CarlC skrev:Varför har kommunismen fått en humanitär särställning i den moderna politiken, när flera människor dött under kommunism än under nazismen.
båda använder sig av utopier bara att man använder sig av olika begrepp på klass och ras... Man vill ha ett homogent samhälle fast på två olika sätt.
Det är min uppfattning att ett bra samhälle definieras av motsättningar och tryck, så att de bästa idéerna segrar. Samförstånd och feel good har mer med dig som egocentrerad människa att göra och mänskligheten måste börja inse det.
Jag får samma känsla för arbetarens situation i kommunismen som jag får av afroamerikaner i Demokraternas och Obamas USA. Det är den ultimata tankefällan. Du har försatt en grupp i ett läge där man inte kan ifrågasätta. De är bakbundna. Man har projicerat sin egen situation på någon annan och övergett ansvaret för sitt eget fria tänkande. Bara för att Obama är svart så kommer min situation som svart förbättras. Bara för att det är arbetarna som styr, kommer min situation som arbetare förbättras.
Kommunisterna trodde att man kunde förändra systemet genom att byta ut personerna som styr. Men det visade sig sedan att de som tog över var om möjligt ännu värre.
https://en.wikipedia.org/wiki/Criticism ... party_ruleGrundproblemet är systemet som sådant, inte vem som råkar styra det.
Och vad är systemet?
Systemet är själva arrangemanget av att vara anställd av någon. När du är anställd av någon då ger du upp din frihet och du måste göra som din arbetsgivare säger. Du agerar inte längre utifrån personliga känslor utan istället från behovet av pengar. Ett sådant arrangemang är onaturligt och skadar den personliga integriteten. Detta gör samhället dysfunktionellt och det gör att det är väldigt svårt att ta sig ur systemet.
Systemet fungerar på många sätt precis som Djävulen. Det lockar dig med olika godsaker: tekniska innovationer, överflöd med mat (om du lever i rätt del av systemet), underhållning, njutningar, makt och vällust. När du väl har gått med på att leva i systemet, då blir du överöst med erbjudanden om att köpa hus och bil och inredning. Du blir lockad med pengar för att kunna ha råd med allt och går du med på det så har du sedan stora banklån som du kanske aldrig kan betala av. Då sitter du fast och måste göra som systemet säger.
Detta arrangemang av arbetsgivare och arbetstagare är i sig ett ojämlikt förhållande och det är härifrån som den destruktiva formen av ojämlikhet går att härleda från. För arbetsgivaren är på sätt och vis också anställd av en mängd konsumenter som denne tvingas göra nöjda. Så vi har konsumenterna på toppen, därefter arbetsgivaren och därunder arbetstagaren. Arbetstagaren är slav åt konsumenternas behov och arbetsgivaren är mellanhand. En konsument är även den mest despotiske av härskare, du kan inte räkna med något medlidande. Om konsumenterna inte tycker om din produkt då går de vidare till en annan producent. Detta gör att marknaden är i ständigt flux och de producenter som bäst lyckas överleva i denna djungel tenderar att placera sina affärer där det finns köpstarka konsumenter och sin produktion där det finns billig arbetskraft, vilket skapar enorma skillnader i materiellt välstånd men också i känslomässigt välstånd, av trygghet och framtidstro och så vidare.
Desto större systemet blir desto större blir även diskrepansen i välstånd bland de olika delarna. Globalisterna (de kapitalistiska) tror på öppna gränser och fri handel eftersom det gör dem rikare och de socialistiska tror på arbetarnas kamp över gränserna mot kapitalisterna. Nationalisterna vill begränsa systemet till att vara inom en nation så att nationen kan kontrollera systemet istället för att bli kontrollerat av det. Folket eller rasen ska stå över systemet istället för att vara slav under det.
När man lever i systemet så känns det som att gränser och kontroll har man fått nog av, så det finns en explosiv vilja att bryta sig loss och bli fri eller flytta till en del av systemet med högre välstånd, så rent känslomässigt så är det globalistiska alternativet lockande. Men eftersom diskrepansen ökar desto större systemet växer desto värre blir det för det stora flertalet. Lägg till att i ett globalt samhälle så är det högst oklart vad som gäller och vem man ska vara och det blir värre desto större systemet blir. Identitetskrisen är inbyggd i arrangemanget arbetsgivare/arbetstagare.
Denna explosiva vilja till att bli fri tror jag ligger till grund för varför man ser med mer förlåtelse på kommunisterna än nationalisterna eftersom nationalisterna framstår som om de är egoister som vill ha välstånd för egen del och struntar i resten av världen. Dock vad nationalisterna vill är att varje nation ska utveckla sig självt och att varje folk kan leva självständigt. Detta gillas dock inte av de globala kapitalisterna eftersom det begränsar deras manöverutrymme och det gillas inte heller av socialisterna (de globalistiska) eftersom de tror att nationalismen endast är ett sätt för kapitalisterna att bibehålla sin makt över arbetarna.
