Diskutera medvetenhet istället för sanning och kunskap
Moderator: Moderatorgruppen
Diskutera medvetenhet istället för sanning och kunskap
Jag ska börja med att säga att jag vet att filosofin rymmer mer än vad jag personligen finner intressant och att detta inte på något sätt är ett påhått mot andra människors filosofiska intresse och bakgrund.
Jag har personligen inte läst alls mycket västerländsk filosofi och jag har under min tid på (olika) filosofiforum, aldrig riktigt varit intresserad av diskussioner kring områden som kunskap, sanning och logik.
Jag kan även berätta att jag är (men knapphändigt) insatt i bakgrunden till det objektiva perspektivet i den moderna filosofin och kontexternas betydelse i den postmoderna.
Det jag försöker säga är att utifrån min uppfattning så är det inte konstigt att det är mycket diskussioner angående kunskap och vad som är objektiv sanning, eftersom jag förstår att det är en del av den västerländska filosofitraditionen. Med det jag finner underligt och därför intressant är - att jag personligen inte finner dessa diskussioner särskillt givande. Men jag har ju som sagt också ett lite annorlunda utgångsperspektiv, eftersom jag nästan enbart hållt mig till att läsa medvetandefilosofi, österländsk filosofi och psykologi.
För mig är medvetenheten det centrala. Hur människor beter sig i vardagen, psykologisk påverkan och vad som är betingat kontra obetingat o.s.v.
Jag förstår att diskussioner om sanning och logik och objektivitet o.s.v. har sin plats, men det jag försöker säga är att .. de diskussionerna kanske tagit lite mer plats än jag tycker den borde ha (subjektiv uppfattning)?
Är det flera än jag som har finner medvetenheten som väldigt centralt?
Jag har personligen inte läst alls mycket västerländsk filosofi och jag har under min tid på (olika) filosofiforum, aldrig riktigt varit intresserad av diskussioner kring områden som kunskap, sanning och logik.
Jag kan även berätta att jag är (men knapphändigt) insatt i bakgrunden till det objektiva perspektivet i den moderna filosofin och kontexternas betydelse i den postmoderna.
Det jag försöker säga är att utifrån min uppfattning så är det inte konstigt att det är mycket diskussioner angående kunskap och vad som är objektiv sanning, eftersom jag förstår att det är en del av den västerländska filosofitraditionen. Med det jag finner underligt och därför intressant är - att jag personligen inte finner dessa diskussioner särskillt givande. Men jag har ju som sagt också ett lite annorlunda utgångsperspektiv, eftersom jag nästan enbart hållt mig till att läsa medvetandefilosofi, österländsk filosofi och psykologi.
För mig är medvetenheten det centrala. Hur människor beter sig i vardagen, psykologisk påverkan och vad som är betingat kontra obetingat o.s.v.
Jag förstår att diskussioner om sanning och logik och objektivitet o.s.v. har sin plats, men det jag försöker säga är att .. de diskussionerna kanske tagit lite mer plats än jag tycker den borde ha (subjektiv uppfattning)?
Är det flera än jag som har finner medvetenheten som väldigt centralt?
Jag ska slinka in med ett litet inlägg till för att illlustrera ett exempel....
Varför ser jag då medvetenheten som mera interessant än sanning och logik?
(Jag vet inte om detta går in i moralfilosofi eller etik eftersom jag inte läst något av dessa)
Låt mig ta ett exempel: I en konfliktsituation kan tre olika människor ha tre olika perspektiv. Alla tre perspektiven kan argumenteras som objektivt sanna utifrån deras egna subjektiva perspektiv - d.v.s. - alla tre´s beteende kan vara logiskt rättfärdiga utifrån deras egna verklighetsuppfattning, men samtidigt har alla tre personer helt olika verklghetsuppfattning vilket skapar en konflikt.
Här är alltså inte logiken det centrala eftersom alla handlar logiskt utifrån deras eget perspektiv. Det är därför mera en frågan om medvetenhet - vem som har egentligen det mest "inkluderande perspektivet" eller den mest "överestämmande" bilden av vad som händer i situationen (kanske inte det faktiskta händelseförloppet utan snarare största medvetenheten om de övriga personernas handlande, motiv och perspektiv) - alltså är det bara en fråga om att kunna sätta sig in i andra personers perspektiv - det är alltså en fråga om medvetenhet.
Jag vet inte om det jag försöker säga kommer fram på ett bra sätt, jag vet heller inte om det finns filosofier som kanske diskuterar just dessa saker - eftersom jag som sagt inte är vidare påläst. Oavsett om det är filosofer som diskuterar dessa saker eller inte så har jag inte märkt av dessa så vidare mycket på forumen.
Iallafall, är det andra som finner denna typ av utgångspunkt med medvetenhet och perspektiv intressant?
Varför ser jag då medvetenheten som mera interessant än sanning och logik?
(Jag vet inte om detta går in i moralfilosofi eller etik eftersom jag inte läst något av dessa)
Låt mig ta ett exempel: I en konfliktsituation kan tre olika människor ha tre olika perspektiv. Alla tre perspektiven kan argumenteras som objektivt sanna utifrån deras egna subjektiva perspektiv - d.v.s. - alla tre´s beteende kan vara logiskt rättfärdiga utifrån deras egna verklighetsuppfattning, men samtidigt har alla tre personer helt olika verklghetsuppfattning vilket skapar en konflikt.
Här är alltså inte logiken det centrala eftersom alla handlar logiskt utifrån deras eget perspektiv. Det är därför mera en frågan om medvetenhet - vem som har egentligen det mest "inkluderande perspektivet" eller den mest "överestämmande" bilden av vad som händer i situationen (kanske inte det faktiskta händelseförloppet utan snarare största medvetenheten om de övriga personernas handlande, motiv och perspektiv) - alltså är det bara en fråga om att kunna sätta sig in i andra personers perspektiv - det är alltså en fråga om medvetenhet.
Jag vet inte om det jag försöker säga kommer fram på ett bra sätt, jag vet heller inte om det finns filosofier som kanske diskuterar just dessa saker - eftersom jag som sagt inte är vidare påläst. Oavsett om det är filosofer som diskuterar dessa saker eller inte så har jag inte märkt av dessa så vidare mycket på forumen.
Iallafall, är det andra som finner denna typ av utgångspunkt med medvetenhet och perspektiv intressant?
-
krokodilka
- Inlägg: 19
- Blev medlem: 19 maj 2005 22:54
Jag finner ditt inlägg mycket intressant, då jag likaväl som dig inte finner något intresse i logik och kunskap.
Visst, kunskap är viktig, men kunskap utan förståelse är inget värt och väldigt tort, tycker jag.
Jag tror inte att ditt intresse har ngt att göra med att du inte läst mycket utav västeländsk filosofi, utan jag tror snarare att det har att göra med ditt liv och den livserfarenhet du har.
Själv finner jag det mycket intressant med msk, deras tankar och handlingar samt deras beteenden i olika sitationer och med andra msk.
Jag tycker att man kan lära sig betydligt mer genom kontakt med andra msk, än genom att läsa 100 böcker. Varje msk är unik och kommer med ngt eget som leder till att man verkligen beundar mångfalden och msk unikhet.
JAg måste dock erkänna att jag finner Kants kunskapsteori som väldigt givande, då han utgår ifrån både erfarenhet och förnuft, som tillsammans utgör kunskapen(jag vet att def. är väldigt vag, men jag finner ingen intresse i att citera eller vidare utveckla tanken för tillfället, då jag finner att det räcker med det lilla jag benämnt).
Nu har jag tappat tråden, men jag åtekommer:))))
Visst, kunskap är viktig, men kunskap utan förståelse är inget värt och väldigt tort, tycker jag.
Jag tror inte att ditt intresse har ngt att göra med att du inte läst mycket utav västeländsk filosofi, utan jag tror snarare att det har att göra med ditt liv och den livserfarenhet du har.
Själv finner jag det mycket intressant med msk, deras tankar och handlingar samt deras beteenden i olika sitationer och med andra msk.
Jag tycker att man kan lära sig betydligt mer genom kontakt med andra msk, än genom att läsa 100 böcker. Varje msk är unik och kommer med ngt eget som leder till att man verkligen beundar mångfalden och msk unikhet.
JAg måste dock erkänna att jag finner Kants kunskapsteori som väldigt givande, då han utgår ifrån både erfarenhet och förnuft, som tillsammans utgör kunskapen(jag vet att def. är väldigt vag, men jag finner ingen intresse i att citera eller vidare utveckla tanken för tillfället, då jag finner att det räcker med det lilla jag benämnt).
Nu har jag tappat tråden, men jag åtekommer:))))
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
Du talar om kvantiteten av empiriska datan, som i sin tur utgör en typ av kunskap om situationen? Att förstå sig på andras verklighetsföreställningar, utan redogörelse för dessa (muntligt eller på annat sätt), är det verkligen möjligt? Logiskt förefaller det inte som så - vi besitter ju inte dessa data (kanske kan vi ana något vagt ibland, om man känner personen väl) utan att de redogörs för. Mest intressant blir det när man tittar på social-psykologin, alla typer av grupper.
krokodilka skrev:Jag tror inte att ditt intresse har ngt att göra med att du inte läst mycket utav västeländsk filosofi, utan jag tror snarare att det har att göra med ditt liv och den livserfarenhet du har.
Ibland upptäcker jag hur jag lyckas förvånar migsjälv med att inte förstå så enkla saker. Nu gjorde jag det.
Jon Hallqvist skrev:Du talar om kvantiteten av empiriska datan, som i sin tur utgör en typ av kunskap om situationen? Att förstå sig på andras verklighetsföreställningar, utan redogörelse för dessa (muntligt eller på annat sätt), är det verkligen möjligt?
Jag vet inte vad du syftar på, men detta är nog mina subjektiva uppfattningar jag utgår ifrån:
1. Insikt i att människan i grund och botten föds utan värderingar, d.v.s inget är "rätt" eller "fel".
2. Människan "programmeras" av de stimuli de tar in, alltså präglas de av sin kultur.
3. Insikt i olika kulturer och subkulturers värderingar.
4. Förståelse av människans grundläggande psykologiska mekanismer och hur dessa fungerar och hur dessa gett upphov till värderingar i olika kulturer.
5. Observera deras klädstil, kroppspråk, sättet de talar på, vad de pratar om, vilka känslor de anspelar när de pratar om något, och framförallt deras reaktioner när någon t.ex yttrar olika värdeladde meningar eller gör värdeladda handlinga... blir de då förvånade, arga, glada o.s.v.
...
Jag vet inte om det jag babblar om här alls ger något.
Är jag förvirrande?
/jimmy
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
-
krokodilka
- Inlägg: 19
- Blev medlem: 19 maj 2005 22:54
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
-
krokodilka
- Inlägg: 19
- Blev medlem: 19 maj 2005 22:54
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
Att vi har vissa gemensamma särdrag i våra verklighets uppfattningar förändrar ju inte det faktum att de i övrigt skiljer sig avsevärt. Det finns ju knappast någon som INTE är unik. Inte ens tvillingar har ju samma verklighetsföreställningar. Det hela bottnar i att vi aldrig kan förmå komma över alla de data som konstituerar någons verklighetsuppfattning, vi kan få inblickar - via samtal som du säger - men aldrig fullständig förståelse.
Givetvis är det ju en fördelaktig förutsättning, för att vi överhuvudtaget skall kunna - i ett senare skede - tolka någons verklighetsuppfattning, att det finns (som du nämner) vissa gemensamma uppfattningar.
Givetvis är det ju en fördelaktig förutsättning, för att vi överhuvudtaget skall kunna - i ett senare skede - tolka någons verklighetsuppfattning, att det finns (som du nämner) vissa gemensamma uppfattningar.
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
Precis det ja, sin egen uppfattning utav dennes uppfattning, vilket kan skilja sig avsevärt från hur denne verkligen uppfattar tinget (eller vad som helst).
Okej detta är min subjektiva uppfattning, den kan vara fel, men det är det här utgår jag ifrån:
Hur vi tolkar andra människor beror ju på hur medvetna vi är om våra egna perspektiv och värderingar och andras perspektiv och värderingar.
Här kommer en snabbkateorisering min uppfattning angående perspektiv:
Egocentrisk: det finns ett sätt att se på situationen - mitt perspektiv är korrekt.
Etnocentrisk: det finns ett sätt att se på situationen - vårt perspektiv är korrekt.
Pluralistisk: det finns flera sätta att se på situationen, några är bättre och några är sämre - därför väljer jag det mest "effektiva" perspektiet.
Relativistiskt: alla perspektiven är lika bra, därför är alla perspektiven rätt (och jag har svårt att välja).
Integrerat: det finns flera perspektiv att se på situationen, alla belyser olika delar vilket ger olika för och nackdelar för olika saker - därför försöker jag välja det perspektivet som inkorporerar de flesta perspektiven och samtidigt är mest "effektivt" för den relevanta situationen.
Här kommer ett dåligt hemsnickrat exempel:
Jag träffar Olle, en 14 årig kille på bussen, vi sitter och småsnackar i en stund, och efter fem minuter drar han ett kränkande skämt om invandrare som och skrattar glatt åt sitt eget skämt, fullt omedveten att jag inte inte uppskattar skämtet ett dugg.
Jag antar då att han har ett egocentriskt perspektiv, eftersom han varken kan sätta sig in i mitt perspektiv (att jag inte uppskattar skämtet) och samtidigt inte kan sätta sig in i en invandrares perspektiv, alltså en person som kommer från en annan bakgrund/kultur och växt upp med andra omständigheter och förutsättningar.
Jag kan alltså sätta mig in i Olles perspektiv, men han kan inte sätta sig in i mitt - alltså är mitt perspektiv "bredare" eller mera omfattande. Jag är alltså mera "medveten om situationen". (Rent logiskt skulle Olle även kunna vara en utomjording som förklätt sig till en 14 åring)
Äh, jag vet inte om det jag försöker säga kommer fram.
Är jag begriplig? Såga mig gärna om jag är luddig.
/jimmy
-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
Hur kan du påstå att du kan sätta dig in i Olles perspektiv - skulle du ha gjort det så skulle ju även du funnit skämtet roligt. Det är just det jag menar, att det är fullkomligt omöjligt att verkligen sätta sig in i någon annans perspektiv, eftersom man, faktiskt, saknar de data som tillsammans konstituerat Olles verklighet - i vilken skämtet som han drar förefaller passande och till och med roligt.
Vi kan förstå Olles handlingar utifrån vårat eget perspektiv, passa in dennes handlingar i en typ av mall som - för oss - klassificerar Olle och får honom att anta formen av Olle, men vi kan aldrig någonsin VARA eller FÖRSTÅ Olle - så till vida denne inte berättar ALLT som har någon som helst vikt, i form av associationer, kring och till de data som kan härledas ur Olles uppfattning om rasistiska skämt. Det är en sån ofantlig mängd data att det är fullkomligt omöjligt.
Vi kan förstå Olles handlingar utifrån vårat eget perspektiv, passa in dennes handlingar i en typ av mall som - för oss - klassificerar Olle och får honom att anta formen av Olle, men vi kan aldrig någonsin VARA eller FÖRSTÅ Olle - så till vida denne inte berättar ALLT som har någon som helst vikt, i form av associationer, kring och till de data som kan härledas ur Olles uppfattning om rasistiska skämt. Det är en sån ofantlig mängd data att det är fullkomligt omöjligt.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster
