Det är märkligt att några av de enligt mig viktigaste sakerna inte står att finna på skolschemana runt om i landet. Jag tänker på moral, etik, livsfrågor, filosofi och liknande saker.
Jag skulle vilja se ett ämne där man diskuterade sådant. Lågstadiet kanske är lite för ungt, men i slutet av mellanstadiet och framför allt högstadiet skulle det göra nytta. Mer än så har jag inte utvecklat denna tanke.
Väntar på svar
/Joahn
Nytt skolämne
Moderator: Moderatorgruppen
Först och främst måste jag säga att jag tycker om iden. Det behövs verkligen en "kurs" inom moral & etik. Änvärre finns problem. Om vi bortser från att det faktiskt finns många som ej gillar tanken om moral utan gärna ser en värld där människor gör precis så som de vill vare sig det skadar andra eller ej. Dessutom finns vissa andra aspekter...
Vem skall bestämma denna moral som skall undervisas? För dig är exempelvis lögn ickemoraliskt men vad gällande sex innan äktenskap? För mig skiljer det sig på andra frågan. Ska vi köra på någon sorts gemensam moral som vanliga svenskar anser är bra moral? Moral enligt oss storstadsbor är ej lik den som bybor i Lappland anser. Dock har vi ju alla vissa pelare som gemensamt samlar oss såsom synen på våldtäckt, pedofili, rasism, nazism etc. Men jag tycker sådant ska redan ha förbannats inom familjen. Det finns saker som behöver absolut undervisas. Exempelvis rättvisa mellan man och kvinna, mörk och ljus, smal och tjock, infödd och invandrare osv. Detta kanske blir bra stoff i en sådan kurs?!
Jag vill inte låta pessimistisk utan jag gillar iden & vill gärna se den fungera! Moral är det viktigaste och klart man ska lära ut hur folk ska bete sig. Inom mer östliga länder betonas moral mycket mer än här i Väst. Inte för att detta betyder mycket (i Sverige finner jag stor moral i många avseenden) men ett exempel är ordet moralkakor. Har funderat kring detta länge, varför det ordet ens används... Moralkaka.
Diskuterade en gång om moral med någon & ordet dök upp som mättnad av ämnet. Jag tänkte efter och insåg att detta är mkt ovanligt i öst att man får nog av moral. Inom arabiskan har vi exempelvis inget som används i samma bemärkelse. Tvärtom där det finns många folkliga ordspråk som säger "Gud välsigne den som ger mig [i form av present] mina brister". Alltså att moralsnack lyfter upp personen samt visar vägen till moralisk fullkomlighet & man får nästan aldrig nog av moralsnack. Inga moralkakor m.a.o.
.
Med detta ej menat något illa om västs moral då människor lyssnar möjligtvis till moral men många applicerar inte ett dyft av moralen på sig själva vare sig där borta eller här...
Jag tror att ordet MORAL är tungt för tungorna. Alltså att folk försvårar bilden av en moraliska handling. Man vet säkert att lögn är dåligt & man handlar intuitivt enligt sanningsvärdet, men börjar man diskutera sanningens moral så blir det raskt något alltför komplicerat att behandla.
/Plato
Vem skall bestämma denna moral som skall undervisas? För dig är exempelvis lögn ickemoraliskt men vad gällande sex innan äktenskap? För mig skiljer det sig på andra frågan. Ska vi köra på någon sorts gemensam moral som vanliga svenskar anser är bra moral? Moral enligt oss storstadsbor är ej lik den som bybor i Lappland anser. Dock har vi ju alla vissa pelare som gemensamt samlar oss såsom synen på våldtäckt, pedofili, rasism, nazism etc. Men jag tycker sådant ska redan ha förbannats inom familjen. Det finns saker som behöver absolut undervisas. Exempelvis rättvisa mellan man och kvinna, mörk och ljus, smal och tjock, infödd och invandrare osv. Detta kanske blir bra stoff i en sådan kurs?!
Jag vill inte låta pessimistisk utan jag gillar iden & vill gärna se den fungera! Moral är det viktigaste och klart man ska lära ut hur folk ska bete sig. Inom mer östliga länder betonas moral mycket mer än här i Väst. Inte för att detta betyder mycket (i Sverige finner jag stor moral i många avseenden) men ett exempel är ordet moralkakor. Har funderat kring detta länge, varför det ordet ens används... Moralkaka.
Diskuterade en gång om moral med någon & ordet dök upp som mättnad av ämnet. Jag tänkte efter och insåg att detta är mkt ovanligt i öst att man får nog av moral. Inom arabiskan har vi exempelvis inget som används i samma bemärkelse. Tvärtom där det finns många folkliga ordspråk som säger "Gud välsigne den som ger mig [i form av present] mina brister". Alltså att moralsnack lyfter upp personen samt visar vägen till moralisk fullkomlighet & man får nästan aldrig nog av moralsnack. Inga moralkakor m.a.o.
.
Med detta ej menat något illa om västs moral då människor lyssnar möjligtvis till moral men många applicerar inte ett dyft av moralen på sig själva vare sig där borta eller här...
Jag tror att ordet MORAL är tungt för tungorna. Alltså att folk försvårar bilden av en moraliska handling. Man vet säkert att lögn är dåligt & man handlar intuitivt enligt sanningsvärdet, men börjar man diskutera sanningens moral så blir det raskt något alltför komplicerat att behandla.
/Plato
Alla generaliseringar är farliga, även den här
Jag håller med dig, Plato, om att det uppstår vissa problem om man ska göra undervisningen mer djupgående. Men att vissa grundläggande saker som jämlikhet lyfts fram och diskuteras. Jag vill att ämnet ska vara ganska fritt till sättet, läraren ska inte anses ha monopol på sanningen och det ska till stor del bestå av diskussion.
Viktiga saker är diskussioner om mobbning, trakasserier, sexualitet och tolerans. Till exempel så ska alla ungar fatta att det inte är okej att stöta ut någon på grund av hur den ser ut eller hur den är. Det är självklarheter för många, och ska vara för alla om man så måste upprepa det gång på gång. Vissa saker ÄR inte okej. Läraren kan ju då på ett enkelt sätt resonera sig fram till varför man inte ska ägna sig åt dessa saker.
Stefan, argumentationskonst ligger längre ner på min prioriteringslista, även om jag håller med dig. Relationer och känslor är betydligt viktigare, det är ju till stor del det livet handlar om. Men jag kan mycket väl tänka mig att man kan baka in det i "mitt" ämne. Att läraren som jag skrev ovan på ett logiskt tillvägagångssätt visar på varför man t ex inte ska ge folk öknamn. Och om en elev använder sig av förnuftsvidriga argument så tillrättavisa läraren honom/henne.
Viktiga saker är diskussioner om mobbning, trakasserier, sexualitet och tolerans. Till exempel så ska alla ungar fatta att det inte är okej att stöta ut någon på grund av hur den ser ut eller hur den är. Det är självklarheter för många, och ska vara för alla om man så måste upprepa det gång på gång. Vissa saker ÄR inte okej. Läraren kan ju då på ett enkelt sätt resonera sig fram till varför man inte ska ägna sig åt dessa saker.
Stefan, argumentationskonst ligger längre ner på min prioriteringslista, även om jag håller med dig. Relationer och känslor är betydligt viktigare, det är ju till stor del det livet handlar om. Men jag kan mycket väl tänka mig att man kan baka in det i "mitt" ämne. Att läraren som jag skrev ovan på ett logiskt tillvägagångssätt visar på varför man t ex inte ska ge folk öknamn. Och om en elev använder sig av förnuftsvidriga argument så tillrättavisa läraren honom/henne.
Re: Nytt skolämne
Joahn skrev:Det är märkligt att några av de enligt mig viktigaste sakerna inte står att finna på skolschemana runt om i landet. Jag tänker på moral, etik, livsfrågor, filosofi och liknande saker.
Jag skulle vilja se ett ämne där man diskuterade sådant. Lågstadiet kanske är lite för ungt, men i slutet av mellanstadiet och framför allt högstadiet skulle det göra nytta. Mer än så har jag inte utvecklat denna tanke.
Väntar på svar
/Joahn
Etiska frågor brukar finnas med i religionsundervisningen även om jag
inte gillar det; det förstärker den uppfattningen som finns hos en del
människor att etik och religion har ett nödvändigt samband.
Sen beror väl mycket på litteraturundervisningen - hur litteraturen tas
upp och diskuteras - där kan väl allt det här du nämner inrymmas men det beror väl mycket på läraren hur han/hon tar upp det.
Stefan, argumentationskonst ligger längre ner på min prioriteringslista, även om jag håller med dig. Relationer och känslor är betydligt viktigare, det är ju till stor del det livet handlar om. Men jag kan mycket väl tänka mig att man kan baka in det i "mitt" ämne. Att läraren som jag skrev ovan på ett logiskt tillvägagångssätt visar på varför man t ex inte ska ge folk öknamn. Och om en elev använder sig av förnuftsvidriga argument så tillrättavisa läraren honom/henne.
Jag håller med om att det är viktigare att ha goda samhällsmedborgare som uppför sig väl, än medborgare som kan argumentera.
Men från detta följer det inte logiskt att etik bör prioriteras framför argumentationskonst. Man talar en hel del om etik och moral i TV, tidningar, skola, etc. Visst har det en viss inverkan, men jag tror att hur mycket moral man än snackar, kommer moralen inte att höjas betänkligt.
Många människor försvarar sig emellertid i moraliska argumentationer med uppenbart värdelösa argument. Se t ex på politiska debatter eller på "Debatt" i SvT. Genom att höja människors kunskap om vad som är goda argument, kan man undvika många av de usla undanflykter människor gör för att bete sig omoraliskt eller stödja en omoralisk politik.
Moralen baserar sig på känslan, och jag tror inte att det är lätt att ändra människors grundläggande känslor. Argument, däremot, handlar om den kognitiva delen av medvetandet. Precis som man kan lära barnen matematik, kan man lära dem vad som utgör goda argument. Det är samma typ av kunskap. Grundläggande känslor är däremot något annat och är svårare att förändra.
Således, genom att lära ut argumentationskonst, kan man göra så att människor som i grunden är justa, men som drar felaktiga, omoraliska, slutsatser av sina grundläggande värderingar, slutar att göra detta. T ex har bidrags- och skattefuskare som i grunden är justa ofta usla argument för sina uppfattningar, och genom att de inser detta kan de komma att förbättra sig. Därmed kan man förbättra moralen.
Etiska frågor brukar finnas med i religionsundervisningen även om jag
inte gillar det; det förstärker den uppfattningen som finns hos en del
människor att etik och religion har ett nödvändigt samband.
Det här håller jag helt med om. Det är farligt att koppla ihop etik och religion, och dessutom helt felaktigt. (När Gud är död, är allt tillåtet - Dostojevskij) Det får människor att tro att om man inte är religiös behöver man inte bete sig moraliskt.
Dessutom, vad är moraliskt beteende? Många skulle säga att vissa typer av altruistiskt beteende är paradexempel på moraliskt beteende; t ex man räddar någon med fara för sitt liv. Men om man räddar någon med fara för sitt liv för att man tror att man på så vis kommer att vinna evig frälsning, så handlar man ju snarare egoistiskt, än altruistiskt. Således öppnar Guds död för genuint altruistiskt beteende. Om Gud finns så är allt positivt altruistiskt beteende egentligen egoistiskt. Således kunde man hävda att Guds död snarare är vad som verkligen öppnar för moralen.
Som lärare på högstadiet kan jag härmed meddela att etik och moral ingår i undervisningen - ofta i samband med mobbning, rasism, homofobi, frågor om dödstraff, abort, dödshjälp, asyl eller annat som passar under temat, som förintelsen. Skolor tar dock upp dessa ämnen olika. I vissa skolor ingår etik och moral i religionsundervisningen (av gammal vana) - men utan att för den sakens skull vara kopplat till en viss religion, snarare tvärtom! I andra skolor har man flera temadagar där dessa ämnen dominerar!
De flesta elever får nog med sig etik och moral i skolan - men alldeles för många barn har det INTE med sig hemifrån. Det är där det oftast brister, tyvärr. Min åsikt är att det skulle vara (ett tungt vägande) betyg i moral/etik/uppförande.
/Majjen
De flesta elever får nog med sig etik och moral i skolan - men alldeles för många barn har det INTE med sig hemifrån. Det är där det oftast brister, tyvärr. Min åsikt är att det skulle vara (ett tungt vägande) betyg i moral/etik/uppförande.
/Majjen
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster