Vad är filosofi?

Moderator: Moderatorgruppen

A
Inlägg: 486
Blev medlem: 23 aug 2004 18:17

Vad är filosofi?

Inläggav A » 17 nov 2011 23:35

Vad är det? Är jag säker på att du förstår mig när jag menar "det"? Du kanske tänker på nått annat som du tänkte på nyss, och tror att DET är "det". Är det subjektivt? Är filosofi subjektivt? Vart startar man? Vet man vad det betyder? Kan man svaret på frågan "Vad är filosofi?" genom att ställa den, eller räcker det bara med att titta på den? Om man för första gången ställer frågan, hur kan man då vara säker på att man ställer den rätt? Måste man inte ha hjälp på traven, som första gången man lär sig gå? Lär man sig gå själv eller måste man ha hjälp? Är det fusk att lära sig att gå med hjälp av stödet mot väggarna? Är det fusk att lära sig att filosofera med hjälp av böcker? Är inte filosofi något som alla kan eller är det bara filosofi-experter som kan filosofera?

Varför frågar man saker? Varför vill man veta? Vad är det som vill veta? Är det jag som vill veta, eller är det något jag har lärt mig att fråga? Jag kanske inte lär mig att veta, jag kanske bara blir bättre på att fråga? Men vad skulle det vara bra för? Vad är frågor bra för?

Om man frågar sig vad filosofi är, så kanske man måste fråga sig vart den börjar? Så, finns det något som inte är filosofiskt? Är det inte filosofiskt att spela fotboll och bara tänka på matchen? Hur vet man att alla som spelar är med i matchen? Dom kanske egentligen filosoferar? Men, när dom bara spelar, så spelar dom verkligen då? När är jag säker på att matchen har börjat? Börjar matchen vid startsignalen eller börjar den i omklädningsrummet?

Endel säger att filosofi är en verksamhet, men om det är en verksamhet, så när startade den? Då måste man fråga sig själv när man börjar tänka på filosofi. Tänker jag på filosofi nu? Eller: tänker jag filosofiskt nu? Är det någon skillnad på att tänka på filosofi och på att tänka filosofiskt?

Är jag klar nu? Om jag skriver lite till, blir det bättre då? Jag ställer mest frågor men får jag några svar? Om jag bara ställer frågor så kanske man kan kalla det för fråglust? Är man full av fråglust när man är filosofisk? Kan filosofi existera utan att man ställer några frågor?

Där! Jag tror jag vet! Jag tror att jag vet att filosofi är att fråga! Men, filosofi betyder ju "kärlek till visdom". Frågor har väl inte så mycket med "kärlek till visdom" att göra? Så då kanske jag har fel och rätt i att jag måste veta mer om frågan för att kunna ställa den.

Så då börjar jag om. Vad är "kärlek till visdom"? Är det säkert att man verkligen menar detta när man frågar "vad är filosofi"? Om jag lyckas få en majoritet som säger "ja så är det", så är det verkligen så då?

Men om jag kollar på wikipedia så står det att
Filosofi, från grekiskans philosophia (φιλοσοφία), "kärlek till visdom", är en intellektuell disciplin som kritiskt studerar de mest grundläggande frågorna. "Finns det någon verklighet utanför mina tankar?", "Vad är kunskap?", "Vad är sanning?", "Vad gör en handling värdefull?", "Har människor och djur värde och är de i så fall lika eller olika?", "Vad är tid?" är frågor som ställs inom filosofin.

och är till exempel frågan "Vad är tid?" kärlek till visdom? Eller är det svaret som är kärlek till visdom? För jag måste ju följa regelverket, jag måste ju göra vad som är rätt.

Alltså har jag filosoferat fel eftersom jag inte vet vad som är kärlek till visdom.

* * *

Hm.. det tål att granskas detta med om "kärlek till visdom" är den enda tolkningen av ordet "filosofi". Kallade grekerna det som dessa höll på med för "kärlek till visdom"? Om visdom var det som dom ville ha, hur var dom säker på att att dom sökte efter visdom?

