Vad är "svenskhet"

[reflex]

Jag tycker nog att min definition är den bästa hittills.
Människan är ett flockdjur. Det ligger i vår natur att identifiera oss som del av en grupp. Om vi skulle försöka "avskaffa" grupptillhörigheten så skulle vi ändå bygga upp den igen därför att det är vår natur. Härskare brukar utnyttja detta genom att "skapa" en yttre fiende. Då ökar sammanhållningen i gruppen och denna sammanhållning kan utnyttjas i t.ex. krigiska syften. Jag minns att jag läst en bok av Konrad Lorentz "Aggression di sogenannte böse" där han behandlar dessa frågor. Vi behöver både vänner och "inbillade" fiender. Globaliseringen kommer aldrig att kunna skapa "ett enda folk". Det kan symboliseras av yin-yang-symbolen, Om vi inte har några "fiender" så har vi heller inga vänner.
Den som är "svensk" är beredd att försvara gruppen (Sverige) mot yttre fiender. Även om det bara är ritualiserat till att heja på Sverige i Idrottssammanhang.

[Sceptisk]

Personligen förstår jag inte hur man skulle kunna försöka definiera vad en Svensk är och inte heller ser jag någon anledning till varför man skulle göra det. En Svensk är en Svensk, that's it.

[förbryllad]

Svenskhet för mig är att vara väldigt tyst och stundom inte finnas till alls.

[Zokrates]

Tja, svenskarna är ett hårt kuvat folk som det hunsats med under seklernas gång,
man undrar ibland var fan gränsen egentligen går?

[Zokrates]

Vi kan ju ta ett exempel, vanfrejd var förr en benämning som användes på dem som straffats för
vissa brott, det följde med personerna resten av livet ungefär som en stämpel i pannan vilket
försvårade för dem att få jobb, gifta sig, flytta mm. Någon gång på 1930 talet ansågs begreppet
förlegat och man insåg att det var mer till problem än nytta, särskilt när det gällde möjligheten
att återanpassas in i samhället efter avtjänade straff. Idag sysslar förvisso inte staten med detta,
då det är olagligt, men det är fritt fram för näringslivet att göra det i form av krav på utdrag
från belastningsregistret, inte nog med det så har en del slagit mynt av att dra ut och samla
på sig domstolsregister som de sedan saluför för en samling helidioter till människor, till råga
på eländet så ansåg folkets företrädare Jk, vars uppgift borde vara att se till att hindra dylika
systematiska missbruk, att förfarandet är helt ok.

Det finns ett fåtal yrken där det kan vara rätt att hindra vissa fd. brottslingar från att arbeta inom,
idag är det tyvärr kutym att majoriteten av arbetsgivarna missbrukar detta, i praktiken har oskicket
vanfrejd alltså återinförts bakvägen fast nu helt utom myndighetskontroll. Vem bryr sig?

[Zokrates]

Skilda världar

De misstänkta kommer förmodligen att släppas eller få löjligt låga straff...
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/syd ... kriminella

Mannen får saftiga böter...
http://www.expressen.se/gt/kan-fa-betal ... -kastrull/

[Antic]

Jag vet vad svenskt var

Idag är det något helt annat. Idag är det att bekrymra sig över namnet på en glass, gata eller kvarter, att sitta och oroa sig för en 15 år gammal SVT granskning av en översättning där ordet negerkyss förekommer. Att fördöma Tintin. Att kärleksbomba en moske, att oroa sig över bakverk och se pedofiler, terrorister och rasister i varje hörn medan man försöker vinna så många duktighetspoäng man kan genom att fördöma en svensk flagga hos grannen.

[Sceptisk]

En Svensk är en Svensk men ni verkar diskutera saker som utgör distinkta kulturella element som härrör från hur Svenskar lever. Som Svensk själv så är det oerhört svårt att veta det. Det verkar lättare för folk från andra länder att identifiera vad som utgör Svenskt leverne och värderingar. Jag håller nog inte riktigt med om att Svenskar är hunsade, men jag kan nog tycka att Svensk kultur innehåller många bra saker men också en del saker som driver mig till vansinne. Framförallt att Sverige inte har en seriös andlig tradition. Är det till exempel inte rätt märkligt att i skolan får vi lära oss om många andra religioner som Kristendom, Islam och Buddhism, men vi får inte lära oss något om vår egen traditionella religion Asatron? Sådant blir man tvungen att göra till självstudier. Det är såklart en mer eller mindre död tradition, även om den lever här och där, men nog är det märkligt att vi har kastat av oss detta arv så fullständigt att vi inte ens får lära oss om det i skolan? Ska inte vi försöka förstå hur våra fäder levde och tänkte och lärde? Japan till exempel har ett rikt kulturellt arv just för att de inte har slängt bort sin historia. Shinto är fortfarande en högst levande och vital tradition där. Vi skulle likaväl kunna ha det också med våra Asar, men varför har vi inte det?

Sverige har varit Kristet en tid och Kristendomen har såklart gjort sitt arbete väldigt väl i att krossa de gamla traditionerna, men som det verkar så har Kristendomen ändå aldrig fått något ordentligt fäste här som i andra mer sydliga länder. Eller kanske rättare sagt så har socialism och marxism krossat Kristendomen i Sverige, likt hur Kristendomen krossade Asatron. Att vara urskillningslöst emot religion ses av många som något bra vilket också är en märklig värdering då det finns mycket att lära sig av religionen och det religiösa sättet att se på tillvaron.

Vi tycks vara ett folk som glömt bort vilka vi är. Men detta vill jag inte se som något "kulturellt" särdrag, snarare så är det ett tecken på att vi blivit angripna av kulturförstörare och slutprodukten är ett folk som inte vet vilka dom är eller vad som gör dem speciella. Sveriges nuvarande andliga tillstånd är på många sätt en produkt av Marxism och liberalism. Men tack vare Saltsjöbodsavtal, funktionssocialism och liknande kompromisser så har vi både kung och statsminister, både överstatlighet och en privat marknad. Sverige slits mellan socialism och liberalism och försöker att diplomatiskt hitta konsensus i dessa två motstridiga teorier.

Vad dessa ideologier inte kan ge oss är en identitet. För att kunna ha en identitet så måste man veta var man kommer ifrån, vem ens fäder var och hur dom levde och vad de lärde. Deras andliga traditioner ignoreras och förkastas. Men hur det än är, vet man inte vilka ens fäder var och vad de hade för uppfattning om saker och ting så vet man inte heller vem man själv är. Detta är en kärnfråga och av fundamental betydelse för alla människor oavsett var de bor någonstans, men det har kommit att bli ett tabubelagt ämne i Sverige. Vi söker istället förgäves efter en ny identitet i våra egna bedrifter och vi tycker det är underbart ifall andra folk beundrar oss för vad vi lyckats åstadkomma. Till exempel så beundrar vi oss själva idag i hur humana vi är mot andra folk för att vi låter dem flytta hit, är inte det humant? Vi är ju bäst, alla andra säger det!

Men oavsett hur härligt det är att bli beundrad så är det ändå en falsk identitet så länge det kommer från en själv. Men så är det i Sverige att vi älskar att bli beundrade, för vi får för oss att vi kan förstå vilka vi själva är i andras gillande. Även om det är utseende eller intelligens, saker som vi fått till skänks och som inte har något med verklig identitet att göra. Likt en narcissist som inte heller vet vem han är (ty han har förkastat sina fäder) så beundrar han sig själv i sitt utseende. Likt Svensken som glömt sitt ursprung och sin sanna identitet och beundrar sig själv i sina bedrifter (vara duktig) och sitt utseende.

Men såklart så blir en intelligent person snart varse om detta beteende och fördömer det kraftigt, men utan att känna till orsakerna bakom det så blir det till ett fördömande av att "tro sig vara något" och så är jantelagen född.

[Pilatus]

Personligen förstår jag inte hur man skulle kunna försöka definiera vad en Svensk är och inte heller ser jag någon anledning till varför man skulle göra det. En Svensk är en Svensk, that's it.

Så, varför skulle det vara speciellt svårt att definiera svenskhet? Kan man inte enkelt säga att svenskhet tillkommer dem som tillhör den etniska gruppen svenskar som delar språk, kultur, religion och kanske en del värderingar (politik, demokrati). Stora variationer finns förstås, men visst har "svenskhet" ett innehåll som låter sig beskrivas.

[Sceptisk]

Pilatus

Du frågar varför det skulle vara svårt, jag frågar varför det skulle vara enkelt och jag frågar även varför man skulle göra det.

[Pilatus]

Pilatus
Du frågar varför det skulle vara svårt, jag frågar varför det skulle vara enkelt och jag frågar även varför man skulle göra det.

För att svaret är enkelt och vi behöver kunna något om vår historia och om vilka vi är. Våra ättlingar kom hit då landisen drog sig norröver. Det behöver vi inte skämmas över.

[Sceptisk]

Så vad är svaret menar du?

[Pilatus]

Så vad är svaret menar du?

Om du läser vad jag skriver så har jag svarat på just den frågan. Jag skrev: "svenskhet tillkommer dem som tillhör den etniska gruppen svenskar som delar språk, kultur, religion och kanske en del värderingar (politik, demokrati)."

Förtydligande: du blir ju inte en riktig nordkorean för att du flyttar till Pyongyang, eller somalisk för att du bosätter dig i Mogadishu.

[Antic]

OS REFERAT

- Och nu blir det final i herrarnas 200m

- På startlinjen ryssen Smirnov, kubanen Gonzalez och så nordkoreanen Anders Eriksson, bosatt i Nordkorea i hela 2 månader.

2 ÅR SENARE

Anders Eriksson besöker Italien medan två italienare säger...

- Men se, vi har nordkoreaner på besök här i Italien, man kan se lång väg att han är från nordkorea med sitt blonda hår och långa kroppsbyggnad.

Poäng?

Själv gör jag stor skillnad mellan "svensk medborgare" och att "vara svensk". Har man bott här 2 år och heter Ibrahim Al Kashif Zalamony och knappt kan prata svenska hjälpligt medan man inte ser svensk ut för 1% så är man definitivt inte svensk. Och även om man bott här i 20 år så är det skillnad mellan en infödd svensk med svenska föräldrar mot att komma från en helt annan del av världen.

Flyttar jag till Japan så kommer jag aldrig bli en japan, men jag kan bli en japansk medborgare.

Mer rättvisande är att använda det som många använder i USA när de säger afro-amerikan. På samma sätt skulle man kunna vara egypten-svensk eller syrien-svensk, vilket både talar om ursprungslandet och det nuvarande landet. På så sätt skulle även jag kunna vara svensk-japan om jag flyttade till Japan och blev japansk medborgare. Bättre det än att försöka det orimliga och att kalla mig japan då jag inte har ett enda drag av en äkta japan.

[mullback]

Som svensk är man inte sällan blind för eller omedveten sin svenskhet tills man konfronteras med det som kontrasterar mot denna.

Ja den stora chocken tycker jag ofta gör sig gällande när man återkommer till sitt hemland från en resa för att då uppleva skillnaden man varit borta från ett tag.