitt perspektiv med så är jag tacksam.

https://sv.wiktionary.org/wiki/spr%C3%A5kliberal

Tråd om det kanske?

[Pilatus]

Det som gör att saker som existensen, kunskapens och värdets natur är filosofiska är för att dem för att vi skall kunna få klarhet i dem kräver av oss att vi använder perspektiv som skapar lite av ett sånt "olösligt problem" vid första anblicken.

De används som subjekt, dem om objekt.

Jag är språkliberal och värderar olika uppfattningar och kulturer så jag önskar att du värdesätter mitt perspektiv med så är jag tacksam.

Det framstår knappast som liberalt att uttrycka sig oklart och slappt. Det är min syn. Att kunna skilja på subjekt och objekt måste även en amatörfilosof klara.

[Smisk]

Det framstår knappast som liberalt att uttrycka sig oklart och slappt. Det är min syn. Att kunna skilja på subjekt och objekt måste även en amatörfilosof klara.

Jag ser inte att detta har med ämnet i tråden att göra faktiskt. Mitt sätt att vara och skriva på har du inte med att göra tänker jag. Hur jag framstår och ser på språkanvändning tycker jag inte du skall kränka, eller vad säger du? Varför inte sätta värde på olikheter och synsätt och personer istället?

Jag känner mig inte träffad av att uttrycka mig oklart och slappt direkt faktiskt

[Pilatus]

Det framstår knappast som liberalt att uttrycka sig oklart och slappt. Det är min syn. Att kunna skilja på subjekt och objekt måste även en amatörfilosof klara.

Mitt sätt att vara och skriva på har du inte med att göra tänker jag. Hur jag framstår och ser på språkanvändning tycker jag inte du skall kränka, eller vad säger du?

Det är inte min avsikt att kränka dig. Det är en uppmaning till dig att lära dig skillnaden mellan subjekts- och objektsformer. Det är en mycket god sed att vårda sitt språk. Läs på litet i Svensk språklära under Personliga pronomen. I all välmening.

[xion]

Det framstår knappast som liberalt att uttrycka sig oklart och slappt. Det är min syn. Att kunna skilja på subjekt och objekt måste även en amatörfilosof klara.

Mitt sätt att vara och skriva på har du inte med att göra tänker jag. Hur jag framstår och ser på språkanvändning tycker jag inte du skall kränka, eller vad säger du?

Det är inte min avsikt att kränka dig. Det är en uppmaning till dig att lära dig skillnaden mellan subjekts- och objektsformer. Det är en mycket god sed att vårda sitt språk. Läs på litet i Svensk språklära under Personliga pronomen. I all välmening.

Ett av mina barn använde länge ordet "den" istället för ja.
Dessutom skrev han, när han lärde sig skriva, allt utan mellanrum mellan orden och med många bokstäver spegelvända.
Det Smisk skriver är lättare att förstå, men jag förstår om det kan irritera en språkpolis.

[Pilatus]

Ett av mina barn använde länge ordet "den" istället för ja. Dessutom skrev han, när han lärde sig skriva, allt utan mellanrum mellan orden och med många bokstäver spegelvända.
Det Smisk skriver är lättare att förstå, men jag förstår om det kan irritera en språkpolis.

Men Smisk är ju inte ett litet barn som vi gärna har litet överseende med. Smisk uttalar sig om filosofiska frågor, men kan trots det vara mycket otydlig och vill inte förstå att filosofi till inte ringa del handlar om att förstå satser och ordklasser. Spelar det ingen roll hur vi uttrycker oss, vad spelar då roll?

[Smisk]

Det framstår knappast som liberalt att uttrycka sig oklart och slappt. Det är min syn. Att kunna skilja på subjekt och objekt måste även en amatörfilosof klara.

Mitt sätt att vara och skriva på har du inte med att göra tänker jag. Hur jag framstår och ser på språkanvändning tycker jag inte du skall kränka, eller vad säger du?

Det är inte min avsikt att kränka dig. Det är en uppmaning till dig att lära dig skillnaden mellan subjekts- och objektsformer. Det är en mycket god sed att vårda sitt språk. Läs på litet i Svensk språklära under Personliga pronomen. I all välmening.

Okey, du har en poäng där

[Smisk]

Ett av mina barn använde länge ordet "den" istället för ja. Dessutom skrev han, när han lärde sig skriva, allt utan mellanrum mellan orden och med många bokstäver spegelvända.
Det Smisk skriver är lättare att förstå, men jag förstår om det kan irritera en språkpolis.

Men Smisk är ju inte ett litet barn som vi gärna har litet överseende med. Smisk uttalar sig om filosofiska frågor, men kan trots det vara mycket otydlig och vill inte förstå att filosofi till inte ringa del handlar om att förstå satser och ordklasser. Spelar det ingen roll hur vi uttrycker oss, vad spelar då roll?

Jag har dyslexi dock. Man får räkna med olikheter i tänkande, förmågor och personlighet mm.

[Smisk]

Mitt sätt att vara och skriva på har du inte med att göra tänker jag. Hur jag framstår och ser på språkanvändning tycker jag inte du skall kränka, eller vad säger du?

Det är inte min avsikt att kränka dig. Det är en uppmaning till dig att lära dig skillnaden mellan subjekts- och objektsformer. Det är en mycket god sed att vårda sitt språk. Läs på litet i Svensk språklära under Personliga pronomen. I all välmening.

Ett av mina barn använde länge ordet "den" istället för ja.
Dessutom skrev han, när han lärde sig skriva, allt utan mellanrum mellan orden och med många bokstäver spegelvända.
Det Smisk skriver är lättare att förstå, men jag förstår om det kan irritera en språkpolis.

Jag kan dock läsa baklänges, upp och ned, skriva med både vänster och höger hand och både fram och baklänges och spegelvänt samt upp och ner. Inte jätte bra men jag kan det flytande. Däremot har jag dyslexi i grunden och hade svårt att läsa och skriva som barn. Nu skriver jag som ett rinnande vatten och jag tycker det går kanon. Jag läser dock sällan hela böcker då texter är för röriga i längden.

[Pilatus]

Ett av mina barn använde länge ordet "den" istället för ja. Dessutom skrev han, när han lärde sig skriva, allt utan mellanrum mellan orden och med många bokstäver spegelvända.
Det Smisk skriver är lättare att förstå, men jag förstår om det kan irritera en språkpolis.

Men Smisk är ju inte ett litet barn som vi gärna har litet överseende med. Smisk uttalar sig om filosofiska frågor, men kan trots det vara mycket otydlig och vill inte förstå att filosofi till inte ringa del handlar om att förstå satser och ordklasser. Spelar det ingen roll hur vi uttrycker oss, vad spelar då roll?

Jag har dyslexi dock. Man får räkna med olikheter i tänkande, förmågor och personlighet mm.

Visst, men dyslexi kan vara av litet olika slag, att vi inte ser att vi skriver fel, upprepar oss mm. Det innebär ofta att vi vet hur det skall vara. Andra gånger kan det hjälpa med att vi läser det vi skrivit innan vi postar det. Nu skall jag inte tjata mer i dag.

[Illusionen]

Ett av mina barn använde länge ordet "den" istället för ja. Dessutom skrev han, när han lärde sig skriva, allt utan mellanrum mellan orden och med många bokstäver spegelvända.
Det Smisk skriver är lättare att förstå, men jag förstår om det kan irritera en språkpolis.

Men Smisk är ju inte ett litet barn som vi gärna har litet överseende med. Smisk uttalar sig om filosofiska frågor, men kan trots det vara mycket otydlig och vill inte förstå att filosofi till inte ringa del handlar om att förstå satser och ordklasser. Spelar det ingen roll hur vi uttrycker oss, vad spelar då roll?

