Vänsterpopulism

[Sceptisk]

Vänsterns begreppsvärld är märklig och otydlig. Men om det finns en röd tråd i vänsterns resonemang så är det att man tycks alltid vilja undvika att tala om rätt och fel, sant och falskt. Istället för begrepp som rör den objektiva verkligheten och etiken så använder sig vänstern istället av subjektiva abstraktioner och känsloargument. Det tycks svårt om inte omöjligt att få ett tydligt svar från en vänsteranhängare om vad deras verkliga åsikt är. Det är som att de inte vill berätta vad de egentligen tycker, som om de skäms för sina verkliga åsikter. Istället gömmer de sig bakom plattityder som "intolerans" och "hat" och "ojämlikhet" som de anklagar andra för samtidigt som de själva minsann kan vara intoleranta, hatiska och ha ett ojämlikt "vi-och-dem" tänkande mot grupper de inte gillar.

Faktum är att om inte vänstern hade ett "vi-och-dem" tänkande så skulle de inte ha något argument. De behöver sin svart/vita världsbild för att kunna komma med sin samhällskritik. Vänstern väljer ut grupper i samhället som de kategoriserar som förtryckta som måste befrias och i den åskådningen så krävs det att det finns någon annan "den andre" som är förtryckaren. I kommunismen så var det proletariatet som var förtryckt av kapitalisterna och skulle befrias, med konsekvensen att ett folkmord och totalt förtryck mot de kreativa och näringsidkande klasserna inleddes. I den moderna vänstern är det alla möjliga grupper som på något sätt går att klassa som avvikande som måste befrias från förtryckarna. Men det är som att man inte vill gå ut öppet och peka ut vem exakt det är som förtrycker utan istället så glider de runt i abstraktioner om "strukturellt förtryck" och "patriarkatet" eller "rasisterna" eller "homofoberna" osv.

Men såklart så hittar man alltid någon syndabock, någon som sagt något på nätet eller försagt sig på TV som de tycker är en typisk representant för den konturlösa förtryckarapparaturen. Men frågar vänstern någonsin vad som är sant? Vad som är rätt eller vad som är fel? Nej, aldrig. Man vill inte ha med sådana begrepp att göra eftersom då kommer dessa begrepp att vändas tillbaka mot dem själva och de vet att deras argument aldrig skulle hålla i en objektiv analys. Så istället sprider man sin propaganda och idkar sig åt att byta ut språket med sofistiska termer för att kunna kontrollera debatten.

Så om någon världsbild vilar på intolerans, hat, ojämlikhet, vi-och-dem tänkande och diskriminering så är det vänsterns. Samtidigt så utgör de en dominant skara i samhället och eftersom de håller ihop i sitt hat mot oliktänkande och ägnar sig åt censur och förföljelse så skapar de en rädsla omkring sig som tystar ner kritik mot dem själva. Därigenom blir de sin egen fiende då de tystar ner den demokrati de påstår sig försvara.

[Pilatus]

Vänsterns begreppsvärld är märklig och otydlig.

Begreppen bygger i grunden på Karl Marx analys av relationen mellan dem som äger produktionsmedlen (bourgeoisin) och de egendomslösa (proletärerna). De utgör två mot varandra stående samhällsklasser. Konflikten mellan klasserna utgörs av att arbetskraftens värde och värdet av arbetskraftens resultat, (mervärdet), till största delen tillfaller kapitalägaren.

Problemets lösning blir då att församhälleliga produktionsmedlen och i stället utgå från maximen "från var och en efter förmåga till var och en efter behov".

Det är en elegant lösning, under förutsättning att det råder stor enighet om att man vill ha det så och att det dessutom är möjligt att förverkliga en sådan idé.

Jag är oklar över vad dagens vänster talar om, det verkar som att man arbetar med höga skatter som ett instrument att omfördela löntagarnas och kapitalägarnas intjänade medel. De som beslutar (riksdagen) kontrollerar på så sätt kapitalets avkastning utan att ta steget mot socialism fullt ut.

Om någon av dessa principer (kapitalism visavi socialism) är mer rättvis än den andra är svårt att avgöra.

[Sceptisk]

Konflikten mellan klasserna utgörs av att arbetskraftens värde och värdet av arbetskraftens resultat, (mervärdet), till största delen tillfaller kapitalägaren.

Men detta är en typisk sofism. Vänstern talar om ett intrinsikalt värde i arbete. Hurdå? Är allt arbete av godo? Eller menar man att proletärens arbete som berikar kapitalisten är gott, men kapitalistens arbete som ger proletären en försörjning är ont? För i sammanhanget nämns aldrig kapitalistens arbete för att bygga upp och driva fabrikslokalerna, investeringar i produktionsmedel, kapitalistens egna lån och besparingar för att kunna starta och fortsätta driva och utveckla sitt företag, kapitalistens personliga risk att gå i konkurs och bli bankrupt.

Varför ignorerar vänstern kapitalistens arbete i sin arbetsvärdeteori? Jämfört med hur en anställd kan gå till arbetet, göra sitt jobb, hämta ut sin lön och sen spatsera hem på kvällen så blir kapitalisten aldrig fri från sitt arbete. Arbetaren har fritid, det har inte kapitalisten. Arbetarens enda ansvar är att göra sitt jobb på avtalad tid, kapitalistens ansvar är att se till att företaget går med vinst så att han kan fortsätta att investera i produktionsmedel, fortsätta att betala ut löner och fortsätta att kunna anställa fler som arbetar. Vem är det som gör det större jobbet eller tar det större ansvaret?

[Pilatus]

Konflikten mellan klasserna utgörs av att arbetskraftens värde och värdet av arbetskraftens resultat, (mervärdet), till största delen tillfaller kapitalägaren.

Men detta är en typisk sofism.

Hur menar du? Ett avsiktligt felslut? Jag tror inte att Karl Marx ägnade sitt liv åt en sofism.

Jag diskuterar gärna vidare, men förklara gärna hur du använder orden. Det är dessutom mer komplicerat än du beskriver saken. I ett litet företag är det ofta som du beskriver saken, att ägaren gör en betydande arbetsinsats. Men den typen av småskalighet kan vi i detta sammanhang bortse från. Tänk på de stora manufakturerna och industrierna som Karl Marx studerade. Ägandet av industrikapitalet kunde vara spritt. Vi kan se det som att ett antal rentierer äger fabriken och utgör dess styrelse. Deras insats är att stå med riskkapital som de önskar avkastning på. Jag är i skrivande stund inte klar över hur Marx såg på det berättigade i att kapitalet skulle ge en viss rimlig avkastning för att säkra framtida investeringar.

Men vi får väl utgå från att teorin säger att räntan är en del av mervärdet.

[Sceptisk]

Hur menar du? Ett avsiktligt felslut? Jag tror inte att Karl Marx ägnade sitt liv åt en sofism.

Hur ska jag kunna veta vad Marx hade för avsikter? Det är arbetsvärdeteorin som jag påstår är bestickande, förklaringen på varför finns i mitt inlägg om du tog dig tid att läsa det.

[Pilatus]

Hur menar du? Ett avsiktligt felslut? Jag tror inte att Karl Marx ägnade sitt liv åt en sofism.

Hur ska jag kunna veta vad Marx hade för avsikter? Det är arbetsvärdeteorin som jag påstår är bestickande, förklaringen på varför finns i mitt inlägg om du tog dig tid att läsa det.

Vad har din förklaring med Karl Marx att göra? Referera gärna. Du påstod att det handlar om en sofism!

[Sceptisk]

Vad har din förklaring med Karl Marx att göra? Referera gärna. Du påstod att det handlar om en sofism!

Arbetsvärdeteorin är bara ett begrepp som vänstern använder och jag påstår att det är en sofism. Förklaringen på varför det är en sofism står i inlägget. Jag bryr mig inte vilket namn som är knutet till teorin. Som påstående att arbete har ett intrinsikalt värde är orimlig. För man måste fråga, "är allt arbete av godo?". Men om du bara vill ignorera denna fråga så har vi inget att diskutera.

[Pilatus]

Vad har din förklaring med Karl Marx att göra? Referera gärna. Du påstod att det handlar om en sofism!

Arbetsvärdeteorin är bara ett begrepp som vänstern använder och jag påstår att det är en sofism.

Ja, du påstår det. Men hur kan du veta att arbetsvärdeteorin är en sofism (en medveten lögn) från vänsterns sida? En sådan generalisering tror jag inte är berättigad, såvida du inte definierar vänstern som socialdemokrater + miljö- och vänsterpartister. Men i deras led talar man inte om marxism, möjligen den 1:a maj och då det gäller att motivera högre skatter, eller att förbjuda något som man ogillar.

[xion]

Vänsterns begreppsvärld är märklig och otydlig. Men om det finns en röd tråd i vänsterns resonemang så är det att man tycks alltid vilja undvika att tala om rätt och fel, sant och falskt. Istället för begrepp som rör den objektiva verkligheten och etiken så använder sig vänstern istället av subjektiva abstraktioner och känsloargument. Det tycks svårt om inte omöjligt att få ett tydligt svar från en vänsteranhängare om vad deras verkliga åsikt är. Det är som att de inte vill berätta vad de egentligen tycker, som om de skäms för sina verkliga åsikter. Istället gömmer de sig bakom plattityder som "intolerans" och "hat" och "ojämlikhet" som de anklagar andra för samtidigt som de själva minsann kan vara intoleranta, hatiska och ha ett ojämlikt "vi-och-dem" tänkande mot grupper de inte gillar.

Faktum är att om inte vänstern hade ett "vi-och-dem" tänkande så skulle de inte ha något argument. De behöver sin svart/vita världsbild för att kunna komma med sin samhällskritik. Vänstern väljer ut grupper i samhället som de kategoriserar som förtryckta som måste befrias och i den åskådningen så krävs det att det finns någon annan "den andre" som är förtryckaren. I kommunismen så var det proletariatet som var förtryckt av kapitalisterna och skulle befrias, med konsekvensen att ett folkmord och totalt förtryck mot de kreativa och näringsidkande klasserna inleddes. I den moderna vänstern är det alla möjliga grupper som på något sätt går att klassa som avvikande som måste befrias från förtryckarna. Men det är som att man inte vill gå ut öppet och peka ut vem exakt det är som förtrycker utan istället så glider de runt i abstraktioner om "strukturellt förtryck" och "patriarkatet" eller "rasisterna" eller "homofoberna" osv.

Men såklart så hittar man alltid någon syndabock, någon som sagt något på nätet eller försagt sig på TV som de tycker är en typisk representant för den konturlösa förtryckarapparaturen. Men frågar vänstern någonsin vad som är sant? Vad som är rätt eller vad som är fel? Nej, aldrig. Man vill inte ha med sådana begrepp att göra eftersom då kommer dessa begrepp att vändas tillbaka mot dem själva och de vet att deras argument aldrig skulle hålla i en objektiv analys. Så istället sprider man sin propaganda och idkar sig åt att byta ut språket med sofistiska termer för att kunna kontrollera debatten.

Så om någon världsbild vilar på intolerans, hat, ojämlikhet, vi-och-dem tänkande och diskriminering så är det vänsterns. Samtidigt så utgör de en dominant skara i samhället och eftersom de håller ihop i sitt hat mot oliktänkande och ägnar sig åt censur och förföljelse så skapar de en rädsla omkring sig som tystar ner kritik mot dem själva. Därigenom blir de sin egen fiende då de tystar ner den demokrati de påstår sig försvara.

En verklig nedsabling av allt vad vänsterrörelser heter.
För min del så betraktar jag mig som demokratisk socialist. Visserligen har jag aldrig röstat på sossarna, men demokrati tror jag är det "minst onda" och den socialistiska grundtanken tycker jag ör "logisk". Vi människor lever bara en kosmisk sekund och allt omkring oss äger vi i någon mening gemensamt. Den här planeten är vår gemensamma egendom eftersom vi finns här. Dessutom tycker jag att vi ska försöka ta hand om varandra och försöka fördela resurserna så att även sämre lottade kan få ett bra liv. Vi har lyckats rätt så bra med detta tack vare att vi samarbetar och låter alla bidra med det som dom kan bäst. En offentlig sektor som omfördelar en del av välståndet via skatter är också en "vänstertanke" som jag kan tycka är bra "så länge det inte drabbar mig".

[Erland]

Konflikten mellan klasserna utgörs av att arbetskraftens värde och värdet av arbetskraftens resultat, (mervärdet), till största delen tillfaller kapitalägaren.

Men detta är en typisk sofism.

Vad menar du med det?

Enligt Wikipedia och SAOB är en sofism ett avsiktligt felslut. Så då undrar jag:

- Vari ligger felslutet?

- Vad har du för belägg för att någon (oklart om du menar Marx, Pilatus eller någon annan) avsiktligt försökt vilseleda?

Det är också viktigt att påpeka att arbetsvärdesteorin inte är en moralteori, utan en teori som används för att förklara hur kapitalismen faktiskt fungerar. Marx var ingen moralist (vilket skulle ha varit dumt av honom om han varit det, eftersom han långt ifrån var något helgon själv).

[Sceptisk]

Erland

Nu handlade inte den här tråden om en specifik vänsterteori men jag är villig att vänta med att fälla min dom angående arbetsvärdeteorin ifall du först vill presentera och utveckla dess teser vidare. Om du vill försvara arbetsvärdeteorin så måste du kunna påvisa att det är en sann och giltig teori.

[Pilatus]

Nu handlade inte den här tråden om en specifik vänsterteori men jag är villig att vänta med att fälla min dom angående arbetsvärdeteorin ifall du först vill presentera och utveckla dess teser vidare. Om du vill försvara arbetsvärdeteorin så måste du kunna påvisa att det är en sann och giltig teori.

Det finns ingen konsensus inom nationalekonomin angående arbetsvärdeläran. Det var Adam Smith och David Ricardo som utgick från att en varas värde är relaterad till det arbete som krävts för att producera den. Karl Marx skrev om den egendomslöse arbetaren som säljer sin arbetskraft till ett värde som är mindre än värdet på det arbete han utför. Exakt hur detta förhållande mellan arbete och kapital skall beskrivas kan diskuteras. Men jag har inte sett någon kalla arbetsvärdeteorin för en sofism tidigare, eller att teorin skulle vara övergiven.

[Erland]

Erland

Nu handlade inte den här tråden om en specifik vänsterteori men jag är villig att vänta med att fälla min dom angående arbetsvärdeteorin ifall du först vill presentera och utveckla dess teser vidare. Om du vill försvara arbetsvärdeteorin så måste du kunna påvisa att det är en sann och giltig teori.

Jag gjorde en gång en genomgång av arbetsvärdesläran på Vetenskap och Folkbildnings forum. Se mitt långa inlägg på denna sida.

Vad gäller dess sanning och giltighet är det nog inte så enkelt när det gäller samhällsvetenskapliga och ekonomiska teorier som när det gäller naturvetenskapliga teorier. Ekonomiska teorier, vare sig det gäller marxistiska, keynesianska, neoklassiska eller andra varianter, kan alla ge vissa insikter men det finns alltid situationer där de inte är giltiga.

[Sceptisk]

Vad gäller dess sanning och giltighet är det nog inte så enkelt när det gäller samhällsvetenskapliga och ekonomiska teorier som när det gäller naturvetenskapliga teorier. Ekonomiska teorier, vare sig det gäller marxistiska, keynesianska, neoklassiska eller andra varianter, kan alla ge vissa insikter men det finns alltid situationer där de inte är giltiga.

Du lämnar mig frågande om vad du vill säga. Arbetsvärdeteorin är väl en grundstomme i Marx och kommunisternas outtömliga vrede mot det traditionella organiska samhället av dem (kommunisterna) benämnt kapitalistiskt och förtryckande?

I sitt manifest om vad kommunismen vill går Marx i rasande angrepp mot privat egendom, nationalism, familj och religion eftersom den traditionella ordningen av honom anses som utsugande. På vad bygger han sitt raseri? På en teori som kan ge vissa insikter men inte alltid är giltig?

Du får ursäkta om min ton låter sarkastisk men det är inte min avsikt, bara att belysa hur viktig arbetsvärdeteorin är för kommunisternas självrättfärdigande. Med tanke på vad det är de angriper vore det väl av yttersta vikt att denna teori inte enbart är något som kan ge vissa insikter, utan ett oemotsägligt bålverk av sanning och förnuft? Eller är kommunisterna inte intresserade av vad som är sant och rätt?

Nu är det egentligen inte upp till mig att definiera en teori som jag själv inte står för, men som jag förstår det från ditt inlägg på vof så börjar du din definition av arbetsvärdeteori som den tid det tar att producera en specifik vara. Har jag uppfattat det rätt så långt?

[Pilatus]

Nu är det egentligen inte upp till mig att definiera en teori som jag själv inte står för, ...

Nej, det är det ingen som begär att du skall kunna definiera. Men om du nu påstår att arbetsvärdeteorin är en sofism är det bra om du förstår hur konflikten mellan arbete och kapital uppkommer. Din affekt måste ju ha en förklaring, att det någonstans i Marx arbete finns ett misstag som borde uppmärksammas.

Ibland förstår jag misstron mot företagsledningar som plundrar sina bolag, t ex Ericssons ledningsgrupp som beviljat sig ersättningar som förra året uppgick till totalt 1,3 miljarder kronor. Varifrån kommer dessa pengar, Skeptisk? Har ledningsgruppen gjort någon extraordinär insats som ökat Ericssons substansvärde, eller räntabiliteten på arbetande kapital?