Betygsexperiment

[Knyttet]

Läste en notis i GP idag skriven av Eva-Lotta Hulte'n om att två betygsexperiment pågår.
Det ena handlar om att sätta betyg på sexåringar (Haninge kommun) och det andra om att elever betygsätter lärare (Malmö).

Vad gäller det att sätta betyg på sexåringar tycker jag personligen att det är vansinnigt. Ett barn kan inte ens förstå betygets innebörd och är inte gammal nog att kunna särskilja en bedömning av deras prestation och en bedömning av dem som människor (vilket de flesta vuxna också har svårt för).

Vad gäller betygsättning av lärare kan jag å ena sidan tycka att det är viktigt att lärarna görs medvetna om ifall eleverna anser att de lär sig något av dem eller ej, men å andra sidan säger ett betyg inte så mycket. Då är konstruktiv kritik, en utvärdering, bättre.

Men främst håller jag nog med författaren av notisen när hon skriver:

Eller så kan man hålla fast vid att det är vansinnigt att dela ut betyg över huvud taget, när forskning så entydligt visar många negativa konsekvenser

[J R Auk]

Fast att eleverna ger läraren betyg är inte så dumt, dels för att man inte kan förvänta sig att tex en 6:e klass skall göra en utvärdering efter någon slags standard, varför någon utvärdering av de som är närmast undervisningen inte kommer ske.

För det andra så är läraren i ett yrke, och inte i ett generellt levande, och borde kunna separera betyget från självkänsla och egenvärde, vilket kan tänkas vara svårare för elever.

Jag menar vadå det är inte så lätt att påtala oegentligheter i undervisningen som elev.

Jag minns min egen skolgång där en lärare jag hade fick sparken 3 år senare med ett allmänt samförstånd om att hon inte var lämplig.

Hade de frågat mig hade de fått det omdömet direkt, läraren i fråga tog nämligen "de som vill lära sig" in i ett avskiljt rum som rymde ca: 1/3 av klassen inför vissa lektioner.

Nu tog det istället 2 årskullars hela lektionstid i flera ämnen innan missförhållandena uppmärksammades och ledde till en ändring.

Jag har flera sådana galna exempel. Hade en matematiklärare som var nån doktor från Egypten, säkert jätteduktig matematiker, men kan man inte språket man skall undervisa med så är det svårt ändå. I den klassen blev kanske 5% godkända. Vad jag vet så lär han fortfarande ut.

I båda de fallen tror jag att ett betyg skulle uppmärksammat omgivningen på situationen (eftersom det inte verkar ingå i rektors uppgift att se att de anställda tillfredställande kan utföra sitt jobb [vilket ju inte spelar så stor roll eftersom det inte är kunskaperna utan betyget vi har nytta av från skolan]) och lett till en snabbare förändring.

Vad som behöver uppmärksammas i debatten är för vems skull betyget sätts. Det är uppenbart att det är för föräldern. Då allt prat om att det är motiverande och dylikt lika gärna kan tillgodoses genom beröm eller ett muntligt omdöme, till skillnad från skriftligt betyg.

Exempelvis; -Du var väldigt duktig på senaste kursen, jag tycker du förstod väl vad vi gick igenom.

Poängen med omdömen istället för betyg är att de inte leder till samma jämförelsegrund elever emellan. Värde sätts och ges på personlig basis istället för som en skuggbild av alla andra omgärdande.

Glöm dock inte att vi har en arg liten militär som skall göra upp med sitt förflutna genom att krossa flumskolan, så snart politiker tar sitt vett och sans till fånga igen så ser vi nog tiderna bytas.

Alla pedagoger och liknande jag talar med är rörande överens om att forskningen går tvärt emot vad man påtalar för metoder från politikens håll.

Synd att det bara är naturvetenskapliga ämnen som får ledas av forskningsresultat och att humanämnen skall användas som politiskt fält och begagnas för indoktrinering och antiintellektuell påverkan.

[Knyttet]

Jag håller med dig.

Visst är det så att betyg främst sätts för föräldrarnas skull, och för att de som skall ha hand om intagningar till gymnasieskolor etc. har svårt att de utanför lådan och inse att det finns andra metoder.
Omdömen tycker jag är mycket bättre, men personligen tycker jag det hade varit bra med både skriftliga och muntliga omdömen (i form av individuell utvecklingsplan etc) eftersom en del har svårt att ta till sig muntliga omdömen utan kan behöva läsa igenom saker i sin egen takt och reflektera över det i efterhand.

Att lärare kritiskt granskas är också viktigt. Själv startade jag namninsamling på hela skolan när jag tyckte lärare inte skötte sig under min skoltid . Dock tycker jag det kan vara svårt beroende på barnens ålder. På skolan jag arbetar kan en av de yngre eleverna t.ex. tycka att en lärarare är dum en dag eftersom denne sagt åt eleven att man inte får kasta sten på bilarna på parkeringen... Alltså kan jag tycka att det kan behövas motivering eller att eleverna är såpass gamla att de kan förstå vad det är de skall bedöma och att det skall handla om en bedömning av en längre period (inte bara vad de tycker just för stunden)... Å andra sidan skall ju inte lärarare få små barn få "komma undan" med vilket beteende som helst...Svårt