hakkapeliitta skrev:Du kör för mycket med formalia, ansvarsfrågan etc.
Handla inte om att leta efter skyldiga. Situationen är att viruset kommer att härja i flera år framledes.
Ingen kan blicka flera år framåt. Kanske var Sveriges strategi usel/kanske inte. Vem har kristallkulan?
Det stora dödsantalet i Sverige beror nästan uteslutande på katastrofalt dålig äldreomsorg. Och allt detta är de borgerliga partiernas fel när de i sin nyliberala yra skulle privatisera allt. Det rådde en hallelujastämning, idag ser vi resultatet; en vårdtagare i hemtjänsten kan i värsta fall ha 20 olika vårdare i månaden.
Nermonteringen av äldrevården är den största boven till dagens situation. Skyldiga är våra politiker.
Ja, så långt förefaller vi vara överens, men det är inte enbart detta jag försöker förklara i tidigare inlägg.
Om du läser och begrundar samtliga inlägg jag skrivit i den här tråden så framgår det varuti initialt
begångna misstag består. När 5000 människor troligen i onödan har avlidit i en plågsam förtida död,
finns det all anledning att undersöka vem som är ansvarig för tragedin, och bör ställas till svars.
Att regering och myndigheter vill sopa ansvarsfrågan under mattan är lätt att förstå, men av respekt och
vördnad för de som berövats livet har vi alla en skyldighet att engagera oss i att sanningen blir offentlig.
Då blir även "formalia" en nödvändig ingrediens.
När ingen vill kännas vid ansvarsfrågan, trots det stora antalet förlorade liv, och statsminister Stefan Löfven
”tycker att regeringen har valt rätt väg i hanteringen av coronapandemin”, är det ett påstående som för mig
på ett pinsamt sätt vittnar om samhällssystemets förfall och brist på moral.
Så föreslår att du läser tidigare inlägg en gång till.
I väntan på det vill jag passa på att kommentera drömmen du tidigare skrev om,
hakkapeliitta skrev:
Flera av oss har säkert hamnat i hamsterhjulet, mej inkluderad. Jag har länge haft en dröm om att köpa
en enkel stuga på landet, nära vatten, där jag kan fiska, plocka bär, svamp, ha en egen odling av basgrödor,
jordkällare, vedeldad bastu, brygga eget öl i några hundraliters tunnor.
Är det kanske endast en dröm, eller överväger du fortfarande att ta steget ?
Oavsett vilket förstår jag dig, i kapitalismens miljöförstörande tidevarv , så några tips.
Som grabb, ca 12 år, strövade jag ensam kring i milsvida skogar och på myrar/mossar med en gammal
mynningsladdare försedd med ett klaffsikte (arme-gevär från 1800-talet som jag fick låna av min morbror).
Mynningsladdaren laddades med svartkrut, som jag förvarade i ett för ändamålet avsett kohorn fäst i svångremmen.
I en läderpåse tillsluten med en benplugg, förvarade jag blyhaglen. Som krut-mått använde jag en tom remington-
hylsa kaliber 12,7 och som förladdning användes ett hopskrynklat tidningsblad (SvD). Till mynningsladdaren
användes tändhattar som inte fick bli fuktiga, varför jag torkade dem över natten på spiselhällen.
Det fanns gott om skogsduva, orre och tjäder i skogen, och fisk fanns det rikligt av i närliggande
skogstjärnar och en liten älv. Allt var som hämtat från 1800-talet. Under de här strövtågen träffade jag en gammal
trevlig man, ”Uddabo-Kalle” 90 år, med stort långt skägg, klädd i gamla vadmalskläder, som bodde själv i en ensligt
belägen liten stuga ytterst på udden som sträckte sig ut i en mindre sjö djupt inne i skogen.
Uddabo-Kalles idylliskt belägna stuga invid vattnet tror jag skulle intressera dig.
De här strövtågen i naturen har satt sina outplånliga spår, och det förekommer ibland perioder när saknaden och
längtan efter den här för evigt svunna tiden kommer smygande och gör sig påmind.
Bergslagen är landet, där skogen tycks vara allenarådande och står tung och tät utmed bergshöjderna.
Det var här som kolarkojor och finn-pörten en gång i tiden spred ut bebyggelsen i den karga naturen runt gruvor
hyttor och stångjärnshammare. Det finns nog fortfarande sådana här stugor, i trolska miljöer uppe i Kilsbergen,
på gränsen mellan Västmanland-Värmland-Dalarna. Trakten har en speciell karaktär, och gränsar till Finnskogarna.
Här infinner sig lätt känslan av att man ”befinner” sig nära det förgångna, och kan ana sig till vilka
levnadsbetingelser som rådde här uppe i obygden när de första kolonisatörerna från Finland gjorde sitt intåg
på 1600-talet. Namn som t ex ”Krokryggen” talar sitt tydliga språk.
Problemet kan vara framkomligheten snörika vintrar.
https://www.youtube.com/watch?v=RkriPebgemM
Ett alternativ närmare bebodda platser kan t ex vara att köpa en gammal nedlagd byskola, priset är ofta
överkomligt, och den vildvuxna tomten stor. Det var så vi gick tillväga, och sedan tog det ett ansenligt
antal år att rusta upp de gamla lokalerna, men vi ångrar oss inte trots att det varit slitsamt.
Det krävs ant att man är någorlunda händig och snickarkunnig när man ger sig in i ett renoveringsprojekt
av det här slaget, om resultatet skall bli bra, trots en ofta begränsad budget.
Det gamla skolhuset kom väl till pass som båtbyggeri-lokal.
Du kan se hur jag, Tuulikki och Jeppe bor under ekarna här i vackert Mälar-landskap, rikt på fornlämningar,
http://www.deltakonceptet.se
Väl mött i skogen Hakkapeliitta !
/ Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=t2D5HlKLh34