Vad är fascism?

[Mlw]

Jag använder här begreppet fascism inte som ett skällsord utan som benämning på ett medvetandetillstånd som grundar sig på ideologiska premisser. Mark Solms och andra forskare har visat att känslor utgör den grundläggande medvetandenivån där vi värderar vad som är rätt och fel, gott och ont. Det sägs ofta att debatten i Sverige är känsloorienterad och mest består av upprörda känslor och naiva argument. Men det handlar inte om äkta känslor—upprördheten grundar sig istället på ideologiska premisser. Ett exempel är Liberalernas väljare som är upprörda över partiets samarbete med SD. "Det strider mot liberala principer att samarbeta med SD!" De utgår alltså från principer, precis som fariséerna på Jesu tid, och blir djupt indignerade när någon bryter mot dessa dogmatiska principer. På samma sätt reagerar islamister som blir upprörda när en kvinna inte täcker håret.

Den fascistiska människotypen kännetecknas således av att ideologin styr känslorna, snarare än att känslorna är det mest grundläggande. Det kan verka långsökt att koppla samman liberalism med fascism, men det är just vad Jonah Goldberg gör i boken "Liberal Fascism: The Secret History of the American Left, From Mussolini to the Politics of Meaning" (2008). Goldberg menar att liberalismen delar grundläggande element med fascismen, även om den som statlig ideologi är mindre våldsam än klassisk fascism. Ishay Landa kommer i boken "The Apprentices Sorcerer: Liberal Tradition and Fascism" (2009) till liknande slutsatser. Fascismen uppstod inte som en motsats till liberalismen, utan växte fram inifrån det liberala tänkandet och den liberala praktiken själv.

I modern tid är vi alltså omgivna av olika former av fascism: socialfascism, liberalfascism, islamofascism, kommunistfascism, kapitalistfascism (= nazism), miljöfascism, och så vidare. Vi har bara fascistiska partier att välja mellan, som alla sätter ideologiska premisser framför den naturligt mänskliga värderingsförmågan och sunt förnuft. Så långt har robotiseringen av människan gått. Vi liknar alltmer biologiska AI-robotar som simulerar känslor utifrån en underliggande programkod.

[Anders]

Då var mina far och morföräldrar fascister, kristna som levde ganska dogmatiskt enligt buden och skrifterna. Farm o började dricka vin som 80-åring.

[Mlw]

Då var mina far och morföräldrar fascister, kristna som levde ganska dogmatiskt enligt buden och skrifterna. Farm o började dricka vin som 80-åring.

Kärleksbudskapet är en grundpelare i kristendomen, vilket genom historien har hjälpt kristna att kombinera medkänsla med praktiskt förnuft i samhällsbyggandet.

[Anders]

Då var mina far och morföräldrar fascister, kristna som levde ganska dogmatiskt enligt buden och skrifterna. Farm o började dricka vin som 80-åring.

Kärleksbudskapet är en grundpelare i kristendomen, vilket genom historien har hjälpt kristna att kombinera medkänsla med praktiskt förnuft i samhällsbyggandet.

Men också dogmatisk bokstavstro och en förbudskultur

[Algotezza]

Då var mina far och morföräldrar fascister, kristna som levde ganska dogmatiskt enligt buden och skrifterna. Farm o började dricka vin som 80-åring.

Kärleksbudskapet är en grundpelare i kristendomen, vilket genom historien har hjälpt kristna att kombinera medkänsla med praktiskt förnuft i samhällsbyggandet.

Om man låter kristna idéer, alltså kristen ideologi, styra ens känslor snarare än tvärtom, låta känslorna styra hur man tolka kristendomen, kan vi även tala om kristen fascism.

"Fascister är vi allihopa, allihopa, allihopa."

Och plötsligt blir det ett nonsensord, när det innebär att ideologin blir primär i relation till känslorna, oavsett det politiska innehållet.

Men jag kan ha tolkat fel och missförstått.

[Mlw]

Då var mina far och morföräldrar fascister, kristna som levde ganska dogmatiskt enligt buden och skrifterna. Farm o började dricka vin som 80-åring.

Kärleksbudskapet är en grundpelare i kristendomen, vilket genom historien har hjälpt kristna att kombinera medkänsla med praktiskt förnuft i samhällsbyggandet.

Om man låter kristna idéer, alltså kristen ideologi, styra ens känslor snarare än tvärtom, låta känslorna styra hur man tolka kristendomen, kan vi även tala om kristen fascism.

"Fascister är vi allihopa, allihopa, allihopa."

Och plötsligt blir det ett nonsensord, när det innebär att ideologin blir primär i relation till känslorna, oavsett det politiska innehållet.

Men jag kan ha tolkat fel och missförstått.

Kristendomen betonar att känslorna är viktigare än "lagen". Därför menar Jesus att vi kan göra avsteg från lagen när hjärtat manar oss till det. Paulus talar om "hjärtats lag", som följs av hedningarna och som ofta gör dem till bättre människor i Guds ögon än de som slaviskt följer lagen.

Sedan svenskarna övergett den kristna tron har de blivit ett av världens mest hjärtlösa folk. Detta kompenseras genom institutionaliserad välgörenhet och regelstyrd godhet. Kulturkartan visar att Sverige är världens mest sekulariserade land. Detta har bidragit till att forma en människotyp som utåt framstår som korrekt och proper, men som under ytan uppvisar både auktoritära drag och självgodhet, något som kommer till politiskt uttryck i fascistisk politik, d.v.s. politik styrd av principer.

Jag menar inte att all slags politik är fascistisk, men att det har utvecklats i den riktningen i den moderna tiden, vilket tydliggörs av att man idag avskaffar yttrandefrihet och börjat sätta människor i fängelse för politiska ställningstaganden.

Politiken bör i större utsträckning vägledas av äkta känslor och en naturlig värderingsförmåga—själva grundvalen för sunt förnuft. När det sunda förnuftet får råda i politiken, försvinner de fascistiska dragen.

[Mlw]

Landa säger:

Fascismen var inte en främmande kraft i förhållande till det liberala "öppna samhället", utan snarare en integrerad del av detta samhälle, som för övrigt inte var särskilt öppet. Långt ifrån att vara fascismens motsats eller dess absoluta motpol, bidrog den liberala ordningen väsentligt till fascismen och präglade många av dess mest genomgripande uttryck. Jag vill hävda att fascismens mest destruktiva och extrema drag—som vanligtvis betraktas som angrepp på liberalismen—såsom förkastandet av demokratin, diktatursträvanden, attackerna mot rationalism och vetenskaplig objektivitet, propagandan, den chauvinistiska nationalismen samt det imperialistiska och rasistiska krigförandet, är historiskt oförståeliga utanför det liberala ramverket. Fascismen var en organisk produkt av utvecklingar som huvudsakligen (men inte uteslutande) kom inifrån det liberala samhället och dess ideologi. Det var ett extremt försök att lösa liberalismens inneboende kris, ta sig ur dess återvändsgränd och rädda borgerligheten från sig själv. (s. 9)

Goldberg drar samma slutsats om Hitlers politik: målet var att rädda borgerligheten från sig själv, stärka den kapitalistiska konkurrensen i samhället och frigöra begåvade människors inneboende kreativitet—en kreativitet som enligt denna syn oundvikligen skulle kvävas i det demokratiska samhället med dess medelmåttiga ledare och förlamande byråkrati. Denna uppfattning framträder tydligt i Hitlers tal och texter. Det verkar alltså finnas betydande beröringspunkter mellan Hitlers tankegods och dagens nyliberala idéer.

Slutsatsen är att dagens samhälle endast behöver ett mer auktoritärt och centraliserat maktutövande för att glida över i fascism, något som World Economic Forum (WEF) förespråkar. Historien visar att en sådan övergång kan ske snabbt, vilket illustreras av de drastiska inskränkningar som genomfördes i England och Australien under coronapandemin. Där kunde man se hur medborgerliga friheter närmast över en natt kunde åsidosättas genom hårdhänt polisiärt agerande.

Politikernas glidning mot fascism blir tydlig när de idag stämplar folkets vilja som "populism", trots att folkviljan historiskt sett har varit demokratins fundament. Detta får europeiska politiker att förbjuda eller svartmåla partier och politiker som representerar folkviljan genom att klassificera dem som högerextrema. I dagens politiska klimat anses det högerextremt att låta sig vägledas av både känsla och förnuft.

Det är viktigt att inse att fascism inte är detsamma som verklighetsfrämmande högerextremism. Istället finns de fascistiska idéerna mitt ibland oss, hos både socialfascister och liberalfascister. Gränserna mellan dessa har dock blivit alltmer diffusa eftersom högern i Riksdagen har blivit socialliberal samtidigt som vänstern har blivit liberalsocial.

[Algotezza]

Känslor är den primära mentala processen. Om man förnekar sina egna känslor, hamnar vi där många är idag.

Det är via känsla/känslor vi har kontakt med och upplever omvärlden och det är moralisk känsla som ligger till grund för det vi uppfattar som gott och ont, rätt och orätt.

[Anders]

Känslor är den primära mentala processen. Om man förnekar sina egna känslor, hamnar vi där många är idag.

Det är via känsla/känslor vi har kontakt med och upplever omvärlden och det är moralisk känsla som ligger till grund för det vi uppfattar som gott och ont, rätt och orätt.

Känslor är inte bara flumflum, de är också mycket goda indikationer på sakers faktiska lägen om än inte "fakta". Såväl massinvandring som massprivatisering föregicks med stora gruppers stora obehgskänslor och det har inte visat sig felaktigt.

Hur det egentligen var med Hitler, förutom militarism och rasism - hur det var för den vanlige tyska arbetaren 33-39 får vi nog aldrig veta. För mycket just känslor, av skam och nederlag.

Men visst finns det en god portion fascism i de starka ledare vi ser idag. Och ingen filosof har väl sagt annat än att en "furste" kan vara ett mycket bra styrelsesätt. Eller en jävligt dålig. Frågan är vad vi skulle behöva i Sverige. Jag lutar åt nuvarande sakernas tillstånd. Nu. Varannat val vinner höger, varannat vinner vänster. Kaos efter varje val och December och Tidö. Enda sättet att hantera de eländen som rika barn av nyliberalt eller progressivt slag ställde till med från 68-15. Större hot mot demokratin och ett stadigt samhälle, än någon Trump eller Putin är att vanliga knegarungar, hur begåvade och klarsynta de än månde vara, blir knegare själv. Det är det sociala, bortskämda och verklighetsfrämmande kapitalet som blir politiker, influencers, journalister och annat högljutt.

[Mlw]

Robert Paxton, i boken "What is Fascism?" (2018), redogör för vad han kallar "mobiliserande passioner" för fascismen. Notera hur dessa punkter stämmer väl överens med dagens woke-rörelse, antirasism, miljöextremism, islamism samt ytterlighetsfraktioner på både höger- och vänsterkanten:

• en känsla av överväldigande kris bortom räckvidden för alla traditionella lösningar;
  
  
• gruppens företräde, gentemot vilken man har plikter som står över varje rättighet, vare sig individuell eller universell, och individens underordning till denna;
  
  
• övertygelsen att ens grupp är ett offer, en känsla som rättfärdigar varje handling, utan rättsliga eller moraliska gränser, mot dess fiender, både interna och externa;
  
  
• fruktan för gruppens nedgång under de korrosiva effekterna av individualistisk liberalism, klasskonflikt och främmande influenser;
  
  
• behovet av närmare integration av en renare gemenskap, genom samtycke om möjligt, eller genom exkluderande våld om nödvändigt;
  
  
• behovet av auktoritet genom naturliga ledare (alltid män), som kulminerar i en nationell ledare som ensam är kapabel att förkroppsliga gruppens historiska öde;
  
  
• ledarens instinkters överlägsenhet över abstrakt och universellt förnuft;
  
  
• våldets skönhet och viljans effektivitet, när de ägnas åt gruppens framgång;
  
  
• det utvalda folkets rätt att dominera andra utan begränsning från någon form av mänsklig eller gudomlig lag, där rätten avgörs enbart genom gruppens styrka i en darwinistisk kamp.

Den fascistiska tendensen växer nu underifrån i breda folklager, och varken höger- eller vänsterliberala krafter utgör något verkligt motstånd—de tycks snarare gradvis anpassa sig till de auktoritära grundtankarna.

EU har infört alltmer demokratifientlig lagstiftning och inskränkningar i yttrandefriheten, något som folkliga rörelser applåderar. Samtidigt söker Socialdemokraterna röststöd genom samarbete med islamistiska grupperingar. Politikerna vill inte få stopp på kriget. Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, väckte kontrovers i september 2023 när hon sa angående kriget i Ukraina: "Vet ni, trots detta fruktansvärda krig har jag mött de mest extraordinära människor jag någonsin träffat i mitt liv."

Kommentaren kritiserades brett som okänslig med tanke på det omfattande mänskliga lidande, död och förstörelse som kriget orsakat. Det påminde många om det historiska citatet från första världskriget av prinsessan Marie von Thurn und Taxis (1855-1934), som enligt uppgift sa under första världskriget: "Jag älskar krig. Jag träffar så många intressanta generaler." Detta uttalande citeras ofta som ett exempel på makthavares verklighetsfrånvändhet och avståndstagande från det lidande och de fasor som vanliga soldater och civila upplevde i kriget.

Man ska inte vara överdrivet pessimistisk, men utvecklingen är oroande—det antidemokratiska tankegodset riskerar sprida sig som en löpeld genom samhällskroppen.

[Mlw]

Elsa Widding lanserar ett nytt parti som sätter "sunt förnuft" i centrum, precis det jag har efterlyst som en motkraft mot den tillväxande fascismen. Det nya partiet blir ett parti för "normala människor som gillar sunt förnuft".

[Mlw]

Det är intressant att studera migrationsminister Johan Forssell (M) utifrån detta perspektiv. Han har sedan MUF-tiden förespråkat att "öppna upp landet för invandring." Under våren slog han fast att "Sverige kommer att vara mångkulturellt" och såg inga problem med att 6000 medborgarskap delas ut varje månad. Till skillnad från SD vill han se att antalet medborgarskap blir ännu fler. I en intervju med Fokus i våras undrade han vad som egentligen är problemet med att människor får medborgarskap.

Detta vittnar om en grundläggande omedvetenhet om Sveriges tillstånd. Det beror på att han följer nyliberala principer, medan den faktiska verkligheten förblir sekundär.

Man får intrycket av en robotliknande varelse programmerad att följa nyliberala principer. Men plötsligt uttrycker han stark upprördhet över firandet av Segerdagen över Nazityskland den 9 maj på svenska gator. Han blir "ärligt talat förbannad" och hävdar att det hotar Sveriges säkerhet. Detta, menar han, är exempel på vad som kan omfattas av det nya vandelskravet för uppehållstillstånd enligt den nya lagstiftningen.

Varför blir han förbannad? De firar ju bara segern över nazisterna och det hotar inte Sveriges säkerhet. Det har att göra med att den rysk-svenska diasporan förknippas med nyliberalismens främste motståndare, Putin. Hotet mot de nyliberala principerna väcker primitiva aggressiva känslor ovanpå det ideologiska fundamentet, inte under det som vore naturligt. Så länge nynazisterna i Ukraina gör motstånd mot nyliberalismens fiende är han nöjd, oavsett kostnaden i människoliv.

Hans gästfrihet mot invandrare försvinner plötsligt eftersom just denna invandrargrupp förknippas med motstånd mot de nyliberala principerna. Lagstiftning ska råda bot på detta. På liknande sätt skapades Nürnberglagarna 1935 för att befästa de fascistiska principerna. Vad det kostar i människoliv spelar då ingen roll.

Utan moralisk förankring kan det liberala medvetandet svänga tvärt, eftersom endast de ideologiska principerna är styrande. Palestinaaktivister som demonstrerar på svenska gator, viftar med Hamasflaggor och ropar antisemitiska slagord, liksom bombdåd och mord på öppen gata, står uppenbarligen inte i strid med nyliberalismens principer—annars hade Forssell blivit förbannad.

[Vertumnus]

We’re Experts in Fascism. We’re Leaving the U.S. | NYT Opinion

https://youtu.be/IXR9PByA9SY

[Anders]

We’re Experts in Fascism. We’re Leaving the U.S. | NYT Opinion

https://youtu.be/IXR9PByA9SY

De gillar inte Trump. OK.

[Vega]

Sedan svenskarna övergett den kristna tron har de blivit ett av världens mest hjärtlösa folk. Detta kompenseras genom institutionaliserad välgörenhet och regelstyrd godhet.

Jag tror att anledningen till detta, om det skulle stämma, är att folk är så stressade. Man har glömt att goda beslut fattas efter moget övervägande.
Många diktatorer är så vana vid att tala om för andra vad de ska göra, lösa andra människors potentiella problem så att makten inte blir hotad… Då är det ganska lätt att förstå hur de glömmer sina egna synder. De drunknar i arbete och bedövar sig med alkohol.