Sökande skrev:Du är med andra ord inte en idealist?
Ett tydligt svar på min fråga består inte a dina exempel utan av konkreta svar. Att du inte är en idealist, så som jag tolkar det du skrev, är det närmaste svar jag fått av dig hittils.
Frågan jag ställde är dock fortfarande vad du anser att vi borde göra.
-
Så den inledande frågan blir; I politiska fall, bör ledaren(arna) handla utan hänsyn och hävda sin makt utåt och inåt? Ska moralen uppoffras för statsnyttan, eller är den själva kärnan i vår mänsklighet som måste beskyddas?
Moralen, vare sig vi vill eller inte, verkar vara flyktig, personlig och beroende av agentens egna ideal. Så vi kan försöka skriva ett ideal för moralen, utveckla en vattentät etik för att få dom styrande att följa denna.
Men....
Problemet ligger i att vi aldrig kan hålla en sådan makt över en annan människa att vi garanterar att denna tar till sig den etik som utarbetats. Och detta inte enbart på grund utav att det mesta vi kan sluta oss till logiskt angående moral kräver ett erkännande av förnuft i moralen, och då förnuft i det som moralen skall relatera till.
Vad är att handla utan hänsyn? Vi tar hänsyn, det är att agera, det är att vara för oss. Vi tar helt enkelt hänsyn vare sig vi vill eller inte.
Det du frågar blir då, bör dom ta hänsyn till x, där x är det som du i hänsynsbegreppet inbegripit.
Det jag säger är att vi inte kan göra en generell lag för alla situationer. Vi kan utarbeta principer för hur ett agerande bör se ut. Men vi kan lika lät skjuta dom principerna i sank genom att göra oss föreställningar som är mer eller mindre otänkbara.
Du skall icke ljuga! Men om det räddar liv?
Du skall icke döda. Men om någon förintar hela universum?
Du skall alltid hjälpa din nästa. Men om det är någon som kommer göra livet sämre för 1000 tals människor?
Moral är förnuft. Dom två är inte skiljbara. Därför har så många kritiserat den plikttrogna moralen, där plikten är inför auktoriteten och inte auktoriteten i plikten själv. Det vill säga, emfaserat att det är för det goda självt som det goda måste göras.
Alltså är inte moral en fråga om ett allmängiltigt system, moral är något man tar om man kan. Betänk hur barn behandlas inför moraliska situationer och betänk skillnaden vuxna emellan. Det är inte något svart och vitt, det är en gradient skala av distans och involvans som skapar förutsättningar för det, som moralens utredare inhägnar, utan att tillfreds för alla nå. Och ju närmare man kommer den "absoluta etiken" desto mer förnuftig har det moraliska ställningstagandet varit.
Den "absoluta etiken" skulle kräva insyn i hela livets och existensens beskaffenhet. Detta då förnuft är något som är reationellt det som är under förnuftets utredning, vilket i idealfallet skulle vara
allt. Något som jag inte tror att någon har, och dom som har närmat sig det är inte längre mänskliga i den mening som vi lägger ner i orden utan har distanserat sig det allmänmänskliga och har svårt att nå fram med sin kommunikation.
is morality — abstaining from unwholesome deeds of body and speech. Within the division of sila are three parts of the Noble Eightfold Path:
1. Right Speech — One speaks in a non hurtful, not exaggerated, truthful way (samyag-vāc, sammā-vācā)
2. Right Actions — Wholesome action, avoiding action that would do harm (samyak-karmānta, sammā-kammanta)
3. Right Livelihood — One's way of livelihood does not harm in any way oneself or others; directly or indirectly (samyag-ājīva, sammā-ājīva)
Samadhi is developing mastery over one’s own mind. Within this division are another three parts of the Noble Eightfold Path:
1. Right Effort/Exercise — One makes an effort to improve (samyag-vyāyāma, sammā-vāyāma)
2. Right Mindfulness/Awareness — Mental ability to see things for what they are with clear consciousness (samyak-smṛti, sammā-sati)
3. Right Concentration/Meditation — Being aware of the present reality within oneself, without any craving or aversion. (samyak-samādhi, sammā-samādhi)
Prajñā is the wisdom which purifies the mind. Within this division fall two more parts of the Noble Eightfold Path:
1. Right Understanding — Understanding reality as it is, not just as it appears to be. (samyag-dṛṣṭi, sammā-diṭṭhi)
2. Right Thoughts — Change in the pattern of thinking. (samyak-saṃkalpa, sammā-saṅkappa)
Varför är just helhetsaspekten så viktig inför denna väg till moraliskt handlande? Varför är målet att se saker som dom verkligen är?
Först kommer intention, sen kommer applicerandet av intentionen. Det vi bör sträva efter är att alla skall nära en intention som är "god", innebärandes strävan efter allas lycka, och sedan att dom, som har bäst förutsättningar för att applicera denna intention enligt förnuftet i samhället, kommer i styrande positioner.
Ansvaret blir då att välja den som synes hålla intention och kapacitet.
Idealismen är inte så förenklingsbar som du påskiner när du säger att jag inte är idealist. Idealism är inte för mig ett trosförhållande det är ett faktum. Men jag reducerar inte
meningför att jag faktuellt förhåller mig till idealismen. Det är hela för-sig, för-mig, i-sig, i-sig-för-sig, i-sig-för-mig osv.[/url]
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno