Pollen skrev:Fler lösa spekulationer!
Hur är det med de som har vuxit upp i akademisk otrygg miljö? Eller i trygg arbetarmiljö?
Vad får dig att tro att "äkta" svenskar som vuxit upp som fattiga och utsatta skulle uppleva andra i samma situation som hot mot tryggheten? Tvärtom har de större förståelse för de som kommer till Sverige som flyktingar eller tiggare.
Att visa invandrare och flyktingar respekt hotar inte tryggheten, tvärtom bidrar den till att öka tryggheten.
"tillåta stora mängder flyktingar komma till landet" - vem gör det?
Sverige har haft och har reglerad invandrings- och flyktingmottagande.
Jag frågade tidigare vem som talar sig varm för en "stor invandring" och sanningen är ju den att ingen gör det eftersom det är alldeles för luddigt. Ingen som har läst på och tänkt efter skulle föreslå något så luddigt.
Ingen tillåter heller "stora mängder flyktingar komma till landet".
Ty för somliga är en enda invandrare och en enda flykting alldeles för många.
Att hamra in "stor", "otrygghet", "vänster" tillsammans med "invandrare", "flykting", "brottslighet" är ett stående inslag i en högerextremistisk agenda.
Din slutkläm är ett typexempel på ett elitistiskt betraktelsesätt: "Sen, ju fattigare du är, ju större sannolikhet är det att du är elakare."
Fasen vad jobbigt att vi bara neggar varandras inlägg... skall försöka ta det andra vägen, att lyfta fram det jag håller med om i ditt senaste inlägg:
Lösa spekulationer - jag blir gärna motbevisad, en massa människor som växt upp i svennehem och blir astronauter eller hästuppfödare, som sommarpratarna. Men absolut, det är egen erfarenhet. Har försökt att hitta siffror men det är inte alldeles enkelt. Har pratat med de på humanistiska institutionerna på UU och arbetarbarn är rätt sällsynta där. Så visst. Jag skulle älska att se sociologiska studier på vilka som hamnar i knegarjobb och vilka som hamnar på intressejobb.
Visst kan akademiska miljöer ha inslag av stor otrygghet och komplicerade relationer , har tråkiga exempel på det på nära håll. Men att se möjligheten till drömliv finns fortfarande, i de skolor man går i, grannar, släktingar. Återigen, spekulationer, eller snarare, 25+ år i akademikernas värld, ända sen jag, helt häpen och allvarligt talat jävligt förbannad, såg de möjligheter folk födda där jag bor nu ger sig har jag varit skeptisk, och så fort jag hör någon ha ett drömmaryrke kollar jag bakgrund. Och YTTERST sällan är de från höghus/radhusområden, med fötterna djupt i folkhemmet.
Om jag någonstans har påstått att invandrare eller flyktingar skulle visas mindre respekt - som sådana - så vill jag definitivt göra avbön, pudel eller vad som helst. Om man däremot, som människa, bär sig illa åt, mobbar, ägnar sig åt kriminalitet eller liknande är man inte värd respekt - i det. Och det gäller oavsett hudfärg, kön eller något.
Men - är du fattig är sannolikheten större att du hamnar in i kriminalitet. Jag menar det jag säger om elakhet och fattigdom. Jag själv växte upp mina första åtta år i relativt bråkigt höghusmiljö. Mina föräldrar började med mycket små tillgångar. Och då jag flyttade till kedjehusområdet var jag definitivt en av de elakare. I höghuset, om en sjuåring mopsade sig mot en nioåring... konsekvenser. Så icke i det snällare området. Och en hel del av den hårdheten finns kvar i mig. Jag tror inte för en sekund att de ungdomar som hamnar i gängkriminalitet hade hamnat där om de haft turen att växa upp där jag bor nu. Min point är - din uppväxtmiljö präglar dig.
