Vad är filosofi?

[Tartaros]

Det rödmärkta här är jag benägen att hålla med om. Men min invändning är väl då att jag menar att även inom österländska traditioner behandlas etiska frågor om det goda livet på ett välgrundat sätt. Det finns goda och välgrundade argument inom exempelvis taoism och buddhism menar jag. Samtidigt som det också går att göra invändningar på olika sätt....liksom det också går att argumentera för eller emot Aristoteles, tänker jag.
Hämtar inte filosofin inspiration från andra? Nog är det väl så att filosofer ofta läser och citerar personer inom andra områden i alla fall...och det tänker jag är något som hör samman med att låta sig bli inspirerad.

Jo olika filosofer tar ju säkerligen upp argument och analyser från andra discipliner det är inget konstigt med det. Men när det gäller t.ex. vetenskapen så sysslar ju just vetenskapsteorin med att dissikera vetenskapens argument och kunskapsanspråk. Filosofin är ju egentligen ingen vetenskap utan lite utav vetenskapernas polis.
När det gäller österländska vishetsläror så kan de säkerligen bygga på en hel del goda argument men inte på samma stringenta sätt som hos akademisk filosofi. Men det är svårt att säga då de olika traditionerna skiljer sig oerhört redan på ett begreppsmässigt plan. Vi får ofta bilden av större likhet i och med att texter mm översätts med språkliga begrepp från våran tanketradition vilket redan per definition ger en felaktig förståelse. Som att det t.ex. benämns "filosofi".

Angående filosofiundervisning i grundskolan...är jag benägen att hålla med, men det krävs ju såklart att det är vettig filosofiundervisning. Filosofiundervisningen på gymnasiet var okej tycker jag, men höll inte jättehög kvalitet, och det ingick ingen undervisning i logik alls, vilket jag tycker är märkligt. Det talas ibland om att det är viktigt att lära sig matte för att öva upp det logiska tänkandet....men varför då inte lära sig LOGIK för att öva upp det logiska tänkandet? Matematiken kan väl sägas handla om logikens kvantitativa aspekter, medan exvis satslogik och formell argumentationsanalys handlar mer om kvalitativa aspekter inom logik. Det senare är nog minst lika viktigt, tänker jag.

Nej "filosofi" blir väldigt ofta nån typ av blaskig idéhistoria, tyvärr. Ja i dagens samhälle med datorer och programmering och allmänna digitalisering så är ju logiken helt klart oerhört viktig. Från argumentationsanalys, satslogik mm till programmeringsspråk eller hela datorns uppbyggnad. Eller varför inte trafiksystem, tåg....inte minst hos stadsplanerarna tycks det vara brist på det.

Jag tycker alltid det är lustigt när religiösa människor skriver med mobil eller data att vctanskap och logik är strunt utan det är tron som är allt..samtidigt som beviset för logiken överlägset fungerar är mediet de använder för att skriva påståendet

[Anders]

Logiken är ett verktyg som filosofer kan använda sig av. Men jag har aldrig ens hört talas om att det finns nån typ E=mc2 fast i modal logik som gör detsamma för filosofin. Men det kanske finns såna bland de akademiska filosoferna? Vore kul att se vad i så fall. Annars är allt stort i filosofin oftast beskrivet i prosa, från grottliknelsen och framåt. Även om cogito ergo sum osv kan följa efter nog så logiska resonemang.

[David H]

Logiken är ett verktyg som filosofer kan använda sig av. Men jag har aldrig ens hört talas om att det finns nån typ E=mc2 fast i modal logik som gör detsamma för filosofin. Men det kanske finns såna bland de akademiska filosoferna? Vore kul att se vad i så fall. Annars är allt stort i filosofin oftast beskrivet i prosa, från grottliknelsen och framåt. Även om cogito ergo sum osv kan följa efter nog så logiska resonemang.

Logiken är ju som sagt ett verktyg, och inte någon produkt, till skillnad från exvis E=mc2 som väl kan ses som en produkt/resultat av empirisk forskning i kombination med logiska resonemang.

Logiken i sig skapar väl dock ingenting? Tänker man att den ska göra det anar jag att man missförstått något. Man kan exvis använda satslogik för att klargöra vad som menas när förvirring och oklarheter uppstått i kommunikation, och för att klargöra resonemang för sig själv och andra.
Det kan väl vidare jämföras vid när man sitter och räknar mattetal - beräknandet i sig skapar inget konkret av värde, åtminstone inte innan det satts i nån konkret meningsfull kontext.

[David H]

Citerar från tråden om Jaget...

Men angående "filosofihatten" så är det upp till var och en att använda den på sitt sätt som jag ser det

Att filosofera: handlar det om att klä på sig, eller att klä av sig? Mer intressant filosofi är när det blir mer naket, tänker jag. Men det kan verkligen vara knepigt på så många olika sätt. Sagan Kejsarens nya kläder illustrerar detta ganska väl, tänker jag. Även om en person klär av sig och visar sig helt och hållet naken, är det inte säkert vad andra kommer se. Ser man någon annans nakenhet, kan det väcka en medvetenhet om kläder, och när vi inte förmår att se det på oss själva är det istället en risk att vi projicerar det på andra. I berättelsen inbillade sig åskådarna att kejsaren hade kläder på sig, och ganska ofta tänker jag att motsvarande situationer händer i verkligheten också.
Anledningen till att inte ta av sig sin filosofihatt när man lämnar filosofidiskussionen, kan ju vara att man aldrig satte på sig hatten i förstone.

[Algotezza]

Logiken är ett verktyg som filosofer kan använda sig av. Men jag har aldrig ens hört talas om att det finns nån typ E=mc2 fast i modal logik som gör detsamma för filosofin. Men det kanske finns såna bland de akademiska filosoferna? Vore kul att se vad i så fall. Annars är allt stort i filosofin oftast beskrivet i prosa, från grottliknelsen och framåt. Även om cogito ergo sum osv kan följa efter nog så logiska resonemang.

Logik, förnuft och observationer är väl vad filosofin bygger på. Om du skall formalisera ett i och för sig ganska enkelt resonemang som du uttryckt i löpande prosatext, kräver detta rätt mycket utrymme och tankekraft. även om det bara handlar om satslogisk formalisering. Skall du använda dig av t.ex. predikatlogik blir det ännu mer komplicerat. Men det är ett bra sätt iofs att syna ett resoenmang noggrant i sömmarna och se om det verkligen håller och är koherent. Framförallt är det effektiv hjärngympa, i stil med Soduko på samurajnivå.

För att logiska resonmaneg skall fungera måste preimsserna vara sanna och relevanta. De konntrafaktiska villkorssatserna är ett intressant problem. Då måste man resonera induktivt via sannolikheter för deduktion fungerar inte.

[David H]

När senast redde vi ut något problem med hjälp av satslogik här på forumet? Ibland tänker jag att logiken kommer till användning, och en del oenigheter beror på logiska missförstånd…men sällan går det så långt att det ska kännas motiverat att utföra någon predikatlogisk uppställning med dess kodning osv, tänker jag. Och jag har nog aldrig ens varit med om att någon jag diskuterat med tagit till detta heller (lite synd kanske)

De flesta problem i filosofisk diskussion tänker jag hamnar på en annan nivå. Till exempel kan bristen på uppriktighet vara ett problem…så som när den ena personen inte riktigt besvarar andra personens fråga. Och vi har väl en del svårigheter att synkronisera med varandra tänker jag.

[Algotezza]

När senast redde vi ut något problem med hjälp av satslogik här på forumet? Ibland tänker jag att logiken kommer till användning, och en del oenigheter beror på logiska missförstånd…men sällan går det så långt att det ska kännas motiverat att utföra någon predikatlogisk uppställning med dess kodning osv, tänker jag. Och jag har nog aldrig ens varit med om att någon jag diskuterat med tagit till detta heller (lite synd kanske)

De flesta problem i filosofisk diskussion tänker jag hamnar på en annan nivå. Till exempel kan bristen på uppriktighet vara ett problem…så som när den ena personen inte riktigt besvarar andra personens fråga. Och vi har väl en del svårigheter att synkronisera med varandra tänker jag.

När jag var lärarkandidat för många år sedan försökte jag formalisera Kierkegaards resonemang om giftermål i en klass på gymansiet. Enda gången jag fick lite beröm av metodiklektorn..

[David H]

Citerar från annan tråd…

En sak som är bra med filosofi är att man aldrig kommer till ett slutmål. Alla svar reser nya frågor. Det finns alltid mer att tillägga.

Det må kanske vara sant. Men är det så att det går att väcka frågor kring varje svar, tänker jag också att det är viktigt att visa omdöme. Fokusera vad som är relevant… försöka hitta konstruktiva o meningsfulla vägar framåt.

Wittgenstein skrev självkritiskt:

A good guide will take you through the more important streets more often than he takes you down side streets; a bad guide will do the opposite. In philosophy I’m a rather bad guide.

Det finns alltid en massa valmöjligheter, och att vara en bra guide är knappast så enkelt. Den som ser sig själv som en dålig guide är dock nog ofta bättre guide än den som tror sig har förmåga att alltid visa bästa vägen fram

[Pilatus]

Den som ser sig själv som en dålig guide är dock nog ofta bättre guide än den som tror sig har förmåga att alltid visa bästa vägen fram

Njea, du moraliserar. Kanske relevant om någon ser sig som en guide?

Det vi söker svar på är sådant som väcker vår nyfikenhet? Inom filosofi är det mycket sådant som hur något är, kanske oftare än varför? På så sätt är det kanske inte fel att diskutera existentialism. Men kommer man så långt då? Många blev kritiska till Sartre m fl som satt och hängde över en kopp kaffe på Café de Flore i Paris. Men vad skulle vara en bättre syssla? Sport är populärt, bilar, hästar, nöjesvärlden händelser ... ?

[David H]

Den som ser sig själv som en dålig guide är dock nog ofta bättre guide än den som tror sig har förmåga att alltid visa bästa vägen fram

Njea, du moraliserar. Kanske relevant om någon ser sig som en guide?

Det vi söker svar på är sådant som väcker vår nyfikenhet? Inom filosofi är det mycket sådant som hur något är, kanske oftare än varför? På så sätt är det kanske inte fel att diskutera existentialism. Men kommer man så långt då? Många blev kritiska till Sartre m fl som satt och hängde över en kopp kaffe på Café de Flore i Paris. Men vad skulle vara en bättre syssla? Sport är populärt, bilar, hästar, nöjesvärlden händelser ... ?

Nog må det vara så att jag moraliserar (i betydelsen, använda omdöme), och att moralisera kan väl ses som ett sätt att filosofera? Och sen koppling mellan moralisera, filosofera och guida? Behöver något utesluta det andra?
Beror helt på sammanhang tänker jag. Guidning kan väcka associationer om en slags envägskommunikation, en guide som visar vägen för turister, men jag tänker också att guidning kan handla om att visa vägen för varandra tillsammans. Vi kan vara varandras guider.

Och att vi söker svar på sådant som väcker vår nyfikenhet… men hur hanterar man problem när det inte finns någon nyfikenhet? Någon kanske bestämt sig för att Ryssland eller USA är onda, och har inte minsta nyfikenhet att omvärdera den uppfattningen. Filosofi kanske då kan handla om att faktiskt väcka nyfikenhet där nyfikenhet saknas?

[Pilatus]

Och att vi söker svar på sådant som väcker vår nyfikenhet… men hur hanterar man problem när det inte finns någon nyfikenhet?

Det vore ju en hopplös situation. Jag tror jag skulle undvika ett sådant sällskap.

Någon kanske bestämt sig för att Ryssland eller USA är onda, och har inte minsta nyfikenhet att omvärdera den uppfattningen.

Rysslands historia är intressant och där finns en mängd nationalekonomiska frågor som måste varit mycket svåra att handskas med. Hur förvandla ett bondesamhälle till en modern industrination? Ingen visste och man experimenterade och teoretiserade. Samma med Kina, Det stora språnget. Otåligheten ledde till omfattande katastrofer. Ondska, ja visst, man gick för hårt fram och fick folk emot sig.

I USA fick man genomlida ett inbördeskrig. Republikanerna är verkligen inte framåtsträvande. Varifrån får de alla röster, den relativt låga kulturnivån på landsorten, den konservativa kristenheten med motstånd mot kvinnans emancipering.

Filosofiskt kan man ju ställa frågan om reformation alltid är möjlig. Kanske är revolution enda lösningen i ett samhälle som halkat efter, ekonomiskt och kulturellt? Eller är det bättre att låta det vara? Men är det längre möjligt i ett land som Iran? Befolkningen vet vad ett mer sekulärt samhälle innebär. till skillnad från mullornas strävan och förhoppning om att 700-talet var bäst?

[David H]

Och att vi söker svar på sådant som väcker vår nyfikenhet… men hur hanterar man problem när det inte finns någon nyfikenhet?

Det vore ju en hopplös situation. Jag tror jag skulle undvika ett sådant sällskap.

Om nyfikenheten vore död, vore det måhända en hopplös situation. Det går inte att väcka något som är dött. Men om det däremot är så att nyfikenheten snarare sover, att den finns latent, men inte aktivt i medvetandet...då är situationen annorlunda, tänker jag. Och jag tänker att det finns all anledning att anta att nyfikenhet finns latent även bland personer som inte synbart visar någon nyfikenhet.
Människors kroppar och människors hjärnor är väl trots allt väldigt lika på insidan, så inte heller där tänker jag det finns grund för något antagande om att vi skulle vara så radikalt annorlunda varandra.

Någon kanske bestämt sig för att Ryssland eller USA är onda, och har inte minsta nyfikenhet att omvärdera den uppfattningen.

Rysslands historia är intressant och där finns en mängd nationalekonomiska frågor som måste varit mycket svåra att handskas med. Hur förvandla ett bondesamhälle till en modern industrination? Ingen visste och man experimenterade och teoretiserade. Samma med Kina, Det stora språnget. Otåligheten ledde till omfattande katastrofer. Ondska, ja visst, man gick för hårt fram och fick folk emot sig.

I USA fick man genomlida ett inbördeskrig. Republikanerna är verkligen inte framåtsträvande. Varifrån får de alla röster, den relativt låga kulturnivån på landsorten, den konservativa kristenheten med motstånd mot kvinnans emancipering.

Det du nämner här, tänker jag kan vara bra exempel på vad som krävs för att faktiskt väcka någons latenta nyfikenhet. Någon kanske till exempel inte är minsta intresserad av att ompröva sin uppfattning om att "Ryssland är onda" eller "USA är onda", men däremot kanske personen i fråga inte är främmande inför att få lära sig mer om respektive lands historia.
Och när man då får mer kunskap om t ex ryska samhället från antiken till samtiden, så landar man kanske också i en helt annan förståelse om varför ryska samhället ser ut som det gör nu. Och plötsligt kan man därefter kanske vara redo att ompröva sin uppfattning om den ryska ondskan. Eller vice versa om USA.
Är det någonstans där nyfikenheten djupsover, gäller det ibland att hitta omvägar för att ta sig fram tänker jag. Man får försöka hitta sätt att avleda, styra in samtalet i en riktning där det går ta sig framåt.

[David H]

En sak som är bra med filosofi är att man aldrig kommer till ett slutmål. Alla svar reser nya frågor. Det finns alltid mer att tillägga.

Det där skulle jag vilja modifiera lite, eller utveckla.
Man filosoferade länge om vad malaria var, vad en atom var, vad som snurrade runt vad i universum. Sen fick man ett svar "bra nog" och då blev det inte intressant att filosofera om längre. Filosofin söker sig dit vetenskapen inte har gett svar skulle jag säga.
Nu är det rätt menlöst att filosofera om det rent fysikaliska, vetenskapen gör det bra (om man bortser från att all hypotesskapande och slutsatsdragining har en stark karaktär av filosofi).

Och här kan man stoppa in den "Analytiska" vs den "Kontinentala" filosofin. Jag vill hävda att den analytiska lite grann är ett försök för filosofin att stanna kvar i nån slags akademins finrum, genom att man studerar sånt som språk och logik. Men vad för något matnyttigt kommer ur det? Jag vill hävda att allt tänkande som skall vara i någon mening akademiskt också ha avsikt att vara produktivt. Och jag har sen jag började bry mig i filosofi på allvar runt 2010 inte hittat någon egentlig användning för alla de här om en räv kan kallas räv i ett parallellt universum. Känns mest som om det handlar om att samla gigabits i nån databas för papers, alla såna funderingar. !! Jag blir gärna motsagd här, det här har mer karaktären att jag känner att jag missat nåt än att jag har kommit på nåt !!

Den kontinentala filosofin, däremot, existentialismen o.d. tror jag definitivt är på rätt spår. Det handlar där om det rent humanistiska. Jag tycker definitivt att typ det Bourdieu talar om gränsar mot existentialism, och även de rent filosofiska verken, Heidegger, Sartre och andra driver vetandet framåt. Nu forskas det ju bigtime på hjärnans funktion, Anders Hansen och andra producerar resultat, och även typ kognitiv psykologi hittar mer om tänkandet som får allt bättre evidens. Vi har ju sånt som "växthuseffekten, men vad göra åt den", som synnerligen något som inte är fysik och logik, utan humanism och i mitt tycke klart gränsande till existentialism. Filosofer och tänkare som Rosling, Zizek, Pinker och Peterson funderar produktivt på sådana här bitar.

Filosofin letar sig fram till ställen där intressanta frågetecken finns, skulle jag hävda.

Här är jag benägen att tänka att bra filosofi alltid strävar efter någon slags helhetsgrepp. För att det ska bli intressant är det många olika delar som behöver integreras. Det går inte att lämna ute språk och logik. Det går inte lämna ute psykologi, religion, sociologi, naturvetenskap. Och det går inte att lämna ute känslor. Och vidare...så som ens fritidsintressen, hobbies, ens privatliv och sexliv, även allt detta går in på filosofins område, tänker jag.

Att till exempel döma ut "analytisk filosofi" tänker jag vore att dra väl många över en kam. Man kan ifrågasätta om det ens är meningsfullt att göra någon uppdelning mellan analytisk och kontinental filosofi. Om vi bara ser över filosofiforumet här... Är vi som postar inlägg här analytiska filosofer, kontinentalfilosofer, något blandat däremellan, eller varken eller? Om det inte går att dela in oss forumskribenter på sådant sätt - kanske det inte heller är rimligt att dela in akademiska filosofer på liknande sätt heller?
Går inlägg som skrivs här på forumet att delas in mellan matnyttiga inlägg, och onödiga ordbajseri-inlägg? Jag tänker att det är mer komplicerat än så.

Filosofi när det är som mest intressant tänker jag har en tendens att väcka förståelse om hur allt hänger samman. T ex koppling mellan naturvetenskap, religion, psykologi och sociologi....eller för den delen koppling mellan analytisk filosofi och kontinental filosofi.

[David H]

Nog är det möjligt att filosofera och bidra till filosofi på olika sätt, men jag är benägen att säga att det bästa filosoferandet sker med hela livet som insats. Klassiskt exempel här är väl Sokrates som fick offra sitt liv, eller Diogenes med tunnan.

Gällande nutida akademisk filosofi…Om vi lite förenklat tänker oss akademiska filosofer filosofera 9-17 måndag till fredag, de aldrig blandar in sitt eget personliga liv i sitt filosoferande och när arbetsdagen är slut är de också noga med att inte ta med sig jobbet hem. De varken tänker på filosofi eller pratar filosofi på sin fritid.
Kan det komma ut nåt bra av det? Eller borde de snarare valt en annan yrkesbana om de vill leva sitt liv på detta sätt?

Själv tänker jag att det inte är omöjligt att dessa kan bidra med något av värde till filosofin, men att det antagligen inte kommer ske i någon större utsträckning.
Och i praktiken gör väl sällan akademiska filosofer som verkar leva sina liv mer eller mindre på sådant sätt, särskilt mycket avtryck utanför egna facket? Jag menar t ex hur ofta diskuteras det nutida akademiska filosofer här på forumet? Och hur mycket plats får de i samhällsdebatten?

[xion]

Nog är det möjligt att filosofera och bidra till filosofi på olika sätt, men jag är benägen att säga att det bästa filosoferandet sker med hela livet som insats. Klassiskt exempel här är väl Sokrates som fick offra sitt liv, eller Diogenes med tunnan.

Gällande nutida akademisk filosofi…Om vi lite förenklat tänker oss akademiska filosofer filosofera 9-17 måndag till fredag, de aldrig blandar in sitt eget personliga liv i sitt filosoferande och när arbetsdagen är slut är de också noga med att inte ta med sig jobbet hem. De varken tänker på filosofi eller pratar filosofi på sin fritid.
Kan det komma ut nåt bra av det? Eller borde de snarare valt en annan yrkesbana om de vill leva sitt liv på detta sätt?

Själv tänker jag att det inte är omöjligt att dessa kan bidra med något av värde till filosofin, men att det antagligen inte kommer ske i någon större utsträckning.
Och i praktiken gör väl sällan akademiska filosofer som verkar leva sina liv mer eller mindre på sådant sätt, särskilt mycket avtryck utanför egna facket? Jag menar t ex hur ofta diskuteras det nutida akademiska filosofer här på forumet? Och hur mycket plats får de i samhällsdebatten?

Kanske som att svära i kyrkan, - men jag håller med Lin Yutang.
Filosofi ska inte handla om filosofi - det ska handla om livet.