Coolt, då kanske jag får vara med! I så fall skulle jag genast börja arbeta för att återinföra konstitutionell demokrati.
Jag ser att jag måste ändra uppfattning om vissa saker. IQ är självklart inte den enda vägvisaren när det gäller att hitta rätt lösning på ett visst problem. Subjektivitet är en av orsakerna till detta, då vilken lösning som ska tas fram är olika beroende på åsikt. Om vi däremot förenklar det, och bestämmer att just en lösning krävs, och att ett visst resultat ska uppnås borde det finnas en ultimat strategi. En av de faktorer som avgör om en person kan komma på denna strategi, är nog IQ. Sen kan man ha 200 IQ och vilja förgöra samhället och allt som hör det till och då ligger det inte i personens intresse att göra det rätta. Jag tror dock ändå att den personen kan se lösningen om den vill.
I praktiken har det visat sig att diktatur och yttrandefrihet är oförenliga.
Ja det är ett problem. Utan skifte vid makten, uppstår korrumption med 100 % garanti och samhället är dömt till undergång. En totalitärt samhälle med diktatur och skifte vid makten, vore väl ändå bra. Korrumptionen skulle vara betydligt högre än vid en demokrati, men den skulle inte va lika hög som i en riktigt diktatur.
Jag tror Platon formulerade fram några sådana idéer; om ett elitstyre med skifte vid makten. Detta vore nog det mest ideala styreskicket för ett samhälle, med tanke på ekonomisk utveckling och forskning:
du försöker införa en totalitär diktatur kommer du att märka att en av de allra första sakerna du måste göra är att ta bort yttrandefriheten, för annars kommer folk att klaga en himla massa.
Ja det är ett problem. Jag säger att 1+1=2 men 200 personer säger att 1+1=3 och de blir våldsamma och arga när de inte får sin vilja fram. Ett totalitärt samhälle kräver nog en stark statsapparat som kan oskadligöra upprorsmakare. Blir missnöjet för stort kommer dock samhället falla så klart, oavsett hur effektiv den hemliga polisen är. Därför måste man se till att ett visst nöje bland befolkngen infinner sig.
Hitlertyskland är ett bra exempel på hur ett totalitärt samhälle kunde blidka den förslavade befolkningen med framgångar inom ekonomi och krig. När man ser bilder ifrån deras massmöten är massorna helt exalterade av glädje och belåtenhet, och uppenbarligen fullt nöjda med den totalitära diktaturen.
Även i Rom var detta möjligt, där man genom kontroll av media och genom segrar i krig kunde hålla nere missnöjet.
Att luras och manipulera folket är ett måste för alla ledare. Sossarna är nog en av de mest flitiga manipulatörerna, när deras demokrati-propagande rent ut av haglar ner över hela befolkningen. "Alla är lika mycket värda", "Demokrati är det bästa som finns" skriks det för full hals vart än man tittar i svensk media. Flera statliga projekt är också helt uppenbart gjorda för att manipulera befolkningen. Kommer ihåg nån bok de satte ihop, "Yalla nu klär vi granen" där de försökte säga att det inte finns någon typisk svensk kultur och att deras invandringspolitik därför är bra.
Om jag nu ska vara tjatig kan jag bre på med ytterligare ett exempel; Den där utställningen på Birka som sa att Birka på vikingatiden var en stad myllrande av mångkultur och där människor från hela den kända världen bosatte sig, visade sig senare vara fel. Politiska syften stod bakom utställningen, inte fakta.
.
Du måste ljuga, trixa och manipulera så mycket att till slut ingen, inte ens du själv, vet vad som är sanning och lögn.
Ja tämligen hemskt är det, men egentligen görs inte så stor skada. Ena dagen är jag beredd att dö för socialismen, ena dagen är jag kanske beredd att dö för kapitalismen. Blir jag tillräckligt utsatt för media osv. blir det så.
Om man betraktar hur det ser ut i världen idag och historiskt sett ser man att ekonomisk, vetenskaplig och kulturell utveckling ofta går hand i hand med marknadsekonomi, personlig frihet och i många fall också med demokrati. Diktatur brukar däremot ofta leda till stagnation.
Nja....jag förstår hur du tänker men jag tror du blandar ihop orsak och verkan. Att marknadsekonomi och liberal ekonomisk politik leder till ökad välfärd råder det ingen tvekan om. Om demokrati gör så att marknadsekonomin ökar kan man säga att demokrati indirekt leder till utveckling. Jag tror dock inte demokrati är en nödvändighet för liberalism inom ekonomin. Chile är väl ett bra exempel; där var det diktatur men de hade väl en stark liberalistisk ekonomi (rätta mig om jag har fel
).Marknadsekonomi och demokrati har nog snarare varit ett resultat av vetenskaplig utveckling. Inte tvärtom (enligt mig).
Den vetenskapliga utvecklingen kan nog tillskrivas ett högt IQ genomsnitt i de länder som frambingat vetenskapliga framsteg.
Detta beror på att intellektuell utveckling inte kan planeras fram. Ingen kan i förväg veta vad som blir nästa steg i den ekonomiska, vetenskapliga eller kulturella utvecklingen. Om man försöker vara rationell och totalplanera samhället är risken därför stor att man gör fel och utplånar möjligheter till utveckling.
hm, här sa du något jag inte riktigt tänkt på förut. Jag har tidigare sagt att exakta absoluta lösningar inte alltid är möjliga att uppnå, och att flera alternativ behövs. Att då ha en planerad utstakad väg kan vara förödande. Men kanske behövs inte demokrati för att ha flera alternativ. Det styrande rådet kan ju kanske rösta ibland, när en lösning inte kan sättas över en annan. De kan också ta emot förslag ifrån övriga befolkningen.
Fast jag är inte säker, kanske är det så att diktatur förgör alternativa lösningar och det är därför diktaturer alltid går under förr eller senare.
längden var det dock det demokratiska USA som vann kapplöpningen.
Ja USA vann. De vann pga sin marknadsekonomi och pga bra ekonomisk politik. Jag tror inte deras demokrati hade särskilt mycket med saken att göra. Att Sovjet hela tiden försökte sig på en och samma taktik, och aldrig ändrade sig kan dock bidragit till deras fall. Och då var det ju diktatur som var boven i dramat.
Jag tor ändå att ett USA med diktatur skulle vunnit över ett (kommunistiskt) Sovjet med demokrati.
Som du säkert förstår är detta inget stabilt sammhälle. Majoriteten kommer förstås förr eller senare att revoltera och införa någon annan styrelseform.
Om missnöjet kan hållas nere med redan nämnda manipulations-metoder, kan nog en revolt undvikas. Åtminstone i ett tag.
Ett problem är att det finns en massa andra människor som har andra åsikter. Därför uppstår konflikter. Om flera olika partier vill införa just sin sorts diktatur kan inbördeskrig utbryta, vilket sällan är bra för utvecklingen.
Ja men om man redogör för sin lösning, och en annan person för sin, så kan rådet avgöra med vetenskapliga metoder vilken lösning som är bäst. Om nu en viss grupp i samhället blir sura och inte kan lugnas med media, får man väl försöka avrätta dem innan de blir allt för många. Det är dock ett stort problem med diktatur det här, det håller jag med om.
Jag anser att den konstitutionella demokratin är en av människans främsta kulturella landvinningar därigenom att den gör det möjligt att avgöra politiska konflikter på ett sätt som nästan alla kan acceptera utan att man tar till våld.
Jag accepterar då inte sättet man avgör politiska konflikter i demokrati. Det samma gäller för de flesta andra nationellt sinnade bland mina vänner.
Låt oss säga att vi har 6 grupper i samhället. om Grupp 1 och 2 är överlägset störst, och alltid får igenom sin vilja, blir övriga grupper lidande. De kommer då bli sura och kanske t.o.m. bli våldsamma.
Nordirland och Spanien är exempel på detta. Våldsnivån blir dock självklart mindre när flera grupper tillfredställs istället för bara en som i en diktatur.
Bland annat därför har vi inte direktdemokrati i Sverige utan parlamentarisk demokrati. Vi väljer företrädare som tar de svåra besluten åt oss. Om de missköter sig byter vi ut dem.
nej vi byter inte ut dem. Media manipulerar, som vi tidigare konstaterat. Sossarna förgör vårt fina land, men så länge demokrati råder kommer ingenting stoppa vansinnet.
Det är ofta just i de stora politiska frågorna där det är svårast att se konsekvenserna av ett beslut och där en demokratisk process är som mest motiverad. I vissa andra, mindre viktiga, situationer, som när det gäller att bestämma om en klass skall inleda en lektion eller inte, är en omröstning förstås malplacerad.
Vad hela vår diskussion verkar gå ut på är att jag anser att större delen av alla beslut har en synlig och uppenbar bästa lösning, medan du hävdar att politik är mer komplicerat än så.
På vilket sätt skiljer sig en befolkning ifrån en skolklass? Låt oss säga att man har en folkomröstning om vi ska vätebomba hela landet eller inte. Med en viss slags media manipulering kan man få folket att rösta ja. Lika lättpåverkade som små skolbarn.
/Kalle
