Nationell identitet och internationell moral

[myskomaster]

Hej!
Jag förstår inte vad många svenskars problem ligger igentligen?
Gnälliga fjantiga o lättpåverkade....kan man tycka när man läser mediernas skrik.
Jag menar vad har hänt med stolheten över att vara svensk?
Nu handlar allt mer och mer om att alla är samma ras samma folk och man börjar snacka om att vi är alla människor på jorden.......
Vad är det för fel på vara olika raser med olika kulturer?
Och ja nationalism kan skapa krig, och krig gillar jag verkligen inte men denna inre förruttnelse som ligger i folkets mentalitet är ju lika sjuk den.
om vi skulle ta bort kungen vilket jag inte hoppas på, vad skulle det bli ersatt med? En göran? fy fan...snart är det väl rasistikt att gilla kungen också. Jag tycker man borde hylla svenskheten och att vi borde låta lägga mer pengar på svensk kultur och inte förkasta den.

m

[Jonas Nystrom]

Hej. Jag tror den där skuldkänslan beror på värderelativism. Såhär: Eftersom vi kvantifierar allting ideligen så tvingas vi jämföra hela tiden också. Man kan då inte gilla något utan att ogilla något annat proportionellt mycket. Tycker jag Per är bra så innebär det att jag tycker Pål är dålig. Och med ett sånt tänk måste man slå på full back när man kommer till nationella känslor. Om man inte vill odla krigets rosor förstås.

Vi känner skuld över fosterlandskärleken eftersom vi tror att det måste innebära att vi därmed ringaktar andra folk. Som om jag måste ogilla andras pappor eller för den delen fruar för att jag gillar min egen! Så dumt så!

jn

[Viola]

Det kanske lät som om jag hade större erfarenhet än vad jag har.
Jag har jobbat på en antroposofisk skola för utvecklingsstörda där allt
omkring verksamheten var omgärdat med en massa mysticism och
som följeslagare till en elev fick man inte närvara under andliga aktiviteter för man var kanske inte "mogen" för det. Jag uppfattade det
som att det gjordes en skillnad mellan "invigda" och "icke invigda" men
inte på ett speciellt öppet och ärligt sätt.

När man ställer frågor på föreläsningar om Waldorfspedagogiken möts
man av irritation och förnekande när man frågar efter religionens roll.
Det sägs att det "bara" är pedagogik men visst är det genomsyrat av
relígionen med morgonspråk med en massa texter som upprepas och som
naturligtvis påverkar på något sätt. Och som sagt hela pedagogiken
bygger ju på ockulta upplevelser - då blir det ju lite löjligt att förneka
religionens roll.

Som jag uppfattade det så fanns det en auktoritär attityd - inget ifrågasättande.

Men min första uppgift på det stället var att sitta
och vakta en kille som klättrade efter väggarna där ibland
springa ut med ett illvrål medan han däremellan var helt passiv så man
fick säga till honom i varje moment - bara för att undvika medicin.
Han var full av klösmärken i ansiktet, som han hade åsamkat sig själv.

Sen gav det kreativa inslaget i undervisningen ett positivt intryck
en pedagogik som kanske var extra positiv när det gäller utvecklingsstörda. Att måla och dansa bokstäver så kanske något
fastnade. Också att man betonade berättandet och kontakten med
eleverna i berättandet utan att läsa i en bok låg det ett värde i.
Men det ska man väl inte vara beroende av all ockultism och vidskepelse
för att utveckla.

[Jonas Nystrom]

Verkligen fascinerande! Vad, menar du, är "mysticism"?
Och vad, likaså, är "ockultism"?
Är de synonymer? Är de trosformer eller vad?

Obs att jag är intresserad av DINA tankar och föreställningar här, inte t ex SAOLs.

jn

[Jonas Nystrom]

Och hur i hela friden dansar man bokstäver? Eller fick du stå utanför dörren när de gjorde det för att du vara oinvigd?

[Viola]

Ockultism och mysticism är väl i viss mån är synonyma begrepp.
Ockultism kanske jag mer kopplar till tro på olika fenomen som andar
och avlidnas andar t.ex. Mysticism kanske jag kopplar mer till
försök att få kontakt med andevärlden eller kanske till och med mer allmänt, ett mystifierande av livet och tillvaron...


Ja hur dansen gick till, det var ett tag sedan så jag kommer inte riktigt
ihåg, det var i alla fall några rörelser som skulle symbolisera de olika
bokstäverna och det var säkert bra för dessa barn, att försöka inpränta
med hela kroppen, har inte kritiserat just det.....

agnostica

[oorleck]

Ett kort inlägg här bara: Kan vi inte sluta använda ordet 'ras' när det gäller människor, eftersom det är ju ganska felaktigt då det inte finns sådana indelningar när det gäller människan.

[MrTambourineMan]

Vad ska vi kalla det? Etnisk folkgrupp?

[Salomon]

Israels demokrati tycks förutsätta det samförstånd som bara kan odlas inom familjen, dvs inom ett någorlunda etniskt och kulturellt homogent folk. I alla fall tycks de själva förutsätta det och de kan ha rätt. Även om det är en nationalsocialistisk tanke av typen lika barn leka bäst. Vad detta får mig att undra är huruvida och isåfall påvilket sätt detta även gäller Sverige. Min syrianske tandläkare menar att det är farligt för Sverige att hysa för många araber, till exempel. Och om växande kolonier av etniskt och kulturellt främmande grupper bär med sig sina inbördes konflikter till Sverige kan saker gå över styr långt innan vi har märkt något eftersom de håller konflikterna för sig själva och delar misstron mot svenska myndigheters möjlighet att styra upp samt att vi är kulturellt blinda för de tidiga signalerna. Har några samtal med mordiskt hatiska palestinska invandrarkvinnor färskt i minnet. Det skrämde mig. Jag rökte vattenpipa med deras män och det var varmt och gemytligt men deras hat var otäckt. Jag vill inte ha sånt där jag bor. Deras blodskonflikter hör inte hemma på svensk jord, var min starka och bestämda känsla. När jag gått därifrån märkte jag att jag ville se dem utvisade, fastän de i och för sig var trevliga mot mig. Jag tänkte, en kritiska massa av såna där och Sverige blir ett otryggt land. Var går denna kritiska massa? Fyra procent?

Här tycker jag mig kunna se en kraftigt färgad bild av verkligheten.
Frågan är vad som är problemet,dina föreställningar eller verkligheten?
Du omtalar Israel som en demokrati,obekymrat.
Araber klumpar du ihop som paria,samtliga är ju djupt troende på det felaktiga,saliga äro de saktfärdiga.
Vekligheten säger oss att Sharon är en före detta general inom den
Israeliska säkerhetstjänsten Mossad,han tjänstgjorde där under samma
tidsperiod som en subgrupp till Mossad mördade den svenske FN-tjänstemannen Folke Bernadotte.
Sharon förde befäl över israeliska terrorister som mördade tusen och åter
tusen obeväpnade kvinnor,barn och åldringar i byn Shatila.
Det är många nationer inom Eu som försöker få honom till internationella
brottsmålsdomstolen i Haag,men Usa gör allt för att domstolen inte ska
erhålla legimitet att låta åtala Sharon.

Tror du att en sådan människa skulle kunna bli statsminister i Sverige?
Räcker det med fria och allmäna val för att kunna kallas demokrati?
Är det inte en demokratisk skyldighet att ta reda på de autentiska
sakförhållandena och ta avstånd från en terrorstat som Israel?

Jag tycker mig kunna se ett likhetstecken mellan invandrarproblem
och araber i allmänhet.Är det arabers fel att vår invandringspolitik inte
fungerar som önskat?
Kanske är det våra nedärvda föreställningar kring det orientaliska
och det främmande som gör att vi inte ser klart?

Något som skrämmer mig mer än det som du tar upp vad det gäller muslimer som invandrar till Sverige,det är den dolda rasism som i princip
alla proisraeler står för,alla de som saknar anknytning eller har någon som helst judisk tradition,de är helt ovetandes om Toran osv,utan de
använder istället Israel som murbräcka för att dölja sin rasism mot araber
i allmänhet och muslimer i synnerhet.
Många av dem är fyrtiotalister,är etablerade i samhället och har därmed
ett helt annat inflytande än de som är ute och kastar sten för sin sak.

Myten om den arbetslöse fattige koranindoktrinerade unga pojken som
spränger sig själv till döds tillsammans med andra är unken,inte bara
unken utan rent antihumanistisk och antiintellektuell.
Jag har inga som helst problem att förstå deras handlingar,däremot
kan jag naturligtvis inte försvara handlingarna.

mvh

[Jonas Nystrom]

Räcker det med fria och allmäna val för att kunna kallas demokrati?

Tja, vi kan väl rösta om frågan!

jn

[Jonas Nystrom]

Kan vi inte sluta använda ordet 'ras' när det gäller människor, eftersom det är ju ganska felaktigt då det inte finns sådana indelningar när det gäller människan.

På så sätt. Och vilka indelningar "finns" det då?

jn

[suchanother]

Ett kort inlägg här bara: Kan vi inte sluta använda ordet 'ras' när det gäller människor, eftersom det är ju ganska felaktigt då det inte finns sådana indelningar när det gäller människan.

Alla "indelningar" finns om vi bestämmer att de ska finnas, ingenting ramlar ned från himlen, allt är människornas påhitt och verk.
"Ras" är ett värdeladdat ord och jag uppfattar ditt inlägg som att du reagerar mot att människor överhuvudtaget grupperas så?
En bra fråga. Behövs detta?
Samtidigt har kategorisering alltid varit ett av vetenskapens främsta vapen. Ett vanligt sätt att komma ur dilemmat, rent generellt, har varit att hitta på ett nytt namn åt begreppet. I detta falllet kanske MrTambourineMan's "etnisk folkgrupp" är bra? Fast etnisk lutar väl mer åt den kulturella skillnaden? Eller?

[Jonas Nystrom]

Samtidigt har kategorisering alltid varit ett av vetenskapens främsta vapen. Ett vanligt sätt att komma ur dilemmat, rent generellt, har varit att hitta på ett nytt namn åt begreppet. I detta falllet kanske MrTambourineMan's "etnisk folkgrupp" är bra? Fast etnisk lutar väl mer åt den kulturella skillnaden? Eller?

Och det där är en ohållbar strategi, en skenlösning som bara funkar i den mån man inte är medveten om den. Men nu är den utsliten. Jag tror det vad floppen "nysvenskar" som var droppen. Först hette det utlänningar. Sedan blev det fult, då döptes det om till invandrare. Och så vidare. Den enda utsatta gruppen som har haft stake nog att ta tjuren vid hornen är bögarna. De har annammat ett kränkande tillmäle till den grad att de vunnit allas respekt. Synnerligen föredömligt. Den enda framkomliga vägen som jag ser det. Alltså är jag arier. Nordarier med en skvätt judeblod för stingets skull. Och jag talar om ras med precis lika lite laddning som jag talar om kön och ålder eller andra egenskaper. Det blir så neurotiskt annars. X-bollar och så. Så kan man ju inte ha det. Inte jag i alla fall, inte frivilligt.

jn

[suchanother]

Ja, det där med "nysvenskar" var urlöjligt, byråkratsnack uppifrån.
Politiker tror att de kan styra oss, den dumma massan.
Mina tankar, visst är jag odemokratisk, är åt elitstyre hållet.
Jag tror att 80% av folket är idioter.
Om inte annat så visar verkligheten det, och de har rösträtt!
Fuck ya.

[Jonas Nystrom]

Ras. Smaka på det. Ras. R a s . Mustigt, sant, ovedersägligt och ungefär så obekvämt det kan bli.
Tar man ordet "ras" i sin mun i dagens politiskt korrekta kretsar är man per definition rasist.
Och en rasist är per samma definition en människa som sätter den egna rasen högre än andra.
Eftersom vi arier (ha - smaka på det ordet: a r i e r ) i historiskt färsk tid har haft den tekniskt
mest avancerade civilisationen och samtidigt gjorde oss skyldiga till den mest avancerade etniska rensningen
i historiskt känd tid och berättigade den med rasistiska argument så vågar vi inte längre tala om ras.
Precis som vi inte vågar tala om så mycket annat. Utvecklingsstörda tll exempel. Eller invandrare.
De två orden är tabu idag, precis som ras. Etnicitet heter omskrivningen för närvarande, precis som
den heter nysvenskar och förståndshandikappade. Och negrer heter svarta. Eller om det var afrikaner.
Och jude får man inte heller säga, det heter (med lite besvärad röst) "av judisk börd" om man absolut måste.

Skuld. Smaka på det ordet sedan. Skuld. Att stå i skuld. Att stå i tacksamhetsskuld. Härligt otäckt!
Garanterat obekvämt. Och vi dyrkar bekvämlighet. Smärtfrihet är en mänsklig rättighet, menar vi.

Plikt. Ahh... hör hur det låter. Plikt. Plikt. Plikt. Plikt... som piskrapp! Att av ödet åläggas en plikt... va!
Är det inte härligt ändå... att det är så svårt att leva. Att somliga, på grund av sina skuldkänslor, känner det som en plikt att bekämpa pliktbegreppet, till exempel (varför skulle de annars bry sig)! Hör här, och njut:

Vår ariska ras har genom sin skuld gentemot världens folk (pga kolonialisation, slavhandel och judeförföljelser)
plikten att bekämpa rasbegreppet, pliktbegreppet och skuldbegreppet.

Gissa sedan om vi skjuter oss i foten!

Ge något en ovärdig begravning och det går igen. Schäfrar må föredra schäfrar framför pudlar liksom arier må föredra arier framför asiater och jag ser inget fel i det. Men i och med att vi är människor och inte hundar så kan vi ha perspektiv på vår egen subjektivitet och därmed samsas ändå. Lika löjligt som det vore att förneka hund- eller hästraser, lika löjligt är det att förneka människoraser. Som om det skulle hindra utnyttjandet av svagheter!

Rasförtryck är detta. Allt kollektivt förtryck är det: att ett kollektiv utnyttjar en svaghet hos ett annat kollektiv i stället för att hedra strykan hos detsamma. Och vi som diskuterar detta är arier! Vi tror oss vara så bra att vi inte tror oss vara bra! Snacka om sofistikerat hyckleri! Svenskar - världsmästare i ödmjukhet! Låter det inte som en motsägelse? Ödmjukhet är väl inget man blir BÄST på! Men kanske vi verkligen ÄR bäst på något - och i stället för att axla ansvaret så känner vi skuld. Som vem som helst som har begåvats med ett eller annat som han inte bjuder på. Man mår dåligt av att inte ge av vad man har.

Jisses vad vi blev traumatiserade av andra världskriget! En kollega talar om att återta begreppet "kamrat" från bolsjevikerna. Gärna för mig. Men hur vore det om vi återtog begreppet "ras" från rasisterna! Och, när vi ändå är i farten - hur vore det om vi återtog det vackra och kraftfulla hakkorset från nazisterna respektive naziromantikerna!
DET skulle göra intryck på mig. Alla otillbörliga hänsyn ger kraft åt det man räds.

Är det någon här som tror att jag föraktar vissa raser? Nej jag menar allvar - är det det? Gör du det, Fann? Om du tror det så är det lika bra att klämma fram det med en gång så har vi en ärligare bas för ett samtal. Gliringar och halvt förtäckta anspelningar gör bara att man tappar lusten att prata med varandra. Alltså, är jn rasist? Om jag talar om raser, måste jag så anse att en ras är bättre, närmare Gud, än andra. Eller att en är sämre?

Schäfrar är visserligen bättre än pudlar på ett och annat men faktum är att vissa föredrar pudlar framför schäfrar. För att inte tala om alla andra hundraser, förlåt, hundetniciteter. Tror du att någon vettig pudelägare SER NER på schäfrar för den skull? Vissa ärkeänglar föredrar negrer. Föräldrar föredrar sina barn. De ser inte ner på andras barn för den skull. Man kan faktiskt föredra något utan att se ner på något annat.

Visst kan man mötas från "jag" till "jag". Man gör avtal. Man ser varandra i ögonen och uppnår samförstånd. Där spelar inte ras, kön eller ålder någon roll. Visserligen avgör de vad man kan göra avtal om och inte men för själva avtalet spelar de ingen roll. Men människomöten är inte bara avtal och överenskommelser. Eller jo förresten, från en synvinkel är de det. Jag gör hembesök hos en mamma i min klass. Hon är begiven på män, har en gambiansk älskare och han bjuder mig på mat som lagat på gambianskt vis. Han lassar upp en enda jättestor tallrik och ger mig en sked och tar själv en. Sedan äter vi från denna enda tallrik. I tyst samförstånd. Vem som ska ha vad löser man utan ord. Mycket löser sig på samma gång. Jag lär mig oerhört mycket och kan bara artikulera en bråkdel. Vi möttes jag till jag. Och som man till man. Men dessutom var det ett möte mellan två olika kulturer OCH två olika raser med sina respektive egenskaper. Det var vackert. Jag tänker inte förneka det.

Där satt vi, två män, och var representanter för våra respektive folk, kulturer och, påtagligen, raser. Den ene en nordisk arier med en skvätt judeblod och den andre en chokladsåsbrun neger från mörkaste Afrika. Och vi åt från samma tallrik på negervis och kommunicerade utan ord och det var oförglömligt. Hur kan man tycka illa om sådana människor efteråt! Hans och hans sorts sätt att äta mat var i min upplevelse så oerhört mycket mer civiliserat än vårt sätt. En övning i lyhördhet och samförstånd och hövlighet. Det väckte min vördnad och beundran. Men övergav jag mitt folks sätt att äta efter denna upplevelse? Började jag förakta mina egna seder och sätt? Varför skulle jag! Vi är bra på annat.

Eller jag låter en kvinna förstå att jag ser hennes skönhet. Diskret men omisskännligt. Förminskar jag henne som människa då? Förminskar jag mig själv som man? Förminskar jag alla andra kvinnor som jag just då inte uppmärksammar eller som kanske inte har samma förtjänstfulla attribut som denna kvinna? Inte heller!

Eller jag pratar med en sexåring. Han är inte lika kunnig som en tolvåring. Och betydligt mer egocentrisk. Sexåringar är helt klart olika tolvåringar. Gör det sexåringen "bättre" än tolvåringen? Vice versa?
Är de egentligen precis som mig, 41, fast mindre erfarna? Eller är de som dig med alla dina år?

Nej, de är som SIG. Med sina år. Och det är bra. Och det kan hedras, inga problem.

Om dessa resonemang gör mig politiskt obekväm så må det vara hänt. Jag hamnar nog inte i Sibirien för den skull. Förresten gillar jag Sibirien. Har goda vänner där.

jn[/i]