J R Auk skrev:Då hoppas jag verkligen att du åtminstone tar din etiska roll i det hela på allvar. Och då menar jag inte att du bör producera reklamer som anspelar på etik, och i samma rörelse skjuter den åt sidan.
Jag menar jag klandrar dig inte för att du inte skjuter dig själv. Men tycker att du bör tänka över ditt förvärv.
Hur ser du på saken? Hur motiverar du din verksamhet?
Bra fraga, jag star fortfarande i clinch med dessa tankar. Det tycker jag alla reklamare borde göra. Läser man lite reklamhistoria sa aterkommer denna "dubbelhet" väldigt ofta, speciellt bland de äldre. Somliga nekar i sina senare livsskeden att de över huvud taget har jobbat med reklam.
Hur ser jag själv pa saken, och har jag nagra motiveringar? Först vill jag säga att jag just nu sätter mig själv framför andra, därmed inte sagt att jag är fulkomligt uppe i mig själv och skiter i alla andra, jag bryr mig fortfarande om mina medmänniskor (även om detta kan tyckas motsägfelsefullt). Har pa senare dag fatt en mer cynisk bild av det hela, eller snarare realistisk bild. För att aterkomma om att jag ser efter mina egenintressen; jag mar direkt bra av att jobba med detta just nu, arbetet som sadant är roligt, jag far stimulans, jag utvecklas, lär mig nagot nytt, och roligt, nästan, varje dag. Har suttit hemma och ugglat pa tok för mycket i mina dar, har gatt pa lagergolvet pa tok för manga timmar, detta är inte alls drömyrket, men det ligger närmare än tidigare sysselsättningar jag försatt mig i.
Na, det moraliska da. Det är ju när dessa begrepp kommer upp det blir komplicerat. Det är helt enkelt sa att jag ser det som sa att de positiva väger tyngre än det negativa just nu, bara för jag skulle välja ett annat spar, säg, psykologi - som jag förmodar att jag kommer komma in pa när jag tröttnat pa reklam - skull jag inte känna mig mer rättfärdigad moraliskt för det.
Och visst tag jag min etiska roll, eller gör mitt bästa i alla fall, den är svar att nonchalera när jag känner som jag gör.
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze