rekoj skrev:Jag har lyssnat igenom några avsnitt av Filosofiska Rummet från senaste åren, och det programmet är väl ett av den akademiska filosofins tydligaste ansikten utåt. Bland annat hade de ett avsnitt "Filosofi 2020" där de talade om de största filosofiska frågorna under det gångna året.
Nu vet jag inte om Filosofiska rummet är helt representativt för akademisk filosofi i allmänhet (antagligen inte), men jag upplever i alla fall en tydlig tendens att fokusera på aktuella samhällsfrågor i programmet. Det var i stort sätt allt som programmet Filosofi 2020 handlade om. Och visst kan jag hålla med om att det är viktigt för filosofin... säg vi får global uppvärmning enligt värsta scenarierna, då är det risken att det är "game over" för mänskligheten, globalt kärnvapenkrig...också game over för mänskligheten. En riktigt allvarlig pandemi, mycket mer dödlig och smittsam än covid-19, kan nog också kan innebära game over. Och jag tror inte vi vill ha eller är ute efter den typen av game over.
Målsättningen om att rädda mänskligheten från att hamna i avgrunden upplever jag som nyttig, men i detta projektet menar jag att det kan vara viktigt att olika personer har olika roller, och där upplever jag ofta att de så kallade filosoferna hamnar i kläm. När de diskuterar aktuella samhällsfrågor i Filosofiska Rummet och har någon som tituleras som "filosof" i studion, upplever jag ofta att det är denna personen som är mest fördomsfull och bidrar minst med vettiga kommentarer. Just eftersom filosoferna ofta saknar sakkunskap och specifik expertis, är de benägna att istället utgå från klyschor och sina förutfattade meningar, och de uttrycker oftast åsikter som är allmänt gångbara i samhället, men föga originella.
Jag kan tycka att filosoferna istället borde vara mer försiktiga att uttala sig i sakfrågor, och istället vara mer som "bollplank" åt andra (andra kan vara verkliga experter, eller bara vanliga människor som har bestämda uppfattningar och tror sig veta hur saker förhåller sig). Utmana andra med frågor och nya infallsvinklar, som gör att deras kunskap kan problematiseras, eller fördjupas och kanaliseras bättre. Filosofi handlar mycket, som jag ser det, om att ha en förståelse för abstrakta relationer...och kunna skapa teoretiska modeller. Men exakt hur väl modellerna överensstämmer med specifik situation i verkligheten, är en fråga som till stor del måste lämnas obesvarad / lämnas över till andra.
En viktig utmaning för filosofin tror jag är detta att hitta rätta abstraktionsnivån. Att abstrahera och ta frågor till metanivå är ofta värdefullt. Men jag ser inget egenvärde i att alltid ta frågor till en högre metanivå. Tvärtom tänker jag det handlar om att hitta en god balans. Nu när jag skriver detta meddelande är det inte som att jag sitter på läktaren och tittar på medan andra spelar en svår match... nej, nej, jag är själv en spelare i laget och klockan tickar ner, och läget är allvarligt. Men det betyder inte heller att jag tanklöst måste tokrusa efter bollen. Jag behöver inte tvärsluta äta kött och jag behöver inte omedelbart ringa telefonsamtal till alla världsledare som hotar starta kärnvapenkrig.
Pollen anmärkte på hur jag skrev ordet "kan". Att säga att man "kan" äta den vita flugsvampen, exempelvis, det må ju vara korrekt, men förmedlar inte viktig information om huruvida svampen är giftig eller skadlig etc. Och det är en vettig invändning, tänker jag. Att slentrianmässigt slänga in ordet "kan" i alla meningar jag skriver, innebär att jag riskerar att hamna i en överdrivet försiktig och passiv roll. I vissa situationer lämpar det sig, medan det inte lämpar sig i andra situationer. Kanske är min roll att vara en back, men det betyder ju inte att jag måste backa hela vägen in i egen målbur.
Att filosofer kan ha svårt för fotboll illustreras ju tydligt i den här videon, en sällsynt anordnad match mellan grekiska och tyska filosofer.
//rekoj, i väntan på perfekta eureka-ögonblicket