Hur gick det med revolutionen?

Politiska ideologier, ekonomiska strategier och lagfrågor.

Moderator: Moderatorgruppen

Antic
Inlägg: 3874
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Antic » 09 aug 2015 18:43

Maat skrev:Det är så listigt uträknat att man inte alls behöver gå emot systemet, allt man behöver göra är att avslöja sanningen och sprida denna, då kommer systemet att falla samman och dö helt av sig självt utan att någon behöver lyfta ett finger.

Det är nämligen så illa ställt bakom fasaderna att om människor fick veta och insåg hur det i verkligheten ser ut och fungerar kommer man att fyllas av en sådan avsky, förakt och hat att maktens makt avdunstar som dimma i sol och blir till intet.

Man behöver inte utföra någon aktiv handling eller göra minsta antydan till revolution, endast bara tyst vända systemet ryggen i avsky och förakt.

När man inte längre tror att det är den enda vägen, det enda hoppet, den enda möjligheten.

När man inte längre fruktar makten faller allt samman.

Det existerar uteslutande för att människor är rädda för vad som händer om de inte lyder.
Men förakt, avsky och hat är starkare känslor än rädsla.

Sanningen är allt som behövs – inget mer.


Sådär trodde jag också förr. Sedan insåg jag att folk reagerar inte, och den pyttelilla klick som reagerar gör ingen skillnad i det stora hela.
https://www.youtube.com/watch?v=t0pVkHl ... MPQqs2Lwzp

Problemet, förutom att systemet styr då är att i systemet kan rätt vara fel och fel vara rätt. Ord som rättvisa och moral är bara ord som kan vändas precis hur som helst.

Joakim Grundh
Inlägg: 227
Blev medlem: 15 jan 2012 00:49

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Joakim Grundh » 10 aug 2015 00:23

Antic skrev:Visst. Stoppa massproduktion och fabriker, ta bort atmosfärförstörande bilar. Stoppa politik och masstänkande, armeer, slaveri, svartjobb, pengar och skolor. Så tar vi bort skövling, överkonsumering, industriellt ovärdigt dödande av djur, till att börja med.

(systemet med andra ord)

Hittar du något samhälleligt hinder? Verkar det hela lika utopiskt som helt otänkbart?

Välkommen till systemet. - Jag heter systemet och bestämmer precis allting, det är mig du och alla andra är slav under.

Nå, hur gör vi? Förslag?


I min mening så sker redan allt detta. Det är redan på väg.

Massproduktionen kommer inte löna sig i takt med att robottekniken gör att maskinparkerna är mer flexibla. Ingen vill egentligen ha något på lager, man var bara tvungen att ha det förut. Atmosfärförstörande bilar kommer vi har kvar ett tag men även där är det redan på väg att fasas bort. Det kommer bli mer cyklar, dyrare olja osv. Stoppa politik och masstänkande förstår jag inte riktigt vad du menar med så det lämnar jag oemotsagt. Goda idéer måste ju spridas, så i den meningen skall massan "tänka lika".
Arméer i sig är inte problematik direkt utan beror på om de krigar eller nyttjas till goda funktioner. I Sverige är väl armén inte så mycket att klaga på? Eller?
Slaveriet är tyvär ökande men kommer även försvinna i takt med maskinparkerna, och att behovet av arbetskraft minskar. Det som vi behöver ta hand om är att människor förstår sin egen person, och kan använda sin tid konstruktivt.
När oljan minskar kommer det inte längre vara rationellt att göra stora avverkningar utan man kommer fokusera mer på återbruk eller underhåll.

Alla problem kan vändas till något positivt. Det är den mänskliga reaktionen på omställningarna och tillfälliga avbrott som kan ställa till det.

Som Maat sa, drömmarna finns där. Men rädslan håller oss tillbaks. Men som Japanerna säger, i tider av kris finns också möjlighet. Vad jag har läst mig till och fått höra så är det inte så farligt när pengarna försvinner. För folk kommer producera ändå. Nya sätt att transferera varor och dylikt kan lätt skapas genom vår datorkraft. Den stora faran är bristen på tillit, och att man slutar handla med varandra för att man inte litar på att löften kommer upprätthållas.

Det är den mänskliga psykologin som är hindret. Och ju fler som bryter sig ut och blir fria i den meningen, desto snabbare går det till en bra omställning.

Men man måste se till att inte försöka ändra alla, eller hela jorden på en gång. Kolla vad du kan göra i din närhet istället. Först kanske det är att ställa om konsumtionsvanor. Sen kanske det är att börja producera något. Sen kanske det är att lösa sina trauman och harmonisera sig med andra.

Jag väljer att se på det hela som så att vi nu idag har miljarder människor som vardera kan plantera ett par träd per år. Eller producera en viss mängd el per år. Etc!

Grunden är att se människan som lösningen och inte problemet. Nu hoppas jag du inte gnäller på att det inte blev en uppsats som tekniskt visar hur man skall gå till väga. Utan kan nöja dig med lite svepande hänvisningar Antic.

Antic
Inlägg: 3874
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Antic » 10 aug 2015 09:48

Du förstår nog inte riktigt Joakim eftersom allt utanför systemet är väldigt svårt att greppa för de flesta.

Vi har ingen tid kvar att låta saker ske en efter en, tvärtom, det är panikläge och inte ens om vi lade ned hela systemet idag skulle det rädda oss mer än att köpa lite extra tid. De snabba klimatförändringarna tar oss hur vi än gör.

Det jag menar är...

Att göra oss av med pengar, fabriker, politik, masstänkande, bilar, utsläpp, korruption, skolor, affärer, banker, kärnvapen, fängelser, skövling, orättvisor och allt det andra vansinnet vi håller på med...

Helt och hållet, dvs skrota hela systemet som får oss att förstöra hela planeten vi bor på och uppföra oss som ett gäng masstänkande hjärntvättade galningar där rättvisa bara är ett vackert ord och lagen precis lika vansinnig som den framstår där de grövsta brotten man skulle kunna tänka sig är helt och hållet lagliga, som att förstöra hela planeten man bor på eller vara ett stormrikt orättvist arsle medan en miljard inte ens har rent dricksvatten.

Dvs börja om helt på nytt.

Och göra det enda som någonsin kommer att fungera, att verka som individer istället för en styrd hjäntvättad grå massa, och hjälpas åt istället för att jaga vinst.

Att göra något "inom systemet" är precis lika illa som att försöka möblera om i cellen man sitter i. Det enda som fungerar är att ta bort hela systemet.

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav klorofyll » 10 aug 2015 10:19

Maat skrev:Det är så listigt uträknat att man inte alls behöver gå emot systemet, allt man behöver göra är att avslöja sanningen och sprida denna, då kommer systemet att falla samman och dö helt av sig självt utan att någon behöver lyfta ett finger.

Det är nämligen så illa ställt bakom fasaderna att om människor fick veta och insåg hur det i verkligheten ser ut och fungerar kommer man att fyllas av en sådan avsky, förakt och hat att maktens makt avdunstar som dimma i sol och blir till intet.

Väl uttryckt. Problemet är väl bara hur man finner den sanningen.

Illusionen

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Illusionen » 10 aug 2015 10:41

I stort delar jag din uppfattning Antic, om den katastrofala situation mänskligheten befinner sig i.
Det finns en dynamik i detta som gör att jag personligen misstänker att mänsklighetens undergång är ofrånkomlig.
Skälet till detta finner vi i den underliggande aggressiva mänskliga naturen ("den aggressiva apans dominans och maktbegär")
kombinerat med vår välutvecklade förmåga att tänka. Det är tyvärr en olycklig kombination, som förr eller senare
blir ohållbar när naturtillgångarna sinar och en allt större befolkning desperat strävar efter en bättre levnadsstandard.
När trängseln och egna behovet når en smärtgräns kommer den som har rätt vapen inte se någon annan utväg än att
trycka på knappen. Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki utgör bra exempel på detta, och vad får oss att tro
att detta skulle var en engångsföreteelse ? Den som har förmågan att utveckla vapen kommer ur ett historiskt perspektiv
alltid att finna ursäkter för att använda vapnet och sedan rättfärdiga användandet ur en maktposition skapad av vapnet ifråga.

/ Illusionen

Antic
Inlägg: 3874
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Antic » 10 aug 2015 11:11

Illusionen

Det svåra är att inom systemet finns

* Systemets egna realism och logik

Den realismen och logiken har ingenting med verklig realism och logik att göra då det handlar om en "konstruerad realism" som bygger på masstänkande.

Inom systemet kan rätt vara fel och fel vara rätt, det gör att systemet nästan är omöjligt att göra sig av med. Man kan vrida rätt och fel precis som man vill för att få det att passa när som helst.

Under tiden matas vi i media med vad vi skall tycka och tänka för tillfället, vilka orättvisor vi skall fokusera på just nu, trots att de är en spott i havet mot de riktigt stora orättvisorna. Att titta stort på något, kommer aldrig på fråga inom systemet. Vi intalas att vi skall vara ärliga och rättvisa fast hela systemet är smockfullt med de största orättvisor och galenskaper man skulle kunna tänka sig.

Och till sist bryr man sig inte, man kan inte ens tänka utanför det som man ser framför sig varje dag. Det ser systemet effektivt till genom att kedja fast dig i en pengajakt och monotona arbeten så du inte får någon tid till att tänka efter. Och den som var rebellisk som tonåring har snart fått såna fasoner borttagna när man sitter där på verandan 15 år senare brevid studsmattan på bakgården och inväntar kvällens tramsprogram.

Lär vi oss något? Inte ett enda dyft, vi förstör klimatet effektivare än vi någonsin gjort förut och systemet har tagit ett allt hådare grepp om oss. Vi gör snart ingeting utan att det registreras in i minsta detalj, tack vare internet och "frivilligt" tvång.

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav klorofyll » 10 aug 2015 11:31

Antic skrev:Att göra något "inom systemet" är precis lika illa som att försöka möblera om i cellen man sitter i. Det enda som fungerar är att ta bort hela systemet.

Det låter buddhistiskt! Att frigöra sig från det materiella. Leva enkelt.

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav klorofyll » 10 aug 2015 11:43

Jag tror att det krävs bättre fungerande decentralisering. Allt behöver inte kontrolleras genom förståelse. Vore det inte bättre ifall det kontrollerades i form av och genom resultat? När människor är olika kan vi lyckas genom samarbete. Men om vi (någon) skall förstå allt i alla led och krokar, så förlorar vi individens eget självbestämmande i produktionen och därmed varje individs egenintresse.

Antic
Inlägg: 3874
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Antic » 10 aug 2015 12:03

klorofyll skrev:Det låter buddhistiskt! Att frigöra sig från det materiella. Leva enkelt.


Det är så systemet fungerar.

Byt politiker, eller ändra om något med skolan, kanske bygge av nya vägar osv.

Sedan får alla tro att det var en människa som låg bakom det beslutet. En människa som bara gjorde det som "systemet krävde just nu". Hur vi än ändrar om inom systemet så är vi i precis samma sits som där vi började.

Skall något någonsin kunna fungera på den här planeten måste vi handla osjälviskt och använda förnuft. Dvs vi gör något för alla som en helhet och inte bara för oss själva som individ.

Illusionen

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Illusionen » 10 aug 2015 12:16

klorofyll skrev:Jag tror att det krävs bättre fungerande decentralisering. Allt behöver inte kontrolleras genom förståelse. Vore det inte bättre ifall det kontrollerades i form av och genom resultat? När människor är olika kan vi lyckas genom samarbete. Men om vi (någon) skall förstå allt i alla led och krokar, så förlorar vi individens eget självbestämmande i produktionen och därmed varje individs egenintresse.


Jag har ingen bra lösning att erbjuda, men tycker du tänker för "smått".
Det kapitalistiska systemet har inte viljan att inse att det bidrar till att farten mot avgrunden ökar.
Samma system motarbetar en sund utveckling genom att befästa sin struktur genom lagar och förordningar,
och även genom kontroll av medierna, allt för att bibehålla makten.
Systemets målsättning övergår därigenom successivt till ett självbevarande redskap för dem som
redan har makten, och vad har de för intresse av att decentralisera ? En inte alltför djärv gissning är att inte
heller envåldshärskaren/despoten/tyrannen, har något intresse av decentralisering .


/ Illusionen

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav reflex » 10 aug 2015 13:49

fel tråd
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav klorofyll » 13 aug 2015 14:22

Antic skrev:Skall något någonsin kunna fungera på den här planeten måste vi handla osjälviskt och använda förnuft. Dvs vi gör något för alla som en helhet och inte bara för oss själva som individ.

Jag tror att, vara fri är en viktig del i att kunna agera osjälviskt, för om man är bunden till/beroende av tusen ting, blir ens handlingar naturligt mer centrerade kring egna behov.

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav klorofyll » 13 aug 2015 14:29

Illusionen skrev:
klorofyll skrev:Jag tror att det krävs bättre fungerande decentralisering. Allt behöver inte kontrolleras genom förståelse. Vore det inte bättre ifall det kontrollerades i form av och genom resultat? När människor är olika kan vi lyckas genom samarbete. Men om vi (någon) skall förstå allt i alla led och krokar, så förlorar vi individens eget självbestämmande i produktionen och därmed varje individs egenintresse.


Jag har ingen bra lösning att erbjuda, men tycker du tänker för "smått".
Det kapitalistiska systemet har inte viljan att inse att det bidrar till att farten mot avgrunden ökar.
Samma system motarbetar en sund utveckling genom att befästa sin struktur genom lagar och förordningar,
och även genom kontroll av medierna, allt för att bibehålla makten.
Systemets målsättning övergår därigenom successivt till ett självbevarande redskap för dem som
redan har makten, och vad har de för intresse av att decentralisera ? En inte alltför djärv gissning är att inte
heller envåldshärskaren/despoten/tyrannen, har något intresse av decentralisering .


/ Illusionen

Jag håller med om det du skriver, men jag tror att företag (hela företag och inte bara styrelsen) tjänar på att ha en fungerande decentralisering (alltså även styrelsen). Om ägarna inser det och om lagar och regler ser till att företag konkurrerar på ett sunt sätt, så är det bäst för alla.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Pilatus » 16 aug 2018 00:45

Anders skrev:
Pilatus skrev:Läs litet om Trofim Lysenko (1898-1976), människor kan faktiskt tro på vad som helst om det ikläder sig det som de gärna vill se. Även då det leder till katastrof i full skala.

När du skriver människor, vilka människor då? Hur stora grupper?

Jag talar om Sovjetunionen och Kina, med omfattande svält som (åtminstone till del var) en följd av Lysenkos biologiska teori.
Moderator

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Esther » 16 aug 2018 10:20

Joakim Grundh skrev:Eftersom jag snackat lite hit och dit angående detta med att förändra samhället, eller skapa alternativa system så tänkte jag skriva av mig lite angående hur det gick för mitt eget projekt.

Jag omtalade ju att jag ansåg att det måste gå genom en sexuell revolution till att börja med, för att frigöra människan från den sexualiserade (dvs intellektualiserade, och därmed hämmande driftstyrningen av könslivet). Det skulle ju sedan vara startskottet för att kunna skapa lite mer harmoniserande system där de mellanmänskliga relationerna var mer öppna, och vi därmed var mer benägna att dela med oss, eller skapa kooperativ och liknande.

Nåväl. Personligen så har det gått så där, eller rent fantastiskt beroende på hur man ser det. Det var väl ca: 2010-2012 som jag bestämde mig att det var dags för att personligen börja göra upp med mitt liv.

Det jag gjorde var att börja med att undersöka hur tempot i stan låg. Det gjorde jag genom att gå ut på fett mycket barer och sitta och supa med okända människor för att känna deras psykologiska puls. Jag testade att presentera anarkistiska idéer eller testa benägenheten för folk att generellt byta sin åsikt. Det var nedslående. För även om det snabbt gick att få de flesta att konstatera att det här systemet är fucked up och att det inte funkar något bra gick fort. Däremot så fanns det inte direkt någon villighet att ens betänka möjligheten att förändra det. Eller inte i någon positiv riktning.

Antingen hade man det bra och då skrattade man bara lite gott och det hela och sa något i stil med; lycka till.

Eller så hade man det inte bra och sa då bara att det var de rikas fel. Och att det att ta deras pengar skulle vara lösningen.

Och detta till trots att det var vid det laget som de flesta började gå med på att pengar bara är "låtsas" och att bankerna bara "fuskar" ihop dem.
Vilket så klart är lite motsägelsefullt.

Så jag började inse att om man skulle göra revolution så skulle det vara fel personer som är beredda att rycka in för att ta över makten, och själva ansträngningen att ta det till något bättre skulle gå om intet. Detta oavsett om det var vänster eller höger som var beredda att revolutionera. Och jag började få syn på hur det likt jag lärt mig av gamla böcker finns gott om folk som springer på krogen för att sprida rykten, eller skapa stämningar hos folket, för att tjäna någons syfte. Inte allt för sällan så får jag känslan att det är kopplat till främmande makt, eller intressen, som underhåller sådana idéer.

Så jag insåg likt Lenin påpekade som bidrag till de kommunistiska funderingarna att det inte går att göra revolution lokalt. Då blir det bara en yttre stark makt som tar över och utnyttjar situationen. Och de svaga får som vanligt lida extra mycket.

Så jag började kika på situationen i stort. Nyheterna är ju "mainstream" propaganda, så jag var mer intresserade av vilken riktning saker och ting skulle ta. Så jag började konsumera alla möjliga upptänkliga internetdokumentärer, och försöka förstå vilka "sanningar" som där presenterades. Och VARFÖR de presenterades, och VARFÖR dessa författare kunde göra dem. För väldigt många av de dokumentärer, eller infofilmer, med sanningar, som flyter runt är för välproducerade för att vara amatörer. Det var ganska lätt att se vilka de olika aktörerna var, och vilka syftena var.

Och vilket oerhört problem det är med dessa typer av sanningssägande dokumentärer som flyter runt på internet. Allt för många är apokalyptiska, eller rent ut sagt förljugna. Allt för att tjäna vissa specifika syften. Men de sväljs med hull och hår av många, och blir till sanningar, som okritiskt accepteras av annars relativt okunniga människor.

Så då insåg jag att inte bara måste man inkludera den politiska dimensionen, genom att presentera ett specifikt system för samvaron. Utan man måste även ta med de sk kulturella parametrarna, där olika grupper skapar sina sammanhang genom myter som de delar med varandra. Och den här extrema propagandan som nu idag tar plats via internet.

Så jag gav mig i kast med att förstå alla olika typer av religioner och andra spirituella system för att kunna skapa en syntes av dem. De politiska systemen tyckte jag redan att jag förstod relativt bra, även om jag förstås inte visste vilka de olika aktörerna bakom dem rent personligt var.

Som vanligt växte sig projektet allt större, som de tenderar att göra för det mesta när jag skall ta itu med något. Då jag ogillar hafsverk.

Så då hamnade jag vid punkten att jag insåg att jag måste avsluta mitt personligt psykologiska projekt. Dsv att förstå mig själv helt, för att sedan kunna göra korrekta omdömen i den här djungeln av informations om vi lever i. Och här började jag stöta på ordentliga problem.

Det fanns väl både en och annan som hade blivit irriterade av hur jag argumenterar politiskt, samtidigt som jag började märka att det fanns både en och annan som uppskattade vad jag sa. Sen började jag förstå att den öppna delning av mina åsikter, och argumentation som jag gjorde, utnyttjades eller manipulerades av sådana aktörer som jag omtalade i början. Dvs särintressen som agerar genom att manipulera "massan".

Och jag började få allt fler frågor kring varför jag gjorde det jag gjorde. Ute på stan och via nätet. Så då förstod jag att det ju faktiskt finns ganska många som får betalt för att argumentera och leva rövare på nätet. Och att jag drog till mig mycket uppmärksamhet på grund av min förmåga att komma med slagkraftig argumentation som var svår att motsäga. Samtidigt är ett av mina problem att jag har lätt att förstå alla möjliga typer av system, dömer inte direkt någon, samt förstår de psykologiska processerna bakom det hela.

Och det är lätt att fucka med en individ när ett gäng människor är i en organisation. Det jobbiga för mig var att det skedde i samband med att jag gjorde djuppsykologiskt arbete av Jungiansk karaktär. Där man försöker integrera skuggan, dvs den del av ens personlighet som förnekas, samt förstå de arketypiska bilder som vi kan nå via vårt kulturarv, samt interna bildspråk.

Så när jag stövlat runt utan sömn och nere i ett tillstånd som är djupt personligt så har en del externa parter jiddrat ordentligt med mig. Jag har relativt lätt att se sånt så jag jiddrade tillbaks bäst jag kunde. Och drog därmed med mig själv allt längre in i skiten. För genom att jag drog uppmärksamheten till mig så började jag ju störa andras planering. Men stödja andras. Och i den vevan så fick jag en dust med polisen igen, som uppenbarligen ljög för mig, varpå jag gav mig fan på att flusha ut sanningen kring varför de ljög.

Men då drogs det ju in allt mer av de mer lokala kriminella aktörerna, som började spionera på mig också. Och skulle försöka lista ut vem jag var.

Och så blir det ju, när allt i samhället är byggt på lögner så springer alla runt och ljuger för varandra. Rädda för den där sanningen, som ingen viktigt vet vad som det skulle hända om man avslöjade. Och det här är ju inte ett nytt fenomen. Studerar man samhällen, filosofier och principer så har detta spelet för medborgarna varit centralt för styret så länge vi har nedtecknad historia. Det har även använts i krigssyften under lika lång tid.

Och så stövlar jag in där och drar till mig massa uppmärksamhet utan att någon egentligen fattar för VEM eller VARFÖR jag gör som jag gör.

Så det började kosta på lite. Jag var tvungen att säga upp de flesta bekantskaperna. Har hunnit med att få en ny näsa, och nyligen nya revben. Saboterat min förut obefintliga ekonomi etc.

Och samtidigt så har mitt största prio varit att inte snärjas av dessa händelser. Att inte låta mig luras, eller inte tappa idealen. Men saker och ting blir mycket komplicerade. Och fortsätter vara det.

Jag märker att ett av mina största problem är att jag överskattar folks intelligens, och de överskattar min intelligens. Jag får höra en massa personer som säger A till mig och tycker att jag skall förstå vad som följer på det. Eftersom jag är "smart". Problemet är bara när man likt mig aldrig hade någon fast mark att stå på från första början. Och när man måste agera utifrån att ens dator inte har någon integritet, ens telefon är lyssnad osv. Detta har jag varit medveten om hela tiden. Och jag vet att det har varit allt från lokalförmågor till större aktörer som pysslat med det. Och jag har försökt säga till att så är fallet. Vilket förstås ingen lyssnar på. Så då börjar istället alla förundras över varför någon kollar, och så kollar fler, och så fler och så fler.

Och idag så förstår jag att man om och om igen har misstolkat mitt bildspråk, missförstått mina personliga utsagor osv. Och jag har ju bara i retrospektion förstått hur många som faktiskt kollat. Och agerat på en allt för lokal nivå. Det har skapat ett kaos, men också möjligheter i det hela.

Mitt största problem är att jag inte tänker resultatmässigt utan nästan alltid agerar utifrån den kantianska principen att ingen människa skall utnyttjas bara som ett medel utan alltid som ett mål i sig.

Och det är problemet med ord, som skall påverka andra, före agerande som skall leda som exempel. Man vet aldrig hur någon annan förstår ens ord. När jag talar om synteser så har det fått gehör. Men många har misstolkat gehöret jag fått, och skyddet som det ger mig, till att det skulle vara hot mot mig. Och jag förstår att många tänker att det är så att jag byter fot och åsikter, när jag egentligen alltid varit ganska tydlig med vad mina ideal är. Även om jag nyttjat mig själv som en skådespelare för att spela ut draman, som gör att min person blir bilden som kan skapa förståelse för motparten.

I det hela kan jag förstå att det ser ut som jag inte är ambitiös, eller saknar ideal. Men det är snarare så att jag har de högsta ambitioner. Dvs att skapa förståelse för olikheterna och därmed möjliggöra synteser av det hela. Men det har mest blivit fel. Jag har blivit andras hjälte, istället för att de själva tagit på sig sin egen hjälteresa. Dvs förstå sig själva, och lösa upp sin egen psykologi.

Jag skiter ju till exempel i vilken politisk färg något har. Det är resultatet som är det viktiga. Jag är inte med i nån organisation, även om det gång på gång försökts pådyvlas mig, eller att andra manipulerat andra att tro att jag är det.

Det har lämnat mig jävligt ensam, och har påverkat min psykologi negativt, så att jag fastnat i en dålig reproduktion av tal, istället för konkret handling.

Så för andra som vill förändra samhället vill jag bara säga det. Oavsett om ni är kriminella eller uppburna av stat eller företagsverksamhet, om ni är vänster eller höger. Gräv där ni står. Så skapar man förändring. Inte genom att försöka få andra att göra jobbet åt en, eller påverka opinionen i någon riktning. Lämna det åt de som spelar spelet. Så kan ni nå resultat istället.

Jag menar sjukt mycket har förändrats på kort tid. Samhällets anspänningar har hörsammats och läget är nu perfekt för att omstöpa samhället. Krig har undvikits samtidigt som det bråkas en jävla massa.

Det finns pengar och resurser på båda sidor, både bland hög och låg. Men det blir inte värst mycket av det bara för att alla siktar mot mer istället för att realisera genom vad dem har.

Jag ville ju aldrig revolutionera utan skapade mig ett nytt begrepp för vad jag ville. Det var en paramorfos av samhället, dvs istället för att bara göra en omställning så ville jag att själva idén om revolutionen skulle ändras. Alla strävar i någon mån för att skapa en enhetlig jord. Eller tja förstås inte alla, de flesta gör väl mest något för sig själva. Men de stora ideologierna gör det definitivt. Och det är ju det paradoxala. Man kämpar för samma sak, och har samma mål. Men kan inte enas om hur man skall nå dit.

Och själva striden kring vem som skall få förändra gör att inget förändras, utan vi står still och stampar. Och likt på det personliga planet, hur individer hamnar i konflikt med varandra, så ser det ut för mig som att det är de som är mest lika som hamnar i luven på varandra. Då de påminner om varandras tillkortakommanden.

När jag var runt 15 så började jag göra en övning jag fann bra då och då. Det var att föreställa mig den personen som jag störde mig på mest och hatade mest. Jag föreställde mig den personen med dennes problem, och gjorde mig en förställning om vad som fick dem att bete sig som de gjorde. Det löste ganska mycket. Och fick mig att släppa mycket av de aggressioner som automatiskt drabbar oss i möten med andra. Helt enkelt att kunna se sig själv i andra.

Hur som helst är jag jävligt trött på att dras med det här släptåget som jag inte vill dra in andra i. Samtidigt som jag inte riktigt ser hur jag skall kunna backa ut ur det när det ju faktiskt är att det ger mig en möjlighet att visa genom exempel. Men om inte jag så kommer det nog någon annan som lyckas lösa det hela. Kämpa på med att göra det bättre helt enkelt ni där ute.



Ja, detta skrevs ju för ett tag sedan (men tack vare att någon tog upp tråden fann jag inlägget) - underbart beskrivet!!!
Strukturerat och välskrivet --- intressant. För det beskriver ett förlopp av en individs yttre och inre strukturer/försök/insikter/konklusioner och viljeyttringar som prövats.

För mig som kan känna igen vissa förlopp - bortsett från intentioner som skrivaren haft i sina situationer - där man ofrivilligt dras med i saker som inte ens ligger i ens eget intresse men där individer med intresse suger upp (vill suga upp) en... för att man funderar kring vissa fenomen och drar slutsatser kring dessa --- har jag haft en helt annan strategi.
Jag har aldrig haft fokus på yttre förändring för andra (inte ens de närmaste) utan förändring på ett helt annat plan.
Mer än typ av tanke av "om du vill förändra världen - förändra dig själv först" --- där den där "förändringen" av världen i mångt och mycket handlar om hur man uppfattar den, ser den samt då också lever i den - den korta tid som är oss given här.

Fokus har för mig därmed varit att förstå. Fatta, Finna vissa sanningar - som är permanenta och bestående. Grundbultar som också visar sig existera (på ett annat plan än det mentala). För vi kan bära sanningar som inte länder något varken för en själv eller andra eftersom de inte har övergripande verkan i verkligheten såsom vi uppfattar eller ser den - eller så kan vi försöka finna de som verkligen länder.

Ökenfäder har varit en stor inspiration för det finns något akut i situationer man söker där en dränering sker för att lämna rum i själen av det essentiella i en individ - en dränering av yttre påverkan och intryck och därmed ett slags samlande av fokus.
En slags ofrivillig frivillighet som gett vid handen att det yttre av allt det sköna, harmonin i tillvaron som inte är människotankarnas värld och därmed politiska viljor (eftersom storhetsvansinnet hos människan som tror sig VETA vad som är bäst för andra i deras liv är djupt störande för mig) ---fått ta upp mitt inre.
Detta - att låta skönhet och harmoni ta plats i det inre av det yttres påverkan genom att man befinner sig i det, låta kampen om pengarna, viljorna att bli, vara och äga/ha - vika undan för önskan att vara bara --- har gett en enorm utdelning i inre frid och ett lugn efter en slags hård kamp i att få förmågan att förstå, greppa intellektuellt och mentalt för att sedan kunna - släppa.
Släppa, sortera bort det onödiga och det som inte hör hemma med i eller vid mig - och välja det som tillför och expanderar hjärta, hjärna och viljans förmåga i det lilla som berör min egen individ --- ta emot och inte låta andra med våld eller list lägga in eller tillföra mitt väsen det jag inte vill ha, önskar eller vill vara del i - alls.
:)
Man kan säga i kort - att jag har haft en liknande upplevelse (som människor som önskar förstå och inte bara existerar har) - men med helt annat fokus - då min vilja inte varit riktad mot andras liv och vad de ska göra - eller jag kan få dem att vilja och därmed göra - utan mot friheten av mitt eget väsen och därmed och därför friden som kommer i dess kölvatten.
Veritas vos liberabit


Återgå till "Politik och samhälle"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster