Varför frågar man saker? Varför vill man veta? Vad är det som vill veta? Är det jag som vill veta, eller är det något jag har lärt mig att fråga? Jag kanske inte lär mig att veta, jag kanske bara blir bättre på att fråga? Men vad skulle det vara bra för? Vad är frågor bra för?
Om man frågar sig vad filosofi är, så kanske man måste fråga sig vart den börjar? Så, finns det något som inte är filosofiskt? Är det inte filosofiskt att spela fotboll och bara tänka på matchen? Hur vet man att alla som spelar är med i matchen? Dom kanske egentligen filosoferar? Men, när dom bara spelar, så spelar dom verkligen då? När är jag säker på att matchen har börjat? Börjar matchen vid startsignalen eller börjar den i omklädningsrummet?
Endel säger att filosofi är en verksamhet, men om det är en verksamhet, så när startade den? Då måste man fråga sig själv när man börjar tänka på filosofi. Tänker jag på filosofi nu? Eller: tänker jag filosofiskt nu? Är det någon skillnad på att tänka på filosofi och på att tänka filosofiskt?
Är jag klar nu? Om jag skriver lite till, blir det bättre då? Jag ställer mest frågor men får jag några svar? Om jag bara ställer frågor så kanske man kan kalla det för fråglust? Är man full av fråglust när man är filosofisk? Kan filosofi existera utan att man ställer några frågor?
Där! Jag tror jag vet! Jag tror att jag vet att filosofi är att fråga! Men, filosofi betyder ju "kärlek till visdom". Frågor har väl inte så mycket med "kärlek till visdom" att göra? Så då kanske jag har fel och rätt i att jag måste veta mer om frågan för att kunna ställa den.
Så då börjar jag om. Vad är "kärlek till visdom"? Är det säkert att man verkligen menar detta när man frågar "vad är filosofi"? Om jag lyckas få en majoritet som säger "ja så är det", så är det verkligen så då?
Men om jag kollar på wikipedia så står det att
Filosofi, från grekiskans philosophia (φιλοσοφία), "kärlek till visdom", är en intellektuell disciplin som kritiskt studerar de mest grundläggande frågorna. "Finns det någon verklighet utanför mina tankar?", "Vad är kunskap?", "Vad är sanning?", "Vad gör en handling värdefull?", "Har människor och djur värde och är de i så fall lika eller olika?", "Vad är tid?" är frågor som ställs inom filosofin.
och är till exempel frågan "Vad är tid?" kärlek till visdom? Eller är det svaret som är kärlek till visdom? För jag måste ju följa regelverket, jag måste ju göra vad som är rätt.
Alltså har jag filosoferat fel eftersom jag inte vet vad som är kärlek till visdom.
* * *
Hm.. det tål att granskas detta med om "kärlek till visdom" är den enda tolkningen av ordet "filosofi". Kallade grekerna det som dessa höll på med för "kärlek till visdom"? Om visdom var det som dom ville ha, hur var dom säker på att att dom sökte efter visdom?
Ärligt, om jag ställer frågan "vad är visdom" så måste jag kolla upp visdom på wikipedia, eller så, för att veta vad det är för fråga jag ställer. Men om jag skippar det, och ställer frågan: vad är det jag vill veta? Jag skulle kunna tänka mig att det är samma sak?
Så, vad är det jag vill veta? Ärligt talat så pendlar jag mellan svaret "jag vet inte" och bara ren koncentration som försöker formulera en fråga som jag inte kommer på. Är det då så att frågan inte finns eller är det jag som inte kommer på den? Ska jag anklaga mig själv eller finns det verkligen ingen fråga?
De frågor som jag skulle kunna formulera är "Finns Gud", "Finns det, å det å det å det"...
Jag ställde frågan "Finns Gud"... och tänkte på svaret... men kom på att det finns nygjorda chockladbollar i kylen.