Går det att älska livet?

[Rotkiv]

- "Älskar du livet?"

- "Nej det gör jag inte! Hur skulle jag kunna älska något jag inte valt?"
- "Men jag älskar möjligheterna med livet!"

Går det att älska livet?

[freddemalte]

Vilken fin fråga!

Nu kan man ju i och för sig tolka din fråga på flera sätt då ordet "livet" kan betyda:

1. Den upplevelse den enskilde har ur sitt eget perspektiv från det denne började uppleva till det tar alut

2. De fenomen som händer i ens erfarenhet

3. Det biologiska livet förstått som bestående av den möngfald av flora och fauna samt människor och mikroorganismer som exisgerar i biosfären

4. Andra människors och djurs liv

Det jag tror att du menar är nr 1, dvs ens eget upplevda liv. Hur vet du att du inte valt det? Om du inte har valt det, varför är det då en grund för att inte älska? Många älskar väl sina nära och kära utan att ha valt dem?

Jag tycker mycket om att leva. Jag känner dock inte några fjärilar i magen, känsla av euforisk glädje med mera varje gång jag tänker på att jag lever. Däremot känner jag en stor faschination inför allt det livet innehåller. Jag skulle inte vilja ha det ogjort. Jag älskar dock tanken på alla fantastiska människor, djur, narturfenomen och platser jag hittils fått erfara. Visst finns det sådant som jag ogillar och förfasar mig över. Men även dessa saker sporrar mig att försöka förändra det till något bra. Ibalnd kan det kännas övermäktigt och väldigt svårt - så som att t.ex. försöka förhindra allt lidande i världen.

Jag ligger just nu på övervakning på hjärtavdelningen på Karlskrona Lasarett. Fick på grund av en märklig allergisk reaktion samt kombinerat med detta en adrenalinschock en mindre infarkt där jag inte visste om mitt så fantastiska liv skulle sluta eller ej. Så mitt svar blir ändå: 

Ja! Jag älskar livet oavsett vilken definition jag väljer.

[Marko]

"Älskar du livet?"

Ja, när jag är nära de jag tycker om. (som mina barn)

Älskar nog deras liv mer än mitt. vill ju att dom ska ha det mest grymma som bara går att få,
att dom trivs med sina liv..

Förresten, krya på dig Fredrik.
hoppas du blir andlig och ¨religiös¨ av dessa starka upplevelser *; )*

[Zokrates]

Förresten, krya på dig Fredrik.
hoppas du blir andlig och ¨religiös¨ av dessa starka upplevelser *: )*

Det är ju aldrig kul med sjukomar varken egna eller andras, huruvida någon blir religiös
beror nog på mottaglighet. En person som var allmänt öppen innan var nog redan även
lite mer andlig.

[Rotkiv]

1. Den upplevelse den enskilde har ur sitt eget perspektiv från det denne började uppleva till det tar alut

2. De fenomen som händer i ens erfarenhet

3. Det biologiska livet förstått som bestående av den möngfald av flora och fauna samt människor och mikroorganismer som exisgerar i biosfären

4. Andra människors och djurs liv

Jag måste förtydliga. Livet = tomt skal vars öde gjorde att du som tanke och känsla fick ditt liv. Om jag ska försöka tyda ditt svar så älskar du möjligheterna med livet. Inte själva livet i sig?

Det du tar in som intryck och erfarenheter är känslor kopplat till händelser och handlingar. Jag älskar min familj för det sätt de har agerat samt p.g.a en moralisk aspekt då du "måste" älska din familj. Jag älskar olika individer olika mycket.

Det är inte bra att vi kan älska något enbart p.g.a ödet. Det måste till något mer. En positiv känsla eller handlingskedja. Om vi ser krasst på det så är livet ett skall men det är vi som är innehållet.

De som snubblat sig fram har en tendens att gå bort sig själva i en negativ handlingskedja medan andra som har arbetat hårt genom positiva handlingskedjor har ett helt annat intryck av livet.

Svaret på frågan "om du kan älska livet?" är en god definition på om personen litar på ödet eller vill stå vid rodret själv.

Edit: Krya på dig!

[Zokrates]

Går det att älska livet?

Blir svaret mycket annorlunda om frågan hade varit; Uppskattar du livet?

[Rotkiv]

Går det att älska livet?

Blir svaret mycket annorlunda om frågan hade varit; Uppskattar du livet?

Jag tror det då frågan är mer ledande till att vilja berätta om sin egen livssituation och erfarenhet. Positivt och negativt. Uppskattar är ledande till ens handlingar eller till det som livet erbjudit. Medan "Älskar du livet?" är mer öppen som fråga. Edit: Om inte annat blir följdfrågan mer öppen.

Eller är jag helt ute och cyklar?

[freddemalte]

Förresten, krya på dig Fredrik. Hoppas du blir andlig och ¨religiös¨ av dessa starka upplevelser *; )*

Stort tack Marko! Ha ha ha! Jag har aldrig sagt att jag inte redan är det
Kan ju var så att jag tycker att det är roligt att diskutera analytisk filosofi ändå!

Åter igen, stort tack!

[Angelina]

Ja, det är klart det går att älska livet, oavsett om man valt det eller inte. Kärlek är en känsla inte en tankegång.

[Anders]

Kärlek är också en handling, och på det sättet vet jag inte om jag älskar livet, jag mer håller på med det. Men visst kan man älska att leva, och vara tacksam för ett liv på jorden

[chriss]

Kärlek är också en handling, och på det sättet vet jag inte om jag älskar livet, jag mer håller på med det. Men visst kan man älska att leva, och vara tacksam för ett liv på jorden

och för att kunna vara tacksam tror jag man måste ha en känsla av helhet. LOVE!

[Ungkarl]

Tror inte det går att älska livet. Jag tror man kan njuta av det lite då och då.

[Algotezza]

Livet finns inte. Bara de som lever. En del kan jag älska, andra lämnar mig likgiltig. Ingen är min jämlike så pass att han/hon vore värd att hata. Därför hatar jag inte mig själv. Jag är inte heller min jämlike.

/Algotezza

[Justin Case]

Vilken fin fråga!

Nu kan man ju i och för sig tolka din fråga på flera sätt då ordet "livet" kan betyda:

1. Den upplevelse den enskilde har ur sitt eget perspektiv från det denne började uppleva till det tar alut

2. De fenomen som händer i ens erfarenhet

3. Det biologiska livet förstått som bestående av den möngfald av flora och fauna samt människor och mikroorganismer som exisgerar i biosfären

4. Andra människors och djurs liv

Det finns också en femte tolkning: livet som generellt fenomen, oaktat om det är fråga om biologiskt liv eller liv av något annat slag, t.ex. elektroniskt. Om jag tolkar ordet "livet" på det sättet i frågan "älskar du livet?", är mitt svar att jag ser mycket goda skäl att älska livet, eftersom de processer som fått liv (t.ex. livet på jorden och mänskligheten) förr eller senare torde utvecklas till något helt underbart som sedan mestadels bara blir bättre och bättre (större delen av tiden), genom att lyckan blir starkare och starkare och mer och mer allenarådande och lidandet kan elimineras mer och mer fullständigt. Men samtidigt som jag inser att jag har goda skäl att älska livet gör detta inte automatiskt att jag nu i denna tid faktiskt älskar livet. Jag anser att det vore bra om jag gjorde det, och att det är befogat att göra det, men jag lyckas ändå inte göra det än så länge, eftersom jag än så länge har så svårt för att känslomässigt föreställa mig det där framtida mer eller mindre kontinuerliga paradisiska lyckotillståndet, eftersom den lycka jag hittills varit med om varit så jämförelsevis liten och sporadisk att den nästan bara nätt och jämnt kompenserat för lidandet jag varit med om emellanåt. Upplever man att livet hittills brukat innehålla bara nätt och jämnt mer lycka än lidande, så som jag upplever det, får man hålla fast vid den intellektuella insikten att man åtminstone borde älska livet, och komma ihåg varför man borde det. Förr eller senare blir det, med hjälp av teknisk-medicinska framsteg, möjligt för oss som nu inte älskar livet att börja älska livet, även om det inte är det än. Jag tänker på när vi med hjälp av långtgående cyborgisering blivit varelser av typen Människa 2.0 eller något sådant. Och då kommer vi i retrospekt att anse att livet var värt att älska redan nu 2012, och att vi bara inte känslomässigt lyckades göra det nu, eftersom vi fortfarande var varelser av typen Människa 1.0 som hade en förhållandevis outvecklad förmåga att känslomässigt (snarare än bara intellektuellt) föreställa oss vad som med tiden skulle komma att bli möjligt.

Krya på dig freddemalte, och bli inte religiös (om du inte redan är det)! Älska livet ska du absolut göra, det är jättebra, men det finns ingen anledning att bli religiös av det! All lycka och kärlek vi människor upplever har säkerligen en naturlig förklaring.

[freddemalte]

[...]Krya på dig freddemalte, och bli inte religiös (om du inte redan är det)! Älska livet ska du absolut göra, det är jättebra, men det finns ingen anledning att bli religiös av det! All lycka och kärlek vi människor upplever har säkerligen en naturlig förklaring.

Tack! Jo, jag jobbar på det. Sitter här och känner hur pulsen är på topp, trots beta-blokerare. Ha ha ha . . . ingen fara! Jag behåller min ro och mitt lugn och kommer fortsätta flyga runt alla problemställningar, fenomen, idéer etc, för att just försöka se dem från så många perspektiv som möjligt. Har inte för avsikt att landa på någon övergiven och tom epistemologisk flygplats bara för att det är säkrare än i luften