Folkpartiet: Reagan och Nyliberalism.

[AleichemSholem]

Surfade runt lite nyss på internet och hamnade plötsligt på Folkpartiets hemsida där man kan läsa om den 'liberala ideologin' och dess företrädare. Under 'nyliberalism' kan man läsa följande:

Nyliberalism är en politisk och ekonomisk åskådning som utgår från den klassiska liberalismens tankar om det ekonomiska och sociala livets utveckling utan statsingripanden. Nyliberalerna vänder sig mot Keynes interventionistiska idéer och vill starkt inskränka statens roll i det ekonomiska livet. De förordar lägre offentliga utgifter och lägre skatter. Bland tongivande nyliberaler kan nämnas filosofen Henri Lepage och ekonomen och monetaristen Milton Friedman.

På det politiska planet har nyliberalismen haft stor betydelse under 1980-talet, främst i USA under president Reagan och i Storbritannien under premiärminister Thatcher. I Sverige har nyliberala idéer förts fram av näringslivets organisationer och inom Moderata samlingspartiet och dess sidoorganisationer. Viss begreppsförvirring kring nyliberalism råder i Sverige eftersom benämningen även används för libertarianism, dvs. politisk-filosofiska idéer som betraktar individens frihet från tvång som grundläggande värde oavsett om tvånget utgår ifrån andra individer eller staten.

Nå, vad som slog mig var just den delen av meningen. Att hävda att Reagan (administrationen, för Reagan själv hade väl absolut ingen aning om politiken och policeys, eller Thatcher för den delen heller) var nyliberal får en att undra hur det står till i Folkpartiet. Som vi alla vet är där en viss skillnad mellan att säga en sak och göra den saken, och säga en sak och göra det motsatta. Låt oss därför ta en närmare titt på Reagan administration.

I skripten Utrikespolitik, utgiven under 80-talet, kan man läsa att "efterkrigstidens beslutsfattare, med den mest passionerade kärlek för laissez-faire, stod för den största swingen mot protektionism sedan 1930-talet". Ironi så klart.

I praktiken var och är Reagan den mest interventionistiska och protektionistiska presidenten sedan 30-talet i det att han höjde tullavgifterna markant, vilket annars är ett angrepp på frihandeln, skriver ekonomen Patrick Low. Därutöver intervenerade han i marknaden genom att låta överföra mycket av offentliga medlen till den privata sektorn, således underlätta för den amerikanska industrin så att den inte utkonkurrerades av den japanska.

Är det inte kusligt hur ovetande folk är? Dem är till och med ovetande att dem är ovetande. Men, som sagt, tror inte någon överhuvudtaget som engagerar sig parlamentariskt har någon som helst kunskap i teori och historisk fakta.

[Zokrates]

Det är väl mer skrämmande att bortse från vad deras politik i praktiken leder till, vi ser ju facit i hand
idag och trots det är det skrämmande att det överhuvudtaget finns någon som stödjer alliansen
bortsett från dem som sitter på ett fett aktieinnehav i något riskkapitalbolag, företrädesvis utomlands.

Igår funderade jag på Reinfeldts utspel om höjd pensionsålder och det slog mig att ingen diskuterar
problemets kärna, att pensionspengarna helt enkelt inte räcker till. Att höja pensionsåldern med ett
par år skjuter bara problemet in i framtiden med ett par år, sanningen är den att det är pensionssystemet
det är fel på, varför skrotades t.ex ett fungerande pensionssystem och ersattes av dagens lotteri?
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85lde ... _i_Sverige

Med största sannolikhet så räcker inte pengarna till, staten måste låna pengar till pensionerna, folk blir
äldre, en stor kull födda mellan 1938-1953 skall ha en garantitilläggspension, en allt större del av de unga
går arbetslösa, miljarder från vinster inom skola, vård och omsorg hamnar i riskkapitalets fickor, utöver
det så fortsätter rationaliseringarna inom produktionsektorn vilket innebär att allt färre får jobba alltmer,
som grädde på moset så får vem som helst gräva upp mineraler varav staten utöver LKABs vinster nöjer
sig med 2 promille i mineralavgiften, vilket är helt unikt och kan jämföras med utsugningen av före detta
kolonialländer i tredje världen, ah, värre faktiskt då det inte finns någon att jämföra med, de flesta länder
tar ut från 5% upp till 50%, vi skänker ju bort statens tillgångar, dvs. folkets. *

Till råga på allt så ser vi att hela idén med lönesänkningar inte fungerar, företagen som fått högre vinster
har inte anställt fler eller satsat på investeringar, nej istället går merparten ut i aktieutdelningar och nej,
de flesta svenskar sitter inte på en stor aktieportfölj vilket hade krävts om vi skulle kompensera statens
minskade skattemiljarder, således blir de rikare rikare och de fattiga fattigare, rätt som det är är var och
varannan med i ett arbetsmarknadsprogram und rechts vad det är så utnyttjas vi precis på samma sätt som
om vi sutto i ett tyskt arbetsläger under Hitlereran, gratis arbetskraft som jobbar för tak över huvudet
och en skål med blaskig soppa med en skorpa till, vägrar vi så förlorar vi även rätten att kräva denna lön
för mödan. Sedan står Regeringen där och ser hur kriminaliteten skjuter i höjden och undrar om inte hårdare
straff vore ett logiskt botemedel, då sanningen är den att de smarta blir hellre kriminella innan de säljer
ut allt de äger och har, vilket socialen kräver för att man skall få rätt till ersättning, än säljer ut allt efteråt
och står där helt egondomslösa (egen) tillika tvingas utföra samhällsarbete som en tvångssyssla för att få hjälp,
förresten så måste ju det bli dubbelarbete för dem som redan har jobb, då även de kan behöva socialhjälp.

* http://www.dn.se/ekonomi/v-vill-chockhoja-gruvavgift

[Sceptisk]

Faktum är att all politik är inbilsk, brutal, arrogant och med en kall byråkrati. Att kritisera enbart en politisk teori låter som att man tror att någon annan teori skulle vara bättre. Vilken skulle det vara isåfall? Anarki? Oligarki? Plutokrati? Socialism? Fascism? Nej, alla dessa teorier är brutala, påträngande eller känslokalla. Även om jag inte längre är religiöst troende så tror jag att det vi behöver mer av i samhället är kärlek. På den punkten så har den Katolska läran helt rätt. Men kärlek går inte att kommendera fram och inte heller organisera fram. Den utvecklas i sitt eget sammanhang. Så frågan är hur vi kan närma oss ett mer kärleksfullt samhälle då ingen politisk teori kan frambringa det samhället. Politik är ju enbart krig om makt och pengar så där tror jag det är svårt för kärleken att göra sig hörd. Religionen har varit det område där kärleken får en central plats - dock så finns det en massa annat med religion som inte är särskilt kärleksfullt alls. De flesta vill ändå bli älskade, förstådda och känna sig trygga och behövda men politik och politiska program kan inte göra verklighet av det.

[Anders]

Faktum är att all politik är inbilsk, brutal, arrogant och med en kall byråkrati. Att kritisera enbart en politisk teori låter som att man tror att någon annan teori skulle vara bättre. Vilken skulle det vara isåfall? Anarki? Oligarki? Plutokrati? Socialism? Fascism? Nej, alla dessa teorier är brutala, påträngande eller känslokalla. Även om jag inte längre är religiöst troende så tror jag att det vi behöver mer av i samhället är kärlek. På den punkten så har den Katolska läran helt rätt. Men kärlek går inte att kommendera fram och inte heller organisera fram. Den utvecklas i sitt eget sammanhang. Så frågan är hur vi kan närma oss ett mer kärleksfullt samhälle då ingen politisk teori kan frambringa det samhället. Politik är ju enbart krig om makt och pengar så där tror jag det är svårt för kärleken att göra sig hörd. Religionen har varit det område där kärleken får en central plats - dock så finns det en massa annat med religion som inte är särskilt kärleksfullt alls. De flesta vill ändå bli älskade, förstådda och känna sig trygga och behövda men politik och politiska program kan inte göra verklighet av det.

Alla samhällen är ju inte bara brutala och kärlekslösa.
Kan man inte plocka godbitarna från de samhällen vi faktiskt kunnat iaktta och föreslå dessa? Någon slags empiri? Tycker de flesta samhällen, möjligen med undantag för nazismen, har innefattat i alla fall något av kärleksfullhet. Islam är inte bara jihad, sovjet var inte bara gulag, USA är inte bara sydstatsrasister, Sverige är inte bara missunnsamhet.

[Sceptisk]

Jag skulle nog föreslå någon form av idealism. När man har att göra med stora samhällen med miljoner innevånare så finns det inget samband mellan människor annat än i det abstrakta. I idealismen så kan vi ha en tänkbar modell för hur ett stort samhälle kan förenas i en enhetlig respekt och välvilja mot varandra och se att vi är mer än säckar av kött och ben eller härrörande från en viss ort. I tanken kan vi vara ett och samma väsen och det är vad som krävs för att vi ska förstå att respektera och älska varandra. Det kan såklart också inkludera djur och natur. Om allting härrur från samma livsgivande väsen då har vi en modell för tanken att se på varandra på ett bättre sätt än vad krass materialism förmår att göra.

Så även om jag i tråden Generation X säger till mina kära 70-talister att "sluta drömma" så får det förstås i sammanhanget av att sluta drömma orealistiska drömmar som i slutändan bara är skadliga för hälsan. Det finns realistiska och sunda drömmar också.

[AleichemSholem]

Det är väl mer skrämmande att bortse från vad deras politik i praktiken leder till, vi ser ju facit i hand
idag och trots det är det skrämmande att det överhuvudtaget finns någon som stödjer alliansen
bortsett från dem som sitter på ett fett aktieinnehav i något riskkapitalbolag, företrädesvis utomlands.

Igår funderade jag på Reinfeldts utspel om höjd pensionsålder och det slog mig att ingen diskuterar
problemets kärna, att pensionspengarna helt enkelt inte räcker till. Att höja pensionsåldern med ett
par år skjuter bara problemet in i framtiden med ett par år, sanningen är den att det är pensionssystemet
det är fel på, varför skrotades t.ex ett fungerande pensionssystem och ersattes av dagens lotteri?
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85lde ... _i_Sverige

Med största sannolikhet så räcker inte pengarna till, staten måste låna pengar till pensionerna, folk blir
äldre, en stor kull födda mellan 1938-1953 skall ha en garantitilläggspension, en allt större del av de unga
går arbetslösa, miljarder från vinster inom skola, vård och omsorg hamnar i riskkapitalets fickor, utöver
det så fortsätter rationaliseringarna inom produktionsektorn vilket innebär att allt färre får jobba alltmer,
som grädde på moset så får vem som helst gräva upp mineraler varav staten utöver LKABs vinster nöjer
sig med 2 promille i mineralavgiften, vilket är helt unikt och kan jämföras med utsugningen av före detta
kolonialländer i tredje världen, ah, värre faktiskt då det inte finns någon att jämföra med, de flesta länder
tar ut från 5% upp till 50%, vi skänker ju bort statens tillgångar, dvs. folkets. *

Till råga på allt så ser vi att hela idén med lönesänkningar inte fungerar, företagen som fått högre vinster
har inte anställt fler eller satsat på investeringar, nej istället går merparten ut i aktieutdelningar och nej,
de flesta svenskar sitter inte på en stor aktieportfölj vilket hade krävts om vi skulle kompensera statens
minskade skattemiljarder, således blir de rikare rikare och de fattiga fattigare, rätt som det är är var och
varannan med i ett arbetsmarknadsprogram und rechts vad det är så utnyttjas vi precis på samma sätt som
om vi sutto i ett tyskt arbetsläger under Hitlereran, gratis arbetskraft som jobbar för tak över huvudet
och en skål med blaskig soppa med en skorpa till, vägrar vi så förlorar vi även rätten att kräva denna lön
för mödan. Sedan står Regeringen där och ser hur kriminaliteten skjuter i höjden och undrar om inte hårdare
straff vore ett logiskt botemedel, då sanningen är den att de smarta blir hellre kriminella innan de säljer
ut allt de äger och har, vilket socialen kräver för att man skall få rätt till ersättning, än säljer ut allt efteråt
och står där helt egondomslösa (egen) tillika tvingas utföra samhällsarbete som en tvångssyssla för att få hjälp,
förresten så måste ju det bli dubbelarbete för dem som redan har jobb, då även de kan behöva socialhjälp.

* http://www.dn.se/ekonomi/v-vill-chockhoja-gruvavgift

Deras politik är, enligt mina analyser, väldigt vag och kontradikterande, ungefär som Reagan och alla frimarknadsfundamentalister. För det första så är Folkpartiets politiska motto att främja en laissez faire ekonomi, likaså moderaterna som kanske är ännu mera håller fast vid dessa principer - men bara teoretiskt. Alla, praktiskt taget alla frimarknadsfundamentalister har fallit tillbaka på staten som erbjudit infrastruktur; intervenerat och balanserat ut prismekanismer; subventionerar banker och korporativa företag; försett befolkningen med vatten, el, utbildning (utan att några riskkapitalister ska snylta på barnen); polis; militären; vars domäner inte bara skapar jobb och research (t ex inom utbildningssektorn), research som korporativa företag och investerare gläds åt för det skapar profit, vilket vi vet dessa herrar älskar; och domstolen som etablerar konsument och arbetslagar, med mera. Och när väl försök att etablera och utöka 'marknaden' (största delen är monopoliserat; ta handsavtal, 80% av alla transaktioner som görs, görs via institutionella strukturer) så har det lett till antingen en lågkonjuktur eller en större kris.

Visst, deras blandekonomiska praxis är dålig nog som du korrekt anmärker, likt det du säger angående vinster och investeringar: nationalekonomin(neoklassisicm) antar ju --detta är ett grundantagande-- att vinster som görs investeras i nya produktionstillfällen, vilket inte stämmer in i praktiken. Enligt investeringsdata har börsen, i de flesta länder, ökat med uppemot nämnvärda 1900-2000 procent sedan början av 80-talet; en biprodukt av detta är vad du nämner - arbetslöshet. Sedan har vi 'teorin' om "jämviktsarbetslöshet" eller den "arbetslöshet som ekonomin tål innan inflationen börjar öka". Tankegången är att för få arbetslösa leder till högre löneökningar då färre slåss om jobben. Man antar helt oriktigt att lönerna är det som driver upp arbetslösheten vilket i de flesta fall är mycket falskt.

Det undgår inte att se att den parlamentariska politiken samt det som lärs ut på dem ekonomiska högskolorna i landet, i princip överallt, är högst ideologiskt.

Dessutom det som jag tyckte mig anmärka på var obildningen som finns bland människor. Hur många finns det inte som tror sig veta social"vetenskap" efter att ha plockat upp tre kurslitteraturböcker i ämnet? Efter att ha läst böckerna känner dem sig moraliskt påtvingade av sig själva att verka politiskt så dem väljer därför att gå med i ett parti efter att ha läst deras partiprogram om liberalism och hur fint det verkar vara - fast det egentligen är falskt/ideologisk smörja. När dem väl gått med omfamnas dem öppet av andra partikamrater, för märk väl, dem delar samma 'vision'. Det räcker att se SSU, MUF (speciellt) och deras 'värvning' av ovetande ungdomar, och folket som värvar och trycker på studenter och barn i skolorna är minst korkade, för vad vet dem egentligen mer än cirkelargumenten och ständiga byråkratiska orden som används 1000x i den politiska diskursen?

Faktum är att all politik är inbilsk, brutal, arrogant och med en kall byråkrati. Att kritisera enbart en politisk teori låter som att man tror att någon annan teori skulle vara bättre. Vilken skulle det vara isåfall? Anarki? Oligarki? Plutokrati? Socialism? Fascism? Nej, alla dessa teorier är brutala, påträngande eller känslokalla. Även om jag inte längre är religiöst troende så tror jag att det vi behöver mer av i samhället är kärlek. På den punkten så har den Katolska läran helt rätt. Men kärlek går inte att kommendera fram och inte heller organisera fram. Den utvecklas i sitt eget sammanhang. Så frågan är hur vi kan närma oss ett mer kärleksfullt samhälle då ingen politisk teori kan frambringa det samhället. Politik är ju enbart krig om makt och pengar så där tror jag det är svårt för kärleken att göra sig hörd. Religionen har varit det område där kärleken får en central plats - dock så finns det en massa annat med religion som inte är särskilt kärleksfullt alls. De flesta vill ändå bli älskade, förstådda och känna sig trygga och behövda men politik och politiska program kan inte göra verklighet av det.

Anarkism som du nämnde är inte byråkratisk i den meningen (till viss del förkastas det helt och hållet). Oftast är en stark byråkrati också tecken på en hög centralisering. Du hittar det oftast i starka stater. Anarkism är inte brutal eller känslokall, sanningen är att kanske världens mest moraliska samhälle i världshistorien har varit anarkistiskt: Katalonien under 30-talet. I motsats till din 'katolicism'. En, om man ska använda dina egna ord, känslokall och brutal hierarki där makt, status och pengar tillhörde de viktiga entiteterna i samhällsstrukturen och där dessutom korruption var vardagsmat. Självklart syftar jag på praktiken, vi kan alla diskutera i timmar om vad som står i texter, men det är just texter och har inte realiserats således är det irrelevant.

