Om man ser på dygderna som riktmärken för att uppnå det goda livet; Vilken dygd anser du då vara den viktigaste; Vilken dygd skulle du helst vilja sträva efter; Vilken dygd tycker du ska vara ledande för det allmännas bästa?
De fyra kardinaldygderna:
1. Rättrådighet
2. Tapperhet
3. Vishet
4. Måttfullhet
Lista över olika dygder (kopierat från wikipedia)
Personliga dygder:
Auctoritas: "Spiritual Authority" The sense of one's social standing, built up through experience, Pietas, and Industria.
Comitas: "Humor" Ease of manner, courtesy, openness, and friendliness.
Clementia: "Mercy" Mildness and gentleness.
Dignitas: "Dignity" A sense of self-worth, personal self respect,self-esteem.
Firmitas: "Tenacity" Strength of mind, the ability to stick to one's purpose.
Frugalitas: "Frugalness" Economy and simplicity of style, without being miserly.
Gravitas: "Gravity" A sense of the importance of the matter at hand, responsibility and earnestness.
Honestas: "Respectibility" The image that one presents as a respectable member of society.
Humanitas: "Humanity" Refinement,civilization,learning,and being cultured.
Industria: "Industriousness" Hard work.
Pietas: "Dutifulness" More than religious piety; a respect for the natural order socially, politically, and religiously. Includes the ideas of patriotism and devotion to others.
Prudentia: "Prudence" Foresight, wisdom, and personal discretion.
Salubritas: "Wholesomeness" Health and cleanliness.
Severitas: "Sternness" Gravity, self-control.
Veritas: "Truthfulness" Honesty in dealing with others.
Virtus: "Manliness" Valor, excellence, courage, character, and worth.
Sociala dygder:
Abundantia: "Abundance, Plenty" The ideal of there being enough food and prosperity for all segments of society.
Aequitas: "Equity" Fair dealing both within government and among the people.
Bonus Eventus: "Good fortune" Remembrance of important positive events.
Clementia: "Clemency" Mercy, shown to other nations.
Concordia: "Concord" Harmony among the Roman people, and also between Rome and other nations.
Felicitas: "Happiness, prosperity" A celebration of the best aspects of Roman society.
Fides: "Confidence" Good faith in all commercial and governmental dealings.
Fortuna: "Fortune" An acknowledgement of positive events.
Genius: "Spirit of Rome" Acknowledgement of the combined spirit of Rome, and its people.
Hilaritas: "Mirth, rejoicing" An expression of happy times.
Justitia: "Justice" As expressed by sensible laws and governance.
Laetitia: "Joy, Gladness" The celebration of thanksgiving, often of the resolution of crisis.
Liberalitas: "Liberality" Generous giving.
Libertas: "Freedom" A virtue which has been subsequently aspired to by all cultures.
Nobilitas: "Noblility" Noble action within the public sphere.
Ops: "Wealth" Acknowledgement of the prosperity of the Roman world.
Patientia: "Endurance, Patience" The ability to weather storms and crisis.
Pax: "Peace" A celebration of peace among society and between nations.
Pietas: "Piety, Dutifulness" People paying honor to the gods.
Providentia: "Providence, Fortethought" The ability of Roman society to survive trials and manifest a greater destiny.
Pudicita: "Modesty, Chastity." A public expression which belies the accusation of "moral corruptness" in ancient Rome.
Salus: "Safety" Concern for public health and wellfare.
Securitas: "Confidence, Security" Brought by peace and efficient governance.
Spes: "Hope" Especially during times of difficulty.
Uberitas: "Fertility" Particularly concerning agriculture.
Virtus: "Courage" Especially of leaders within society and government.
(Om det är någon dygd som inte finns med i den här listan men som du tycker ska vara med, skriv gärna ner det och motivera varför du tycker den bör finnas med eller varför den är en viktig dygd.)
Vilken dygd är viktigast?
Moderator: Moderatorgruppen
"Vishet" kan man ju grubbla lite på vad det är, men nåt i stil med att använda de små grå framgångsrikt och bra, efter ett framgångsrikt inputtande.
Låter som den på listan ovan, som har potential att höja världens medellivslängd mest. Lite andra positiva bieffekter också. Kör på den.
Låter som den på listan ovan, som har potential att höja världens medellivslängd mest. Lite andra positiva bieffekter också. Kör på den.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Re: Vilken dygd är viktigast?
