Hur gick det med revolutionen?

Politiska ideologier, ekonomiska strategier och lagfrågor.

Moderator: Moderatorgruppen

Joakim Grundh
Inlägg: 227
Blev medlem: 15 jan 2012 00:49

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Joakim Grundh » 04 aug 2015 23:10

Eftersom jag snackat lite hit och dit angående detta med att förändra samhället, eller skapa alternativa system så tänkte jag skriva av mig lite angående hur det gick för mitt eget projekt.

Jag omtalade ju att jag ansåg att det måste gå genom en sexuell revolution till att börja med, för att frigöra människan från den sexualiserade (dvs intellektualiserade, och därmed hämmande driftstyrningen av könslivet). Det skulle ju sedan vara startskottet för att kunna skapa lite mer harmoniserande system där de mellanmänskliga relationerna var mer öppna, och vi därmed var mer benägna att dela med oss, eller skapa kooperativ och liknande.

Nåväl. Personligen så har det gått så där, eller rent fantastiskt beroende på hur man ser det. Det var väl ca: 2010-2012 som jag bestämde mig att det var dags för att personligen börja göra upp med mitt liv.

Det jag gjorde var att börja med att undersöka hur tempot i stan låg. Det gjorde jag genom att gå ut på fett mycket barer och sitta och supa med okända människor för att känna deras psykologiska puls. Jag testade att presentera anarkistiska idéer eller testa benägenheten för folk att generellt byta sin åsikt. Det var nedslående. För även om det snabbt gick att få de flesta att konstatera att det här systemet är fucked up och att det inte funkar något bra gick fort. Däremot så fanns det inte direkt någon villighet att ens betänka möjligheten att förändra det. Eller inte i någon positiv riktning.

Antingen hade man det bra och då skrattade man bara lite gott och det hela och sa något i stil med; lycka till.

Eller så hade man det inte bra och sa då bara att det var de rikas fel. Och att det att ta deras pengar skulle vara lösningen.

Och detta till trots att det var vid det laget som de flesta började gå med på att pengar bara är "låtsas" och att bankerna bara "fuskar" ihop dem.
Vilket så klart är lite motsägelsefullt.

Så jag började inse att om man skulle göra revolution så skulle det vara fel personer som är beredda att rycka in för att ta över makten, och själva ansträngningen att ta det till något bättre skulle gå om intet. Detta oavsett om det var vänster eller höger som var beredda att revolutionera. Och jag började få syn på hur det likt jag lärt mig av gamla böcker finns gott om folk som springer på krogen för att sprida rykten, eller skapa stämningar hos folket, för att tjäna någons syfte. Inte allt för sällan så får jag känslan att det är kopplat till främmande makt, eller intressen, som underhåller sådana idéer.

Så jag insåg likt Lenin påpekade som bidrag till de kommunistiska funderingarna att det inte går att göra revolution lokalt. Då blir det bara en yttre stark makt som tar över och utnyttjar situationen. Och de svaga får som vanligt lida extra mycket.

Så jag började kika på situationen i stort. Nyheterna är ju "mainstream" propaganda, så jag var mer intresserade av vilken riktning saker och ting skulle ta. Så jag började konsumera alla möjliga upptänkliga internetdokumentärer, och försöka förstå vilka "sanningar" som där presenterades. Och VARFÖR de presenterades, och VARFÖR dessa författare kunde göra dem. För väldigt många av de dokumentärer, eller infofilmer, med sanningar, som flyter runt är för välproducerade för att vara amatörer. Det var ganska lätt att se vilka de olika aktörerna var, och vilka syftena var.

Och vilket oerhört problem det är med dessa typer av sanningssägande dokumentärer som flyter runt på internet. Allt för många är apokalyptiska, eller rent ut sagt förljugna. Allt för att tjäna vissa specifika syften. Men de sväljs med hull och hår av många, och blir till sanningar, som okritiskt accepteras av annars relativt okunniga människor.

Så då insåg jag att inte bara måste man inkludera den politiska dimensionen, genom att presentera ett specifikt system för samvaron. Utan man måste även ta med de sk kulturella parametrarna, där olika grupper skapar sina sammanhang genom myter som de delar med varandra. Och den här extrema propagandan som nu idag tar plats via internet.

Så jag gav mig i kast med att förstå alla olika typer av religioner och andra spirituella system för att kunna skapa en syntes av dem. De politiska systemen tyckte jag redan att jag förstod relativt bra, även om jag förstås inte visste vilka de olika aktörerna bakom dem rent personligt var.

Som vanligt växte sig projektet allt större, som de tenderar att göra för det mesta när jag skall ta itu med något. Då jag ogillar hafsverk.

Så då hamnade jag vid punkten att jag insåg att jag måste avsluta mitt personligt psykologiska projekt. Dsv att förstå mig själv helt, för att sedan kunna göra korrekta omdömen i den här djungeln av informations om vi lever i. Och här började jag stöta på ordentliga problem.

Det fanns väl både en och annan som hade blivit irriterade av hur jag argumenterar politiskt, samtidigt som jag började märka att det fanns både en och annan som uppskattade vad jag sa. Sen började jag förstå att den öppna delning av mina åsikter, och argumentation som jag gjorde, utnyttjades eller manipulerades av sådana aktörer som jag omtalade i början. Dvs särintressen som agerar genom att manipulera "massan".

Och jag började få allt fler frågor kring varför jag gjorde det jag gjorde. Ute på stan och via nätet. Så då förstod jag att det ju faktiskt finns ganska många som får betalt för att argumentera och leva rövare på nätet. Och att jag drog till mig mycket uppmärksamhet på grund av min förmåga att komma med slagkraftig argumentation som var svår att motsäga. Samtidigt är ett av mina problem att jag har lätt att förstå alla möjliga typer av system, dömer inte direkt någon, samt förstår de psykologiska processerna bakom det hela.

Och det är lätt att fucka med en individ när ett gäng människor är i en organisation. Det jobbiga för mig var att det skedde i samband med att jag gjorde djuppsykologiskt arbete av Jungiansk karaktär. Där man försöker integrera skuggan, dvs den del av ens personlighet som förnekas, samt förstå de arketypiska bilder som vi kan nå via vårt kulturarv, samt interna bildspråk.

Så när jag stövlat runt utan sömn och nere i ett tillstånd som är djupt personligt så har en del externa parter jiddrat ordentligt med mig. Jag har relativt lätt att se sånt så jag jiddrade tillbaks bäst jag kunde. Och drog därmed med mig själv allt längre in i skiten. För genom att jag drog uppmärksamheten till mig så började jag ju störa andras planering. Men stödja andras. Och i den vevan så fick jag en dust med polisen igen, som uppenbarligen ljög för mig, varpå jag gav mig fan på att flusha ut sanningen kring varför de ljög.

Men då drogs det ju in allt mer av de mer lokala kriminella aktörerna, som började spionera på mig också. Och skulle försöka lista ut vem jag var.

Och så blir det ju, när allt i samhället är byggt på lögner så springer alla runt och ljuger för varandra. Rädda för den där sanningen, som ingen viktigt vet vad som det skulle hända om man avslöjade. Och det här är ju inte ett nytt fenomen. Studerar man samhällen, filosofier och principer så har detta spelet för medborgarna varit centralt för styret så länge vi har nedtecknad historia. Det har även använts i krigssyften under lika lång tid.

Och så stövlar jag in där och drar till mig massa uppmärksamhet utan att någon egentligen fattar för VEM eller VARFÖR jag gör som jag gör.

Så det började kosta på lite. Jag var tvungen att säga upp de flesta bekantskaperna. Har hunnit med att få en ny näsa, och nyligen nya revben. Saboterat min förut obefintliga ekonomi etc.

Och samtidigt så har mitt största prio varit att inte snärjas av dessa händelser. Att inte låta mig luras, eller inte tappa idealen. Men saker och ting blir mycket komplicerade. Och fortsätter vara det.

Jag märker att ett av mina största problem är att jag överskattar folks intelligens, och de överskattar min intelligens. Jag får höra en massa personer som säger A till mig och tycker att jag skall förstå vad som följer på det. Eftersom jag är "smart". Problemet är bara när man likt mig aldrig hade någon fast mark att stå på från första början. Och när man måste agera utifrån att ens dator inte har någon integritet, ens telefon är lyssnad osv. Detta har jag varit medveten om hela tiden. Och jag vet att det har varit allt från lokalförmågor till större aktörer som pysslat med det. Och jag har försökt säga till att så är fallet. Vilket förstås ingen lyssnar på. Så då börjar istället alla förundras över varför någon kollar, och så kollar fler, och så fler och så fler.

Och idag så förstår jag att man om och om igen har misstolkat mitt bildspråk, missförstått mina personliga utsagor osv. Och jag har ju bara i retrospektion förstått hur många som faktiskt kollat. Och agerat på en allt för lokal nivå. Det har skapat ett kaos, men också möjligheter i det hela.

Mitt största problem är att jag inte tänker resultatmässigt utan nästan alltid agerar utifrån den kantianska principen att ingen människa skall utnyttjas bara som ett medel utan alltid som ett mål i sig.

Och det är problemet med ord, som skall påverka andra, före agerande som skall leda som exempel. Man vet aldrig hur någon annan förstår ens ord. När jag talar om synteser så har det fått gehör. Men många har misstolkat gehöret jag fått, och skyddet som det ger mig, till att det skulle vara hot mot mig. Och jag förstår att många tänker att det är så att jag byter fot och åsikter, när jag egentligen alltid varit ganska tydlig med vad mina ideal är. Även om jag nyttjat mig själv som en skådespelare för att spela ut draman, som gör att min person blir bilden som kan skapa förståelse för motparten.

I det hela kan jag förstå att det ser ut som jag inte är ambitiös, eller saknar ideal. Men det är snarare så att jag har de högsta ambitioner. Dvs att skapa förståelse för olikheterna och därmed möjliggöra synteser av det hela. Men det har mest blivit fel. Jag har blivit andras hjälte, istället för att de själva tagit på sig sin egen hjälteresa. Dvs förstå sig själva, och lösa upp sin egen psykologi.

Jag skiter ju till exempel i vilken politisk färg något har. Det är resultatet som är det viktiga. Jag är inte med i nån organisation, även om det gång på gång försökts pådyvlas mig, eller att andra manipulerat andra att tro att jag är det.

Det har lämnat mig jävligt ensam, och har påverkat min psykologi negativt, så att jag fastnat i en dålig reproduktion av tal, istället för konkret handling.

Så för andra som vill förändra samhället vill jag bara säga det. Oavsett om ni är kriminella eller uppburna av stat eller företagsverksamhet, om ni är vänster eller höger. Gräv där ni står. Så skapar man förändring. Inte genom att försöka få andra att göra jobbet åt en, eller påverka opinionen i någon riktning. Lämna det åt de som spelar spelet. Så kan ni nå resultat istället.

Jag menar sjukt mycket har förändrats på kort tid. Samhällets anspänningar har hörsammats och läget är nu perfekt för att omstöpa samhället. Krig har undvikits samtidigt som det bråkas en jävla massa.

Det finns pengar och resurser på båda sidor, både bland hög och låg. Men det blir inte värst mycket av det bara för att alla siktar mot mer istället för att realisera genom vad dem har.

Jag ville ju aldrig revolutionera utan skapade mig ett nytt begrepp för vad jag ville. Det var en paramorfos av samhället, dvs istället för att bara göra en omställning så ville jag att själva idén om revolutionen skulle ändras. Alla strävar i någon mån för att skapa en enhetlig jord. Eller tja förstås inte alla, de flesta gör väl mest något för sig själva. Men de stora ideologierna gör det definitivt. Och det är ju det paradoxala. Man kämpar för samma sak, och har samma mål. Men kan inte enas om hur man skall nå dit.

Och själva striden kring vem som skall få förändra gör att inget förändras, utan vi står still och stampar. Och likt på det personliga planet, hur individer hamnar i konflikt med varandra, så ser det ut för mig som att det är de som är mest lika som hamnar i luven på varandra. Då de påminner om varandras tillkortakommanden.

När jag var runt 15 så började jag göra en övning jag fann bra då och då. Det var att föreställa mig den personen som jag störde mig på mest och hatade mest. Jag föreställde mig den personen med dennes problem, och gjorde mig en förställning om vad som fick dem att bete sig som de gjorde. Det löste ganska mycket. Och fick mig att släppa mycket av de aggressioner som automatiskt drabbar oss i möten med andra. Helt enkelt att kunna se sig själv i andra.

Hur som helst är jag jävligt trött på att dras med det här släptåget som jag inte vill dra in andra i. Samtidigt som jag inte riktigt ser hur jag skall kunna backa ut ur det när det ju faktiskt är att det ger mig en möjlighet att visa genom exempel. Men om inte jag så kommer det nog någon annan som lyckas lösa det hela. Kämpa på med att göra det bättre helt enkelt ni där ute.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Zokrates » 05 aug 2015 23:20

30 som läst ditt inlägg och ingen som svarat, det säger en del. Folk vet att det systemet vi har nu leder till en dystopisk framtid, men det är för obekvämt att på allvar vilja bidra till en förändring, eftersom det är ett hot mot etablissemanget, den rådande hierarkin oavsett var i världen den än är. Egentligen är allting enkelt, vi har gott och ont, eller bra och dåligt att välja mellan.
Fler alternativ än två finns det inte, oavsett vad det än handlar om. Det som har skett i världen är att dessa två alternativ har styckats upp i fler alternativ längs en skala, varvid man således skapar fler grupper än nödvändigt, med fler inriktningar utifrån det som skall rättfärdigas. Ju fler grupper man skapar, desto större folklig splittring ernås, varvid det blir lättare för en minoritet att sitta kvar vid makten, en elit som i sin tur styrs av en än mindre elit av kapitalstarka individer.

Vi kan ju inbilla oss att det inte alls är på detta sättet, att vi har både demokrati och friheten att välja, men då bortser man från att vi endast väljer utifrån färdiga program, oavsett om dessa är nya ller sedan länge etablerade så ingår de i en väl beprövad metodik. En revolution blir endast möjlig utifrån ett scenario där naturen griper in och med våldsam kraft förorsakar ett totalt sammanbrott, detta eftersom vi inte kan förändra den mänskliga natur som vi under generationer har accepterat som vår, trots att den i själva verket endast är ett inlärt mönster för hur vi skall agera ut vår tilldelade roll i samhället. Vi kan inte bryta detta på egen hand, vi kan inte förändra våra medmänniskor, så länge som de själva faktiskt inte förstår varför de har blivet just dem de är utifrån ett historiskt perspektiv.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Zokrates » 05 aug 2015 23:36

Vad sa Zokrates egentligen, jo, att alla människor som inte tillhör det absoluta toppskiktet, är inget annat än boskap oavsett vilken samhällsklass de än räknar in sig i samt att de alla är ersättningsbara.

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav reflex » 06 aug 2015 07:26

Zokrates skrev:Vad sa Zokrates egentligen, jo, att alla människor som inte tillhör det absoluta toppskiktet, är inget annat än boskap oavsett vilken samhällsklass de än räknar in sig i samt att de alla är ersättningsbara.

