Alkuajatus - Urtanken

[insictus]

Hej,

Jag har bekantat mig med en ny livsfilosofi som heter Alkuajatus (Urtanken) och den ger en helt ny synvinkel till att belysa saker och ting.

Enligt filosofin kopierar människan tankar av sin omgivning redan från barndomen, och de tankarna innehåller starka värderingar (oberoende av land och kultur), vilket gör att de börjar fungera som yttre viljor i sinnet. Detta gör att vi glömmer bort vad vi själv vill, eller med andra ord vår vilja sjunker ner i det omedvetna.

Sakta men säkert under uppväxten erbjuds vi fler och fler tankar om vad vi borde göra, och till slut baseras våra val på andras tankar, vilket betyder att vi lever någon annans liv.

M.h.a Alkuajatus kan man lära sig att förstå hur vår inre verklighet fungerar, och hur man kan bli av med yttre tankars påverkan genom att man lär sig att observera sina tankar. När man upptäcker en tanke, har man blivit medveten om den och kan därför välja bort den. Innan dess styr den våra val från det omedtvetna, utan att man ens märker det. När man fortsätter att avslöja tankar på detta sätt, växer medvetenheten om en själv hela tiden och till slut baseras valen på egen fri vilja istället för yttre tankar.

Kolla in den här filosofin, den är något helt annat och den fungerar verkligen!

[freddemalte]

Varför är det önskvärt att fullt ut styra eller basera sina val på något som skulle kunna ses som "ens eget tänkande"? Tänk om det är så att den där viljan (som man själv då bär runt på i sitt inre) är av mindre fördelaktig karaktär än summan av "de andras" tankar som man erfar i sitt liv? Så frågan lyder alltså: Varför bör man ha denna livsfilosofi? Hur kan man veta att detta "egna" är så mycket bättre? Det kan ju lika gärna vara så att "detta egna" kräver ett samspel och en kommunikation med "de andras tankar" för att över huvud taget "vara något"? Berätta hur du tänker.

[Algotezza]

Hej,

Jag har bekantat mig med en ny livsfilosofi som heter Alkuajatus (Urtanken) och den ger en helt ny synvinkel till att belysa saker och ting.

Enligt filosofin kopierar människan tankar av sin omgivning redan från barndomen, och de tankarna innehåller starka värderingar (oberoende av land och kultur), vilket gör att de börjar fungera som yttre viljor i sinnet. Detta gör att vi glömmer bort vad vi själv vill, eller med andra ord vår vilja sjunker ner i det omedvetna.

Sakta men säkert under uppväxten erbjuds vi fler och fler tankar om vad vi borde göra, och till slut baseras våra val på andras tankar, vilket betyder att vi lever någon annans liv.

M.h.a Alkuajatus kan man lära sig att förstå hur vår inre verklighet fungerar, och hur man kan bli av med yttre tankars påverkan genom att man lär sig att observera sina tankar. När man upptäcker en tanke, har man blivit medveten om den och kan därför välja bort den. Innan dess styr den våra val från det omedtvetna, utan att man ens märker det. När man fortsätter att avslöja tankar på detta sätt, växer medvetenheten om en själv hela tiden och till slut baseras valen på egen fri vilja istället för yttre tankar.

Kolla in den här filosofin, den är något helt annat och den fungerar verkligen!

Alkuajatus verkar bestå av tankar som kommer just utifrån. Alltså sågar man av grenen man sitter på.

Alla verbaliserade tankar man har i sitt inre kommer utifrån genom språket man lärt sig. Alltså måste man odla verbal afasi för att bli av med sitt språk så bara bilder blir kvar.

Det finns ingen möjlighet att avprogrammera sig allt inlärt. Det är en organisk del av ens medvetande; "andras tankar"  genomsyrar det.

Den enda urtanke som finns bortom allt man fått från andra är väl, formulerad i ord: "Jag vill leva - jag vill ha mat och sex!"

/Algotezza

[Marko]

En cyniker har väl inte så många inlärda färdigprogramerade tankar ?

kan tänka mig att många tankar är egna,
Problemet är att vi inte kan skilja dem ur mängden på ett vettigt vis.