Själv störs jag inte så mycket av hur andra uttrycker sig språkligt, men jag är negativt inställd till tidningarnas och vissa
experters försök att tillåta sådant som jag som genuin svensk känner är direkt fel.
Oavsett våra kontroverser i övrigt, anser jag att du uttrycker dig på ett språkligt mycket bra och vårdat sätt Pilatus.
När jag skriver händer det ofta (till min frus förtjusning) att ordbehandlaren påpekar för mig att texten är/verkar ”ålderdomlig”.
Vissa av de här orden med ursprung från svunna tider har ofta en speciell innebörd/nyans som är svår att återge med mer
alldagliga ord, så det händer att jag trotsar ordbehandlarens rekommendationer.
När jag var ung fick vi t ex lära oss att ”dom” endast fick användas i talspråk, men det gäller tydligen inte längre.
Min ”ålderdomliga” språkkänsla reagerar starkt negativt på den här nyordningen, så jag anser att dagstidningarna inte lever upp
till sitt språkliga ansvar.

/ Illusionen

[Smisk]

Själv störs jag inte så mycket av hur andra uttrycker sig språkligt, men jag är negativt inställd till tidningarnas och vissa
experters försök att tillåta sådant som jag som genuin svensk känner är direkt fel.
Oavsett våra kontroverser i övrigt, anser jag att du uttrycker dig på ett språkligt mycket bra och vårdat sätt Pilatus.
När jag skriver händer det ofta (till min frus förtjusning) att ordbehandlaren påpekar för mig att texten är/verkar ”ålderdomlig”.
Vissa av de här orden med ursprung från svunna tider har ofta en speciell innebörd/nyans som är svår att återge med mer
alldagliga ord, så det händer att jag trotsar ordbehandlarens rekommendationer.
När jag var ung fick vi t ex lära oss att ”dom” endast fick användas i talspråk, men det gäller tydligen inte längre.
Min ”ålderdomliga” språkkänsla reagerar starkt negativt på den här nyordningen, så jag anser att dagstidningarna inte lever upp
till sitt språkliga ansvar.

/ Illusionen

Jag håller nog med om att det är lite viktigt att uttrycka sig ordentligt även om jag är språkliberal.
Framför allt när man faktiskt vill säga något i text så tycker jag man kan tänka på personen som uppfattar det och inte skriva hipp som happ. Det verkar uppenbart för mig att man i och med mobiltelefoni och korrigeringar av texter till större del accepterat mindre specifika texter där man skriver mer i talspråksform och med olika symboler som skall förmedla känslor mm ^^

Det är helt enkelt lite för komplext när hela världen kommunicerar med varandra med korta bilder, klipp och texter.

[David H]

Jag tänker att du är ute och cyklar. Du använder "filosofi" som lära eller levnadsval.. men "filosofi" i egentlig bemärkelse sysslar inte med sådant. Om du talar om essens så handlar det om avgränsningar och egenskaper, vad som är sant eller falskt. Och hur vi har kunskap om det.

Som jag sagt tidigare, Österländsk "filosofi" är inte filosofi i västerländsk mening och att kalla det för det är bara att förvirra. Det är helt olika saker. Det är vad vi skulle benämna mystik eller religion..levnadslära..osv. Den akademiska filosofin handlar om något annat och det är det som är "filosofi"..och nej det har inte jag bestämt. Läs de klassiska filosoferna, Platon, Aristoteles, sextusen empiriskas..osv...se på och lyssna inte på Bing.

Man kan hävda att det här är vad som gjort västerländsk filosofi så steril, nämligen att den blivit helt 'sekulär' och avskild från teologi och livsfilosofi. Det här var något som den franciskanske teologen Peter John Olivi (ca. 1248–1298) oroade sig över, nämligen att den nyupptäckta aristoteliska filosofin ej underordnades den kristna sanningen. Han fruktade att världen nu skulle komma att förstås i strikt naturalistiska termer och att det snart inte kommer finnas plats för Gud och det kontemplativa livet: "Jag häpnar över att hedningen Aristoteles och araben Averroës, likväl som andra okristna filosofer, högaktas och hyllas och tillerkänns så stor auktoritet, speciellt när det gäller sakral teologi" (jfr. Rist, Augustine Deformed, s. 140).

Enligt Olivi handlar aristotelisk filosofi om världsliga men ej andliga ting. Visserligen är aristotelisk filosofi inte helt fel. Problemet var att den tycktes svår att förena med den augustinska helhetsfilosofin, trots Aquinos enorma insats. Därmed gick den andliga och världsliga helheten med tiden förlorad och bröts till slut sönder i den kartesiska världssyn som förgiftar våra själar än idag. Richard H. Schlagel menar att modern filosofi misslyckats kapitalt. Se The Waning of the Light: The Eclipse of Philosophy (The Review of Metaphysics 57, Sept 2003, 105-133).

Sett överlag kan vi väl konstatera att västerländsk filosofi sträcker sig över många olika områden, även den akademiska filosofin. Huvudfårorna av den västerländska akademiska filosofin har länge ansetts vara dels den analytiska filosofin, som tenderar att hämta mer inspiration från naturvetenskapliga ämnen, och dels den kontinentala filosofin, som tenderar att hämta mer inspiration från humanistiska ämnen. I Sverige är då den analytiska traditionen överlag mer etablerad, men det beror också på vilket lärosäte man studerar, då exvis filosofiundervisningen vid Södertörns högskola är mer kontinentalt inriktad.

Att det skulle vara avskilt från "livsfilosofi" ställer jag mig tveksam till. Inte ens det Aristoteles skrev var väl fritt från så kallad livsfilosofi, om man till exempel ser den Nikomachiska etiken, där han skrev om vad han anser är det goda livet, hur en person borde leva sitt liv.
Teologiska aspekter fanns väl också i flera av de gamla klassikerna. Om man t ex tänker det Platon skrev om idévärlden och Daimon?

[Tartaros]

Sett överlag kan vi väl konstatera att västerländsk filosofi sträcker sig över många olika områden, även den akademiska filosofin. Huvudfårorna av den västerländska akademiska filosofin har länge ansetts vara dels den analytiska filosofin, som tenderar att hämta mer inspiration från naturvetenskapliga ämnen, och dels den kontinentala filosofin, som tenderar att hämta mer inspiration från humanistiska ämnen. I Sverige är då den analytiska traditionen överlag mer etablerad, men det beror också på vilket lärosäte man studerar, då exvis filosofiundervisningen vid Södertörns högskola är mer kontinentalt inriktad.

Att det skulle vara avskilt från "livsfilosofi" ställer jag mig tveksam till. Inte ens det Aristoteles skrev var väl fritt från så kallad livsfilosofi, om man till exempel ser den Nikomachiska etiken, där han skrev om vad han anser är det goda livet, hur en person borde leva sitt liv.
Teologiska aspekter fanns väl också i flera av de gamla klassikerna. Om man t ex tänker det Platon skrev om idévärlden och Daimon?

Det handlar inte om VAD man har för ämne utan HUR man hanterar det. Om vi går tillbaka till Sokrates så handlar det om ödmjukhet inför vad vi kan veta och hur vi får denna kunskap. Det är också skillnaden mellan "livsfilosofi" i lös bemärkelse och Aristoteles Dygdetik. Det handlar om att du kan presentera goda och välgrundade argument för dina påståenden. Detta har ju sedan utvecklats genom historien till i dag. Oavsett om det handlar om analytisk eller kontinental Filosofi så gäller det. Man skall inte förvillas av att de gamla filosoferna även jobbade med frågor som i dag hanteras av naturvetenskapen mm utan just hur t.ex. Aristoteles med sin analytiska lära och med syllogismer argumenterade för sina påståenden utifrån den kunskap de möjligt kunde ha vid den tiden. Filosofin hämtar inte inspiration utan riktar sig snarare till olika objekt om det nu är naturvetenskapen eller sociologin så handlar det om just att kritisera dess förutsättningar och argument oavsett om det är utifrån ett analytiskt eller fenomenologiskt/kontinentalt håll.

Det är trist att man inte får läsa filosofi i grundskolan redan i lågstadiet så man får lära sig argumentationsanalys, logik, vetenskapsteori, fenomenologi osv..

[David H]

Sett överlag kan vi väl konstatera att västerländsk filosofi sträcker sig över många olika områden, även den akademiska filosofin. Huvudfårorna av den västerländska akademiska filosofin har länge ansetts vara dels den analytiska filosofin, som tenderar att hämta mer inspiration från naturvetenskapliga ämnen, och dels den kontinentala filosofin, som tenderar att hämta mer inspiration från humanistiska ämnen. I Sverige är då den analytiska traditionen överlag mer etablerad, men det beror också på vilket lärosäte man studerar, då exvis filosofiundervisningen vid Södertörns högskola är mer kontinentalt inriktad.

Att det skulle vara avskilt från "livsfilosofi" ställer jag mig tveksam till. Inte ens det Aristoteles skrev var väl fritt från så kallad livsfilosofi, om man till exempel ser den Nikomachiska etiken, där han skrev om vad han anser är det goda livet, hur en person borde leva sitt liv.
Teologiska aspekter fanns väl också i flera av de gamla klassikerna. Om man t ex tänker det Platon skrev om idévärlden och Daimon?

Det handlar inte om VAD man har för ämne utan HUR man hanterar det. Om vi går tillbaka till Sokrates så handlar det om ödmjukhet inför vad vi kan veta och hur vi får denna kunskap. Det är också skillnaden mellan "livsfilosofi" i lös bemärkelse och Aristoteles Dygdetik. Det handlar om att du kan presentera goda och välgrundade argument för dina påståenden. Detta har ju sedan utvecklats genom historien till i dag. Oavsett om det handlar om analytisk eller kontinental Filosofi så gäller det. Man skall inte förvillas av att de gamla filosoferna även jobbade med frågor som i dag hanteras av naturvetenskapen mm utan just hur t.ex. Aristoteles med sin analytiska lära och med syllogismer argumenterade för sina påståenden utifrån den kunskap de möjligt kunde ha vid den tiden. Filosofin hämtar inte inspiration utan riktar sig snarare till olika objekt om det nu är naturvetenskapen eller sociologin så handlar det om just att kritisera dess förutsättningar och argument oavsett om det är utifrån ett analytiskt eller fenomenologiskt/kontinentalt håll.

Det är trist att man inte får läsa filosofi i grundskolan redan i lågstadiet så man får lära sig argumentationsanalys, logik, vetenskapsteori, fenomenologi osv..

Det rödmärkta här är jag benägen att hålla med om. Men min invändning är väl då att jag menar att även inom österländska traditioner behandlas etiska frågor om det goda livet på ett välgrundat sätt. Det finns goda och välgrundade argument inom exempelvis taoism och buddhism menar jag. Samtidigt som det också går att göra invändningar på olika sätt....liksom det också går att argumentera för eller emot Aristoteles, tänker jag.
Hämtar inte filosofin inspiration från andra? Nog är det väl så att filosofer ofta läser och citerar personer inom andra områden i alla fall...och det tänker jag är något som hör samman med att låta sig bli inspirerad.

Angående filosofiundervisning i grundskolan...är jag benägen att hålla med, men det krävs ju såklart att det är vettig filosofiundervisning. Filosofiundervisningen på gymnasiet var okej tycker jag, men höll inte jättehög kvalitet, och det ingick ingen undervisning i logik alls, vilket jag tycker är märkligt. Det talas ibland om att det är viktigt att lära sig matte för att öva upp det logiska tänkandet....men varför då inte lära sig LOGIK för att öva upp det logiska tänkandet? Matematiken kan väl sägas handla om logikens kvantitativa aspekter, medan exvis satslogik och formell argumentationsanalys handlar mer om kvalitativa aspekter inom logik. Det senare är nog minst lika viktigt, tänker jag.