Vad är "svenskhet"

[Algotezza]

Heter det verkligen "svenskhet" - ska det inte vara "svenskljummen"?

[Sceptisk]

Så vad är svaret menar du?

Om du läser vad jag skriver så har jag svarat på just den frågan. Jag skrev: "svenskhet tillkommer dem som tillhör den etniska gruppen svenskar som delar språk, kultur, religion och kanske en del värderingar (politik, demokrati)."

Förtydligande: du blir ju inte en riktig nordkorean för att du flyttar till Pyongyang, eller somalisk för att du bosätter dig i Mogadishu.

Jag kan helt klart acceptera det om man med Svenskhet menar ett allmänt begrepp för att urskilja en folkstam från övriga folkstammar som också har sitt språk och historia. Det är kanske begreppet "Svenskhet" som alluderar till kulturreduktionism som går ut på att det endast är enskilda saker som gör ett folk till vad det är t ex att det är "typiskt" för Svenskar att vara blonda och blåögda - vilket ju inte stämmer. Jag tror att man inte kan vara vare sig materialist eller reduktionist för att kunna urskilja ett folk från ett annat folk, utan snarare verkar det rimligare att varje folk är unika organiska helheter där man delar språk, historia, kultur, filosofi, territorium, osv. Och individerna i varje folkstam är även förankrad till sitt folk genom att det är dess utökade familj - jag vill mena att det inte bara är idéer som utgör ett folk utan att man har en Svensk mamma, pappa och släkt också mm mm.

[Pilatus]

[...] jag vill mena att det inte bara är idéer som utgör ett folk utan att man har en Svensk mamma, pappa och släkt också mm mm.

Hur många kvarstår då som just svenska. Och mitt eget ursprung är i alla fall delvis splittrat. Min mormor är född i Kristiania, min farmors mor var guvernant i Schweiz. Men jag kan spåra genom svenska släktträd från farfar tillbaks mer än sextio generationer. Jag anser att din definition är för snäv.

PS svensk skall stavas med gemen inledningsbokstav, det är en egenskap

[Zokrates]

Ett väldigt homogent land är antingen isolerat eller väldigt främlingsfientligt, inget av det stämmer historiskt in på Sverige.
Vårt land har varit en smältdegel främst för skandinavier, men även från folk från väst och östeuropa. Vi är ett nordgermanskt
folk som genetiskt återfinns längs ett brett bälte från öst till väst, talar ett indoeuropeiskt språk, har sedan minst tusen år
varit starkt präglade av kristendomen vilket påverkat vårt sinne för lag och rättvisa, vi har överlag gemensamma värderingar
med de flesta andra folk i Europa. Det som är typiskt svenskt handlar inte så mycket om gener, utan om språk och kulturella
egenheter som har renodlats här och som vi lever med, traditioner må ha sina rötter i mångt och mycket, men de är nu våra.

[Sceptisk]

Pilatus

Ja det var dit du ville styra diskussionen. Det som jag påpekade var ett problem i att definiera svenskhet har precis uppenbarat sig i det faktum att du tycker att definitionerna är för snäva - dvs precis det jag befarade att ifall man ska göra en definition så kan det även innebära ett exkluderande och alltid finns det någon som inte gillar definitionen för att den går att tolka exkluderande på något sätt. Men detta vet du ju om eller hur? Om man ska definiera svenskhet så kommer man ju att exkludera andra folkgrupper eller någon som på något sätt inte stämmer in i mallen - allt annat vore ju ologiskt. Det märkliga är att du var den som först påstådde att det inte är några problem att definiera svenskhet.

[Pilatus]

Vårt land har varit en smältdegel främst för skandinavier, men även från folk från väst och östeuropa.

Visst, man gjorde tidigt stora folkvandringsstudier där frekvensen av blodgrupper studerades. Det har vandrat in folk vid i huvudsak några få tillfällen, alltså som får stora genomslag. Ett stort antal svenskar är släkt med dem som funnits här sedan man jagade och samlade sådant som var ätbart.

[Pilatus]

Det märkliga är att du var den som först påstådde att det inte är några problem att definiera svenskhet.

Vad var det som var fel, menar du. Jag skrev att "svenskhet tillkommer dem som tillhör den etniska gruppen svenskar som delar språk, kultur, religion och kanske en del värderingar (politik, demokrati)."
Om nu någon har en mor som är född i Norge, men som bor i Sverige och fött sitt barn här, så är väl svenskheten inte så mycket att bråka om. Eller om en person konverterar till en annan religion, men i övrigt är svensk så är det väl samma sak. Man kan alltså ha en del av sitt ursprung från något annat land, men ändå vara lika svensk som någon annan. Man skall kanske undvika att gradera svenskheten för snävt. Alice Bah Kuhnke är en rätt svensk tjej. Hon växte upp i Horda i Småland med en svenska mamma och en pappa från Gambia.

