Det konstruktiva

[Harald Davidsson]

varifrån kommer det konstruktiva,

vi märkte att även ett destruktivt fenomen som Stalin
inte mördade alla ryssar, sände alla till Sibirien som inte tyckte som han,
och vi märkte att Hitlers destruktivitet hade en ände, att det fanns en konstruktiv ide
som till sist förintade honom,

det som håller ihop verkligheten
är det konstruktiva,
men det konstruktiva är mera än en förträngningen av det destruktiva,
och att lagen och moralen skulle bana väg för all konstruktivitet anser jag vara en barock tanke,

men har du tänkt på att det konstruktiva kanske är ett uttryck för en allmänmänsklig kärlek,
och är det inte i det konstruktiva vi kan finna det heliga,
och nu börjar vi närma oss iden om det oförstärbara
att det skulle finnas spån av oförstörbarhet
i det vi kallar det konstruktiva
och att alltså det konstruktiva har en fot
utanför universum,
alltså utanför kaos och förstörelse
i det som då skulle kunna kallas för det statiska,

och vad är meningen med det destruktiva,
att skinnheads sparkar några tonåringar i magen så blodet väller fram ur munnen på dem,

[Algotezza]

Logiken och kärleken håller samman kosmos. Martinus menar att logik och kärlek är identiska.

För att kunna bygga upp något nytt, måste ofta något gammalt rivas ner. Konstruktion och destruktion är två sidor av skapandet/upplevandet. Båda lika nödvändiga för helheten, för bevarandet och utvecklingen av både helheten och dess delar. Helheten tätnar kvalitativt, delen förändras/utvecklas både kvantitativt och kvalitativt. Helheten förändras bara kvalitativt då den redan från början uppfyller allt genom sin oändlighet.

Shivas dans både destruerar och konstruerar och destruerar ... världen i en evig andning.

/Algotezza

[Joakim Grundh]

Det där var fint formulerat Algotezza.

[Zokrates]

Att konstruera är att ordna tillvaron utifrån en idé, vilket alltid innebär att skapa system, varpå
detta i sin tur är en tillfällig lösning för att bringa ordning i tillvaron inom ett eller flera områden.

Inget kan vara annat än tillfälligt i en värld som går obönhörligt från skapelse mot total upplösning,
som livet självt går från födelse till död, uppstår grundorsaken till konstruktioner i nuets
påträngande behov av ordning hos de levande som ett extra skydd mot kaos och faror.
Det konstruktiva är alltså både en skyddsmekanism och en överlevnadsstrategi som hämtar
sin främsta näring från det vi upplever som problematiskt i tillvaron och som vi vill åtgärda,
om så bara genom att bekräfta situationen genom att gestalta den.

[Algotezza]

Att konstruera är att ordna tillvaron utifrån en idé, vilket alltid innebär att skapa system, varpå
detta i sin tur är en tillfällig lösning för att bringa ordning i tillvaron inom ett eller flera områden.

Inget kan vara annat än tillfälligt i en värld som går obönhörligt från skapelse mot total upplösning,
som livet självt går från födelse till död, uppstår grundorsaken till konstruktioner i nuets
påträngande behov av ordning hos de levande som ett extra skydd mot kaos och faror.
Det konstruktiva är alltså både en skyddsmekanism och en överlevnadsstrategi som hämtar
sin främsta näring från det vi upplever som problematiskt i tillvaron och som vi vill åtgärda,
om så bara genom att bekräfta situationen genom att gestalta den.

Idéer förändras/utvecklas vid mötet med materien. Man kan inte blint försöka pådyvla tillvaron sina idéer för att skapa  trygghet/makt/drägliga förhållanden utan allt skapande av en ordning/struktur sker genom samverkan mellan den som omskapar förhållandena och det som omskapas.

Det gäller våra levnadsförhållanden och det gäller inom konsten.

Få konstnärer har en färdig idé de tvingar på materien - de konstnärliga produkterna börjar snart leva sitt eget liv och ställa krav på en. Samma sak när man vill ändra på samhället.

Utan att det finns något oföränderligt (eller bara föränderligt med en lägre förändringshastighet - dvs. något  relativt oföränderligt) som kontrast till det snabbare föränderliga, skulle vi inte kunna uppleva det föränderliga. Vad som är oföränderligt i livet, det är väl vad både konst, vetenskap och religion försöker komma fram till utan att hittills kunnat bli särskilt överens. Och det är väl det man käftar mest om.

/Algotezza

[Harald Davidsson]

Logiken och kärleken håller samman kosmos. Martinus menar att logik och kärlek är identiska.

För att kunna bygga upp något nytt, måste ofta något gammalt rivas ner. Konstruktion och destruktion är två sidor av skapandet/upplevandet. Båda lika nödvändiga för helheten, för bevarandet och utvecklingen av både helheten och dess delar. Helheten tätnar kvalitativt, delen förändras/utvecklas både kvantitativt och kvalitativt. Helheten förändras bara kvalitativt då den redan från början uppfyller allt genom sin oändlighet.

Shivas dans både destruerar och konstruerar och destruerar ... världen i en evig andning.

/Algotezza

det är självmotsägande att logik och kärlek är identiska fenomen,
logik är kalkyl, men kärlek kan aldrig kalkyleras fram,

Shiva, algot, läs på, för detta får du bakläxa på,

shiva dricker giftet, men denna tråden är filosofi ej religion, därför vill jag inte prata om Gudar,

[Harald Davidsson]

Att konstruera är att ordna tillvaron utifrån en idé, vilket alltid innebär att skapa system, varpå
detta i sin tur är en tillfällig lösning för att bringa ordning i tillvaron inom ett eller flera områden.

Inget kan vara annat än tillfälligt i en värld som går obönhörligt från skapelse mot total upplösning,
som livet självt går från födelse till död, uppstår grundorsaken till konstruktioner i nuets
påträngande behov av ordning hos de levande som ett extra skydd mot kaos och faror.
Det konstruktiva är alltså både en skyddsmekanism och en överlevnadsstrategi som hämtar
sin främsta näring från det vi upplever som problematiskt i tillvaron och som vi vill åtgärda,
om så bara genom att bekräfta situationen genom att gestalta den.

zokrates,

jag är med på att det konstrutiva emanerar från en eller flera ideer, som vi också kan kalla för arketyper,
men då du påstår att detta alltid innebär att skapa ett system, måste jag fundera över vad ett system egentligen är för någonting, för vi kan lika gära kalla det för ett paradigm, men problemet både med system och paradigm är att de kan bli mekaniska, robot-aktiga, men det konstrutiva opererar mera personligt, mera specifikt kanske än opersonligt, att t.ex. skapa fred som Mahatma Gandhi gjorde, som Martin Luther King försökte göra, vi kan se att deras personligheter var viktigare än deras organisation, deras system,

istället för system skulle jag vilja sätta in KROPP, kosmisk kropp, men att detta förfarande till viss del är till för att bringa ordning i tillvaron håller jag med om, med det är mera än ordning om än tillfällig som det konstruktiva appelerar på, för inbyggt i det konstruktiva finns också iden eller arketypen om en inte bara högre ordning men en definitiv ordning som vi kan kalla för absolut,

det konstruktva vill alltså ta oss till den absoluta sfären,

inget kan vara annat än tillfälligt håller jag också med om, men med det tillägget att det samtidigt också kan vara permanet, att det finns en syntes mellan det tillfälliga och det permanenta,
vad den nu ska kallas,

att grundorsaken till det konstruktiva skulle kunna hängas upp på att man i nuet enbart är fixerad på att skapa ordning emot kaos och och faror är att förenkla det konstruktiva på ett ensidigt vis, för det konstruktiva har en annan dimension också än att vara en slags kosmisk självbevarelsedrift eller nåt försvarsystem emot kaos och oordning, för i det konstruktiva finns bland annat ideer om fred, medmänsklighet men också en möjlighet att nå ett harmoniskt och perfekt förhållande till omvärlden och sig själv.

[Harald Davidsson]

vad är en konstruktiv människa

en ide är att en konstruktiv människa vänder andra kinden till,

jag vill kalla våld för negativ destruktivitet
som ofta syftar till att erövra makt eller manifestera makt
som om makten skulle var en fantastisk underbar drog

kanske den starkaste drogen som existerar,
man jag vill inte kalla makt för sadism,

för sadism är ingen drog

[Harald Davidsson]

som den extremt introverta lever jag som vanligt utan direkt ordnat liv,
jag sov i bilen förra natten, högt uppe i bergen,
för att det var kallt där, annars är det extremt hett i Tamil nu,
jag skriver detta på ett internet kafe, min computer funkar ej,
jag sticker iväg från detta kafe och köper en liter kall mjölk,
jag stannar under en stor ek som ger mig skugga och lite kyla, jag dricker,
jag hoppas på att få krypa in i den absoluta världen snart,
få komma hem,
jag är bara turist på jorden

[Harald Davidsson]

vad är det som gör att en moder, då det en vecka gamla spädbarnet
får modern att uppleva sig oerhört frustrerad,

inte kastar sitt lilla barn i sopnedkastet,

vad hindrar den negativa destruktiviteten

[Harald Davidsson]

varför är det konstruktiva
starkare än det destruktiva

[Algotezza]

Harald, betraktar du dig som en guru?

/Algotezza non serviam

[Algotezza]

Logiken och kärleken håller samman kosmos. Martinus menar att logik och kärlek är identiska.

För att kunna bygga upp något nytt, måste ofta något gammalt rivas ner. Konstruktion och destruktion är två sidor av skapandet/upplevandet. Båda lika nödvändiga för helheten, för bevarandet och utvecklingen av både helheten och dess delar. Helheten tätnar kvalitativt, delen förändras/utvecklas både kvantitativt och kvalitativt. Helheten förändras bara kvalitativt då den redan från början uppfyller allt genom sin oändlighet.

Shivas dans både destruerar och konstruerar och destruerar ... världen i en evig andning.

/Algotezza

det är självmotsägande att logik och kärlek är identiska fenomen,

Varför det? Inte ur ett djupare perspektiv.

logik är kalkyl,

Ja, ytligt sett är logik kalkyl. Men den är också något mer.

men kärlek kan aldrig kalkyleras fram,

Ändå är det vad vi ständigt gör.

Är kärlek och förälskelse detsamma för dig?

Shiva, algot, läs på, för detta får du bakläxa på,

shiva dricker giftet, men denna tråden är filosofi ej religion, därför vill jag inte prata om Gudar,

Filosofi och religion överlappar varandra. Det finns ett gränssnitt där de möts.

/Algotezza

[Harald Davidsson]

Harald, betraktar du dig som en guru?

/Algotezza non serviam

du är en lärare, och som jag kommer ihåg det från skola och universitet så
betraktade varje liten lärare sig som en riktig Guru,

men de var inga riktiga Gurusar, bara översittare, fulla av avundsjuka på varje liten elev som råkade ha en speciell intelligens och komma med klyftiga frågor,,
faktiskt hatade jag alla lärare jag stötte på,
jag upplevde dem som äckliga svin,

och på grund av dessa pseudo-gurusar
protesterade jag emot undervisningen
och presterade ofta just prices vad som fodrades för att komma vidare,

på grund av dessa pseudo-konstruktiva lärare har undervisningen i Sverige
inte mer att ge än ren korvstoppning

riv alla skolor,

[Harald Davidsson]

Logiken och kärleken håller samman kosmos. Martinus menar att logik och kärlek är identiska.

För att kunna bygga upp något nytt, måste ofta något gammalt rivas ner. Konstruktion och destruktion är två sidor av skapandet/upplevandet. Båda lika nödvändiga för helheten, för bevarandet och utvecklingen av både helheten och dess delar. Helheten tätnar kvalitativt, delen förändras/utvecklas både kvantitativt och kvalitativt. Helheten förändras bara kvalitativt då den redan från början uppfyller allt genom sin oändlighet.

Shivas dans både destruerar och konstruerar och destruerar ... världen i en evig andning.

/Algotezza

det är självmotsägande att logik och kärlek är identiska fenomen,

Varför det? Inte ur ett djupare perspektiv.

logik är kalkyl,

Ja, ytligt sett är logik kalkyl. Men den är också något mer.

men kärlek kan aldrig kalkyleras fram,

Ändå är det vad vi ständigt gör.

Är kärlek och förälskelse detsamma för dig?

Shiva, algot, läs på, för detta får du bakläxa på,

shiva dricker giftet, men denna tråden är filosofi ej religion, därför vill jag inte prata om Gudar,

Filosofi och religion överlappar varandra. Det finns ett gränssnitt där de möts.

/Algotezza

Marinus som du hänvisar till
är inte mycket bättre än du,
50 procent är totalt fantasiverk i hans kosmologi
och är en slags ordnad schizofreni

de andra 50 procenten som är rätt
har han tagit från Hinduismen,

det du säger att kärlek och logik är identiska på ett djupare plan,

du vet, ifall du läser logik på filosofiska instutionen i Stockholm
och kommer med sådana påståenden,
de vill inte ens kalla dig för en flummare,

allt du säger är lika löst som din så kallade poesi,


genom att komma med sådana påståenden måste jag placera dig i den negativa destruktiva gruppen,
för att göra människor förvirrade är ett av ondskans många grepp,

och därmed har jag sagt att ONDSKAN är negativ destruktivitet,




ja, ytligt sett är logik kalkyl skriver du,

och på det svarar jag att du delar alltså in logik i en ytlig och i en djup,
kanske också i en medium-logik osv..

vad du hamnar i då är en detalj-indelning av ett begrepp som
gör att strax betyder begreppet sin raka motsats

och det du säger

men kärlek kan aldrig kalkyleras fram,

Ändå är det vad vi ständigt gör.

Är kärlek och förälskelse detsamma för dig?

gör vi,
prata för dig själv,

förälskelse är gnistan som vi antänt genom vår LÄNGTAN EFTER KÄRLEK





och det du skriver
Filosofi och religion överlappar varandra. Det finns ett gränssnitt där de möts.


mitt svar är att detta får du diskutera med Andreas om