Jag är tämligen ny här på forumet. I och med att denhär tråden funnist ett tag och har fått en ansenlig längd, har jag inte tagit mig tiden att läsa igenom hela diskusionen. det är nog lika väl det för inlägget börjar bli långt som det är. Hoppas jag inte upprepar vad någon annan har skrivit eller missat poänger som redovisats senare i diskussionen---
Pip skrev:Feminist är den som ser att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp i samhället (Sverige och övriga världen) och som vill göra något åt detta...
Det är allstå inte fråga om att tycka nåt här, kvinnor som grupp ÄR underordnade män som grupp, det är ett faktum, inte en åsikt.
...
Pip
För att reda ut begreppen. Att kvinnor är underordnade männen som grupp är inte ett faktum och inte heller en åsikt. Det är en
förklaringsmodell. Ojämn representation i styrande possitioner, statistisk ojämlikhet i lön etc kan vara faktum och dessa kan förklaras med ovan nämnda förklaringsmodell. Att det är en bra förklaringsmodel är en åsikt som kan diskuteras. Personligen tycker jag att det är en bra modell för vissa sammanhang men man bör inte se det som ett faktum, lika säkert som Newtons andra lag.
hovnarr skrev:Jo, det skulle onekligen vara konstigt och skapa oreda. Vad jag menar är att humanister som har jämställdhetsfrågor som specialområde bör kalla sig något annat än feminister. Min analogi med "povertist" ovan försöker antyda att man med en sådan term per automatik säger "vi är underlägsna men vi ska kämpa för att komma upp oss". Det är olyckligt. En könsneutral term som "ekvilist" eller liknande skulle bättre beskriva just "jämställdhetsfrågor", eller "ekvisexist" för jämställdhet mellan könen. Men vad betyder sexist idag? Terminologin är ju alldeles bakvänd.
Ekvisexist är nog inte så lyckat. känns fel på något vis.
Camilla skrev:Ok, du har övertygat mig. Jag är inte emot ett namnbyte av rörelsen om någon lyckas hitta på nåt bättre.
Några i miljöpartiet försöker lansera ordet "ekvivalism" för att ersätta "feminism". Jag har dock inte hittat vad de menar med det exakt.
Vänligen
Camilla
Vad sägs om
genusekvivalism? Då lägger man betoning på könsroller och kan desasutom få med skilda genus innom samma kön (tex skillnad mellan homosexuell/hetrosexuell, ung/gammal, etc). Jag tycker att det i många sammanhang är en alltför grov uppdelning att klumpa ihop män och kvinnor i övergripande grupper.
Camilla skrev:I Afghanistan tvingas många kvinnor klä sig i heltäckande burkor. I Pakistan riskerar många kvinnor att få syra slängd i ansiktet. I bland annat 28 afrikanska länder tillämpas könsstympning på flickor. I Indien och Malaysia är våldtäkt lagligt inom äktenskapet. Massor av världens kvinnor misshandlas av sina män o.s.v. o.s.v.
Jag håller med om att kvinnor är diskriminerade i många sammanhang så som de du nämnde ovan. Här är en
feministisk kamp viktig. Kvinnor i sådana kulturer måste få möjlighet till makt och frigörelse. Jag tror dock att den enkla uppdelningen mellan kvinnor och män många gånger är lite för klumpig uppdelning i ett land som kommit längre i jämstäldhetsarbetet. Vi har i Sverige ojämlikhet på grund av olika uppfattningar och fördommar angående genus men genus är mycket mer än rollen som kvinna/man och det finsn en mängd andra relevanta gruppindelningar som knske borde få företräde.
Camilla skrev:Vad jag vill uppnå är två saker. Det ena är att ingen diskriminering ska ske. Det andra är att könsrollerna blir mindre strikta så att människor får större frihet att välja sin egen livsstil och karriär. En kvinna ska kunna ta hand om barn eller bedriva politik eller båda, beroende på vad hon själv vill göra, utan att andra anklagar henne för att vara okvinnlig.
Jag skriver helt klart under dina mål. Jag tycker därför att det är viktigt att luckra upp uppfattningen om att vi har två genus. Vi har många fler varianter än så och många fler aspekter på könsroller än så. Hetrosexuell/bi/homosexuell, ung/gammal, kvinna/man, timid/matcho, subkultur, klädval, livssituation osv osv. Det är viktigt att man får välja bland alla dessa aspekter på mycket som möjligt och att man inte ska bli diskriniread för sitt val. Jag (som man) går gärna i kjol hemma för att det är ett mycket bekvämt plagg men jag tar inte på mig det offentligt. Jag är inte ute efter att manifestera något med det, vilket jag oundvikligen gör om jag bär kjol offentligt. Det är på sitt sätt diskriminerande.
[quote="Pip"]Men jag kan förstå dem som känner sig en aning skeptiska till den grupp människor som står för nästan allt mördande i världen. Samma grupp äger nästan all mark och naturtillgångar som går att äga och har överlägset mest pengar, aktier, maktpositioner med mera, med mera, ja den här gruppen har verkligen extra allt.[quote]
Jag är skeptisk, inte så mycket mot gruppen som mot gruppindelningen. Jag är man. Jag har ingen vidare ekonomi (även om jag inte är utfattig) har aldrig våldtagit, mördat eller köpt sex. Varför ska jag jämföras med de som utför dessa ohyggligheter. Jag må ha samma kön som dem men inte samma roll i samhället. Jag tycker att detta är ett solklart exempel där feminismens enkla uppdelning mellan män och kvinnor inte är relevant.
Kvinliga soldater utför kränkande handlingar precis som män i samma situation/roll. Senaste exemplet jag hörde var från något av fängelserna i Irak. Det finns undersökningar som visar att kvinnor agar barn i större utsträckning än vad män gör och jag tror inte att det beror på att de är kvinnor utan för att det är vanligare att kvinnor har ansvaret för barn.
Man bör vara medveten om att en gruppindelning inte behöver vara relevant bara för att man upptäcker statistiska olikheter grupperna emellan. Jag tror att en gruppindelning som inte är relevant för ett sammanhang kan skada arbetet för förändring snarare än att hjälpa det.
Nu låter det kanske som att jag är skeptisk till uppdelningen män/kvinnor helt och hållet. Så är inte fallet men jag är mot den som en självklar uppdelning som antas vara relevant i alla sammanhang, precis som att jag är skeptisk till föreställningen att kvinnor är undeordnade männen i alla sammanhang.
Jag är en bidragande faktor till hur folk i min omgivning utvecklas och beter sig (kanske framför allt när det gäller yngre personer) och därför är det viktigt att tänka på vilka budskap man förmedlar i både teori och praktik. Jag tycker att det är allas ansvar, män som kvinnor, att säga ifrån när mågon gör fel, oavsett om det är en man eller en kvinna som gör fel. Om en man slår en kvinna eller en kvinna slår ett barn så är det ALLAS ansvar att säga ifrån.
Män har inte större ansvar i någon form av kollektiv uppfostran än vad kvinnor har. Det är lika vilktigt att inse som att män och kvinnor är lika mycket värda. Starka "vi och dom"-tänkanden leder lätt att man helt enkelt flyttar ansvaret till någon annan istället för att ta itu med problemet själv eller
tillsammans med berörda parter. Ser man istället problemet som ett kollektivt ansvar där man själv är delaktig kan man lättare dra igång en förändring.