[Zokrates]

Dessutom det som jag tyckte mig anmärka på var obildningen som finns bland människor. Hur många finns det inte som tror sig veta social"vetenskap" efter att ha plockat upp tre kurslitteraturböcker i ämnet? Efter att ha läst böckerna känner dem sig moraliskt påtvingade av sig själva att verka politiskt så dem väljer därför att gå med i ett parti efter att ha läst deras partiprogram om liberalism och hur fint det verkar vara - fast det egentligen är falskt/ideologisk smörja. När dem väl gått med omfamnas dem öppet av andra partikamrater, för märk väl, dem delar samma 'vision'. Det räcker att se SSU, MUF (speciellt) och deras 'värvning' av ovetande ungdomar, och folket som värvar och trycker på studenter och barn i skolorna är minst korkade, för vad vet dem egentligen mer än cirkelargumenten och ständiga byråkratiska orden som används 1000x i den politiska diskursen?

Någonstans i det djupaste inre av mörkaste skogen, bakom det största trädet och 3 meter under en sten på 50 ton
gräver de upp våra framtida politiker. Efter att med kniveggen ha putsat av dem den svarta solken och rensat bort
alla gråsuggorna i det vildvuxna håret avlusas de och spolas rena med en högtryckstvätt, torkas med en blåslampa
och placeras på en privat läroanstalt i mellansverige. Efter 4 år utväljs de som ledare till politiska ungdomsförbund
och efter att ha förberetts på diverse upptåg under flera år är de mogna att på allvar inta en plats i de fina salarna.

ZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZWZW

CUF:s förbundsordförande Hanna Wagenius
"vi fick en guidad tur av Israels Supreme Court. Kanske inte låter jättecoolt i alla andras ögon, men domstolen jobbar
mycket med mänskliga rättigheter vilket flera europeiska domstolar (kanske även vår egen) skulle kunna lära av."
http://missbesserwisser.blogspot.se/201 ... stina.html

[Sceptisk]

AleichemSholem

Jag är inte Katolik alls och hävdar egentligen inte heller att Katolicismen gör samhället bättre. Dock så är det endast de som åtminstone säger att de har ett kärleksbudskap vilket vi inte ser att någon av de andra politiska ideologierna vågar säga. Dock så går politik helt enkelt ut på makt oavsett ideologi och jag tror inte alls på att man kan omsätta kärlek till politik. Politik har sin plats men den kommer alltid att handla om vem som har makten och vem som etablerar reglerna. Kristendomen är precis som Judendomen och Islam såväl som Platonismen också en politisk religion. Vad är G-d eller Demiurgen annat än en exalterad politiker?

Jag ser inga tecken på att anarkism fungerar mer än att det är en revolutionär rörelse som är till för att störta ett etablissemang varpå ett nytt ledarskap tar dess plats - se bara på vad som hände med Katalonien som du tog upp. Efter 3 års anarki så blev det en fascistisk diktatur i 40 år. Vi måste nog komma ihåg att vi människor alltid formar hierarkier på något sätt, konkreta såväl som sublima. Det kommer alltid att finnas en ledare, antingen öppet eller inofficiellt. Ledarskap och hierarki verkar oundvikligt, inte bara bland människor utan även bland sociala djur. Om det är bra eller dåligt är en annan fråga men som det verkar så trivs folk med det. Bara det är rätt person som agerar ledare. Men trots att det är så, att hierarkier är nödvändiga eller oundvikliga så betyder det inte att hierarki och politik är det enda som finns. Tyvärr så har vi i väst gjort religion av politik, vi har tagit ledarprincipen och gjort denne till inte bara en gudom utan även alltings upphov, orsak, mål och mening. Därmed finns det ingen väg ut ur maktsträvandena. Vi skulle behöva en religion som kan överskrida politik och ingjuta en mer holistisk syn så att vi kan lära oss mer om hur allting hänger samman och hur vi är beroende av varandra och relaterade till varandra, snarare än vem som ska styra och vem som ska tjäna, vem som ska vinna och vem som ska förlora.

[Zokrates]

Moderna maktsträvanden leder alltsom oftast till att människan tvingas ikläda sig abstrakta roller och leva abstrakta liv
vilket får till följd att stämmer inte kartan överens med verkligheten så gäller kartan, vilket leder till kaos på alla plan.

[scirocco]

Händelsen i katalonien att anarkosyndikalism fann plats en stund och sedan bortsopades säger inget om huruvida det är bra med någon form av anarkism. Det säger mycket om de krafter som tog över makten. Den bästa form av anarkism är mycket sårbar då den är mycket fredlig och saknar styre. Den gör icke anspråk på makt. Den är egentligen beroende av att alla köper konceptet.Det blir en fråga om mycket stor vördnad inför varandra.

[reflex]

För att få en värld som ens är i närheten av att vara perfekt eller rättvis så krävs det att människorna är perfekta och sådana människor är en "bristvara".
Alla ideologier stupar på det faktum att de är byggda på en illusion om människans natur.
Vi människor är inte bättre än så här och vi får det samhälle vi förtjänar.
Människan är ett flockdjur och vi kommer förmodligen alltid att agera som ett sådant.
Och hur gör flockdjur? De har en hierarki där vinnaren tillskansar sig alla fördelar och individerna längre ner i hierarkin försöker hävda sig så gott de kan. Samtidigt inser alla att de måste samarbeta för att "flocken" ska kunna hävda sig mot andra flockar och yttre fiender. Ett bra sätt att få sammanhållning i en grupp eller ett land är att "skapa" en yttre fiende.(ex. Nordkorea, Hitlertyskland)

[scirocco]

Japp,människans gener är fullproppade med egenskaper för att leva i flock. Det är dock inte givet att en flock är hierarkisk. Människan har genuint även vördnad för annat levande än den egna flocken. Det går utmärkt att hysa vördnad för alla djur,människor och växter och stenar här och i övriga universum. Utmaningen för den moderna människan är att uppdatera sitt synsätt på flocken och världen. Vi frestas att tänka på våra länder som en flock att tillhöra. Det är i praktiken tvärtom så att det moderna livet får oss att bli mer och mer utanför någon flocktillhörighet alls. De flesta länder har en förmåga att uppträda fientligt mot sina invånare och någon tillhörighetskänsla infinner sig inte på det planet. För att komma närmre ett bättre tillstånd är jag ännu övertygad om att i framtiden kommer länderna att upphöra. Det är en nödvändig grund att gå vidare med livet på jorden från. Inga länder existerar och därmed upphör mycken dålig och tärande aktivitet.

[reflex]

De flesta länder har en förmåga att uppträda fientligt mot sina invånare och någon tillhörighetskänsla infinner sig inte på det planet.

Nja.. Det handlar bara om att den som har makten vill behålla den och därför utövar förtryck.

För att komma närmre ett bättre tillstånd är jag ännu övertygad om att i framtiden kommer länderna att upphöra. Det är en nödvändig grund att gå vidare med livet på jorden från. Inga länder existerar och därmed upphör mycken dålig och tärande aktivitet.

Är inte detta också ett exempel på något som i och för sig är önskvärt men som strider mot människans natur?

[scirocco]

Jo det är någon som tagit makten. Det är inte ofta folkets önskan ens från början att tillhöra ett land. Sedan kommer allt tvång och skyldigheter med tillhörande straff för vägran att tillmötesgå makthavarnas krav.

Är inte detta också ett exempel på något som i och för sig är önskvärt men som strider mot människans natur?

Människans natur är inte att tillhöra större länder.Människans natur är skapat under lång tid. Länder är ett väldigt nytt påfund och visar sig inte vara införlivat med människans sanna natur.

[reflex]

Jo det är någon som tagit makten. Det är inte ofta folkets önskan ens från början att tillhöra ett land. Sedan kommer allt tvång och skyldigheter med tillhörande straff för vägran att tillmötesgå makthavarnas krav.

Är inte detta också ett exempel på något som i och för sig är önskvärt men som strider mot människans natur?

Människans natur är inte att tillhöra större länder.Människans natur är skapat under lång tid. Länder är ett väldigt nytt påfund och visar sig inte vara införlivat med människans sanna natur.

Människans natur är att tillhöra en grupp.
Länder är helt enkelt större grupper.
Genom den kommunikativa revolutionen så är det lättare att skapa och hålla samman stora grupper. Tidigare var våld, utpressning och hot enda möjligheten och den fungerar fortarande i de flesta fall.
Vi har idag världsomspännande grupper med olika agenda, typ FN, Greenpeace, WTO, religioner, m.m. Dessa har dock ingen identitetsskapande natur och fungerar parallellt med våra "vanliga" grupper.
Vi ingår alla i grupper av olika slag och medvetet eller omedvetet så fungerar även dessa i enligthet med vår nedärvda gruppmentalitet.
Det vore önskvärt om samället kunde styras av en ideologi som utgick ifrån och tog hänsyn till människans natur som gruppvarelse.
Den ideologi som styr idag, kapitalismen, kan sägas göra det på sätt och vis. Ledstjärnan är att roffa åt sig mesta möjliga för egen del.