Ärligt, om jag ställer frågan "vad är visdom" så måste jag kolla upp visdom på wikipedia, eller så, för att veta vad det är för fråga jag ställer. Men om jag skippar det, och ställer frågan: vad är det jag vill veta? Jag skulle kunna tänka mig att det är samma sak?

Så, vad är det jag vill veta? Ärligt talat så pendlar jag mellan svaret "jag vet inte" och bara ren koncentration som försöker formulera en fråga som jag inte kommer på. Är det då så att frågan inte finns eller är det jag som inte kommer på den? Ska jag anklaga mig själv eller finns det verkligen ingen fråga?

De frågor som jag skulle kunna formulera är "Finns Gud", "Finns det, å det å det å det"...

Jag ställde frågan "Finns Gud"... och tänkte på svaret... men kom på att det finns nygjorda chockladbollar i kylen.

A
Inlägg: 486
Blev medlem: 23 aug 2004 18:17

Inläggav A » 18 nov 2011 00:09

Marko skrev:
Jag ställde frågan "Finns Gud"... och tänkte på svaret... men kom på att det finns nygjorda chockladbollar i kylen.


Kommer du att se på gud på ett nytt sätt när du ätit den goda konfektyren i kylen ?

Haha, jag vet faktiskt inte hur jag ska fortsätta där jag slutade... men jag tyckte det var ett bra slut att sluta där minns jag. Tackar som frågar! Den var god! Och på ett sätt så trodde jag att det var nog Gud själv in action, det med att tanken på att chokladbollar finns kom in i mitt huvud från att jag försökte komma på ett svar på finns gud?

Marko
Avstängd
Inlägg: 5409
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 18 nov 2011 00:36

A skrev:
Marko skrev:
Jag ställde frågan "Finns Gud"... och tänkte på svaret... men kom på att det finns nygjorda chockladbollar i kylen.


Kommer du att se på gud på ett nytt sätt när du ätit den goda konfektyren i kylen ?

Haha, jag vet faktiskt inte hur jag ska fortsätta där jag slutade... men jag tyckte det var ett bra slut att sluta där minns jag. Tackar som frågar! Den var god! Och på ett sätt så trodde jag att det var nog Gud själv in action, det med att tanken på att chokladbollar finns kom in i mitt huvud från att jag försökte komma på ett svar på finns gud?


: ), Kanske det finns någon koppling där. konfektyr och Gud i tankens sammetsartade volym : o

Tankar är underliga, det ser ut som ologiska kopplingar utan samband, men är det verkligen så ?
Har en saga någon reell inverkan på vårt vardagsliv, är då sagan av obetydlig verkan ? är det bara en fantasi ?
Kanske det finns kopplingar mellan tanke(dröm/fantasi) och verklighet ?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 18 nov 2011 01:14

Filosofi borde byta namn till klarhet, som det egentligen bör betyda, men hur många så kallade
filosofer behöver vi då inte stryka ur listan, väldigt få frambringar faktiskt en klarhet i svaren,
istället tycks de ha utgått från en se mig, hör mig, kom ihåg mig attityd, samtidigt som de
maniskt tuggar sin fradga utblandad med nonsens och obegripligheter vilket knappast bringar KLARHET.

Det är lätt att förstå orsakerna till det mesta av sammelsuriet,  förr så visste de ju knappt hur saker och
ting fungerade, de gissade och spekulerade, en och annan kom nära sanningen men mer än så blev det
ju aldrig och numera har ju modern vetenskap så gott som trängt undan de flesta kända namn bland
gårdagens filosofer rätt in i skamvrån där de hör hemma, så frågan man kan ställa sig är om filosofin ens
har något berättigande kvar och då svarar jag själv med det jag skrev inledningsvis, jo att bringa klarhet
till dem som älskar kunskap men avskyr dravel.

Jo ett område kan de hålla sig till i den klassiskt traditionella stilen, metafysisiska frågor, för dit når nog
aldrig vetenskapen då det ligger bortom det rent fysiskt mätbara.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 18 nov 2011 01:25

Apropå förr,

Vetenskaplig definition.

På tillfrågan hvad kemi vore för slag svarade
Berzelii dräng en gång: "Först och främst skall jag hemta
en hop saker på stora flaskor; sedan häller man dem i
mindre burkar, så i små glas; så kokar man dem och
gör en hop andra hocus pocus, tills de slutligen slås i en
stor balja, som jag hvarje morgon tömmer ut på
sopbacken. Det är kemi."

Marko
Avstängd
Inlägg: 5409
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 18 nov 2011 03:47

Zokrates,
Jo ett område kan de hålla sig till i den klassiskt traditionella stilen, metafysisiska frågor, för dit når nog
aldrig vetenskapen då det ligger bortom det rent fysiskt mätbara.


Man kan väl se metafysik lite som att där vetenskapen inte har svar eller letar efter förklaringar så existerar metafysiken.
Man kan pussla med idéer som vetenskapen  tagit fram men ännu gjort slutsatser om. Man försöker se en given sak ur ett vidare perspektiv Jag ser inte metafysiken som att gud eller något övernaturligt styr det som händer och sker.
Slutsatsen av en hypotes kan bli fysiskt objektiv eller att man finner en subjektiv förklaring, med metafysiken som verktyg.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 18 nov 2011 09:20

Zokrates skrev:Filosofi borde byta namn till klarhet, som det egentligen bör betyda, men hur många så kallade
filosofer behöver vi då inte stryka ur listan, väldigt få frambringar faktiskt en klarhet i svaren,
istället tycks de ha utgått från en se mig, hör mig, kom ihåg mig attityd, samtidigt som de
maniskt tuggar sin fradga utblandad med nonsens och obegripligheter vilket knappast bringar KLARHET.

Det är lätt att förstå orsakerna till det mesta av sammelsuriet,  förr så visste de ju knappt hur saker och
ting fungerade, de gissade och spekulerade, en och annan kom nära sanningen men mer än så blev det
ju aldrig och numera har ju modern vetenskap så gott som trängt undan de flesta kända namn bland
gårdagens filosofer rätt in i skamvrån där de hör hemma, så frågan man kan ställa sig är om filosofin ens
har något berättigande kvar och då svarar jag själv med det jag skrev inledningsvis, jo att bringa klarhet
till dem som älskar kunskap men avskyr dravel.

Jo ett område kan de hålla sig till i den klassiskt traditionella stilen, metafysisiska frågor, för dit når nog
aldrig vetenskapen då det ligger bortom det rent fysiskt mätbara.


Bringa klarhet. Det är bra. Men bringa klarhet i vad då? Behövs inte en kreativ sida för att få input till det här klarhetslogikandet?

Eller är man en bra filosof om man är bra på logik och bra på att argumentera? Vad kommer ut av det? Rätt svar?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Inläggav David H » 18 nov 2011 12:14

Marko skrev:'Science is what you know, philosophy is what you don't know''


Jag menar att man också kan säga tvärtom.

Vetenskap handlar inte om vad man vet, vetenskap bygger på spekulation, hypotes och sannolikhetsbedömning. Den kanske mest kända vetenskapsfilosofen, Karl Popper "uppställde som grundkrav för att något ska kunna betraktas som vetenskapligt, att ifrågavarande vetenskapliga rön ska kunna vara falsifierbart.” Alltså, för vetenskapen är osäkerheten nödvändig.

Filosofin däremot, som blivit känd som en förnuftets diciplin, har logiken som sin grund. Och en av de mest kända logiker Kurt Gödel skriver ”reason itself does not err”. Den logiskt giltiga slutsatsen får inte kunna vara falsifierbar, den måste vara nödvändig.

(säger inte att du har fel med din slogan, men det handlar om vilket perspektiv man väljer att se saken från)

Marko
Avstängd
Inlägg: 5409
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 18 nov 2011 13:17

rekoj skrev:
Marko skrev:'Science is what you know, philosophy is what you don't know''


Jag menar att man också kan säga tvärtom.

Vetenskap handlar inte om vad man vet, vetenskap bygger på spekulation, hypotes och sannolikhetsbedömning. Den kanske mest kända vetenskapsfilosofen, Karl Popper "uppställde som grundkrav för att något ska kunna betraktas som vetenskapligt, att ifrågavarande vetenskapliga rön ska kunna vara falsifierbart.” Alltså, för vetenskapen är osäkerheten nödvändig.

Filosofin däremot, som blivit känd som en förnuftets diciplin, har logiken som sin grund. Och en av de mest kända logiker Kurt Gödel skriver ”reason itself does not err”. Den logiskt giltiga slutsatsen får inte kunna vara falsifierbar, den måste vara nödvändig.

(säger inte att du har fel med din slogan, men det handlar om vilket perspektiv man väljer att se saken från)


Jag håller med om att beroende på vad man värderar så får man en bild om vad som är mer av vikt.

Ser man det ur Wittgensteins perspektiv så blir det lite vilka beröringspunkter man tangerar,
vetenskap är ett smalt område av fysiska fakta där vi är överens om dess giltighet,
oklarheterna är få, och ett är ett och en del av något är en del av något. Vi bygger upp vårt paradigm.
Att falisera ser jag inte som motsats till att något inte är, det är en bekräftelse på en egenskap.

Med filosofi så ifrågasätter vi giltigheten i vad ett är och hur mycket en del av något egentligen är med resultatet att man är inte lika klar och överens om dess giltighet. Man prövar dess giltighet.

Ur poppers synvinkel så kanske det blir annorlunda, men inte fel utifrån hans perspektiv.

så filosofi är antagande utefter ett tänkande och logik, och inte en systematisk prövning med vetenskapliga metoder.


Jag tänker mig det så här, och försöker mig på ett hypotetisk exempel.

Vi ska mäta ett objekt som rör sig ifrån oss, vi mäter dess kraft kontinuerligt.
Vetenskapen ser då att föremålet tappar energi proportionellt och kontinerligt och även utefter en logaritmisk skala.
Vetenskapen vet efter många försök att den matematiska formelm fungerar och stämmer överens med objektets beteende.

Filosofin frågar sig, varför den tappar energi efter en logaritmisk skala?, och filosofin sätter upp sina hypoteser.
En hyptes kanske kan bli att man bara har tagit hänsyn till ett vist antal parametrar, men kanske missat en fjärde orsak.

Nu kan vetenskapen ta hänsyn till den filosofiska hypotesen, sätta sig vid arbetsbänken och bygger upp än mer komplicerad och detaljerad matematisk beskrivning av förloppet,
Man provar, testar, verifierar och bekräftar dess giltlighet.

En sådan tanke fick jag tidigare när jag läste om pioneerparadoxen,
Den matematiska formulan var färdig och korrekt. acccelerationen håller sig till hubbles konstant gånger ljusets hastighet, det är avvikelsen som sker.
Det vi inte vet är varför det sker, beror det på svart energi?, eller beror det på någon okänd dragningskraft ?,
här kan nu filsofin tillsammans med vetenskapen få fram logiska antaganden som kan provas.

Så med den synen stämmer min signatur.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 18 nov 2011 13:35

rekoj skrev:
Marko skrev:'Science is what you know, philosophy is what you don't know''

Jag menar att man också kan säga tvärtom.

Vetenskap handlar inte om vad man vet, vetenskap bygger på spekulation, hypotes och sannolikhetsbedömning. Den kanske mest kända vetenskapsfilosofen, Karl Popper "uppställde som grundkrav för att något ska kunna betraktas som vetenskapligt, att ifrågavarande vetenskapliga rön ska kunna vara falsifierbart.” Alltså, för vetenskapen är osäkerheten nödvändig.


Ang. Popper räcker det väl inte att något skall vara falsifierbart för att räknas som ett vetenskapligt påstående, det måste väl ha något slags vetenskapligt innehåll också. Att månen är en ost går ju att falsifiera men det gör det inte till en vetenskaplig utsaga.

rekoj skrev:Filosofin däremot, som blivit känd som en förnuftets diciplin, har logiken som sin grund. Och en av de mest kända logiker Kurt Gödel skriver ”reason itself does not err”. Den logiskt giltiga slutsatsen får inte kunna vara falsifierbar, den måste vara nödvändig.

(säger inte att du har fel med din slogan, men det handlar om vilket perspektiv man väljer att se saken från)

Vi kan väl använda både deduktion och induktion i filosofiska resonemang och bevis, eller...?.

När du skriver som du gör låter det som om bara deduktion används i filosofin. Men så är väl inte fallet...
/A-a
Göran Egevad egevad@gmail.com

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Inläggav David H » 19 nov 2011 00:30

Algotezza skrev:
rekoj skrev:
Marko skrev:'Science is what you know, philosophy is what you don't know''


Jag menar att man också kan säga tvärtom.

Vetenskap handlar inte om vad man vet, vetenskap bygger på spekulation, hypotes och sannolikhetsbedömning. Den kanske mest kända vetenskapsfilosofen, Karl Popper "uppställde som grundkrav för att något ska kunna betraktas som vetenskapligt, att ifrågavarande vetenskapliga rön ska kunna vara falsifierbart.” Alltså, för vetenskapen är osäkerheten nödvändig.



Ang. Popper räcker det väl inte att något skall vara falsifierbart för att räknas som ett vetenskapligt påstående, det måste väl ha något slags vetenskapligt innehåll också. Att månen är en ost går ju att falsifiera men det gör det inte till en vetenskaplig utsaga.

Nej, visst. Det räcker inte, men det är ett av kraven.

rekoj skrev:Filosofin däremot, som blivit känd som en förnuftets diciplin, har logiken som sin grund. Och en av de mest kända logiker Kurt Gödel skriver ”reason itself does not err”. Den logiskt giltiga slutsatsen får inte kunna vara falsifierbar, den måste vara nödvändig.

(säger inte att du har fel med din slogan, men det handlar om vilket perspektiv man väljer att se saken från)



Vi kan väl använda både deduktion och induktion i filosofiska resonemang och bevis, eller...?.

När du skriver som du gör låter det som om bara deduktion används i filosofin. Men så är väl inte fallet...

/A-a


Jag menar egentligen inte att man måste bete sig på visst sätt inom filosofi. Filosofen kan vara vem som helst, uttrycka sig på vilket sätt som helst. "Deduktion" får mig att tänka på satslogisk uppställning, och det är ju inte särskilt vanligt,

Det kanske var dåligt formulerat det jag skrev tidigare

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Inläggav David H » 19 nov 2011 13:25

Angående uppdelning mellan filosofi och vetenskap...

The philosopher and the scientist (how they would present things differently)

The basis is that philosophy is about understanding/realization, and then not any particular kind of understanding, but understanding in general. What differs the philosopher from the scientist is not that the philosopher asks “what is the meaning of life?” and the scientist asks “how quick can a cheetah run?”. The thing that differs them is that the scientist goes looking for answers out in nature, while the philosopher's accomplishment is to find answers in his own mind or out of the receiver's mind. The scientist is someone who gathers information (experiments, surveys etc.) and distributes information (publish dissertations, takes part in scientific conferences etc.) while the philosopher only treats already gathered information or innate sense/intuition (figuring what makes sense).

This view on philosophy is perhaps most plainly presented by Socrates, who got famous by his “elenchus”/childbirth-technique. The elenchus was a method Socrates used to entice the truth from his fellow citizens by only asking them questions without making any statements himself. What it makes clear is that he wasn't interested in anything but inherent truth. He couldn't for example entice the answer of how quick a cheetah can run, by asking the ones who didn't know it since before. But he could make his pupils, by only asking appropriate questions, come to the realization of how to solve the hypotenuse of a right-angled triangle. Or he could make his pupils examine the validity of their own arguments or standpoint, as shown in this famous example: http://answers.yahoo.com/question/index?qid=20090405063530AA9bIVO

Imagine a scientist and a philosopher both getting the task to describe an umbrella. The scientist who has a role of being an informer assumes that his listener doesn't know what an umbrella is, and therefore it is important for him to give a “correct” description of an umbrella, that preferably includes everything which the concept “umbrella” applies and excludes everything which it doesn't apply. The philosopher, on the other hand, assumes that his listener already know what an umbrella is, and his only task is then to make something in order to entice that inherent truth. It doesn't need to be anything that describes the form or function of an umbrella, but it may simply be something to awake associations of it. Say Mary Poppins.

*Though they both describe the same thing, they can use very different methods. The philosopher shouldn't be expected to explain it as a scientist is expected to explain it, because they have different aims. The philosopher who thinks he has to act as a scientist, makes it unnecessary complicated for himself.

**Somebody may ask: What's the point of describing an umbrella to someone who already knows what an umbrella is? Well, we may imagine the receiver as someone who've lost (or never had) connection between the word “umbrella” and the concept umbrella (for example a foreigner who isn't very familiar with English language, but sure would know of the concept). )

---

Detta kan jämföras med citat av Wittgenstein,

Ludwig Wittgenstein skrev:Someone has heard that the anchor of a ship is hauled up by a steam
engine. He only thinks of the one that powers the ship (and because
of which it is called a steamship) and cannot explain to himself what
he has heard. (Perhaps the difficulty doesn't occur to him until later.)
Now we tell him: No, it is not that steam engine, but besides it a
number of other ones are on board, and one of these hoists the anchor.
- Was his problem a philosophical one? Was it a philosophical
one if he had already heard of the existence of other steam engines on
the ship and only had to be reminded of it? - I believe his confusion
has two parts: what the explainer tells him as fact the questioner could
easily have conceived as a possibility by himself, and he could have
posed his question in a definite form instead of in the form of a mere
admission of confusion. He could have removed this part of his doubt
by himself; however, reflection could not have instructed him about
the facts.
Or: the uneasiness that comes from not having known the
truth was not removable by any ordering of his concepts.
The other uneasiness and confusion is characterized by the words
"Something's wrong here" and the solution is characterized by (the
words): "Oh, you don't mean that steam engine" or - in another
case - " . . . . By 'steam engine' you don't mean just a piston engine." 7


Alltså, belyser just denna uppdelning mellan och ena sidan "reflection" och "ordering of concepts", som hör till filosofin - ur den aspekten kan man säga att det är filosofiskt problem, och andra sidan "instruction of facts", (som hör till vetenskap) - ur den aspekten är det ett icke-filosofiskt problem.

(Givetvis kan man säga att det här "filosoferandet" (reflection, ordering of concepts) är en del av vetenskapen också.)

scirocco
Inlägg: 2098
Blev medlem: 19 dec 2008 21:43

Inläggav scirocco » 19 nov 2011 20:05

Företeelsen aktiviteten ,vad menas och vad förstås. Vad innefattar detta begrepp. Det har väl förändrats från en tid till annan. En del tänker sig att det började i Grekland... Vi tänker också på ordet filosofi. Det är på ett annat språk. Ge företeelsen ett namn på svenska och se,då blir genast innebörden annorlunda. De flesta länder använder sig av ordet filosofi. Island använder isländska.Heimspekingur. Översatt till svenska skulle det bli världsfunderare.

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad är filosofi?

Inläggav reflex » 04 dec 2012 11:46

Svår fråga att besvara egentligen.

Och vad är en filosof?

Alla är nog filosofer ibland.

Att vara filosof är mera ett beteende än en egenskap.
Vem som helst kan vara en "vän av visdom", utan att för den skull vara vis.
Det är inte säkert att man är en filosof, bara för att man kan en massa om filosofi.

Filosof är en person som gärna tänker på och diskuterar existentiella frågor, och som gör detta,
inte av skräck för ett inre kaos, utan av nyfikenhet och kanske mest "för ros skull".

Vad är då filosofi?
Att färdas i tankerymderna, inte av skräck för sitt inre kaos, utan av nyfikenhet och med ett leende på läpparna.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad är filosofi?

Inläggav Algotezza » 04 dec 2012 12:26

Filosofi är tankegympa för att hålla hjärnan i trim i förhoppningen att slippa demens och alzheimers genom att då och då under dagens lopp ägna sig åt försöka lösa problem som varken går att lösa eller som behöver lösas. Och det upprepas åtminstone varje vinter.

Något för dem som gillar att tänka.

Kanske utvecklar det intelligensen. Men historiskt sett har väl intelligensen mest utvecklats genom att man försökt lösa mer praktiska problem.

Nu när fysiker lyckats fånga in enskilda fotoner genom slipade speglar bör väl snart filosoferna fångat in livets mening och existensens väsen mellan slipade intellekt. Dåligt vore det annars.

/Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster