Niya skrev:Avantgardet skrev:Skärp dig själv, Nuya. "Regler är till för att följas..." är inte ens ett giltigt argument, det är rent tekniskt ett argumentationsfel...."På gott och ont", säger du, jag ser inget gott alls i det, endast ont. Vad skulle vara gott i det?
Det är inte ett argument i diskussionen utan fakta. Reglerna är där för att man måste sätta en gräns på vilka som ska få pengar och inte, annars räcker de inte till de som faktiskt behöver det. Om vem som helst skulle kunna gå och plocka ut pengar på soc så hade hela vårt samhälle slutat fungera. Varför jobba när man kan få pengarna utan ansträngning?
Inga normativa utsagor är faktum. Det är ett faktum. Vadå pengarna räcker inte till? Menar du på allvar att det finns en viss
kvot som soc inte får överstiga?
Är det "utan ansträngning" att gå till soc? Mig veterligen så är de den enda "arbetsgivaren" i landet som tillåts kräva "arbete" av en innan man ens kvalificerar för att söka "arbetet". Dina moralismer är dock djävligt slitna. Jag inbillar mig faktiskt att t.ex. Kallekula trivs ganska bra med att jobba på som han gör och ha ut den lön som han har ut, och jag tror detsamma om det stora flertalet om dem som jobbar. De är ganska nöjda med att ha ut så pass mycket mer som de har ut genom att jobba. Det är där inte frågan om att
överleva, utan om att också
leva. Tror också du är ganska nöjd med att
slippa gå på soc. Ja, till och med jag, är ganska nöjd när jag
slipper gå på soc. Och vad övrigt gäller, så anser jag inte att vi har nån rätt att neka någon försörjning, oavsett vad denne gör. Är inte för
dödsstraff, du vet, och i synnerhet inte blott på den grunden att vederbörande är utan pengar.
Fråga, ställs öppet: varför är det inte kontroversiellt ens? Varför talas inte om passiv dödshjälp här? Soc har ingen skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet, vilket innebär att de aktivt kan välja att vara passiva, vilket, rent tekniskt, i min bok åtminstone, torde kvalificera som eutanasi. Mycket grejer man kan gömma bakom en term som "icke-berättigad"...
Och sen, rent formellt bara, är vårt samhälle ett egenvärde? Eller har det sitt värde blott i och genom de funktioner det fyller? Skulle det t.ex. vara något dåligt med subversiva rörelser, som undergrävde samhället, i låt säga nazityskland (för att ta till tydliga extremer)? Där ser du en utav problemen med att hela tiden hänvisa till auktoriteten.
Argumentum ad populum heter det argumentationsfel du begår nu (och regler är till för att följas! Är i regel inte så här djävla anal, men just nu är jag tamejfan det, just nu anser jag inte att den regeln skall följas så dra på trissor!).
Niya skrev:Avantgardet skrev:Det har väl förövrigt ingenstans i tråden ifrågasatts att personalen på socialkontoren runt om i landet följer gängse regelverk, så jag förstår inte ens din indignation.
Det var precis det du gjorde, att du ansåg att din soc sek hade gjort fel och att du därför överklagat.
Nej, jag vet inte vart jag skulle fått nåt kunnande i regelverket ifrån bara för att jag skriver en överklagan, det följer liksom inte per automatik. Jag tyckte kärringen hade gjort fel rätt och slätt, utifrån alla möjliga grunder, men inte utifrån vad soc-lagen säger, den vet jag föga om ens nåt om.
Niya skrev:Avantgardet skrev:Med ditt resonemang kan man ju rättfärdiga vad som helst. "Sökanden skall bestiga Mount Everest minst tre ggr,.......och högfärdigt slå fast att "regler är till för att följas", jag överdriver förstås, men i proportion till situationen här och nu betraktar jag den som fullt befogad, annars hade jag förstås inte tillgripit en sådan hyperbol.
Så du tycker att 30 sökta jobb och ett besök på kontoret i månaden är mycket begärt för dina 6k? Det är i vanliga fall det som krävs för att få ut pengarna.
30? I min kommun är det tre sökta jobb. Inser du utrymmet för godtycke där. Och är det ens
fastslaget i nån kommun? Eller kan de just, ändra lite som de vill, eller känner just för dagen och för den sökande? Och ja, jag tycker bara att hitta de där tre jobben på en månad i min kommun är fan så mycket mer ansträngande och krävande än att jobba heltid med en praktik. Så ja. Det anser jag. För det är fan så mycket mer jobb, och man blir aldrig riktigt klar med arbetet, de kan alltid slänga en ny käpp i hjulet på en. Ärligt, vet inte om du testat själv, men jag är gravallvarlig här. Och att behöva stå ut med det där djävla självrättfärdiga moraliserandet, som du nu också visar prov på. Vem klarar det i längden?
Niya skrev:Avantgardet skrev:"Skattebetalarna tänker inte betala deras tjack, så är det bara", säger du, på mandat av vem? Och vet skattebetalarna den fulla innebörden av detta? Vad man vet, från empiriska studier, är att substitutionsbehandling, vilket ju rent konkret innebär att skattebetalarna betalar för knarkarnas knark direkt, är samhällsekonomiskt lönsamt i förhållande till att inte göra det. Just eftersom kriminaliteten kostar samhället mer. Har du frågat varje skattebetalare, och upplyst var och en utav dem, om detta? Så vad är skitsnack egentligen...
Att köpa knark åt missbrukare är inte en lösning ur ett långsiktigt perspektiv, det kan du ju inte påstå.
Substiututionsbehandling fungerar, alla studier (utan undantag, vågar jag praktiskt taget hävda) visar detta. Det är
nollvisionen som är
sjuk, inte bruket av droger.
Avantgardet skrev:Men socialen är nog, å andra sidan, inte så mycket en myndighet som skall se till att folk har det de behöver som en myndighet som skall moralisera och trycka ned fattiga människor. Vad gäller försörjningsstöd så ser jag alls inte vad vi behöver socionomerna till, överhuvudtaget ser jag liten användning för socionomer. Ser bara en djävla kostnad där, som är helt onödig och frågan är om den ens är berättigad. Så, kan du lämna fikarumstugget därhän, och kanske följa med på djupet i diskussionen också? Vet att det blivit mycket trams och pekpinnar, men det ändrar inte på det faktum att det faktiskt också berörs viktiga saker och stundom på ett förhållandevis förnuftigt sätt.
Se svar ett. Socionomernas jobb är att se till att reglerna följs.
Vet inte varför du tycker att det jag skrivit skulle anses som fikarumssnack. Med det är väl av samma anledning som att jag tycker att ditt snack hör hemma på på golvet i någons vardagsrum på småtimmarna när ingen längre kan tänka längre än "jag är inte nöjd, därför hatar jag soc". Det är inte meningen att du, som klient på SoF ska vara nöjd (missförstå mig inte). SoF ska bara se till att du klarar dig tills du är på fötter igen, och stödja dig på vägen dit.
Som sagt, om alla hade varit nöjda och glada med soc bidrag så hade det inte funnits någon anledning att kämpa sig ut i arbetslivet igen. Självklart finns det undantag, de som inte anses vara till arbetsmaknadens förfogande, som det så politiskt korrekt heter.[/quote]
Ja, men vem eller vad säger att socionomernas jobb är
rätt, eller
rättfärdigt, utformat? Din logik fallerar hela tiden på samma ställe. Och att du sätter igång och moralisera är väl bara symptomatiskt, det är faktiskt den enda "funktion" jag lyckats iaktta i praktiken på soc. Allt annat hade en apa tamejfan skött bättre. Varför tar det till exempel en vecka att skicka ut ett avslag, när det tar en dag med posten, och det bara tar just den enda dagen när man får anstånd? Som att det skulle vara mindre angeläget när man får avslag och måste skriva överklagan? Visst, inget regelbrott, men vad är meningen om inte att knäcka en så att inga regelbrott ska behöva begås, man ska liksom självdö på vägen.
Jag skulle förstås uppskatta om du också tog fasta på innehållet i min argumentation, inte bara nån förment "ton av missnöje" (som i sig kan vara fullt befogad, inget har presenterats av dig som skulle ge mig skäl att anta motsatsen) som du anser dig finna i mina inlägg. Man ska väl inte avstå från kritik när den är befogad? Och man har väl all rätt i världen att bli förbannad på idioti? Tycker det visar att vi åtminstone fortfarande är människor, att vi inte blivit byråkratiska maskiner, som behandlar människor som siffror, som kan gå och självdö på vägen så man slipper se helvetet, eller städa upp efter det, bara försvinna ut i marginalen, som en felräkning eller nåt. Just nu klandrar jag faktiskt soc för att ha strulat till det som tagit mig fem år att fixa till. Tillbaka på noll, allt för att de ville djävlas. Eller ska vi slå vad? Vad konkret, exakt, betyder detta att "stå till arbetsmarknadens förfogande"?
"Kämpa sig ut i arbetslivet igen". Ja, vad ska man säga om den... kan du anstränga dig och läsa bakåt i tråden? Vet inte vad du har för kunskaper i nationalekonomi, mina egna är knappt befintliga, ändå vet jag att det alltid, av nödvändighet, måste finnas en viss procentuell arbetslösa i ett kapitalistiskt system. Endast i en planekonomi kan alla vara sysselsatta. Om det då finns en viss andel jobb ute, och en alldeles för stor mängd arbetslösa, varför ska de som inte alls har kompetens eller intresse eller vilja för jobbet alls söka det? Är det inte att slösa med resurser att ens skriva en ansökan en sån gång. Ska man inte försöka få rätt person till rätt plats, eller gäller det bara att vina med piskan baki arslet på de som inga pengar har? För sakens skull eller? Fattiga människor ska pryglas för att de är fattiga, helt enkelt?