Pollen skrev:David H skrev:
Vi behöver inte tänka oss typ modern vetenskap på detaljnivå..filosofin kan ligga mycket närmare det liv vi lever i vår vardag. Människor som bemöter andra med öppet ärligt sinne är något sällsynt…men det kräver inte att vara raketforskare eller något dylikt. Ofta är väl barn bland de bästa filosoferna tänker jag, för de säger sanningar som inte andra vågar säga…
Som jag minns min barndom var jag idiot - jag trodde på tomten, jag åt jord för jag visste att mamma planterade om sina krukväxter för att de skulle växa, och jag ville växa.
Att barn säger sanningar som vuxna inte vågar säga? Vad har det med filosofi att göra? Och vilka sanningar talar vi om?
Dessutom: Platons grottliknelse ligger väl så nära som det går det liv vi lever i vår vardag! Eller?
Vuxna besitter viss kunskap som barn saknar, det är jag med på. Barn vet inte alltid bättre. Men sen kan man fråga sig vad som är nyttig kunskap...t ex raketforskaren som forskar fram raketer, och fysiker och kemister fixar bomber att fästa på raketerna och sen någon politisk ideolog och historieforskare som bildar sig en teori om vad som är rättvist, och nån beslutsfattare fattar beslut om att skicka iväg dessa bomber för att skipa denna rättvisa. Och barn får begravas levande i rasmassorna av sönderbombade hus. Vad var det som gick fel kan man undra då?
Svar på vissa frågor behöver sökas inåt, tänker jag. Att vi ser oss själva. Är barn bättre på detta? Nja, inte nödvändigtvis. Man ska väl va försiktig med att generalisera...men generellt sett tycker jag det är lättare att bygga förtroendefulla relationer med barn än vuxna, och då faller det väl naturligt att det också går att ha öppna och ärliga samtal med varandra. Har inga mer konkreta exempel att ge just nu.
Sen tänker jag att filosofi handlar om mer än att bara kunna saker. Det handlar om att ha intresset och viljan. Och barn har ofta just detta intresse, nyfikenhet att lära sig om tillvaron.