Idéer om samhällsförändring!

[Joakim Grundh]

Btw är jag en "grå" svenne som växt upp i höghus. Vad som avgör vilka friheter man har eller känner beror på en mängd ting. Bland annat hur anonym man är, och i andra fall vilken politisk läggning man har. I andra fall kön osv.

Finns inget att vara avundsjuk på vad det gäller mig, än så länge har idealen att realiseras. Men saker och ting tar komplicerade vändningar över de mest simpla saker. Mycket av varför jag tänker på stora förändringar är för att jag ser strukturerna i vad som skulle göra mig olyckligt tidigt. Och jag ser alla som hamnar mellan stolarna. Vi berömmer oss gärna över vårt humana samhälle. Men kikar man lite mer noggrant ser vi hur hänsynlöst det är, redan idag.

Det är för mig viktigare att råda bot på än skillnaden mellan låg och höginkomsttagare. Och det beror på att vi idag har ett så stort BEHOV av pengar. Alla måste ha dem hela tiden.

[Anders]

Btw är jag en "grå" svenne som växt upp i höghus. Vad som avgör vilka friheter man har eller känner beror på en mängd ting. Bland annat hur anonym man är, och i andra fall vilken politisk läggning man har. I andra fall kön osv.

Finns inget att vara avundsjuk på vad det gäller mig, än så länge har idealen att realiseras. Men saker och ting tar komplicerade vändningar över de mest simpla saker. Mycket av varför jag tänker på stora förändringar är för att jag ser strukturerna i vad som skulle göra mig olyckligt tidigt. Och jag ser alla som hamnar mellan stolarna. Vi berömmer oss gärna över vårt humana samhälle. Men kikar man lite mer noggrant ser vi hur hänsynlöst det är, redan idag.

Det är för mig viktigare att råda bot på än skillnaden mellan låg och höginkomsttagare. Och det beror på att vi idag har ett så stort BEHOV av pengar. Alla måste ha dem hela tiden.

Och jag ser det annorlunda. Alla skall ha chansen men det skall löna sig att vara bra. Men jag menar alla. Klasser skall bort, inga räkmackor. Vi ser det säkert annorlunda eftersom vi har olika bakgrunder och resor genom livet.

Vi ser det olika. Men det som är viktigt - överklassen, folk som har ekonomiskt oberoende inom 4 generationer skall inte åka räkmackor. Det tror jag vi kan enas om?

[Anders]

Alltså, för att försöka förtydliga mej...

Det låter lite naivt och det är det väl också, det jag har skrivit mot slutet av den här tråden. Grejen är, jag har läst mycket politisk filosofi senaste året, stora grunläggande verk om Liberalism, socialism osv. Hängt med i debatten, sett var världen är på väg, mer tydligt märkt hur folk reagerar. Skrivit mycket på olika forum. Och utopiska tankar är kanske inte mål men de anger riktningar.

Och grejen är - Det finns liksom flera olika världar. En är jobba-världen och en är Ha-eller-inte-ha-världen. Jag kan i viss mån hålla med om att din värld Joakim är lite annorlunda, den tänker sig ju att man kan skapa saker på eget bevåg utan att ha stort kapital osv.

Men de flesta människor tror jag inte klarar det. Det är lite som att vara chef eller förälder, jag har varit båda (inte chef nu på många år). Om man tar totalansvaret för entrepenader är det oerhört mycket att tänka på. De flesta vill dra sitt strå till stacken och sen kunna luta sig tillbaka.

Och min vision är att ALLA skulle göra det. Alla skull dra strån och ju mer man drog ju bättre utdelning fick man på det. Det är svårt, det är utopiskt. Inte minst mycket som liberalisterna säger är sant, mycket det socialisterna säger är sant, och det som skrivs stämmer. Men ändå. Att entrepenör var ett jobb, på samma sätt som en chef är ett jobb. Och att alla kände att alla hade möjlighet att ta alla jobb. Allt kapital ägdes av "staten" och det var staten som fördelade pengarna. Man skulle köpa det som Marx inte fattade, att EFTERFRÅGAN är det som styr, men det skulle inte göras reklam. skriver vidare om ett tag.

[Joakim Grundh]

Jag har inte så mycket emot att några åker räkmackor på tidigare rikedomar som ansamlats. För om jag ägnar mitt liv åt att bygga upp en mängd automatiserade processer som underhåller en produktion skulle jag kunna skapa en "räkmacka" för en mängd människor, varav en del kanske är egen avkomma. Det vore inte pengar, men det är jämförbart.

