Vad är filosofi?

[Pilatus]

Kanske är kausalitet sådant begrepp som anses sant men går ej att bevisa? Hur skulle beviset se ut?

Är det inte ett empiriskt bevis, vi tycker oss se en orsak till varje händelse. Det är i och för sig rätt. Det finns alltid en orsak till att något händer. Det finns även en orsak till radioaktivt sönderfall. Den radioaktiva isotopens instabilitet är en orsak, den är i statistisk mening dömd att falla sönder förr eller senare. (Det finns åtskilliga isotoper som är stabila.) Vi kan bara inte avgöra när en instabil isotop sönderfaller, eller om det finns något som triggar t ex att kol-14 förlorar en neutron och blir kol-13.

Men om vi ser till min hypotes att många händelser i vardagen tycks ha ett antal likvärdiga utfall. Kastar Naturen tärning då för att avgöra om orsaksimpulsen leder till a eller b? Eller finns inte sådana slumpvariationer i naturen? Jag vill tro att sådana slumpfaktorer omger oss varje dag.

Har någon svarat på frågan, vad gör jag om fem år? Ofta i samband med våra jobb.

[Kreativ]

Men om vi ser till min hypotes att många händelser i vardagen tycks ha ett antal likvärdiga utfall. Kastar Naturen tärning då för att avgöra om orsaksimpulsen leder till a eller b? Eller finns inte sådana slumpvariationer i naturen? Jag vill tro att sådana slumpfaktorer omger oss varje dag.

Jag svarade inte på din fråga eftersom jag inte riktigt förstod den. Men nu hänger jag med.

För mig är "olyckshändelser" och "orsak-verkan" samma sak. D v s två olika begrepp eller uttryck för samma fenomen. När händelser har ett antal likvärdiga utfall (oftast bara två) så slår dessa ut varandra tills en ytterligare process korsar en av dem så att det andra får ett övertag. Så, nej, jag tror inte riktigt på sådana slumpvariationer. Detta kan kallas "determinism," "kausalitet", "slumpen" men det orsakas av samma fenomen: orsak-verkan.

Dock är jag även öppen för att intentionalism är ett förekommande fenomen utöver orsak-verkan (som Algotezza tog upp). Bara avsikt utifrån intelligens och medvetenhet kan ha inflytande på kausalitet/slump/determinism.

[Pilatus]

När händelser har ett antal likvärdiga utfall (oftast bara två) så slår dessa ut varandra tills en ytterligare process korsar en av dem så att det andra får ett övertag.

Oh, ett slags naturens mystik? Så denna dialektiska kamp mellan utfall a och b (t ex krona eller klave) följer inte något sant slumpmönster (i detta fall "random walking")? Hur utvecklas händelserna då?

Det är bara det att jag drar slutsatsen att slumpen även gäller var dags händelser. Det betyder inte att vi är slumpens offer, men våra liv och vår dag utvecklas inte efter någon rätlinjig mall, slumpen gör att vi pendlar mellan ytterlägen. Vissa människor förmår att hålla strama tyglar, de låter sig inte störas av ovidkommande stimuli. Andra är i händelsernas våld och de vet aldrig riktigt hur dagen slutar.

[Pilatus]

Vi är tvungna att konstruera en verklighet som fungerar.

Jag tror att vi försöker finna mönster och modeller som motsvarar hur verkligheten är.

[Anders]

Det finns nog med räknenissar och petimetrar för att driva grejerna vidare sen. Det här skulle fånga in filosoferna till att bedriva filosofi!

Men starta gärna en tråd med någon av de stora frågorna som du talar om. Du nämnde globaliseringen, det är verkligen en fråga som delar befolkningar.

Liberala idéer som är för frihet och handel över gränserna. Så alla som blir förskräckta då det ju innebär konkurrens och de nationella monopolen måste börja utveckla sin verksamhet. Statliga institutioner som brakar samman av sin egen tyngd. Ingångslöner som lämnar ungdomar i sticket.

Och vi tycks vägra att se att det finns andra nationer som också vill vara med och dela på välfärden och som antagligen anser att vi som verkligen konsumerar det mesta som jorden producerar kan hålla igen om vi vill. Det råder redan brist på vissa råvaror, miljöfrågor, överkonsumtion, krig, intervention ...

Det som gör det ganska fruktlöst att starta sådana trådar är just att folk vill ha svar, tydliga mysiga svar, helst genom att argumentera. Och det är, anser jag, inte en framkomlig väg. Det gäller istället att få upp alla kort på borden, att ha hela härket framför sig, bara samla på sig hela smörjan och ta kompromisser efter situation. Och det är inte lika tilltalande som vetenskapens snygga svar.

Jag skulle önska att man istället för att argumentera, kunde hjälpas åt att skapa en bild, kanske genom ett ifrågasättande, men så avskalat från personlig prestige och självhävdelsebehov som möjligt.

Kanske man skulle börja en sådan tråd, och i förstainlägget liksom samla ihop allt som framkommit i tråden? Kan det vara en vettig väg?

[Anders]

Nej jag tror inte på determinism.
Hade en flickvän en gång som starkt trodde på "ödet". Jobbigt värre då dessa människor kommer med efterhandskonstruktioner. Det var liksom "ödet" igen, fast i efterhand.
Frågade henne en gång kan du ta fram din kristallkula och förutspå något som inte har hänt ännu men kommer att hända.
Nej, gick inte. Hon var inte dum i huvudet, utbildad sjuksköterska som hade specialiserat sej inom en gebit, men hade en fix ide om förutsägbarhet i livet.
Människan är på något sätt fri fast ändå inte då ödet bestämmer i slutändan.

Jag hävdar att det här med "determinism" är en ganska politisk konstruktion, men jag inte helt säker på hur. Människor som växt upp under enklare förhållanden och ur en enklare släkt har sett färre möjligheter, man har inte skapat sitt liv, livet gör det ena och det andra med en. Inte så att det betyder något negativt, men. Man upplever livet på en gång som mer ödesbestämt, men samtidigt ganska ad hoc. Är man från en högre klass har man uppmanats att "skapa sitt liv". Kanske inte går sådär klockrent att göra det dagarna i ända, men man upplever ändå en större känsla av överblick, och man känner ett ansvar för att göra val. Riktigt hur det här landar i deterministiska ställningstaganden som uppkommer är jag lite osäker på, men jag har svårt att tro att ens bakgrund inte skulle påverka en då man ser på en fråga som determinismen. Det är ju som grundbegrepp lite av en spetsfundighet, men då man verklighetsanpassar iden, gillar eller inte gillar iden, så kommer den att vägas mot ens egna invanda uppfattningar om kausalitet och förutsägbarhet. Tror jag.

[Pilatus]

Det som gör det ganska fruktlöst att starta sådana trådar är just att folk vill ha svar, tydliga mysiga svar, helst genom att argumentera. Och det är, anser jag, inte en framkomlig väg. Det gäller istället att få upp alla kort på borden, att ha hela härket framför sig, bara samla på sig hela smörjan och ta kompromisser efter situation. Och det är inte lika tilltalande som vetenskapens snygga svar.

Jag skulle önska att man istället för att argumentera, kunde hjälpas åt att skapa en bild, kanske genom ett ifrågasättande, men så avskalat från personlig prestige och självhävdelsebehov som möjligt.

Kanske man skulle börja en sådan tråd, och i förstainlägget liksom samla ihop allt som framkommit i tråden? Kan det vara en vettig väg?

Jag tror att metoden att skapa en verbal bild skulle bli mycket kaotisk, expressiv som en målning av Jackson Pollock. Skulle den efterföljande analysen kunna få fatt i någon ända av härvan?

[Anders]

Det som gör det ganska fruktlöst att starta sådana trådar är just att folk vill ha svar, tydliga mysiga svar, helst genom att argumentera. Och det är, anser jag, inte en framkomlig väg. Det gäller istället att få upp alla kort på borden, att ha hela härket framför sig, bara samla på sig hela smörjan och ta kompromisser efter situation. Och det är inte lika tilltalande som vetenskapens snygga svar.

Jag skulle önska att man istället för att argumentera, kunde hjälpas åt att skapa en bild, kanske genom ett ifrågasättande, men så avskalat från personlig prestige och självhävdelsebehov som möjligt.

Kanske man skulle börja en sådan tråd, och i förstainlägget liksom samla ihop allt som framkommit i tråden? Kan det vara en vettig väg?

Jag tror att metoden att skapa en verbal bild skulle bli mycket kaotisk, expressiv som en målning av Jackson Pollock. Skulle den efterföljande analysen kunna få fatt i någon ända av härvan?

Att styra ett land eller ett företag måste ha lite av den här karaktären, det gäller att veta en himla massa om luddiga problemställningar som kommer upp och hantera dessa då bränder skall släckas.

[Kreativ]

Oh, ett slags naturens mystik?

Naturens mystik? Vad menar du med detta begrepp?

Så denna dialektiska kamp mellan utfall a och b (t ex krona eller klave) följer inte något sant slumpmönster (i detta fall "random walking")? Hur utvecklas händelserna då?

Det utvecklas som jag sa, mekaniskt. Huruvida krona eller klave hamnar överst beror på mängden kraft i fingret som flippar myntet; vilket avgör höjden myntet når; vilket avgör mängden varv myntet snurrar innan det når marken. En person som skulle kunna ta allt detta med i beräkning skulle hypotetiskt kunna tillämpa precis tillräckligt med kraft för att myntet ska snurra precis så många varv att det lägger sig som personen i fråga önskar.

Det är bara det att jag drar slutsatsen att slumpen även gäller var dags händelser. Det betyder inte att vi är slumpens offer, men våra liv och vår dag utvecklas inte efter någon rätlinjig mall, slumpen gör att vi pendlar mellan ytterlägen. Vissa människor förmår att hålla strama tyglar, de låter sig inte störas av ovidkommande stimuli. Andra är i händelsernas våld och de vet aldrig riktigt hur dagen slutar.

De som är i händelsernas våld är fast i lagen om orsak-verkan; vilket är slumpen som jag ser det. De som inte låter sig påverkas av det som händer är mer fria från kausalitet genom kontroll över sinnets tankar och känslor.

[Kreativ]

Å andra sidan i en lång serie slantsingling blir fördelningen jämn. Hur förklara detta?
Är slumpen demokratisk?

Slumpen/kausalitet/orsak-verkan är "demokratisk" i och med att en av universums grundläggande lagar är balans. Detta är som jag ser det den riktiga innebörden bakom begreppet "karma."

[Pilatus]

Slumpen/kausalitet/orsak-verkan är "demokratisk" i och med att en av universums grundläggande lagar är balans. Detta är som jag ser det den riktiga innebörden bakom begreppet "karma."

Men står inte karma för resultatet av våra handlingar som människor?

[Kreativ]

Men står inte karma för resultatet av våra handlingar som människor?

Karma = orsak-verkan.
Naturligtvis ger en människas handlingar (orsak) upphov till reaktioner (verkan) oftast i en lika stor proportion. Vänliga handlingar ger vänliga tillbaka, elaka ger elaka tillbaka, o s v.

Jag tror att vi alla har ödet i våra händer och är förmögna att styra våra liv. På gott och ont.

Jag håller inte med. De flesta människor är fast i lagen om orsak-verkan. Och styra våra liv vart? De flesta mål och ideal folk satt upp är även det ett resultat av orsak-verkan från inre (psykologiska) eller yttre (kulturella) influenser. Förmåga att kunna styra sitt liv kräver att du har en kompass som kan visa rätt riktning. Men om denna riktning dikteras av samhällets ideal eller dina egna preferenser naturen gav dig är det mer ödet/kausalitet än fri vilja.

[Anders]

Jag tror inte på mumbojumbo karma.
Jag tror att vi alla har ödet i våra händer och är förmögna att styra våra liv. På gott och ont.

En tanke som säger en del om det liv du fötts till?

[Anders]

Slumpen/kausalitet/orsak-verkan är "demokratisk" i och med att en av universums grundläggande lagar är balans. Detta är som jag ser det den riktiga innebörden bakom begreppet "karma."

Men står inte karma för resultatet av våra handlingar som människor?

Säg det till jordbävningsoffren i Italien.

[Pilatus]

Men står inte karma för resultatet av våra handlingar som människor?

Säg det till jordbävningsoffren i Italien.

Varför då? Karma är inte ett begrepp som jag omfattar.

Det är inom buddhistiska och hinduistiska läror som människor håller sig med karma-liknande budskap.
Förr ofta även inom den kristna kyrkan. "Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda." Gal 6:7