Kanske det, men är inte alla "boskap" egentligen? Har inte alla sitt eget ekorrhjul att springa i? Har den som är rik och mäktig bättre knull än den som är fattig? Tar de rika och mäktiga aldrig livet av sig? Har de aldrig drogproblem? Är dessa individer befriade från ångest och rädslor? Vad är det egentligen som är viktigt i livet? Och finns det något som spelar någon roll i det riktigt stora sammanhangen?
Det är inte den som har lite som är fattig , utan den som vill ha mer.
Den är ej slav som inte känner sig som slav.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Zokrates » 06 aug 2015 08:19

Jag tror att du missade poängen reflex, det handlar inte enbart om att vi alla går omkring med tjurringar i näsan eller att en del har sina gjorda av guld medan andra går omkring med ringar av gjutjärn, det handlar om att vi gett upp vår frihet och därmed rätten att själva styra våra liv, det handlar om att vi ersatt våra naturliga behov mot artificiella, det handlar om att vi alla bidrar med att snabba på vår egen undergång, istället för att trygga vår framtid. Allt har visserligen sitt slut, frågan är bara om vi verkligen skall korta mänsklighetens med x antal miljoner år precis som vi redan nu har snabbutrotat arter allt sedan vi blev civiliserade, i normala fall dog en art per tio miljoner år, med vår hjälp är det förmodligen hundra arter per år.

Allt är som ett korthus och tar man fel art, så faller allt, vilket vi är på god väg att åstadkomma med miljögifter, utsläpp, genmanipulering, etc. Vi kan inte göra ett skit åt det, för vi har gett upp vår frihet att agera i samband med att vi röstade på ett parti, ett parti som borde fört vår talan, men istället agerar som en del i ett maskineri, en maskin som saknar ansvar och inte heller kan ställas till svars, samt i vilket fall, det ändå skulle vara försent om det likväl gjordes. Ni är alla tröttsamma, av och till kanske jag med, men jag ser ju åtminstonde eländet och är fullt medveten om hur det är, jag har inga skygglappar, men jag kan likväl inte påverka ett enda dugg, jag kan inte få en enda människa på min sida, än mindre starta en revolution, inte ens en miljörörelse, inte ett dugg. Inte ens om jag hotade med värsta framtidsscenarier skulle jag kunna ändra på en enda människa. Jag, precis som ni andra, är låsta och därmed handlingsförlamade.

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav reflex » 06 aug 2015 10:47

Zokrates skrev:Jag tror att du missade poängen reflex, det handlar inte enbart om att vi alla går omkring med tjurringar i näsan eller att en del har sina gjorda av guld medan andra går omkring med ringar av gjutjärn, det handlar om att vi gett upp vår frihet och därmed rätten att själva styra våra liv, det handlar om att vi ersatt våra naturliga behov mot artificiella, det handlar om att vi alla bidrar med att snabba på vår egen undergång, istället för att trygga vår framtid. Allt har visserligen sitt slut, frågan är bara om vi verkligen skall korta mänsklighetens med x antal miljoner år precis som vi redan nu har snabbutrotat arter allt sedan vi blev civiliserade, i normala fall dog en art per tio miljoner år, med vår hjälp är det förmodligen hundra arter per år.

Allt är som ett korthus och tar man fel art, så faller allt, vilket vi är på god väg att åstadkomma med miljögifter, utsläpp, genmanipulering, etc. Vi kan inte göra ett skit åt det, för vi har gett upp vår frihet att agera i samband med att vi röstade på ett parti, ett parti som borde fört vår talan, men istället agerar som en del i ett maskineri, en maskin som saknar ansvar och inte heller kan ställas till svars, samt i vilket fall, det ändå skulle vara försent om det likväl gjordes. Ni är alla tröttsamma, av och till kanske jag med, men jag ser ju åtminstonde eländet och är fullt medveten om hur det är, jag har inga skygglappar, men jag kan likväl inte påverka ett enda dugg, jag kan inte få en enda människa på min sida, än mindre starta en revolution, inte ens en miljörörelse, inte ett dugg. Inte ens om jag hotade med värsta framtidsscenarier skulle jag kunna ändra på en enda människa. Jag, precis som ni andra, är låsta och därmed handlingsförlamade.

Kanske att du också missade min poäng. Jag var till skogen och plockade hallon nyss. Det är ju så att tankarna vandrar omkring när man gör något monotont. Jag hade det du skrev i tankarna och tänkte av nån anledning på Breivik. Det måste ha varit känslan av maktlöshet och uppgivenhet som drev honom att göra som han gjorde. Han tyckte att utvecklingen gick i helt fel riktning och bestämde sig för att försöka göra något som han hoppades skulle få någon effekt. Troligen motverkade handlingen sitt eget syfte.
Du har rätt i att en enda människa inte kan påverka utvecklingen, men världen är befolkad av "en enda människa" i snart niomiljardersupplaga. Jag brukar tänka att det är mycket som är åt helvete men "jag ska i alla fall inte". Det är i stort det enda jag kan göra, och jag tycker inte att mitt handlingsutrymme är helt begränsat. Men att bryta mot normen och handla efter sin övertygelse har ett pris. Människan är ett (rätt osympatiskt) flockdjur och vi kopierar gärna varandras beteenden på alla områden.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Antic
Inlägg: 3874
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Antic » 06 aug 2015 11:06

Zokrates skrev:Vad sa Zokrates egentligen, jo, att alla människor som inte tillhör det absoluta toppskiktet, är inget annat än boskap oavsett vilken samhällsklass de än räknar in sig i samt att de alla är ersättningsbara.


Du glömde den viktigaste stöttepelaren av alla för samhället.

Illusionen

Dvs att folk tror att de är fria, att de tänker på egen hand och att de har fria liv som de själva bestämmer över. De tror till och med att de väljer sin egen musik, sina egna filmer och sin egen färg på huset de bor i. Tänk på det när du hör någon säga att de är stolta över att bo i ett fritt land med demokrati där de får ta sina egna beslut.

Det är som fången som är stolt över sin stora cell.

Det värsta är väl att de är lika omedvetna som omottagliga för något annat än den världsbild (fålla) de lever i.

Än större blir illusionen för de rika som har makt, de tror på fullt allvar att de bestämmer något. Fel, det är systemet som drar i varenda tråd de har fäst runt armar och ben.

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav klorofyll » 06 aug 2015 12:30

Tror villkorslös kärlek hjälper. Finn en person som ni älskar. Oavsett vad den personen gör eller inte gör.
(För om ni istället tror på villkorlig kärlek så kommer ni alltid att oroas över om villkoret uppfylls eller inte.)
Jag tror att det är nyckeln till frihet. Kärleken drar människor till varandra utan ansträngning.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Zokrates » 06 aug 2015 13:41

Jag hade det du skrev i tankarna och tänkte av nån anledning på Breivik. Det måste ha varit känslan av maktlöshet och uppgivenhet som drev honom att göra som han gjorde. Han tyckte att utvecklingen gick i helt fel riktning och bestämde sig för att försöka göra något som han hoppades skulle få någon effekt. Troligen motverkade handlingen sitt eget syfte.


Ja, oavsett vad nu hans mål var så agerade han ensam och sitter där han sitter. Vad är det egentligen för skillnad i sak mellan honom och det han önskade och det Is gör just nu med sitt kalifatbygge? Jo, de agerar i en grupp som har lov att göra det de gör.

Oavsett vad vi nu än tycker, så är det uppenbart att de flesta revolutioner, om inte alla, stödjs av bakomliggande krafter som håller sig väl dolda, Ryska revolutionen är ju ett praktexempel på det liksom planen de samtidigt hade att skapa en revolution i Mexiko, https://sv.wikipedia.org/wiki/Mexikanska_revolutionen där deras sida skulle vinna, hur det än går.

Det är mellan raderna som vi förstår på vilken sida världssamfundet egentligen står, fetmarkerar det i detta exemplet från idag.

Terrorforskaren Magnus Ranstorp, "Att så många som 300 personer folkbokförda i Sverige har vårdats för krigsskador i Sverige de senaste fem åren menar Ranstorp är anmärkningsvärt. Enligt Ranstorp kan det vara svårt för samhället att hålla koll på återvändande krigare."

Okej, återvändande krigare, dvs, sådana som bakbundit män och slängt ned dem från höga hustak, kidnappat kvinnor och barn och hållit dem som sexslavar, sådana som avrättat civila genom diverse metoder som får Breivik att framstå som en snäll skolpojke i jämförelse, men Breivik sitter inne på livstid, medan dessa KRIGARE går fria på våra gator, 300 stycken av dem har dessutom vårdats för sina blessyrer genom våra skattepengar av den svenska sjukvården, det är anmärkningsvärt!

Men är man hjärntvättad så förstår man inte vad de säger, man ser inte igenom maskeringen och sväljer all propaganda.

Låt oss leka med tanken.

Krigaren Anders Breivik misslyckades, det blev ingen revolution där folket ställde sig bakom honom och unisont valde honom till ledare, han vårdades ett par dagar på sjukhus efter sitt tilltag men söker nu aktivt jobb i Oslo, under tiden lever han på socialbidrag.

Joakim Grundh
Inlägg: 227
Blev medlem: 15 jan 2012 00:49

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Joakim Grundh » 06 aug 2015 20:32

Hej på er igen.

Först så vill jag starkt påtala att det går att förändra sig själv. Och det går att förändra andra. Men det kan inte vara tal om en kosmetisk förändring där man byter agerande, för att det passar samma egoistiska agerande som man förut tillfredsställde genom andra typer av ageranden.

Man måste gå ner i djupen för att finna vad som där döljs och sedan möta sina fasor och demoner och därigenom ändra sig.

Det går också att ändra andra. Jag vet det för att jag har lyckats några gånger. Då handlar det om att lyfta det som är omedvetet för dem så att de kan möta det. Men alla gånger har de också sagt att det varit dem själva som gjort förändringen. Och ingen gång har man sagt att det var jag som hjälpte dem.

Vi har under modernitetens tidevarv, jag räknar ca: 1800 och frammåt, haft en tendens till att vilja korrigera beteenden först genom att förtrycka det. Genom en slags pavlonisk hundträning. Och sedan genom psykofarmakans förtryckande effekter. Men det är bara att behandla symptomen och inte orsaken.

Orsakerna till det "dåliga" beteendet är att vi får undertryckta impulser som inte tillåts utageras, och därmed förstärks och blir sjukliga. Så för att korrigera sig själv, eller andra, så måste man möta sin skugga. Men man måste också integrera skuggan, men inte så som den var när den doldes i mörkret. Där hade den ett hämndbegär och var bitsk över att den glömts bort. När den tas upp i ljuset, dvs görs medveten, måste den vara blidkad på det personliga planet, så att den inte projicerar på andra det förtryck den lidit. För det är vi själva som ytterst var ansvariga för att förtrycka den. Även om det var i ett samhälle som piskade oss till lydnad som den förtrycktes.

Därför som vår felande "mjukvara" dvs psykologi, aldrig kan korrigeras genom tekniska förändringar. Vare sig det är lobotomi eller genom kemi.
Den måste förlösas genom att vi kollektivt får nya arketyper, eller myter, att förhålla oss till. Därför som jag oroas lite över den klagan som finns över populärkulturens historieskrivande. Det finns mycket skit som bara slänger sig med symboler utan att förstå dess betydelse. Men det finns också mycket som sker mer eller mindre medvetet om dessa betydelser och som författas som en förlösande kraft. Därför som de kulturella uttrycken måste få vara fria. Dvs fria på riktigt och inte kommersialiserade till att få oss att köpa ett beteende som gynnar konsumerism eller dylikt.

Men vi kan heller inte vara nostalgiska eller romantiska och tro att vi kan rädda de gamla myterna. De var anpassade till sin tid, till de produktionssätten. Till den mänskliga psykologin. Här är det viktigt att ta steget vidare än materialism-idealism dikotomin och istället se att vi är psykodynamiska. Nya materialla omständigheter gör att nya myter måste födas. Visst går det att relatera till de gamla skrifternas berättelser. Men det kräver idogt arbete och är inte något som varje person kan göra. Istället behöver de som är mäktiga uppgiften göra det. Vilket också görs lite då och då. När man börjar förstå att tolka dessa bildspråk så kan man läsa samma historia i tusentals former.

Antropologer har visat detta också genom att jämföra olika texter och innehåll från olika regioner och olika tidsepoker. Som likt Derrida visar att det är vad som inte skrivs ut som kan visa på en mening, så är det skillnaderna som visar på en likhet.

De flesta psykologer och filosofer av betydelse förstår detta. De som inte gör det kommer enbart att ta karaktären av några som fastnar i att beskriva något de tittar på, men kan aldrig förklara det genom förståelse.

Joakim Grundh
Inlägg: 227
Blev medlem: 15 jan 2012 00:49

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Joakim Grundh » 06 aug 2015 21:01

Jag skall också påpeka att medan jag har vridit och vänt på idéerna kring hur man kan förändra samhället så har jag gång på gång stött på utkomster från mina tankeexperiment som är ovälkomna. En del tycker ju att det är ok att offra några, främst andra, för att bygga sitt paradis. Medan jag tycker att det är just den där tanken om att offra andra som vi måste komma ifrån. Frågan blir allt djupare ju mer man tänker på det. Om man nu klarar av att ta sina tankeexperiment så långt.

Du tar bort makten, så vad lämnar du ett vakuum för då? Du skapar en makt, vad gör den makten då? Därför som jag är för anarkismen, men utan att ha en revolutionär anarkism. Därför som jag är emot skatter då det centraliserar makten.

Vad samhället behöver är att skapa förhållanden så att människor kan försörja sig själva, och få sina behov tillfredsställda, på ett enkelt sätt. Genom sin egen försyn. Det kräver bildning, men framför allt traditioner som kan reproducera goda ideal.

Att förändra är nog inte så svårt, det kan tex en sån som Breivik i nån mån göra. Men vad blir resultaten? Det var ju vänstern som tjänade på hans agerande. Trots att det enligt hans utsago var mot vänstern han skulle agera.

Därför jag aldrig har kunnat gå med i en politisk rörelse, då de alltid envisas med att definiera sig MOT något. Istället för att definiera sig FÖR några ideal.
Fanns det en organisation som var FÖR saker som var tillgänglig för mig kunde jag engagera mig. Därför som jag sagt förut att problemet med dagens partier är att de söker ställa ideal som sedan samfundet skall utföra istället för att genom den egna organisationen skapa lösningen.

Crowdfunding kommer här att vara en förändrande faktor om den tillåts fungera utan allt för mycket kontroll. Det kommer då att vara som de tidiga aktierna, något som fungerar för att medellösa människor i sammarbete kan företa sig saker. Dvs skapa ett företag. 1000 pers med 1000 spänn är en miljon.

Mycket av den kontroll som råder är ändå för att skapa stabilitet i samhället så att människor kan och vågar investera i sin framtid. Vår tids problem, framför allt i vissa regioner och i vissa ålderskategorier är att man saknar framtidstro, eller tilltro till systemet, och därför inte vill investera. Precis så som jag säger att min tillit till Sverige har varit för låg för att jag skall kunna ta tidsperspektivet med ro och bygga något.

Därför som det för mig personligen var prioritet att lösa min egen psykologi. Något som under processen gav mig mer att arbeta med. Hade det inte varit för Nietzsche så hade nog både en och annan gubbe kunnat åkt på stryk. Men då jag förkastar sådan reaktiv vilja så lämnar jag det därhän och hoppas att de också når lösning på sin situation och slipper projicera på andra de problem som de lämpat på mig och försökt manipulera mig över. Som sagt kan det vara nyttigt att tänka på att vi inte grämer oss över vinden som slog ner trädet över oss, eller solen som brände vår hud. Vi accepterar det och kan acceptera själva skadan vi lidit från andra på samma sätt. Det svåraste är att acceptera den andres psykologi, och den motivation som fanns bakom viljan att skada en.

Men det är bara att göra det ändå. Våld kan användas för att motverka att något dåligt sker. Men lämpar sig dåligt som hämnd. Hämnden existerar bara i en primitiv ordning, där hämnden blir det som förekommer det onda, och motar bort det.

Så det är lätt att klaga på "de med makten". Men man måste också inse att det ganska snabbt slutar att handla om "tjäna pengar" och dylikt. Många tror att makten styr på grund av egoism, illvilja osv. Men det är snarare så att makten tvingas utnyttja sådant beteende, för stunden i alla fall, för att mota bort värre ont. Eller realisera vissa mål som ställs upp.

Nästan alla riktigt stora erövrare har motiverats av att skapa ett rike av fred, eller stabilitet, och har kommit efter tider av kaos och krig. Så lyckas de och kuvar med våld, som är proportioneligt under den stunden. Men sedan reproduceras beteendet av våld och det auktoritära som för stunden behövdes behålls och degeneration börjar sätta in. Folket som stödde det auktoritära eller våldet slutar ge sitt stöd efter ett tag, när minnet av vad som var värre flytt.

Därför som jag menar att harmonin är viktigare än ordningen. Då historien visar oss vad som hänt om och om igen, under årtusenden eller längre.

Och därför som det är viktigt att inte definieras av andra, eller söka definiera andra. Utan jobba för sitt eget goda, så att man sedan kan sträcka ut det till andra.
Ren egoism tar bara en person så långt, eller ett rike så långt. Därför som det är logiskt och naturligt att vi sakta men säkert utvecklar en slags medfödd altruism, och allt mer börjar kunna lösa våra spelteoretiska dilemman på ett korrekt sätt.

I de flesta spel vinner den som samarbetar bäst, även om det i de enstaka fallen kan utfalla så att egoisten vinner. Vi kommer skapa en ordning som ger frihet och delar jämlikt. Frågan är bara hur fort det går att skapa den samvaron. Och vi måste vara noga med att tala sanningsenligt kring vilka typer av ageranden som leder oss den vägen. Och inte fångas i spelet där vi projicerar vår skugga på andra och jagar vår egen perfektion genom att bekämpa den projektionen.

Joakim Grundh
Inlägg: 227
Blev medlem: 15 jan 2012 00:49

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Joakim Grundh » 06 aug 2015 21:09

Något som också är jobbigt är att när man ändrar sig själv, eller ändrar sin samtid så måste man förkasta det som tidigare sagts eller framför allt skrivits. Därför som jag allt mer förstår de traditioner som säger att inget skall skrivas, utan kunskapen alltid förmedlas muntligt. Det skrivna ordet stelnar, medan sanningen bara är för stunden. Något som Hegel påpekar och som kan exemplifieras genom att datumet för varje sanning gör att sanningen alltid bara är relativt det datumet. När stunden flytt är det inte längre, utan var, eller är i relation till det som var.

Framtiden är redan förändrad, och kommer förändras än mer. Vissa onda saker som skulle skett har ändrats, på fundamentala plan, och måste bara kommuniceras ut till alla led som tror att det fortfarande är så som det var. Så framtiden är redan bättre, även om det inte är gott redan för det. Det värsta är väck helt enkelt. Om någon vågar lita på det. :)

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Sceptisk » 06 aug 2015 21:51

Ett argument emot anarki är att alla vill ha makt, alla vill bestämma, alla skulle vilja vara diktator om de bara hade resurser till det.

De flesta inser och accepterar också detta faktum och därigenom lyckas de att tillsammans skapa någon slags ordning, jämvikt och jämlikhet. Samt att ifall någon person har den yttersta makten så kan man tolerera det eftersom det ger ett skydd för politik - allt annat vore ju hyckleri.

Att argumentera för anarki är som att påstå att ingen får bestämma. Anarkisten själv borde därför rent logiskt vara emot politik, men märkligt nog så är anarkisten väldigt politisk. För man får inte glömma bort att det är anarkisten som försöker bestämma vilken slags ordning som skall råda eller inte råda - och det beror på att anarkisten vill ha sådan typ av makt som förnekar andra någon makt.

Men om ingen får bestämma så kan ingens politiska åsikt tolereras - inklusive anarkisters åsikter - och då kan vare sig frihet, jämlikhet eller demokrati existera.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Anders » 06 aug 2015 21:59

Det är väldigt abstrakt, det du beskriver joakim.

Vilket ÄR läget nu?

Som Hans Rosling beskriver det?
Tänker du främst på svenska förhållanden?
Den globala kapitalismen har satt de kontrollmekanismer som Popper beskrev ur funktion?
Global heating?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

Joakim Grundh
Inlägg: 227
Blev medlem: 15 jan 2012 00:49

Hur gick det med revolutionen?

Inläggav Joakim Grundh » 07 aug 2015 11:18

Än en gång är detta begrepp anarki något som stör. Det betyder inte utan ordning. Och vidare vill jag påstå att väldigt få vill styra eller vara diktator. De som helt saknar makt, eller inte funderat över ansvaret kanske tänker att man vill ha makt. Men den som ens fått en gnutta makt över andra vet att det är bittersött. Kejsare och kungar har aldrig haft långa livstider förr än de började ge upp sin direkta makt till fördel för nån form av demokrati.

Ordning är för mig något naturligt. Vare sig vi vill det eller inte så uppstår det ordning. Vi rättar oss efter varandra, vi rättar oss efter vår egen konstitution och våra behov. Och vi rättar oss efter naturen. När vi inte gör det får vi lida konsekvenser som sedan gör att vi tvinas ordna oss.

Förut hade vi inte medel att ordna utan central kontroll. Det var logistiska problem. Resurserna var tvungna att centraliseras då det var mest gynsamt under de förhållandena. Nu däremot så är det mer rationellt att inte centralisera resurserna. Detta kan exemplifieras av att datoriserade system kan organisera delar till en helhet, som förut vore omöjligt då datahanteringen hade omintetgjort projektet. Dvs vi kunde inte räkna tillräckligt fort för att kunna sköta logistiken.

Kolla på hur datadelning funkade förut jämfört med nu.

Det gamla sättet var att skapa produktionen centraliserat i vissa delar av världen som skulle sörja för världens behov. Så antog man också att man lyfte olika regioner och skapade "civilisation" genom den produktionen. Det var goda föresatser, som perverterades.

Idag vet man detta. Och vad vi ser är mest en tröghet hos omställningen. Institutionerna måste förbytas. Vilket är på väg att göras.

Man kommer lägga om produktionen. Man kommer de-centralisera valutorna etc. Men det kan bara ske i den mån som stabiliteten i samhället behålls. För om vi förlorar för mycket av stabiliteten så kommer framtidstron och viljan att förändra förloras och den mänskliga psykologin kommer svara reaktionärt. Medborgarlöner och dylikt testas mer frekvent nu. Lokala valutor eller andra lösningar för att bevara handelsmöjligheterna i annars resursfattiga områden har testats och visat sig vara bra.

Det som man kan se i mellanöstern på vissa ställen, där kravet på en återgång till en lågteknologisk produktion argumenteras för. Eller andra som talar om något romantiskt "naturligt" leverne.

Det "naturliga" levernet kan inte sörja för jordens befolkning, och kommer skapa våld om det införs. Vi behöver istället använda just all den teknologi som vi skapat oss, och genom den kunna sköta logistiken för försörjning.

Om man kollar lite ordentligt så ser man att den så kallade makten är skakad, och då talar jag representanter för den. Man ser det hos otal "stjärnor" höga företagsledare osv. De vet om att girigheten gått för långt. Men många missar det och tror att allt är som det var förut. För förändring tar tid och syns inte direkt.

Vi har globala problem som kräver globala lösningar. Det betyder att en ordning måste råda övergripande. Vi har också lokala problem som gör att de övergripande ordningarna inte får motverka den lokala ordningen. Respekt för olikheter måste råda.

Detta har man allt mer ökande insikt om. Och det kommer därför realiseras. Vad som är faran är att man släpper makt till några av de parter som ännu inte insett sådant. En del regionala konflikter är ju just hämndbaserade, eller skall korrigera det gamla och felaktiga.

Det finns ju trots allt en del som fortfarande lever efter hämndprincipen, vilket också kan ses i den slags revanchlystnad som man kan märka av i Sverige. Där är det jävligt viktigt att vi för fram de positiva idealen, och inte låter folk backa bakåt och utagera sina mer låga instinkter.

Och de finns många som tror att om man störtar de rika så kommer alla få det som dem. Det är ju fullständigt orimligt och inte eftersträvansvärt. Vad som behövs är mer frihet, inte låsning vid statuskonsumtion, eller allt för vidlyftigt leverne. Börjar vi bara tala sanningar kring sådana saker så går det bra. De yngre generationerna har inte samma tänkande som de äldre, och i takt med tiden kommer därför det naturligt ske förändringar.

I Svergie har vi ett enormt skifte just nu när 40-talisterna fasas ut. Det är jättepositivt då nya ideal, och bättre lösningar kommer att implementeras.


Återgå till "Politik och samhälle"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster