Traditionella könsroller

[Jörgen]

nu är du de på spåren, de där långhåriga anstiftarna...

[Angelina]

Men om man antar att det är så, att kvinnorna är anstiftarna, vad har de då att vinna på det? Jag ser inga direkta fördelar. Är det för att det finns för många dumma blondiner som inte tänkt längre än sin egen materiella införskaffning? Är det dumhet allt faller på hela tiden? Var är den intelligenta designen?  Finns det någon poäng med denna till synes klumpiga utveckling?
Var är den bakomliggande listen? Eller är denna idé en rökridå för att föra bort uppmärksamheten från det patriarkala förtrycket? Vi låtsas som om det inte finns. Inte ska man tänka så, lilla gumman..kom ihåg att detta är det liv DU har drömt fram. Allt faller tillbaka på mig själv. Jag är en blondin.

[Sceptisk]

Könsroller. Själva begreppet sätter hela dagordningen för alla debatter som någonsin existerat om hur män och kvinnor förhåller sig gentemot varandra, eller bör förhålla sig gentemot varandra. För det första så använder man begreppet "roller" som att relationen mellan en man och en kvinna består i en roll. En roll är vad en karaktär i en teaterpjäs spelar, eller att det är en uppgift.

Men om man skulle mena det då skulle man ju lika gärna kunna säga "könsmässiga uppgifter", men det gör man inte för det skulle inte leda till denna typ av debatt. Det verkar som att de som myntat begreppet ville att det skulle bli debatt om den här saken, men tydligen bara för debattens skull. Om man menar könsmässiga uppgifter i livet då faller tyngden på begreppet uppgift som betyder något man är förpliktigad att utföra. Medan att ha en "uppgift i livet" inte behöver vara något förpliktigat. Att föda barn är ingen plikt.

Det verkar också som att vårat språk är utformat enligt ett plikttänkande. Oavsett hur man än vänder och vrider på begreppen, när man sätter ihop kön och roll och utgår från den premissen så leder debatten osökt till plikter. Märk väl att detta är än så länge bara logik på ett forum, men om man studerar samhället så verkar det följa denna logik i debatterna. Kanske vi behöver ändra på vårt förhållningssätt till livet i allmänhet innan vi slår ihjäl varandra i en helt onödig konflikt. Är livet en plikt? Är relationer en plikt? Är relationer förpliktigande?

När man sätter ihop kön och roll då kommer det att handla om vilka förpliktelser man har gentemot varandra, alltså vad man måste göra för varandra även om man inte vill. Roll är plikt är tvingande. Så jag började fundera på att man kanske skulle kunna lägga om hela debatten genom att bara ändra på debattämnets sammansättning.

Låt mig introducera begreppet kall istället. Alltså inte i betydelsen kylig utan i betydelsen av att vara inspirerad och vilja göra något i livet, att ha en inneboende talang som man vill föra fram. Att vara en fri människa i sitt leverne.

Om vi sätter ihop begreppet kall med kön; könskall. Kanske låter dumt rakt av sådär men om vi börjar att dra slutsatser om vad det skulle innebära. Att man som man eller kvinna har ett eller flera kall i livet. Vad kan de vara? Tidigare har man nästan slagit ihjäl varandra över hur man ska få människan att passa samhället, men med detta begrepp så kan vi börja diskutera hur vi kan börja ordna samhället efter människorna.

[Angelina]

Könskall?  :lol:
Vad annat än just fortplantningen och sexualiteten kan där finnas?
Tillskriver man könet andra kall så har man definitivt överkattat könets betydelse. Eller är det jag som underskattar? Nej, visst är vi friare än så.
Eller har alla kroppsfunktioner separata kall? Min vänstra fot vill åt höger och min högra fot vill åt vänster.

[Anders]

Könskall?  :lol:
Vad annat än just fortplantningen och sexualiteten kan där finnas?
Tillskriver man könet andra kall så har man definitivt överkattat könets betydelse. Eller är det jag som underskattar? Nej, visst är vi friare än så.
Eller har alla kroppsfunktioner separata kall? Min vänstra fot vill åt höger och min högra fot vill åt vänster.

Fortplantning och sexualitet....  det är inte så lite det. Skaffa barn och föda upp det, liksom ett av de mer övergripande målen med verksamheten. Och kvinnans och mannens roll i detta med att dra upp barn är en rätt stor grej och rent biologiskt och psykologiskt rätt olika för män och kvinnor, något som jag tror har fått konsekvenser långt utanför själva barneriet.

Att konkret säga vilka dessa konsekvenser är, vet jag inte om jag vågar mig på. Det blir lätt stereotyper och generaliseringar, vem kollar porr, vem vill gå till IKEA på helgen, vem orkar osv...

Att diska är det nog ingen som gillar. Men jag tycker att den mycket stora jämlikhet som nu råder i sverige skapar en vilsenhet, och jag tror inte att dela rätt av lika på skiten är vad som kommer att göra vare sig kvinnor eller män lyckligast. Möjligen på lång, lång sikt

[Angelina]

Hur kommer det sig att det nästan är uteslutande män som har farhågor inför jämställdhet? Är det så att de har mest att förlora?

[Jörgen]

Därför att jämställdhet är en fantasi,
all slags jämställdhet,
det existerar inte män emellan,
eller kvinnor emellan för den delen.

Att dela befolkningen i olika grupper,
och sen kräva jämställdhet för dessa
är dömt på förhand att misslyckas,
och det är nog avsikten med det hela.

Diskussionen om jämställdhet är en sysselsättningsterapi,
designat att förvirra och desorientera småfolket,
så att makthavarna kan roa sig ostörd.

Dessa bara skrattar åt dig, Angelina,
de tycker du är gullig,
där du går och leker deras lek.

Kanske detta är tydligare för män,
kanske män verkligen är klokare,
men det påstår jag inte -
jag påstår att de resonerar annorlunda i genomsnitt än kvinnor,
du påpekar ju det själv,
när du frågar "...värför är män mer si och så?"

Av det skälet tilltalar begreppet jämställdhet i genomsnitt kvinnor mera, för att den är skräddarsytt för kvinnors psyken - och inte för at vi män skulle ha något att förlora.

Det finns inte något "vi män" i en mans värld, nå - inte på det sätt det tycks finnas i en kvinnas värld.

I och med att begreppet jämställdhet uppfattas olika,
blir realiserandet av jämställdhet därmed inte möjlig.

En förnunftigare uppdelningen av befolkningen bör först och främst vara:
vuxna och icke vuxna.

Vuxna har inget egetberättigande annat än att vaka över de icke vuxna,
och se till att dessa når könsmoget ålder.

Det är oväsentligt huruvidare man själv sätter barn till värden,
barn är allas vuxnas.

Att vuxna sedan är är benägna att förbise denna sin egentliga funktion, för att slåss sinsemellan om vad de anser vara sin del av kakan, ju större bit ju bättre, är nog något som ligger i vår djuriska natur, och bör inte upphöjas till kult, oavsett vilken dräkt det kläs i.

Tillägg, det står dig fritt att integrera alla män bland de icke-vuxna,
bara jag får min vaniljepudding när jag vill ha den.

[Jörgen]

En fråga jag ställer mig...

om jag vore kvinna, och fortfarande mig själv,
skulle jag fortfarande tycka likadan?

Skulle jag fortfarande vara samma mig,
om jag vore kvinna,
men det förändrade psyket tagit med i beaktning?

Vet ej, men jag tror jag skulle förstå vad min manlige jag hade skrivit ovan.

[What Gives?]

Hur kommer det sig att det nästan är uteslutande män som har farhågor inför jämställdhet? Är det så att de har mest att förlora?

Äh, jag vet inte. När revolutionen kommer är jag den förste att jubla. De egenskaper som traditionellt sett förväntas av kvinnor är ju för det mesta helt kassa, och omvänt är de egenskaper som är tabu för mig otroligt begränsande.

[Tractatus]

Angelina;

Tror du inte någonstans att kvinnor och män är funtade på olika sätt av naturen, (jag talar inte om kulturell och kontextuell influens nu, utan strikt psykologisk och fysiologisk/biologisk (den andra aspekten är uppenbar och behöver inte diskuteras). Det finns en uppsjö av gedigna studier inom både interkulturell och kognitiv psykologi som visar på att män och kvinnor skiljer sig tämligen påtagligt åt vad gäller den psykiska aspekten, oavsett kontext alltså.

Tror du då inte att detta kan ha en eventuell influens på det sociala livet också? Vore befängt att lämna den tanken åt sidan, tror du inte? Enkom faktumet och konsekvensern därav att kvinnan föder drar ett streck mellan man och kvinna. Med födandet föds hos kvinnan känslor för omhändertagande, det är exempelivs något som en man på naturlig väg aldrig kommer att erfara, inte på samma sätt. Det är faktorer som har en bestående påverkan på människors varande och det har inte ett jota med "jämlikhet" att göra. Det är bara ett exempel. Det fysiologiska påverkar det psykiska och därav det sociala. Om du går till roten och botten i studerandet av människan, man och kvinna, kommer du att hitta gemensamma nämnare för vardera kön, men många gånger inte för de båda tillsammans. Män och kvinnor fungerar på olika premisser. Att bortse från sådant är barockt, om något.

[What Gives?]

Det finns en uppsjö av gedigna studier inom både interkulturell och kognitiv psykologi som visar på att män och kvinnor skiljer sig tämligen påtagligt åt vad gäller den psykiska aspekten, oavsett kontext alltså.

Var kan man hitta de studierna?

[Sceptisk]

Jörgen

Uppdelning mellan "vuxna" och sk "icke vuxna" är en krigsmässig indelning. Den förutsätter (åtminstone filosofiskt) krig mellan dessa två avdelningar. Det var detta jag försökte att förklara i mitt inlägg, att debatten är helt meningslös för den bygger på en princip som inte leder någonvart. Debatter har också en tendens att attrahera bittra människor och allmänna knäppskallar som bara vill gräla utan att själva ha något att tillföra.

Könsroller leder till debattinställning och krigande istället för något konstruktivt. Därför "könskall" är kanske inte världens vackrase ord men avsikten är god.

Istället för att förutsätta att vi är antingen smarta eller idioter, istället för att förutsätta att vi är värda olika mycket istället förutsätta att vi var och en har en inneboende lisuppgift och utifrån att reflektera över vad man vill i livet så bygger man upp samhället utifrån sådana reflektioner istället.

Av naturliga skäl så skyr debattpajasarna ordet "könskall" som pesten, för det finns inget krig i det begreppet. De tvingas därför utkämpa sina krig nån annanstans.

[Jörgen]

alla ord är laddade,
icke vuxna betyder icke myndiga, mindre kloka,
vuxna betyder de stora, de som vet bättre
(enligt vad de självinbillade vuxna påstår)

nu ska jag gå sova på saken, hoppas jag får vaniljepudding till frukost,
det är jag värd, det vet jag bara.

[Anders]

Hur kommer det sig att det nästan är uteslutande män som har farhågor inför jämställdhet? Är det så att de har mest att förlora?

Självklart. Vem gillar att diska, städa, tvätta? I och för sig reagerar kvinnorna med att städa ännu noggrannare, putsa fönster, typ. Har inte sett ETT exempel på kvinna som sätter sig och slöar mer då karln tar sig i kragen.

En motfråga till dej och andra kvinnor på forumet. Vad får ni ut av att gå på IKEA en lördag?

[MrBullen]

Jag vill bli hemma man!!!!

Ær det nåt galet i det?