Varför jag inte har så stort problem med att det finns rika som inte behöver arbeta är för att jag sett hur det inte betyder att det skapar lycka för individen automatiskt. Och jag anser inte att man bör jämföra sig med andra, utan utgå från sig själv.

Vad som är felet med dagens system är inte att några är rika. Utan problemet är att trots den oerhörda mängd pengar som finns så når inte dessa pengar ut till vissa delar av befolkningen, eller in i vissa processer som behöver kapital.

Det kan lösas med att dela upp valutor så att de blir bundna regionalt eller till vissa marknader. För idag är ju pengar all världens mått, och vandrar världen runt för att pungslå olika regioner på dess resurser för att sedan lämna regionerna öde, och utan investeringar så kollapsar tidigare försörjningsmöjligheter.

Därför utarmas landsbyggder och hela länder.

Men alla stora idéer om att ta bort klasser, eller förändra internationell politik kräver stora organisationer. Stora samverkande faktorer. Pengar ligger idag i en uppsjö av fonder som är opersonliga, och som finns där för de som förvaltar dem. Allt är inte privat egendom.

Jag vill försöka skapa debatt och realisering av lokala projekt som kan drivas av ett fåtal människor och som sedan tjänar som mall för att reproduceras av andra.

På så sätt kan man ta bort statens funktion som försörjare av individerna och istället ge den en funktion av att samverka för att fördela de rikedomar individerna har för mer abstrakta projekt. Som forskning, bistånd etc.

Jag hävdar ju att man skall förstå Marx och "klassernas konflikt" som en intern angelägenhet för varje klass. Det är klasserna själva som bör upplösa sig, så att den rike ser hur denne begränsas av sin rikedom, den egendomslöse av sin situation osv. Konkret görs det genom att samhället ger möjligheter för individen att producera lokalt. När varje individ ser hur denne bär på en mängd föreställningar beroende på den här "klassen" så börjar hon nå sin frihet. För "arbetaren" är det att ta bort jantelagen och idéer om att man inte kan läsa, inte kan lära sig osv.
För "rikemannaklassen" kan det vara behovet av symboler i kläder, smycket eller liknande som måste ses igenom.

Vad en individ producerar kan vara något så simpelt som att baka bullar, eller laga matlådor för luncherna till de som arbetar. Vårt regelverk förhindrar sådant mer än det främjar det.

Men det finns faktiskt många möjligheter att kringgå det. Som man inte talar så mycket om.
Skattemässigt så får personliga tjänster bytas utan skatter eller någon redovisning för upp till 1000 kr. Så lyfte man fram det skulle många småaktörer kunna idka handel utan krångliga företagsformer eller liknande. Maxbeloppet per år är dock för lågt, då det efter 10.000 kr blir redovisningsplikt för den som drar in pengarna.

Vad det gäller att köra kollektiva projekt i mindre regi så skapar man en förening, varpå man kan göra skatteavdrag och liknande, eller generera vinster för att återinvestera i "bolaget" utan att se projektet gå om intet på grund av skatteupplägget.

Detta kan då ske genom kollektivt ägda odlingar av grönsaker etc inom storstäderna. Eller kollektiva energiparker, nätverksstrukturer etc.

Det viktiga är således inte en politisk ordning, då den politiska ordningen främst blir till stora aktörers krav på regleringar för att befästa sitt försprång eller skapa strukturer som motverkar konkurrerande smådrivna företag. Jag har själv sett det inom de brancher jag jobbat, hur småföretagen alltid belastas mer än stora aktörer. 500 anställda avsätter enkelt 1 för humanoira, 1 för miljö ec. 5 anställda kan inte göra det. Och det löses inte genom konsulter, då konsultationen skapar en beroendesituation där man inte kontrollerar eller äger kunskapen.

Om partier som är politiskt aktiva verkligen skulle vilja skapa förändring borde de inrikta sig på att sätta samman grupper som kan skapa sådana konkreta lösningar, det vill säga samordna arkitekter, elektriker o dyl. Först skapa en planritning, eller ett koncept. Sen via sin organisation förhandla fram billiga priser och sedan genom sin medlemmar försöka motivera några att anta projekten. Då behöver man inte ens vinna valet utan skapar förändring ändå. Så som jag menar att vi kan göra utan att överhuvudtaget bege oss in i partiväsendet, eller driva det som en politisk fråga.

Politiken idag verkar mest lägga krut på att få bestämma, sedan när man bestämmer dela ut pengar till företagen som skall uppfylla de ideal man satt upp. Det kommer ofrånkomligt leda till mindre makt åt folket och mer beroende av staten för individen.

Skall man satsa på en politisk förändring måste inställningen till politiken förändras. Och själva initiativet drivas av de politiska partierna, istället för bara lösa formuleringar om rättigheter hit eller dit.

Med andra ord, stöd folkinitiativen! Ge möjligheter till individen istället för rättigheter. Gå in och köp upp gamla fabriker, modernisera dem och driv dem som icke-vinstdrivande föreningsformer. Osv osv.

[klorofyll]

Jag tror att konkurrensen är det viktiga, och då menar jag konkurrens vad gäller kompetens, det ska löna sig att lära och prestera. Hur många år skall 25 elever behöva gå i samma klass och studera i princip samma takt? Barn utvecklas och har en oerhörd förmåga till att lära sig, när man blir äldre har man kommit förbi viktiga perioder/faser av utvecklingspotential, man tappar intresset. Bra skolor är så viktigt, och man SKA kunna lära sig under hela livet, skolor för alla åldrar måste finnas, alltså. Dessutom, låt alla studera oavsett betyg, bedöm prestation här och nu på ett ärligt sätt, istället för att kräva tidigare meningslösa prestationsbedömningar.

[Maat]

Jag utestängdes när gamla forumet upphörde att fungera.
Detta är ett prov för att se om det fungerar igen.

[Maat]

Alla väljer sin väg.

Jag har valt att se hur den verkliga världen och den verkliga verkligheten fungerar och utifrån det endast konstatera faktum.
Så här ser det ut.
Så här är det.
Så här fungerar det.

Och utifrån det har jag agerat och gjort och gör det som är nödvändigt.

Jag har ingen åsikt om något, jag konstaterar bara hur saker och ting ligger till, om man ska kunna finna rätt sätt att göra saker på så måste man anpassa sig till hur verkligheten fungerar.

Problemen har uppstått därför att människorna har haft och har egna Idéer om precis allt, Idéer som inte på något sätt är anpassade till verkligheten utan svävar omkring i en egentillverkad fantasivärld.

Detta är orsaken till allt som någonsin varit, är och kommer att vara dåligt.

Lösningen är att människor slutar tro att de är gud som kan göra precis vad de känner för och istället arbetar på ett intelligent sätt utifrån verklighetens förutsättningar.

Sedan är det också så att om man inte vet vad som är verkligt, inte vet vilka förutsättningarna är och inte heller vet hur verkligheten fungerar, så är det orsaken till att man gör precis vad dumt som helst som man kommer på och denna felaktighet är det man måste åtgärda.

Och det kräver ett noggrant och ingående arbete utan förutfattade meningar om allting.

Att människor har åsikter och meningar om allting gör att de blir förvirrade, går vilse i miljoner små detaljer som man slösar tid på att meningslöst vända och vrida på och upprepa i evighet, blinda för verkligheten och allt som verkligen är viktigt och avgörande.

Mycket snack, ingen handling och inget resultat.
Inga positiva resultat, katastrofer är man fina på att fixa till i allt snabbare takt.

[Pilatus]

Jag har valt att se hur den verkliga världen och den verkliga verkligheten fungerar och utifrån det endast konstatera faktum.

Våra relationer till andra människor färgas alltid av hur vi uppfattar dem, med vårt förnuft och med våra känslor. Vi gör felbedömningar om andra, på samma sätt som andra gör felbedömningar om oss. Ibland träffar vi människor vi tycker om och tillräckligt mycket verkar att stämma och båda parter kan sänka garden och vara sig själva, naturliga och fria. Det är lycka.

Men jag tror inte det är möjligt att vara så förnuftsstyrd som du antyder att du är, Maat. Vi vet inte i förväg vilket utfall våra göranden kommer att resultera i. Även om en person är begåvad med ett gott intellekt, så behöver det inte medföra att denne kan förutse irrationella svarsreaktioner.

[Maat]

["Pilatus"]"Maat"]Jag har valt att se hur den verkliga världen och den verkliga verkligheten fungerar och utifrån det endast konstatera faktum."]

Våra relationer till andra människor färgas alltid av hur vi uppfattar dem, med vårt förnuft och med våra känslor. Vi gör felbedömningar om andra, på samma sätt som andra gör felbedömningar om oss. Ibland träffar vi människor vi tycker om och tillräckligt mycket verkar att stämma och båda parter kan sänka garden och vara sig själva, naturliga och fria. Det är lycka.

Men jag tror inte det är möjligt att vara så förnuftsstyrd som du antyder att du är, Maat. Vi vet inte i förväg vilket utfall våra göranden kommer att resultera i. Även om en person är begåvad med ett gott intellekt, så behöver det inte medföra att denne kan förutse irrationella svarsreaktioner."]

Javisst, så ser det vanligen ut.

Problemet med detta är att det fungerar bara i privatlivet där konsekvenserna av fel och misstag här och var inte får några konsekvenser för omvärlden och andra utanför den lilla grupp det handlar om - om det är strikt begränsat till den personliga och privata sfären.

Tyvärr är det så att människor vanligtvis agerar mer eller mindre på dessa sätt alltid, i alla sammanhang oavsett situation eller uppgift.

För att inte agera så slumpartat i yrkesroller följer man vanligtvis strikta regler, vilket ofta resulterar i totalt misslyckade fall som ofta uppmärksammas av granskande program på TV som berättar om att något blivit upp åt väggarna galet och skandalöst - men att man hänvisar till att man bara följer "regelverket".

Människor måste alltså styras med kraftfulla metoder för att de ska kunna fungera i andra roller än det "känslomässiga spelet".

Detta innebär en oerhörd begränsning av såväl mänsklighetens som samhällets förmåga och kapacitet att agera och hantera.

Människor tillbringar vanligtvis sitt liv med att alternera mellan att dels agera och fungera på ovan beskrivna känslomässiga sätt och att dels lägga resten av sin tid på någon form av smal begränsad yrkesmässig specialitet - och sedan...?
Finns det vanligen inte så mycket mer.

Mycket tyder på att människor är så upptagna med att bearbeta alla känslor och intryck och tankar som man möter i detta känslomässiga spel man hela tiden bedriver med andra människor - Och med att hantera det man möter och måste klara av i sin yrkesroll i det lilla smala specialområdet - Och med att hantera alla övriga ansvar, uppgifter och problem som dyker upp i den vardag som utgör den sammanfattande helheten av hela denna tillvaro med sina olika delar.

Att det inte finns någon plats över för att alls kunna befatta sig med andra ting.
De ting som utgör resten av världen.
Världen är det människor bryr sig allra minst om.

När så situationer uppstår som tvingar fram att man ändå försöker göra något blir resultatet därefter, allt som oftast en katastrof, som man försöker dölja genom olika väldigt misslyckade försök att sopa sin inkompetens och oförmåga under mattan.

Det jag gjort och gör är att vända på hela spelet och prioritera det stora där ute, att sköta världen och inte att låta hela livet uppfyllas av förgängligt, intimt, känslomässigt spelande mellan x antal individuella människor och det egna privatlivets önskemål.

Det går helt enkelt inte att sköta och styra och hantera världen om man bara dansar ringdans på sin egen nästipp.

Det jag beskriver är inget man pysslar med för att det är ett kul tidsfördriv, inget man kan välja att göra eller avstå från beroende på om man råkar ha lust eller inte - det är vad som måste göras.
Och som skulle ha gjorts för 3000 år sedan och fortfarande väntar...

Fast det förutsätter att man bryr sig om hur det går för världen, och det är det ju inte så många som gör - OM det innebär att de måste prioritera ner sina egna känslor.

Det är faktiskt möjligt att åstadkomma ett mycket stort antal handlingar, åtgärder och resultat som människor i dag tror är omöjliga och som inget vet vad man ska göra åt - om man flyttar fokus från sin egen lilla värld till allt det som finns där ute.

Att förutse konsekvenser av olika handlingar är ingen svårighet om man bara är fult medveten om situationen, har alla fakta, alla kunskaper och alla erfarenheter av historiens lärdomar.

[Joakim Grundh]

Är det inte kul det här. Kvar är Pontius Pilatus, Roms prefekt i Judéen som dömde guds son till döden, Maat som dömer alla enligt den tradition som Rom stal, och tja vad ni nu vill kalla mig som drog igång den här lilla tråden. Korsfäst har jag redan blivit, och dömd i Duat också. Även om det såklart inte kan vara riktigt sådana tokigheter, utan bara är föreställningar av arketypisk karaktär.

Är inte livet härligt mystiskt

Nåväl vad spekuleras det härom? Saker som borde gjorts för 3000 år sen. Vore det ta livet av Israeliterna som fällde farao? Eller är det kanske att motverka den tidigare invasionen som inrättade "solguden" som det enda rätta, denna Akenathen, och lät den äldre ordningen förgås? Är det prästerna som krävde Pilatus på upprorsmakarens blod. Är det Abrahams barn som fick världen att glömma de äldre gudarnas stöd?

Eller är det kanske att stödja Prometeus som den enda hjälten på människornas sida? Han som gav både eld och lärde människorna att skippa offret.

Är det att göra en stam av de 13? För alla som vill glömma de tidigare. Är det att återuppväcka den 13 av de nu 12. Är det att göra 10 av de 12?

Ja så mycket går att spekulera i.

Men alla vet ju så mycket så varför skulle vi spekulera?

Ska vi skita i invasionen av Europa och den sköna gudinnas land? Skall vi försvara henne? Och låta kollapsen dra ner alla andra hus i sin väg?
Eller skall vi i lagom modern stil låta nya folkmord ske i namnet av de senaste årens arvsskuld. Ur kaos skall ordnings kapas, Nyarlathotep bär med sig en födelse i sin barm.

Den svarte har rätt för att ingen minns folkmoden i hans namn, den brune har rätt för att han inte levde efter synd som ett ledmotiv och ingen skam har, den gule för att ingen kräver att den smarte har en moral, den röde för att kamp var legitimt i hans tid, den vite för att hans kamp var för fred? Som Djengis och Alexander båda slaktade för fred, som örnen har stått som garant för en fred, där andra har tvingats att kämpa för rättvisa. Som gud enligt skrifter har dömt många till slaveri, som gud enligt andra aldrig var en men tre?

En moder för att hon alltid kan föda nytt, en fader för att hans hustru svek hans tilltro, en son för att hans mor och far övergav honom för sin konflikt?

Skall två bli tre eller skall två bli en?

För är det inte lustigt hur alla ser sig stå utom skuld. Den som föds i arbetarens klass säger att ingen skall förhindras av sin födsel och vill därför döda den som fötts som rik. Den som är rik säger att arv måste äras som rätt till egendom och förvägrar därför att andra skall få ta del av samma frihet som en gång gav den rike landet som nu ärvs som rikedom.

Änglar säger att människorna syndat mot gud och måste förgås. Djävlar säger att gud övergav människorna och därför måste förgås.

Älvfolk och svartfolk säger att människorna syndat mot naturen och att människan måste förgås. Människan säger att älvfolk och svartfolk har syndat mot ordningen och måste förgås.

Magikern säger att mystikern inget förstår, mystikern att magikern lät sig vilseledas.

Hjärtat säger att tanken är för kall och tanken säger att hjärtat är för varmt. Båda menar att ytterligheten förblindar.

Vem är det som föder konflikter och vem verkar för ordning?

För mig framstår den smartaste som naiv och den kunnigaste som mer i frid.

Att konstatera faktum kan man göra på många sätt. Ingen är utan hjärta och det syns bakom alla ord, bekräftelse behövs för både hög som låg.

Det är synd att vi är så fjärran varandra i ett så dåligt medium. Hade gärna tagit en öl för att se ansiktens spel och rösternas tvetydiga tal. Nu blir det nog inte så eftersom bara den som likt mig står utan makt kan tala fritt och röra sig obehindrat i det vi kallar vår vanliga värld.

Får se vart jag hittar min väg, men stöter jag på någon av alla jag räknat upp så kommer jag tala lika med alla, så som jag alltid gör. Utifrån det förnuft som givits och den vilja som ärvts. Men vad är en röst i mörkret eller i ljuset, det gör väl det samma? Gemensamt alla nyfikna blickar tillsammans skalla, vi vill ha blod, av fiende och av vän. För tro har vi knappt kvar, och tillit mindre än.

Min fiende är sann är de enda de vet, min makt den är knapp men det enda jag har, att våga vill jag inte för det krävs en profet, hellre jag attackerar än min synd jag spar.

Och så frågar sig folk varför jag inte vill hänga i gäng, eller lära mig av andra, eller ens längre gå till säng, med ängel eller succubus, med fresterska eller frälserska. Jag skiter nog i det mesta tills samma folk lär sig att leva med varandra.

[Anders]

Vi krånglar inte till det. Platon var på rätt spår. Folkhemmet är Die Endlösung. Vi återinför ett något mer begåvat folkhem här i Sverige.
Alltså - planhushållning rakt av, men en organisk som täpper till truten på Nozick. Mer höger än Rawls, men inte så mycket. Allt privat företagande, alla banker avskaffas. Hög skatt, pengarna används till att investera, pengarna fördelas dynamiskt av de som har bäst förutsättningar och är utbildade för det. Allt görs av de som är bäst på det. Alla fållas in efter den begåvningsprofil man visat sig ha. De som inte är så begåvade får en låg medborgarlön, och full respekt så länge de sköter sig. Allt styrs av människor som är bra på att styra. Och allt görs för att få halvbegåvade men empatiska Percy från Djursholm att bli undersköterska, och det hängivna, målmedvetna och begåvade Fatima från Rinkeby till direktionsrummen. Folk som gör stor nytta blir rika på hög lön, memn ingen ser ner på den som har medborgarlön. Vi är alla människor, och alla har samma människovärde. Men samtidigt ser den lågpresterande utan agg på den som kör förbi i sin stora mercedes. Ty där kör verkligen en som gjort livet bättre för mig, han är värd sin högre bekvämlighet. Eller hon. Inte nån jävla fixare eller snobb. Mercaförarens ungar kommer naturligtvis inte köra merca om de är mediokra.

Flyktingar får komma hit, men måste slaviskt gilla läget i systemet som råder.

Kort sagt, pengarna investeras exakt där de behövs, rätt människor utför arbetet, och kulorna ramlar in, till allas fromma. Det samhälle som kommer närmast det här är folkhemmet på typ 80-talet, innan rika typer som Palme och börstyperna förstörde allt. Att mediokra människor får ärva pengar och att människor över huvud taget får växa upp i någon slags skyddad förverkliga-dig-själv-verklighet är roten till allt ont i samhället.

[Maat]

[quote="Joakim Grundh"]Är det inte kul det här. Kvar är Pontius Pilatus, Roms prefekt i Judéen som dömde guds son till döden, Maat som dömer alla enligt den tradition som Rom stal, och tja vad ni nu vill kalla mig som drog igång den här lilla tråden. Korsfäst har jag redan blivit, och dömd i Duat också. Även om det såklart inte kan vara riktigt sådana tokigheter, utan bara är föreställningar av arketypisk karaktär.

Är inte livet härligt mystiskt

Nåväl vad spekuleras det härom? Saker som borde gjorts för 3000 år sen. Vore det ta livet av Israeliterna som fällde farao? Eller är det kanske att motverka den tidigare invasionen som inrättade "solguden" som det enda rätta, denna Akenathen, och lät den äldre ordningen förgås? Är det prästerna som krävde Pilatus på upprorsmakarens blod. Är det Abrahams barn som fick världen att glömma de äldre gudarnas stöd?

Eller är det kanske att stödja Prometeus som den enda hjälten på människornas sida? Han som gav både eld och lärde människorna att skippa offret.

Är det att göra en stam av de 13? För alla som vill glömma de tidigare. Är det att återuppväcka den 13 av de nu 12. Är det att göra 10 av de 12?

Ja så mycket går att spekulera i.

Men alla vet ju så mycket så varför skulle vi spekulera?

Ska vi skita i invasionen av Europa och den sköna gudinnas land? Skall vi försvara henne? Och låta kollapsen dra ner alla andra hus i sin väg?
Eller skall vi i lagom modern stil låta nya folkmord ske i namnet av de senaste årens arvsskuld. Ur kaos skall ordnings kapas, Nyarlathotep bär med sig en födelse i sin barm.

Den svarte har rätt för att ingen minns folkmoden i hans namn, den brune har rätt för att han inte levde efter synd som ett ledmotiv och ingen skam har, den gule för att ingen kräver att den smarte har en moral, den röde för att kamp var legitimt i hans tid, den vite för att hans kamp var för fred? Som Djengis och Alexander båda slaktade för fred, som örnen har stått som garant för en fred, där andra har tvingats att kämpa för rättvisa. Som gud enligt skrifter har dömt många till slaveri, som gud enligt andra aldrig var en men tre?

En moder för att hon alltid kan föda nytt, en fader för att hans hustru svek hans tilltro, en son för att hans mor och far övergav honom för sin konflikt?

Skall två bli tre eller skall två bli en?

För är det inte lustigt hur alla ser sig stå utom skuld. Den som föds i arbetarens klass säger att ingen skall förhindras av sin födsel och vill därför döda den som fötts som rik. Den som är rik säger att arv måste äras som rätt till egendom och förvägrar därför att andra skall få ta del av samma frihet som en gång gav den rike landet som nu ärvs som rikedom.

Änglar säger att människorna syndat mot gud och måste förgås. Djävlar säger att gud övergav människorna och därför måste förgås.

Älvfolk och svartfolk säger att människorna syndat mot naturen och att människan måste förgås. Människan säger att älvfolk och svartfolk har syndat mot ordningen och måste förgås.

Magikern säger att mystikern inget förstår, mystikern att magikern lät sig vilseledas.

Hjärtat säger att tanken är för kall och tanken säger att hjärtat är för varmt. Båda menar att ytterligheten förblindar.

Vem är det som föder konflikter och vem verkar för ordning?

För mig framstår den smartaste som naiv och den kunnigaste som mer i frid.

Att konstatera faktum kan man göra på många sätt. Ingen är utan hjärta och det syns bakom alla ord, bekräftelse behövs för både hög som låg.

Det är synd att vi är så fjärran varandra i ett så dåligt medium. Hade gärna tagit en öl för att se ansiktens spel och rösternas tvetydiga tal. Nu blir det nog inte så eftersom bara den som likt mig står utan makt kan tala fritt och röra sig obehindrat i det vi kallar vår vanliga värld.

Får se vart jag hittar min väg, men stöter jag på någon av alla jag räknat upp så kommer jag tala lika med alla, så som jag alltid gör. Utifrån det förnuft som givits och den vilja som ärvts. Men vad är en röst i mörkret eller i ljuset, det gör väl det samma? Gemensamt alla nyfikna blickar tillsammans skalla, vi vill ha blod, av fiende och av vän. För tro har vi knappt kvar, och tillit mindre än.

Min fiende är sann är de enda de vet, min makt den är knapp men det enda jag har, att våga vill jag inte för det krävs en profet, hellre jag attackerar än min synd jag spar.

Och så frågar sig folk varför jag inte vill hänga i gäng, eller lära mig av andra, eller ens längre gå till säng, med ängel eller succubus, med fresterska eller frälserska. Jag skiter nog i det mesta tills samma folk lär sig att leva med varandra.[/quote]


Jo det ÄR kul.
Roligt skrivet.
Och utmärkt sammanfattat, allt det där är precis DET man ska bortse från och inte bry sig om.
Det är när man, som de allra flesta gör, betraktar frågan på det sättet som man inte kommer någon vart eftersom det blir så invecklat och konstigt att det inte blir någonting av något.

Om ingenting - INGENTING - av allt det där fanns, hur skulle det se ut då?
Det är det man ska tänka på och försöka se.

Istället för dessa utplockade enskilda exempel hoprörda till en snöstorm av flingor som piskar i ögonen.

Så är det frågan om att börja bygga världen från ett tomt vitt papper.

Så som man skulle ha gjort för omkring 3000 år sedan då kulturerna kring östra Medelhavet havererade till följd av jordbävningar och utbrott av sjukdomar som resulterade i allmänna krig med vad som kallades "sjöfolken" som plundrade, brände och ödelade alla länder innan de besegrades av Egypten.

Efter detta föll kulturerna samman under flera hundra år (kanske 1000 år i vissa fall) och pessimism och hopplöshet spred sig.
Utvägen blev att hänge sig åt dödsdyrkande religioner som lovade bättring i nästa liv.

Istället för detta skulle man satt sig ner och systematiskt och noggrant ha utarbetat och skapat en perfekt fungerande värld.
Och för att göra det måste man göra sig av med allt bagage man bär på, annars blir det inget nytt, bara ommöblering i det gamla.

[Joakim Grundh]

Ja snömoset är ju internets mörka skugga. Alla tror att det gett dem tillgång till "riktig" information, eller att man genom det kan nå "sanningen". När det mest är fråga om samma gamla sensationalism som tidigare ding ding värld tidningar sysslade med. Högst problematiskt. Även om det i längden kommer utveckla en skepsis och ett mer starkt psyke precis som reklamen gjort. Förhoppningsvis springer vår mentala styrka förbi "magikerna", i reklammakaren och dylikt, nån gång.

Det var väl bra då att ni fick chans att förklara era ideal.

Och idealen som målas upp är det väl inte så mycket fel med. Men vad innebär de rent praktiskt? Vem bestämmer vilka positioner som lämpas för vilka, eller vilka som lämpas för vilka positioner?

Utopier vill ju alla skapa i princip. Och det har gång på gång visat sig vara svårare än vad man tror, eller kräva mer offer än vad den mänskliga psykologin tål. Offren har ju gjorts såklart, och med det så perverteras idén som man måste sluta sig kring för att skapa det nya. Det börjar lukta unket ur skrubben där liken måste gömmas.

Så hur skall en sådan tänkt övergång ske? Över flera generationer? Eller genom ett historiens tvära kast?

Människans psyke är en delikat anordning, och eftersom vi har tuktats till att vara mottagliga för propaganda, och allmänt rädda i vår självbild så är vi hemskt lättmanipulerade fortfarande.

[Joakim Grundh]

Angående det där med ommöblering i det gamla. Det är väl på ett sätt sympatiskt att vilja ena världen under en och samma idé och identitet. Problemet med det är att jag tror nog att det gjorts förut och kommer att splittras igen. Visst håller kanske världen samman i en ny konstruerad identitet under 1000 år, men i det större perspektivet är det inte mycket att hurra för.

Jag gillar för övrigt att bygga mina system för alla eventualiteter. Vilket kunde vara det som är populärt idag, att det finns utomjordiskt liv, eller vilket kanske är mer realistiskt, att det finns tillräckligt intelligent liv för att inte bara ge hänsyn till människor.

I ekologiska system tex ser man att det är variationen som skapar det större systemets överlevnad. Och det finns väl inget skäl att inte anta det samma med människor. Nu är jag helt med dig om att dödskulter (likt det svenska folkhemmet i min mening) inte är värt att sträva efter. Men för det betyder det inte att det inte finns värde i traditioner, eller säregna kulturer.

Förstår man myter rätt till exempel så handlar dem om att utveckla sig som person. Och jag tycker de är bra mycket bättre på det än tex dagens "vuxenutveckling", "mindfulness" etc.

Men det beror ju på hur vi ser på individen. Det blir mer och mer populärt vad jag kan se att reducera individen till en kugge i maskineriet, och likt tidigare fascistiska ordningar mena på att gruppen är det värdebärande. Olyckligt tycker jag, och högst bedrägligt. Lite som jag kan tycka att Anders vurmande för folkhemmet sticker mig lite i ögonen då han samtidigt tar var och varannan chans att skryta om sin position inom företag o dyl.

Det är oftast så att de på toppen gärna anammar en förändring som befäster deras position, om än i ett nytt ljus sett från den äldre ordningen.

Top down styrda modeller kräver dessutom en järnhand som styr från ovan, vilket resulterar i rebelliska psykologier under, och skapar kriminalitet o liknande. Att få folk att gå med på förändringen är svårare men mindre slitsamt för psykologierna.

Lite som hur psykologin förbyts beroende på position. De fattiga är revolutionära och kriminella, de rika korrupta och för ordning. De mittemellan som är över medel är liberala och apologetiska, de mittimellan som är under medel är konservativa och kritiska.

Helt enkelt simpla faktum över hur mänsklig psykologi fungerar om det inte förlöses genom påbörjad individuation. Och just det verkar vara det ingen vill, det som det är mest hysch hysch kring. Lämna det till alla opportunister som ser en plats att pungslå de relativt rika, som i sitt västerländska överflöd kan dämpa sin ångest över sin materialism och dylikt genom att köpa avlatsbrev av en auktoritärt empatisk "guru".

Om nån har ett förslag på att lösa ovanstående beskrivna idéer så kan jag lyssna, annars ser jag i princip alla som jag möter som ointressanta, och alla skolor och idéer, politiska system och annat som samma mynt med olika sidor.

Fast jag är lite kräsen, har mött färre människor än jag kan räkna på en hand som på allvar imponerat på mig i form av visdom eller intelligens och intellekt.

[klorofyll]

Jag tror att det hade varit bra om kvinnor och män hade haft en bättre relation till varandra.

Om man tänker kärlek exempelvis så brukar jag tänka att det är en illusion, med det menar jag ungefär att i en relation så upplever man saker tillsammans, så man har inte hela överblicken, man upplever illusoriskt.

Bob Dylan sa å andra sidan: "Love is not a word, it's something you prove."

Många människor söker relationer, men kanske på fel sätt, om de hade varit mer naturliga hade det kanske gått bättre. Vi har fördomar, och, vad är egentligen bäst, att prata med alla, eller med få utvalda... Svårt, eller hur? Om man är naturlig så så spelar det inte så stor roll vem man pratar med, eller allra helst, så faller det sig naturligt.

Propagandan säger att vi måste uppnå vissa krav för att lyckas...