Sceptisk skrev:Om man ser på dygderna som riktmärken för att uppnå det goda livet; Vilken dygd anser du då vara den viktigaste; Vilken dygd skulle du helst vilja sträva efter; Vilken dygd tycker du ska vara ledande för det allmännas bästa?
De fyra kardinaldygderna:
1. Rättrådighet
2. Tapperhet
3. Vishet
4. Måttfullhet
Har svårt att se det på det sättet...Jag bryr mig egentligen bara om att inte behöva skämmas för mitt förflutna,
jag vill helt enkelt att mitt bidrag till det hela ska vara ett hyfsat bidrag oavsett vad det hela ska vara bra för!
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Måttfullhet!
Att i var stund jag handlar kunna avväga mitt handlande till en grad som är det mest passande för det aktuella tillfället samt dess överskådliga konsekvenser. Genom att vara måttfull kan jag vara lagom snäll, lagom modig, lagom tuff, lagom tramsig, lagom provokativ, lagom etc. Inom den farmakologiska forskningen talar man om en aktiv substans terapeutiska intervall. Det är det koncentrationsspann inom vilket den aktiva substansen har den önskade verkan. Om koncentrationen är lägre än det terapeutiska intervallet har substansen ingen effekt, om koncentrationen är högre så blir substansen farlig eller rent av dödlig. Med andra ord gäller det att hitta det terapeutiska intervallet för det altuella ämnet. På samma sätt ser jag det vad gäller företeelse i livet. Det gäller att hitta dess teraputiska intervall. Att förstå i hur stor grad något ska göras. Av den anledningen väljer jag Måttfullhet och ser då att de andra dygderna kommer med på köpet!
Att i var stund jag handlar kunna avväga mitt handlande till en grad som är det mest passande för det aktuella tillfället samt dess överskådliga konsekvenser. Genom att vara måttfull kan jag vara lagom snäll, lagom modig, lagom tuff, lagom tramsig, lagom provokativ, lagom etc. Inom den farmakologiska forskningen talar man om en aktiv substans terapeutiska intervall. Det är det koncentrationsspann inom vilket den aktiva substansen har den önskade verkan. Om koncentrationen är lägre än det terapeutiska intervallet har substansen ingen effekt, om koncentrationen är högre så blir substansen farlig eller rent av dödlig. Med andra ord gäller det att hitta det terapeutiska intervallet för det altuella ämnet. På samma sätt ser jag det vad gäller företeelse i livet. Det gäller att hitta dess teraputiska intervall. Att förstå i hur stor grad något ska göras. Av den anledningen väljer jag Måttfullhet och ser då att de andra dygderna kommer med på köpet!
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Jag tror att praktiskt taget varje dygd maximalt efterlevd ger samma handlingsrecept som utilitarism. Man kan alltså välja praktiskt taget vilken dygd som helst, så länge man ser till att efterleva den maximalt, så är det lika bra som utilitarism, eftersom det ger samma handlingsrecept. Anta till exempel att jag ska efterleva dygden "Libertas". Hur mycket ska jag efterleva dygden "Libertas"? Maximalt, naturligtvis. Ju dygdigare desto bättre, eller hur? Och för att kunna efterleva dygden "Libertas" maximalt, måste jag ha maximalt med tid på mig att efterleva den, och det får jag bara om jag ser till att leva maximalt länge. Nu är det så fiffigt att precis samma strategi(er) som krävs för detta, krävs också för att leva utilitaristiskt, eftersom man i båda fallen kommer att tillämpa den/de strategi(er) som går ut på att få mänskligheten att överleva maximalt länge (eftersom det är det enda sättet att själv lyckas överleva maximalt länge). Att få mänskligheten att överleva maximalt länge (med maximal sannolikhet) kommer i båda fallen att vara det enda man försöker göra, eftersom allt annat leder till mindre än maximalt resultat på respektive område. Detsamma gäller för praktiskt taget vilken dygd man än vill maximalt efterleva. Alltså kan man välja praktiskt taget vilken som helst, och det ens handlingar blir likadana som om man vore utilitarist.
Den enda dygd jag kommer på på rak arm som kanske inte skulle gå ihop med utilitarism är måttfullhet. (Lustigt, freddemalte väljer måttfullhet av alla dygder; jag tror tvärtom på praktiskt taget vilken dygd som helst utom möjligen just måttfullhet.) Utilitarism handlar ju om att maximera det goda, inte att hålla det goda på en "måttfull" nivå.
Men om man med "måttfullhet" menar ett mellanting mellan maximalt och minimalt, i något i stil med samma betydelse som talet 5 ligger mitt emellan talen 0 och 10 - så att man ser till att inte maximera måttfullheten heller, utan är måttfull även med måttfullheten) - blir resultatet ändå ekvivalent med utilitarism, eftersom mellantinget mellan noll och oändligt (av vad det vara må) är hälften av oändligheten, vilket också är oändligt stort. Om maximal livslängd är oändlig livslängd, blir alltså även hälften av maximal livslängd oändlig livslängd. Det måttfulla sättet att leva kan alltså, i likhet med det ovan nämnda "icke halverat" livslängdsmaximerande, tänkas vara att leva oändligt länge. Givet denna sistnämnda definition av måttfullhet alltså. Men jag antar att måttfullhet även kan definieras på andra sätt (kanske anses en måttfull livslängd exempelvis (av vissa) vara endast ca 80 år eller däromkring, om maximal livslängd är oändligt lång livslängd), och då kanske måttfullhet utgör ett undantag från principen att varje dygd maximalt efterlevd ger samma handlingsrecept som utilitarism. Men jag skulle nog snarare vilja påstå att en livslängd på 80 år, eller vilken ändlig livslängd som helst för den delen, faktiskt inte vore ett uttryck för måttfullhet, utan för extremism, eftersom varje ändlig tidsrymd är extremt mycket kortare än vad som är möjligt att åstadkomma, vilket är oändligt långt liv.
Den enda dygd jag kommer på på rak arm som kanske inte skulle gå ihop med utilitarism är måttfullhet. (Lustigt, freddemalte väljer måttfullhet av alla dygder; jag tror tvärtom på praktiskt taget vilken dygd som helst utom möjligen just måttfullhet.) Utilitarism handlar ju om att maximera det goda, inte att hålla det goda på en "måttfull" nivå.
Men om man med "måttfullhet" menar ett mellanting mellan maximalt och minimalt, i något i stil med samma betydelse som talet 5 ligger mitt emellan talen 0 och 10 - så att man ser till att inte maximera måttfullheten heller, utan är måttfull även med måttfullheten) - blir resultatet ändå ekvivalent med utilitarism, eftersom mellantinget mellan noll och oändligt (av vad det vara må) är hälften av oändligheten, vilket också är oändligt stort. Om maximal livslängd är oändlig livslängd, blir alltså även hälften av maximal livslängd oändlig livslängd. Det måttfulla sättet att leva kan alltså, i likhet med det ovan nämnda "icke halverat" livslängdsmaximerande, tänkas vara att leva oändligt länge. Givet denna sistnämnda definition av måttfullhet alltså. Men jag antar att måttfullhet även kan definieras på andra sätt (kanske anses en måttfull livslängd exempelvis (av vissa) vara endast ca 80 år eller däromkring, om maximal livslängd är oändligt lång livslängd), och då kanske måttfullhet utgör ett undantag från principen att varje dygd maximalt efterlevd ger samma handlingsrecept som utilitarism. Men jag skulle nog snarare vilja påstå att en livslängd på 80 år, eller vilken ändlig livslängd som helst för den delen, faktiskt inte vore ett uttryck för måttfullhet, utan för extremism, eftersom varje ändlig tidsrymd är extremt mycket kortare än vad som är möjligt att åstadkomma, vilket är oändligt långt liv.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Nja, så kanske det ska tolkas, men det är inte så jag tolkar den dygden, utan mer så som jag skriver ovan, dvs att man genom att vara måttfull handlar på det mest passande sättet i olika situationer. Detta skulle betyda att en person som inte är måttfull, enligt min tolkning av begreppet, gör för lite och/eller för mycket i olika situationer. personen har helt enkelt inte förmågan att avgöra hur modig, hur ödmjuk, hur trevlig, hur tuff etc, personen bör vara i olika situationer. En måttfull handling kan alltså vara att inte göra något i en viss situation eller att göra max i en annan, måttfullheten ligger alltså i bedömningsförmågan av vilket och i hur stor grad något ska göras. Jag kan självklart ha missuppfattat begreppet, och då får jag tänka om!Justin Case skrev:[...]Men om man med "måttfullhet" menar ett mellanting mellan maximalt och minimalt, i något i stil med samma betydelse som talet 5 ligger mitt emellan talen 0 och 10 - så att man ser till att inte maximera måttfullheten heller, utan är måttfull även med måttfullheten) - blir resultatet ändå ekvivalent med utilitarism, eftersom mellantinget mellan noll och oändligt (av vad det vara må) är hälften av oändligheten, vilket också är oändligt stort. [...]
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Jo, och ibland är lagom detsamma som det maximala och ibland är lagom detsamma som ingenting etc, det är just det som den måttfulle kan klara av att inse och förstå samt praktisera enligt min syn på det begreppet. Måttfullhet är alltså inte att slaviskt köra något avrage, eller mitt emellan för sakens skull, utan att göra det som passar bäst för ändamålet. Se mitt inlägg om terapeutiskt intervall ovan . . . .Algotezza skrev:Måttfullhet är väl att sträva efter det optimala, i njutandet, glädjen, rikedomen etc., dvs. den hälsosamma och på sikt hållbara balansen mellan det minimala och det maximala...
Lagom, med andra ord...
/Algotezza
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
freddemalte skrev:Jo, och ibland är lagom detsamma som det maximala och ibland är lagom detsamma som ingenting etc, det är just det som den måttfulle kan klara av att inse och förstå samt praktisera enligt min syn på det begreppet. Måttfullhet är alltså inte att slaviskt köra något avrage, eller mitt emellan för sakens skull, utan att göra det som passar bäst för ändamålet. Se mitt inlägg om terapeutiskt intervall ovan . . . .Algotezza skrev:Måttfullhet är väl att sträva efter det optimala, i njutandet, glädjen, rikedomen etc., dvs. den hälsosamma och på sikt hållbara balansen mellan det minimala och det maximala...
Lagom, med andra ord...
/Algotezza
Det blir lite för mycket Pastor Jansson.
Ibland är det måttfulla och lagom det maximala, ibland det minimala, ibland något, ibland intet, ibland allt... ibland Selma Lagerlöf, ibland Björn Ranelid - nej aldrig Ranelid...
osv.
Jag tror kollektiv egoism baserad på kollektiv egocentrism och kollektiv soliposism är den bästa dygden samt livsåskådningen.
Eller inte.
Kanske raka motsatsen.
Men vem vill raka den?
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Det kanske det blir, men det är så jag har uppfattat begreppet i alla fallAlgotezza skrev:[...]Det blir lite för mycket Pastor Jansson[...]
Det vore väl ganska "korkat" att ha en dygd som bara bygger på att man ska göra det som är avrage eller mitten av olika saker? Vad ska man med den dygden till?
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Har man väl uppnått vishet, så följer ju även många andra goda dygder också med, kan man
vara vis utan att vara måttfull etc...knappast! Det är bland annat därför jag reagerar mot att
vissa stämplas som kloka, visa, intelligenta, fast de egentligen bara är smarta nog att utnyttja
samhällsstrukturerna för sin egen vinning, en dygd är inte bara kännedom, utan att leva efter.
vara vis utan att vara måttfull etc...knappast! Det är bland annat därför jag reagerar mot att
vissa stämplas som kloka, visa, intelligenta, fast de egentligen bara är smarta nog att utnyttja
samhällsstrukturerna för sin egen vinning, en dygd är inte bara kännedom, utan att leva efter.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Håller med! Ett vidare perspektiv är att föredra!Zokrates skrev:Har man väl uppnått vishet, så följer ju även många andra goda dygder också med, kan man
vara vis utan att vara måttfull etc...knappast! Det är bland annat därför jag reagerar mot att
vissa stämplas som kloka, visa, intelligenta, fast de egentligen bara är smarta nog att utnyttja
samhällsstrukturerna för sin egen vinning, en dygd är inte bara kännedom, utan att leva efter.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Det jag skrev i ett tidigare inlägg, dvs en oförmåga att anpassa sina handlingar till de rådande omständigheterna i det att man antingen gör något A i allt för stor utsträckning eller gör något B i allt för liten utsträckning. Är man måttfull gör man A eller B i den mängd som är bäst. Det kan vara "lite", "medel" eller "mycket" beroende på vad A eller B representerar.Sceptisk skrev:freddemalte
Vad anser du isåfall vara 'karaktärsproblemet' med måttlöshet? Vad är det för slags karaktär som är måttlös? Var har en sådan karaktär gått vilse?
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster