Esther skrev:Pilatus skrev:Esther skrev:Mig veterligen finns det inte med i något partimanifest där att man ska ta sina meningsmotståndare av daga - har aldrig funnits. Men du kan gärna framlägga det om du kan hitta det...
Det började tidigt, kampen mot arianismen, Inkvisitionen, alla häxbål, anabaptisterna och andra som förklarades som kättare. Avvikare i sexuellt avseende. Korstågen.
frågan är mer om detta utmynnade i samma slags folkmord med samma omfattning som kommunismen har lyckats med under den korta tid den finns implementerad. Så kan vi göra en slags "skadeberäkning". Saken är mer den - att en individ som erkänner sig till något (i detta fall kristendomen) behöver nödvändigtvis inte alls omfatta den tron - egentligen. Utan orsaken som människor ofta tillerkänner sig olika typer av (vad de uppfattar vara system eller grupperingar där de kan uppnå makt) är just egenintresse och makt. Därmed kan man som man säger i Bibeln - alltid känna igen dem i handlingarna. Eller som Johannes skrev i sitt första brev: den som inte älskar sin broder lever i mörkret och är mörkrets barn.
Saken är mer pregnant däremot : vad står det i "manifesten" eller de underliggande tankarna kring något... i marxismens/leninismens tankar står explicit att man ska exterminera alla de som står emot dessa tankar samt att en intellektuell elit ska styra den dumma pöbeln - men detta står inte i Bibeln där det står tvärtom: var inte som furstar över folket, utge er inte som lärare inför era bröder, kalla ingen annan för fader ni har bara en enda Fader i Himmelen... etc... - sätter man detta i kontexten i kyrkan och ser den yttre miljö som omger Henne (menar den katolska) så finns det en slags vits med att strukturen inom Henne är uppbyggd på detta sätt i DENNA TID och den tid som förflutit... eftersom den slags struktur har borgat för Kyrkans fortsatta överlevnad samt renheten i läran.
Vi har inte sett de sista avsnitten i Hennes historia än - men det vi kan vara säkra på är Guds löfte: döden kommer aldrig att få makt över henne.
Det litar vi på.
Nu när jag förklarat (i och genom olika vinklingar) hur jag ser på det sociala experiment som är arbetarmakt i dess olika ateistiska former (för mig är det ingen skillnad på bruna, röda eller vad för färg eller slagord de väljer för sin socialism) ska jag sammanfatta vad jag tänker om alla former av människans önskan att styra andras tankar, gärningar och liv: MÄNNISKAN ÄR ---FÖRFÄRLIG i sin MAKT. Ge henne makt och hon förvandlas till ett monster och en tyrann --- oavsett om det är i familjen, gruppen, arbetet, religiöst, politiskt eller var hon än är verksam ... och hon är det i brist på en levande, verklig och verksam relation med den Treenige Guden. Många av de gudar som människan själv tänkt ut eller tror på är lika förfärlig i sin makt som de själva och är därmed en slags projicering av henne själv. Det är ganska lätt att sortera ut när man betraktar den mannen som utgav sig för att vara den Levande Gudens son (och jämför hans gärningar med andra som utgav sig vara sända av Gud) som lät sig piskas halvt till döds för att sedan långsamt och som en kriminell dö på ett kors AV KÄRLEK till alla människor och för att ge oss del av Gud och Hans Himmel.
Vi väljer gärna bort detta... för att vi bara inte besitter förmågan att kunna älska så. Inte ens våra egna barn kan vi älska så - än mindre alla människor och framförallt de största syndarna (att synda är att missa målet = Kärlek). Vi kan inte - därmed tror vi inte om någon att de kan.
Så vi --- som redan H Söderberg sa: "Jag vill mycket som jag helst skulle vilja att jag inte ville." "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." ur Doktor Glas, 1905
Därmed är människan som aldrig - aldrig - lärt sig älska förfärlig när hon får makt... eftersom hon kommer att välja bli : beundrad och när hon inte kan nå det eftersom hon inte älskar synbart kommer hon att välja bli fruktad och när hon valt det stanna vid att bli avskydd och föraktad... men den som väljer samma väg bakifrån via kärleken --- att bli föraktad och avskydd, fruktad för att hon inte är förstådd i sin kärleks uttryck kommer att bli beundrad när hon står fast där (detta kallas för korset)...