REAKTIONEN PÅ TERRORDÅDET I STOCKHOLM FLYTTADE FOKUS FRÅN VIKTIGA FRÅGOR TILL FLOWER POWER-FLUM
Reaktionen på terrordådet i Stockholm sjunde april detta år väckte naturligtvis bestörtning. Men efter bara några timmar dominerades media av något typiskt svenskt; vi uppmanades att inte vara rädda, att inte hemfalla åt hat, vi varnades för polarisering och främlingsfientlighet, att inte låta terroristen ”få rätt”. Som Ann Heberlein skriver i sin bok Den banala godheten:
Begreppet ”vi och dom” har i svensk debatt länge varit ett uttryck för exkludering. I ett land där vi alla vill se oss som jämlika, en enhet, är detta begrepp förhatligt. Det har blivit ett av integrationens viktigaste begrepp – ve den som betraktar invandrarna som ”dom”. De är ”vi”, möjligen ”nysvenskar”. Detta uttryck för banal godhet ifrågasätts av Heberlein:
»Vi måste tala och tänka i termer av ”vi” och ”dom”. Jag är inte, och kommer aldrig att vara ”vi” med terrorister, alldeles oavsett om de hämtar näring ur islamistisk ideologi, högerextremism eller vänsterextremism. De har ingen plats i mitt ”vi”. Vi som respekterar varandras värde, varandras rättigheter och friheter måste ta avstånd från dom som vill förstöra, förinta och förhindra oss att vara fria. (…) Varningar för polarisering och vi och dom-tänkande i det här sammanhanget är både okunnigt och respektlöst.«
http://blogg.ljungquist.org/archives/12045
DEN BANALA GODHETEN
Grand Hotel. Jag har bara gått förbi tidigare, tittat hänfört på den vackra fasaden och de vackra människorna som rörde sig in och ut. Den här vackra eftermiddagen skulle jag få röra mig in på Grand Hotel. Ett releasepartaj för Ann Heberleins bok ”Den banala godheten” väntade. Ett panelsamtal mellan den träffsäkra författarinnan och moderatorn Jenny Sonesson om varför boken behövde skrivas.
”I decennier har Sverige präglats av en banal godhet. Den banala godheten har genomsyrat all offentlig debatt, frodats på kultursidor och påverkat nyhetsrapportering, lamslagit politiker, kastrerat poliskåren och infiltrerat myndigheter. Den banala godheten har hävdat att vi inte får ställa grupper mot grupper, förbjudit allt tal om volymer, gjort förövare till offer, blundat för antisemitism, hedersförtryck, antisocialt beteende och gängkriminalitet. Den banala godheten har lierat sig med kulturrelativism, banat väg för separatism och formulerat värdegrunder. Den banala godheten har varit upptagen med att förstå terrorister snarare än att bekämpa terrorism. Den banala godheten har valt att inte se att Sveriges förorter förvandlats till områden där andra lagar och normer råder än i resten av Sverige. Den banala godheten tycker synd om människor istället för att betrakta dem som fria individer med ett eget ansvar. Den banala godheten har lett Sverige rakt ner i en avgrund.”
http://iotakt.se/den-banala-godheten/
KULTURMARXISM – GRUNDEN TILL SVERIGES GALENSKAPER
Många undrar över varför Sverige tycks ha blivit ett dårhus under åren där man mörkar signalement på utländska brottslingar och hänger ut svenskar med ”fel” åsikter, massimporterar asylsökare trots att inga jobb eller bostäder finns, tycker synd om kriminella och tror att man själv kan välja sin könstillhörighet. Hur kunde det blir så här? Vart tog det sunda förnuftet vägen? Är det något i vattnet som gjort folk sinnessjuka?
http://dissidenter.com/2017/04/kulturma ... lenskaper/
