Kränkt

[Sceptisk]

Den straffteori som härskar i Sverige kallas Allmänprevention. Denna teori går ut på att straffet ska vara avskräckande i proportion till den lust gärningsmannen känner för att utföra dådet. I sin utsträckning innebär det (enligt mig) att i Sverige så kriminaliserar man känslor och begär snarare än handlingar.

Tänkare som Jarleborg menar att straffets innebörd är hot, social kontroll och fostran till vanebildning. Med allmänprevention som målsättning så blir staten och dess domstolar oundvikligen en paternalistisk institution dvs en elitistisk institution där vissa "vet bättre" hur man ska leva och försöker skrämma sina undersåtar till sedlighet.

Den klassiska skolan som utgår ifrån Vedergällningsteori går istället ut på att straffet ska vara i proportion till det lidande som gärningsmannen åsamkat någon annan. Med andra ord så kriminaliserar man endast handlingar, inte känslor eller tankar.

Handlingar är ytterst individuella, medan känslor och tankar är något som har en väldigt social karaktär. Vi känner med andra, vi tänker som andra. Men handlingar kan endast individen själv utföra och stå för.

Allmänprevention leder så vitt jag kan se därav till ett kollektivistiskt samhälle, där människor lever i rädsla för sina känslor och begär, snarare än rädsla för att utföra vissa handlingar.

Även om man hotar olika begär med bestraffning innebär inte att begären försvinner, snarare så skräms man till att förtränga sina begär och vad händer när man förtränger sina känslor? De kommer ut på något annat sätt istället. Dessutom så lever man i en skräck inför sig själv som man inte tillåts reflektera över, annat än om det skulle ske anonymt, som till exempel på nätet.

Att visa sina verkliga känslor innebär alltid en risk i ett samhälle som siktat in sig på att bekämpa luster och begär snarare än handlingar.

Därför så blir man tvingad av staten att dölja sin sanna natur och man skapar ett alter ego som fungerar som en anständig ansiktsförklädnad som utstrålar normalitet till de i omgivningen medan när man tror att ingen ser så lever man ut de känslor som man hållit dolda.

Dessa känslor får utlopp i till exempel näthat där man kan vara anonym och leva ut alla de känslor som alltid annars måste döljas. Dessa känslor får även utlopp i situationer där man tror att ingen annan hör eller när de roar andra, som till exempel att tala illa om någon ej närvarande inför andra men sedan spela skenhelig när den omtalade personen visar sig.

Vad skapar då Allmänprevention i övrigt? Den skapar en förnedring av medborgarna som oundvikligen behandlas som små barn som måste lära sig ordning och reda. Att tvingas till att vara ett barn är inte bara förnedrande utan också oerhört frustrerande, särskilt för de unga som vill bli vuxna. Det skapar en tystnadens kultur, för i princip så är känslor kriminaliserade och att uttrycka sina känslor på fel sätt ses som suspekt. Samhället dras emot en konsensuskultur istället för målsättningen blir att uppträda så "normalt" som möjligt. Men det är inte handlingarna som spelar roll, utan det är hur man uttrycker sig, hur man ser ut inför andra, hur man går, om man ställer ifrån sig koppen efter fikat, om man spelar det sociala spelet.

Gör man inte det, är man en individualist, då blir man uppfattad som ett hot och ensammen. Att mötas två personer på lika villkor blir en svår uppgift för om man vill vara autentisk så skrämmer man bort andra, så för att ha en chans till ett socialt liv tvingas man till att förvränga sig själv, sin självbild, supa sig full och genom dessa olika manövrar bete sig "ofarligt" dvs man visar att man sålt sin själ precis som alla andra.

Å andra sidan om man visar sina rätta förvridna känslor då blir man återigen betraktad som ett hot. Äkta känslor är potentiellt kriminella under allmänprevention.

Konsekvensen: Ett inautentiskt liv, ett förtryckande av personlig mognad och utveckling, ett infantiliserande av medborgarna, brottsoffer får aldrig sin upprättelse. För ingen tillåts bete sig vuxet, ingen avkrävs något verkligt ansvar, för hur kan man kräva ansvar av känslor?

Lagar skrivs följdaktligen också i formen av att förhindra vissa slags känslor, t ex att man kriminaliserar sk "hatbrott". Hat är en känsla, ingen handling. Man försöker alltså att kriminalisera känslan snarare än det lidande eller skada som faktiskt uppstått för under allmänprevention är det känslorna som är avgörande för om något är brottsligt eller inte.

Det brukar ofta talas om att folk nuförtiden är så kränkta, men är det verkligen så konstigt? Att attackera och kriminalisera känslor är en kränkning av ens mest intima kärna. Att man dessutom hindrar folk från att växa upp och ta ansvar för sina handlingar, att man inte ger upprättelse åt brottsoffer, att man ignorerar det lidande som människor utsätts för av gärningsmän, det är inte konstigt att folk känner sig kränkta. De har all rätt att känna sig kränkta.