Zokrates skrev:Pilatus talar om att preppa för 72 timmar, behövs verkligen det? Tre dagar med vad man redan har i skafferiet eller kylskåpet klarar de flesta alldeles utmärkt, ser det därför som en onödig lösning att preppa för det scenariot. Man äter först upp det som finns i kylskåpet, förutsatt att elen gått, därefter konserver och annan burkmat. Har vattnet sinat i kranen får man se över vad man har och försöka kompensera eventuellt underskott genom att hämta vatten från närmaste håll. För att värma mat kan det eventuellt räcka med att man har en grill, det handlar ju om 3 dar, inte mer. Sker detta på vintern och huset saknar värme så får man klä på sig extra, eventuellt sova i sovsäck med ett täcke över.
Som sagt, 3 dar klarar de flesta utmärkt, prepping bör därav handla enbart om att klara sig längre tider än så, typ minst ett år.
Du har så rätt i att man visst kan klara ett avbrott på några dagar. Men man får jobba en hel del extra om man skall slippa lida. Jag har varit med om flera dagars elavbrott i sommarstugan vintertid. Det blir snabbt litet frustrerande då man räknar med att elen skall komma tillbaks. Numera är elledningarna nedgrävda och vi är litet bättre skyddade.
Min erfarenhet säger mig att det inte är någon lyx att klara 72 timmar. Att vara utrustad med ett Trangia-kök, bränsle, vatten och litet nudlar eller vad man föredrar. När det oväntade händer så kan det vara tryggt att veta att man kommer klara de närmaste dagarna. I annat fall får man börja jaga efter vad som saknas. Det gör förmodligen fler i ett sådant läge.
Vatten borde för de flesta inte vara något större problem. Våra sjöar är hyggligt bra, och har man vattenreningstabletter så klarar det sig.
Prepping handlar inte om att överleva, det handlar om att ha beredskap för en kortare tids kris. För mer extrema händelser kan man aldrig skydda sig fullt ut. Men det finns preppers som tycks vilja vara beredda på det mesta. Man skall kanske inte överdriva åt något håll. Inställningen att "det ordnar sig alltid" behöver inte vara den bästa.