Esther skrev:Anders skrev:Tog förresten och läste Jerusalems inledning som du rekommenderade. Känner faktiskt lite från sidan släkten som äger ingemarsgården. Och den som ägde ingemarsgården i Nås var ingen ”bonde”. Det var en av makthavarna bland tusen människor. Och jag tvivlar på att Mårbackas dotter och senare härskarinna hade kontakt med vad den tidens majoritet hade för tid till att tänka djupa tankar. Ork att tänka djupa tankar. Låter lite som en film från 40-talet med Gunnar Björnstrand som ”bonden”. Visst det var min farfars mor som blev frälst, och hela familjen fick väldigt mycket gott ur det. Bland annat så slutade farfarsfar, en ökänd slagskämpe att supa. Men katolicismen var kanske inte så gångbar bland det folket. Kyrkan var ett stöd, inte en auktoritet, bibeltron och gudstron var däremot bergfasta. Sedan har släkterna gått lite olika vägar, och jag får erkänna att jag inte känner nån gråsosse som är katolik. Däremot rätt många flumvänster.
Det är kanske så att du inte alls känner till Sveriges historia när det gäller katolicismen --- de var så trogna och troende - så när kungen och andra ville införa protestantismen fortsatte prästerna och folket med sin tro (den de hade haft) ... detta innebar att Sverige blev inte protestantiskt förrän slutet av 1700 i verkligheten - då blev det strängt.
Det som är saken är inte så mycket Kyrkan - det är hur människorna här levde - var. Jag till och med minns tiden när man kunde lämna en cykel i Stockholm och den var varken stulen eller något --- den stod kvar.
Vad hade katolicismen i Sverige för ställning runt 1900? Menar inget spydigt, måste tillstå att jag egentligen inte har en aning om hur det var då. Att protestantismen stod för gud och överhet då råder det inget tvivel om.