[Sceptisk]

Frågan är vad som ska definieras egentligen, ursprung eller någon slags subjektivt uppsnappad egenskap som passar den gängse mentala mallen. Vad är vitsen med att försöka urskilja svenskhet egentligen? Att ha Svenska föräldrar är en sak men att ha egenskapen svensk är något helt annat. Vad är egenskapen norsk, indisk, amerikansk? Vad har de för egenskaper som skiljer sig åt? Själva frågan är absurd. Frågan är istället om personen i fråga har blivit en del av det svenska folket på samma sätt som hur någon blir en familjemedlem. Man kan bli en familjemedlem eller som en familjemedlem på olika sätt, först och främst genom att födas av svenska föräldrar, men också genom att adopteras, genom att man länge varit nära vänner och så en dag så är man som en del av familjen. Problemet är dock att svenska folket är ett av de mest alienerade folken i världen och har ingen uppfattning om sig själva som ett folk. Svenskar identifierar sig sällan med sin gemensamma historia utan verkar mer identifiera sig med landet, naturen och vädret.

[Pilatus]

Problemet är dock att svenska folket är ett av de mest alienerade folken i världen och har ingen uppfattning om sig själva som ett folk.

Alienerade från vad? Etnisk identitet?

Svenskar identifierar sig sällan med sin gemensamma historia utan verkar mer identifiera sig med landet, naturen och vädret.

Det uppfattas inte alltid som politiskt korrekt att identifiera sig med svensk historia. Så vi hänger upp vår identitet på andra symboler, vårt stora glest befolkade land med skarpt avgränsade årstider, mycket vilda djur i en storslagen natur. Vi är rationella, inte så expressiva, vi dricker vodka och är ibland litet ängsliga. Det skall vara rent och snyggt och vi tycks behöva bidrag i olika former för att klara oss till den 25 i månaden.

[freddemalte]

Mycket enkelt uttryckt är svenskhet ett ord (begrepp) som gör anspråk på att försöka definiera eller ringa in vad som kännetecknar majoriteten av människor med svenskt medborgarskap* vad avser sådant som beteende, sätt att tänka, kulturyttringar, traditioner, språk etc. Eftersom antalet medborgare är ca 10 miljoner kan det finnas en hel de skiftningar och varianter, vilket i praktiken innebär att begreppet inte är entydigt.

*medborgarskapet är antagligen inte en hundraprocentig markör, men en tydlig vägvisare i problemställningen. Begreppet svenskhet kan naturligtvis problematiseras ytterligare - men då får man också räkna med att det kanske riskerar att tappa sin huvudsakliga semantiska funktion.

[Sceptisk]

Som jag skrev i hur man blir en del av folket så blir man det genom att man har en relation med varandra, en relation som övergår i vänskap och småningom kanske denna vänskap övergår till något som liknar ett familjeband, man blir en del av familjens historia och öde. Alla har ju en historia och för att veta vem man själv är vill man veta var man kommer ifrån, jag ser inte att det skulle vara orimligt eller omoraliskt.

Men vi är alienerade och då menar jag inte den Marxistiska synen på alienation att vi är alienerade från produkten av vårt arbete. Min variant av begreppet alienation är att människan är ett socialt väsen och hennes identitet formas utifrån de som hon umgås med. Social alienation är ett mycket plågsamt socialt tillstånd av isolation. Känslan är att vara utanför, att inte duga, att ses som annorlunda, konstig, vara oälskad, ouppskattad, hatad, hånad, gjord till syndabock eller helt enkelt ignorerad.

Däremot, desto hälsosammare relation individen har till sin omgivning, desto mindre alienation upplever denne. Svenskar uppfattar jag som ett socialt alienerat folk, men denna alienation har inte uppstått på naturlig väg utan är skapad på framförallt politisk väg (men även teknologisk väg genom internet, datorer, surfplattor, facebook, etc). För alla sina vackra ord om hur bra det är att få uppleva produkten av sitt arbete så skapar socialism/marxism en ny slags alienation som är långt värre än att inte få se resultatet av sitt arbete. Marxism är ett vapen som riktats mot alla civiliserade länder för att skapa intern splittring och allmänt förfrämligande mellan individer i ett samhälle med målet av att skapa motsättningar och i slutändan en ny människotyp som helt saknar individuella egenskaper och är helt igenom ett kollektiviserat redskap för den socialistiska maktapparaten.

Sverige må vara kapitalistiskt på många sätt, men socialismen har gjort ett framstående jobb i att skapa motsättningar och förfrämligande bland människorna här. I socialistiska stater är även angiverisystemet väl utvecklat och Sverige är inget undantag, om någon säger något som misshagar det socialistiska etablissemanget så ska det missuppfattas, anklagas och folk ska hängas ut och förnedras offentligt. Socialism använder sig av social alienation som maktredskap och svenskarna är ett folk som haft det vapnet riktat mot sig i decennier. Svenskarna är inte medvetna om sig själva längre som det folk de var (men fortfarande ändå är) och de har inte heller någon medvetenhet om sin historia.

Eftersom socialism skapar social alienation (klasskamp etc) för att förbereda för sin utopi så är det också nödvändigt att göra folket främmande inför sin egen historia. Så om du undrar varför det är "politiskt inkorrekt" att identifiera sig med sin historia så är detta anledningen - socialismen kan inte skapa sin globala utopi ifall folk identifierar sig med sin egen individuella historia - folk ska ju göras till kollektiva arbetsredskap. Historien görs därför om till ett spekakulärt turistobjekt ("historieätarna") eller ett ämne för gamla gubbar, vad som helst, så länge som det inte upplevs som en en del av ens person, föräldrar, förfäder osv. Det ska göras till något som enkelt går att lämna.

[Pilatus]

*medborgarskapet är antagligen inte en hundraprocentig markör, men en tydlig vägvisare i problemställningen. Begreppet svenskhet kan naturligtvis problematiseras ytterligare - men då får man också räkna med att det kanske riskerar att tappa sin huvudsakliga semantiska funktion.

Jag tror det är en otillräcklig kvalifikation att vara svensk medborgare för att bli betraktad som svensk. En person, svensk medborgare sedan 10 år, nödtorftiga kunskaper om det svenska samhället, analfabet närmast, talar svenska hjälpligt, knappast anställningsbar, bär niqab. En mycket vänlig person, tillbakadragen, du får knappast någon kram. Svenskhet? Absolut inte. En trevlig människa som man gärna skulle bjuda på en kopp te? Självklart!

[freddemalte]

*medborgarskapet är antagligen inte en hundraprocentig markör, men en tydlig vägvisare i problemställningen. Begreppet svenskhet kan naturligtvis problematiseras ytterligare - men då får man också räkna med att det kanske riskerar att tappa sin huvudsakliga semantiska funktion.

Jag tror det är en otillräcklig kvalifikation att vara svensk medborgare för att bli betraktad som svensk. En person, svensk medborgare sedan 10 år, nödtorftiga kunskaper om det svenska samhället, analfabet närmast, talar svenska hjälpligt, knappast anställningsbar, bär niqab. En mycket vänlig person, tillbakadragen, du får knappast någon kram. Svenskhet? Absolut inte. En trevlig människa som man gärna skulle bjuda på en kopp te? Självklart!

Men den personen du beskriver tillhör väl ej majoriteten.

Jag skrev: "kännetecknar majoriteten av människor med svenskt medborgarskap" samt "Eftersom antalet medborgare är ca 10 miljoner kan det finnas en hel de skiftningar och varianter, vilket i praktiken innebär att begreppet inte är entydigt."

[Pilatus]

Men den personen du beskriver tillhör väl ej majoriteten.

Även det tror jag har liten betydelse. Jag har vänner som invandrat från Turkiet, sekulariserade storstadsbor som talar stockholmsdialekt och jobbar som lärare. De firar jul och skulle du inte ha dem framför dig så skulle du inte omedelbart förstå att de inte var lika genuint svenska som majoriteten. Antagligen har de ett ordförråd som är större än många som vi betraktar som ursvenska.

Vad är det vi tar fasta på? Det formella, medborgarskap, religion, seder och klädsel - eller hur personen uppträder, talar och beter sig, eller har för värderingar?

Kanske trivs vi bäst med människor som vi har gemensamma intressen ihop med, att vi kan vara oss själva, att avvikelserna inte tar över. Att religiösa och kulturella vanor inte står som en mur mellan oss. Det andra, hur vi ser ut och klär oss mm behöver inte betyda så mycket. De subjektiva faktorerna betyder nästan allt.

[freddemalte]

Jag vet ej vad folk tar fasta på, jag svarade bara på vad jag antar att order svenskhet refererar till.