[insictus]

Varför är det önskvärt att fullt ut styra eller basera sina val på något som skulle kunna ses som "ens eget tänkande"? Tänk om det är så att den där viljan (som man själv då bär runt på i sitt inre) är av mindre fördelaktig karaktär än summan av "de andras" tankar som man erfar i sitt liv? Så frågan lyder alltså: Varför bör man ha denna livsfilosofi? Hur kan man veta att detta "egna" är så mycket bättre? Det kan ju lika gärna vara så att "detta egna" kräver ett samspel och en kommunikation med "de andras tankar" för att över huvud taget "vara något"? Berätta hur du tänker.

De inlärda tankarna har vi kopierat från ett system som är uppbyggd på tanken om makt och egennytta, dvs motsatsen till fri vilja. Därför är det de tankarna som orsakar konflikt mellan människor, oavsett om det gäller krig eller familjebråk. I båda fallen är det frågan om att underställa andra sin makt.

Egen fri vilja vill även ha en fri omgivning (naturligtvis, annat vore som att skjuta sig själv i foten) och är därför till allas fördel.

De inlärda tankarna styr våra val, därför finns det ingen egentlig frihet, även om det är vi själv som väljer. Vi väljer ur ett begränsat urval. Som exempel kan vi ta en pappa som säger till sin son att: "Min son, jag skulle vara stolt över dig om du studerade till en advokat som jag". Om pojken accepterar den tanken som innehåller pappas förväntningar, fast han egentligen vill något annat, kommer hans val i fortsättningen att grunda sig på en yttre tanke, inte fri vilja.

Pojken väljer skola, ämnen, sommarjobb, studieort osv fortfarande, men eftersom alla de valen nu grundar sig på tanken han fick av pappa, leder valen honom allt längre bort från den egna viljan.

Detta är ett förenklat exempel, eftersom vi har lärt oss mycket yttre tankar och det skedde vid en mycket yngre ålder än för exemplets skolpojke. Jag tror ändå att exemplet beskriver ganska bra hur omgivningen, eller rättare sagt de tankar som omgivningen erbjuder, påverkar människans liv.

Alkuajatus innehåller även den tankar, men de tankarnas syfte är att förstå hur vårt inre fungerar, inte att bli ytterligare styrande tankar. Det skulle kunna jämföras med fysik, med vars tankar man lär sig att förstå den fysiska verkligheten. Med Alkuajatus lär man sig att förstå den inre verkligheten.

Prova, den fungerar verkligen!

[freddemalte]

Varför är det önskvärt att fullt ut styra eller basera sina val på något som skulle kunna ses som "ens eget tänkande"? Tänk om det är så att den där viljan (som man själv då bär runt på i sitt inre) är av mindre fördelaktig karaktär än summan av "de andras" tankar som man erfar i sitt liv? Så frågan lyder alltså: Varför bör man ha denna livsfilosofi? Hur kan man veta att detta "egna" är så mycket bättre? Det kan ju lika gärna vara så att "detta egna" kräver ett samspel och en kommunikation med "de andras tankar" för att över huvud taget "vara något"? Berätta hur du tänker.

De inlärda tankarna har vi kopierat från ett system som är uppbyggd på tanken om makt och egennytta, dvs motsatsen till fri vilja. Därför är det de tankarna som orsakar konflikt mellan människor, oavsett om det gäller krig eller familjebråk. I båda fallen är det frågan om att underställa andra sin makt.

Absolut! Visst finns det sådana tankemönster och tankestrukturer i omgivningen och visst är det så att man inte kan bortse från dessa, men att därur dra slutsatsen att hela ens mentala aktivitet och psykiska abstraktionsförmåga skulle vara kapat av inflytandet från dessa tankestrukturer är kanske att gå lite väl långt. Vi existerar trots allt, och vi lever (många av oss) goda liv även om det dessvärre finns många som antagligen har det betydligt sämre. Att det finns fredliga, välfungerande och tämligen demokratiska samhällen, där den enskilda individen kan leva något sånär fritt tyder väl ändå på att vi även har påverkats av och/eller kunna generera egna bra och positiva tankar?

Egen fri vilja vill även ha en fri omgivning (naturligtvis, annat vore som att skjuta sig själv i foten) och är därför till allas fördel.

Nja, ja vet inte om man kan säga att man är fri bara för att man kan göra vad man vill - frihet måste även ingå i ett kontext för hatt generera någon form av värde. Låt säga att alla människor och djur dog (utom jag), tja då skulle jag ju i princip kunna hitta på vad som helst här på jorden - jag skulle vara fri från andras åsikter, värderinga etc - men det hade inte genererat något då den kontexten hade varit aningen meningslös för mig. Jag vill vara påverkad av min omgivning, av mina medmänniskor, av de som har efterenhet, kunskap, god och intressanta saker att säga och förmedla, jag vill utvecklas tillsammans med andra varelser och genom dem lära mig mer om livet - visst, i den processen kommer jag även att påverkas av mindre bra saker och det är min och min omgivnings uppgift att försöka detektera det som är mindre bra och, om möjligt,  vända det till något bättre.

De inlärda tankarna styr våra val, därför finns det ingen egentlig frihet, även om det är vi själv som väljer. Vi väljer ur ett begränsat urval. Som exempel kan vi ta en pappa som säger till sin son att: "Min son, jag skulle vara stolt över dig om du studerade till en advokat som jag". Om pojken accepterar den tanken som innehåller pappas förväntningar, fast han egentligen vill något annat, kommer hans val i fortsättningen att grunda sig på en yttre tanke, inte fri vilja.

Jo, visst finns det de som växer upp med omotiverat tuffa och tunga krav på sig och visst är det så att vår kultur, vårt samhälle etc, pådyvlar oss olika infallsvinklar, perspektiv och åsikter och det är genom den gemensamma dialogen som vi kan utveckla ett kritiskt tänkande som leder oss till bättre tankar. Å andra sidan verkar ett "opåverkat" liv tämligen trist. Jag gillar bilar, datorer, spel och böcker - sen om det beror på att jag har blivit påverkad eller om dessa tankar är by default i mitt inre spelar i sak ingen roll. Man måste få leva också. Det tjänar inget till att vara överkritisk till sin samtid, att misstänkliggöra allt som negativt etc - det slutar oftast enbart med att man själv mår dåligt - inget annat.

Pojken väljer skola, ämnen, sommarjobb, studieort osv fortfarande, men eftersom alla de valen nu grundar sig på tanken han fick av pappa, leder valen honom allt längre bort från den egna viljan.

Må så vara!

Detta är ett förenklat exempel, eftersom vi har lärt oss mycket yttre tankar och det skedde vid en mycket yngre ålder än för exemplets skolpojke. Jag tror ändå att exemplet beskriver ganska bra hur omgivningen, eller rättare sagt de tankar som omgivningen erbjuder, påverkar människans liv.

Det förstår jag.

Alkuajatus innehåller även den tankar, men de tankarnas syfte är att förstå hur vårt inre fungerar, inte att bli ytterligare styrande tankar. Det skulle kunna jämföras med fysik, med vars tankar man lär sig att förstå den fysiska verkligheten. Med Alkuajatus lär man sig att förstå den inre verkligheten.

Det kan säkert vara av godo att betrakta och beakta sitt eget tänkande och sin attityd till världen. Inte tu tal om det, men då i en måttlig mängd.

Prova, den fungerar verkligen!

Då måste nog berätta mer om metoder etc, innan jag kan prova! Annars blir det som att "prova" att köra bil i trafiken, utan att ha övningskört en enda gång.

[insictus]

Med hjälp av den teori som finns i boken, börjar man sakta men säkert förstå hur pass djupt de inlärda tankarna finns. Problemet är mycket det, att vår jag-uppfattning har förflyttats från det äkta jaget till ett artificiellt jag, alltså en av yttre tankar skapt artificiell person. Det gör att vi upplever att de tankarna är vi, och kan inte ifrågasätta det artificiella jaget innan vi lyckas observera det från en annan synvinkel. Allteftersom den artficiella personen avvecklas, förflyttas jag-upfattningen dit den hör hemma, alltså till det äkta jaget.

Allt som allt krävs det mycket observerande av sitt inre, men med stöd av boken kan man göra jobbet medvetet och metodiskt. När man väl har fått grepp om hur det inre fungerar, är jobbet rätt enkelt rent mekaniskt, även om vissa tankar kan vara väldigt svåra att konfrontera.

Men kortfattat, först förstå teorin och sen börja tillämpa den teorin i praktiken, egentligen ganska likt med att laga en motor, förutom att renoveringsobjektet i det här fallet är den egna personen.

[Hagar]

Självklart är vi alla påverkade av tankar och värderingar från omgivningen. Detta ingår i den tidiga socialiseringen och utan det skulle vi faktiskt inte vara människor. Ingen kan existera i ett vakuum och för att få verktygen - språk, moral, interagerande osv - för att bli en person måste vi apa efter andra. Inte förrän vi har lämnat den riktiga barndomen kan vi formulera tankar som är helt "egna". (Jag tror att min första filosofiska tanke, någon gång i nedre tonåren, var att allt jag rimligen kan komma på att tänka har någon annan någon gång redan tänkt....)

Men om jag förstår din beskrivning rätt handlar boken om ett självmedvetande? I så fall är jag fullt enig. För att kunna befria sig från det konventionella måste första steget vara att se sig själv och känna sig själv. Att kunna identifiera sina reaktioner och att kunna förstå varför man reagerar och känner som man gör. Och detta är inte lätt. Om man ska tro vissa  :wink:  försiggår ju det mesta av vårt själsliv i det undermedvetna. Är det inte just detta som många filosofier grundar sig på - att sträva efter medvetenhet?

Jag måste nog ändå hävda att det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att ta sig ur den etnocentriska kupan, att se saker objektivt och inte ur ett inlärt kulturellt perspektiv. Om man lyckas frigöra sig från det man föddes in i är risken övehängande att man identifierar sig med en annan kultursfär. Det ligger i människans natur att erkänna tillhörighet och vi kan inte existera som isolerade företeelser. Och vem kan förresten avgöra vad som är objektivt, eller i det här sammanhanget rent subjektivt, d.v.s. unikt och eget?

[insictus]

Om vi ser helt objektivt på de kulturer som existerar i dag, så är de baseraden på en väldigt gammal tanke om makt. Det vill säga människan styrs av yttre krafter. Vi föds in i den kulturen och anammar vår tankemall därifrån och därför går den vidare från en generation till nästa. Eftersom den går i arv i tankeform, behöver människan rikta sin fokus in i sin inre värld och lösa problemet där. Varenda en av oss.

När vi helt objektivt och medvetet kan definiera vad kulturen är byggd på och består av och ser dess verkan, är vi helt fria att skapa en ny kultur, baserad på fri vilja istället för yttre makt. För det krävs det dock att tillräckligt många människor blir medvetna om att de faktsikt styrs av tankar (och makt-tankar). Makt-tanken förverkligas på många sätt, men krig är lika mycket en del av det som våldtäkter, och det är faktsikt det som skapar isolering mellan människor. Resultatet är ju gränser mellan länder (som man krigar om), olika grupperingar (mobbing t.ex), gängstrider, religioner, destruktiva ideologier osv osv.

Att ta sig ut ur den kulturen betyder inte att man kliver in i ett vakuum, vi behöver en kultur även om det är frågan om en fri kultur. En fri kultur skulle grunda sig på fri vilja istället för makt, men eftersom den inte existerar nu, utan är en ny skapelse, kan inte jag eller någon annan definiera exakt hur den kommer att se ut. De som skapar den kulturen vet vad de vill, vi kan inte veta det åt dem. Vi kan dock se till att avveckla den gamla kulturen för egen del, det är steg 1 i processen så att säga. Varje människa som har höjt sin medvetenhet har förändrat världen precis lika mycket, eftersom vår gemensamma verklighet är en summa av människornas verkligheter.

Med hjälp av Alkuajatus lär man sig verkligen att förstå sig själv och kan börja lyfta fram sin egen tanke, en ny tanke, som leder till förnyelse. Alkuajatus definierar inte vad den är, utan beskriver bara hur man blir medveten om den, så du har förstått helt rätt att det handlar om att bli medveten om sig själv

[Justin Case]

[...] M.h.a Alkuajatus kan man lära sig att förstå hur vår inre verklighet fungerar, och hur man kan bli av med yttre tankars påverkan genom att man lär sig att observera sina tankar. När man upptäcker en tanke, har man blivit medveten om den och kan därför välja bort den. Innan dess styr den våra val från det omedtvetna, utan att man ens märker det. När man fortsätter att avslöja tankar på detta sätt, växer medvetenheten om en själv hela tiden och till slut baseras valen på egen fri vilja istället för yttre tankar.

Kolla in den här filosofin, den är något helt annat och den fungerar verkligen!

Varje individs tankevanor och viljor är orsakade av omgivningen (om man går tillräckligt långt tillbaka i orsakskedjan - d.v.s. före befruktningsögonblicket, låt säga ända tillbaka till livets uppkomst på jorden), men orsakandet har ägt rum för olika länge sedan när det gäller olika tankar och viljor. Jag tror att det är bra att lära sig mer om hur man fungerar, och för det ändamålet kan det nog vara instrumentellt konstruktivt att betrakta de allra äldsta "programmeringarna" av vårt tänkande som något mer personligt grundat och "äkta" och "ursprungligt" än de programmeringar som kommit senare under livet - även om all programmering kanske ytterst beror på faktorer man från början inte själv valt hurdana de skulle vara.

En människa som alltid trott sig ha velat bli ingenjör enbart för att han själv spontant tyckte att det verkade spännande från början, men som egentligen från början "gjorde" sig själv intresserad av sådana saker ingenjörer gör därför att hans föräldrar påverkat honom till att försöka bli ingenjör, har mycket att vinna på att bli varse denna sistnämnda, egentliga orsak till sitt intresse för ingenjörsyrket. Det innebär inte att hans verkliga programmering (som kommer från hans föräldrars vilja att han skulle bli ingenjör) skulle vara mindre "ursprunglig" eller mindre "äkta" än om det hela hade börjat med att han själv spontant hade velat bli ingenjör oberoende av vad föräldrarna tyckte. Även i det sistnämnda scenariot (att han "själv spontant hade velat...") hade hans vilja att bli ingenjör kanske berott på - i grunden, riktigt långt tillbaka i historien - saker som han inte hade någon kontroll över. Men det kan ändå vara värt att göra skillnad mellan olika grader av "ursprunglighet" i ens viljor. Det kan ju visa sig att han mår bättre om han provar någon annan yrkesinriktning än den hans föräldrar programmerat honom till. För att kunna komma fram till att han kanske borde prova det måste han kanske först upptäcka att det var hans föräldrar som programmerade honom. På sådana sätt kan det ha instrumentellt värde att göra skillnad på "relativt ursprungliga" (d.v.s. relativt tidigt programmerade) och "mindre ursprungliga" (d.v.s. senare programmerade) viljor och tankar.

[Hagar]

Ja, jag håller med Justin.  Vi är "programmerade", både sedan livets begynnelse på jorden och sedan vår födsel, som skedde in i en viss konstellation av människor och en viss miljö. Jag tror att man måste acceptera att vi är delar av en grupp och tillhör ett visst sammanhang, samt att det sammanhanget färgar och påverkar oss. Vi kan aldrig ställa oss helt utanför tidigare efarenheter, lärdomar och minnen, lika lite som vi kan frigöra oss från drifter, behov och instinkter. Det närmaste man kan komma ett sådant tillstånd är väl en asketisk eremit, men det är ju inte så tilltalande för särskilt många.

Enligt min uppfattning är så gott som alla ställningstaganden och åsikter vi benämner våra egna bara en variant av den stora massans. Visst tänker vi själva, och kanske går vi emot många personer i vår närhet, men på det hela taget skiljer vi oss inte särskilt mycket från mängden. Om vi gjorde det skulle vi antagligen bli utstötta eller inte räknas som fullt värdiga medlemmar av gruppen. Det finns fritänkare som ger uttryck för tankar som ter sig främmande för de allra flesta och ibland rent oförståeliga. Men även dessa personer delar i stort samma "mentala" arv och kulturella påverkan. De äter förmodligen inte kött och potatis med sked, de står förmodligen snällt i kö i snabbköpskassan och de tycker förmodligen inte att det är en god idé med ett religiöst  överhuvud (läs påve, imam)för nationen. Detta därför att själva de banor vi tänker i är konstruerade sedan barndomen.

Mycket av det här tror vi oss ha valt själva, eller gör för att det naturligtvis är det bästa enligt VÅR egen åsikt, somligt reflekterar vi inte ens över om det skulle kunna göras eller tänkas kring på ett annat sätt. Men det som är självklart i en tid och ett rum är det kanske inte alls i ett annat sammanhang. Det blir väldigt tydligt om man ser saker i ett kulturrelativistiskt perspektiv. Det har också gjorts psykologiska studier i ämnet. En visar att det finns skillnader i hur man tänker och hur hjärnan faktiskt reagerar, mellan personer i t.ex. Japan och Europa. Detta beror enligt studien på att man i Japan lär sig tänka i bilder (skrivtecknen) i samband med att man lär sig läsa och skriva, i motsats till de västerländska (och andra) språken som består av meningslösa symboler för ljud. Om man läser från höger till vänster eller omvänt har också en viss betydelse för hur vi tolkar omvärlden och formulerar tankar - enligt studien.

Det står klart att vi, och våra tankar, är formade av många yttre omständigheter. Frågan är hur stor den enskilde individens frihet och oberoende förmåga egentligen är? Själv tror jag nog egentligen att medvetenheten om varför vi tänker, känner och reagerar som vi gör är viktigare och kanske svårare att uppnå än riktigt originella tankar....

[insictus]

Det står klart att vi, och våra tankar, är formade av många yttre omständigheter. Frågan är hur stor den enskilde individens frihet och oberoende förmåga egentligen är? Själv tror jag nog egentligen att medvetenheten om varför vi tänker, känner och reagerar som vi gör är viktigare och kanske svårare att uppnå än riktigt originella tankar....

Det är precis vad Alkuajatus handlar om och påstår att man hittar svaret på den frågan hos en själv. Det går inte att tänka fram svaret på hur tankar påverkar oss, eftersom man då befinner sig i tankarna, d.v.s på en lägre medvetenhetsnivå. Om man höjer sin medvetenhet, kan man se även sina tankar objektivt i sitt sinne och då även hur tankarna har påverkat en fram till dess. Då kan man också börja förstå händelseförloppet historiskt d.v.s vad hände, hur hamnade vi här osv och den förståelsen kan krocka totalt med allt vi tror att vi kan om människan och vår historia just nu. Det går lika lite att tänka fram vem jag är, man måste ta reda på det.

Det är inte en fråga om tro eller åsikter, bara om att göra rätt arbete för att uppnå rätt resultat. Om det finns ett äkta jag och en ursprunglig egen vilja, kommer man att hitta dem inom sig om man gör jobbet, annars inte. Svaret finns hos var och en själv som sagt, det går inte att hitta dessa saker genom att studera andra. Det går dock att beskriva hur det inre jobbet kan göras, vilket Alkuajatus gör, men varje människa måste göra jobbet själv.

[Hagar]

Intressant! Jag tittade lite på nätet men fann inte mycket som stillade min nyfikenhet. Vet du vilket språk boken skrevs på? Författaren verkar vilja hölja sig i dunkel..... Hur fick du kontakt med detta? Har du boken? Vet du något mer runt det hela? Tycker du att du har förändrats radikalt sedan du läst den?

[insictus]

Boken Alkuajatus kom ut på finska ursprungligen år 2010, så den är relativt ny. Alkuajatus betyder den ursprungliga tanken eller urtanken. Jag hörde talas om den av en gammal bekant och beställde den på nätet. Om författaren vet jag inte mer än att han inte verkar vilja ha publicitet alls, boken är utgiven med endast förnamn.

Ja, mitt liv har ändrats totalt. Med bokens hjälp började jag verkligen kunna jobba med mig själv och kunde släppa saker o ting i mitt liv som jag egentligen inte ville ha, utan hade bara "snubblat" in i så att säga, det vanliga livet. Den största skillnaden märker jag själv iom att jag har befriats från rädslor, skam, blyghet bl.a men visst märker väl andra också skillnaden i mina rörelser.

Jag har börjat förstå vem jag är, verkligen veta vem jag är. Förut trodde jag att jag var den person som till stor del var en produkt skapad av omgivningen, jag tänkte t.o.m att "jag är så här", vilket alltså inte var sant. Det tog ett bra tag  innan jag började få klarhet i hur man observerar tankar (jag läste boken noga säkert 10-15 ggr) och hur man skiljer tänkande från observation osv men när jag väl hade förstått hur, kunde jag göra det medvetet och metodiskt, och jag fortsätter än

Som sagt, det här är relativt nytt, men jag vet att när fler människor föstår saker ens lika lite som jag, kommer det att börja ske förändringar här och där. Det blir spännande att följa hur det hela utvecklar sig. Jag hoppas också att jag har skyndat på den utvecklingen genom att skriva här

[Hagar]

Tack för svaret! Ja, du kanske rullar igång en ny trend, med början hos mig  :wink: . Tänker få tag i den där boken och läsa den - blir väldigt nyfiken. Men (cyniker som jag är), frågan är hur stor spridning en sån här idé kan få..... Du får se till att rekrytera en kändis, helst amerikan med stor beundrarkrets  :lol: . Fast å andra sidan är det kanske inte rätt jordmån att odla i....