Unga runt 1968

[hakkapeliitta]

Jag var 17 1968 och gick på gymnasiet. Det var mycket flower power då och något år senare var det Woodstock. Jag lånade Lars Noréns prosaböcker på skolbiblioteket, Revolver och Stupor, och mitt Specialarbete var att skriva en bok - och jag var alltså inspirerad av hans sätt att skriva. Han kallade sig en termometer i världens röv. Eller om det var barometer. Jag läste filosofi i Lund 70 - 71, bröt samman hösten 1971 (femtio år sedan nu), men kom tillbaka till lärdomsbyn 1974 och gick med i proggrörelsen. Spelade trombon i vpk:s blås fram till kärnkraftsomröstningen.

Men som vanligt är de som ej var födda då större experter på den här tiden än jag som faktiskt levde då. Jag såg även Beatles spela in All you need is love 1967 och såg månlandningen 169. I slutet av femtiotalet hörde jag Ingo knocka Floyd för övrigt.

Syrran som var lite äldre försökte ändra min frissa till att likna John Lennons. Protesterade, såg för bögigt ut.
Blev det bråk mellan oss smågrabbar hotade någon att hämta Ingo, en annan replikerade med att hämta Floyd Patterson.

[Algotezza]

Jag gillade the Who och försökte odla samma frsyr som Roger Daltrey.

[Vertumnus]

Jag var 17 1968 och gick på gymnasiet. Det var mycket flower power då och något år senare var det Woodstock. Jag lånade Lars Noréns prosaböcker på skolbiblioteket, Revolver och Stupor, och mitt Specialarbete var att skriva en bok - och jag var alltså inspirerad av hans sätt att skriva. Han kallade sig en termometer i världens röv. Eller om det var barometer. Jag läste filosofi i Lund 70 - 71, bröt samman hösten 1971 (femtio år sedan nu), men kom tillbaka till lärdomsbyn 1974 och gick med i proggrörelsen. Spelade trombon i vpk:s blås fram till kärnkraftsomröstningen.

Men som vanligt är de som ej var födda då större experter på den här tiden än jag som faktiskt levde då. Jag såg även Beatles spela in All you need is love 1967 och såg månlandningen 169. I slutet av femtiotalet hörde jag Ingo knocka Floyd för övrigt.

Jag är ett par år yngre än dig, men också jag minns radireportaget från Ingo Floyd-matchen. Och jag var där när han hyllades på Ullevi vid hemkomsten, minns speciellt en marcherande mässingsorkester som spelade bron över floden Kwai. Såg inte Beatles spela in All you need is love, men kommer väl ihåg känslan och var jag var första gången jag hörde den.

[Anders]

Jag var 17 1968 och gick på gymnasiet. Det var mycket flower power då och något år senare var det Woodstock. Jag lånade Lars Noréns prosaböcker på skolbiblioteket, Revolver och Stupor, och mitt Specialarbete var att skriva en bok - och jag var alltså inspirerad av hans sätt att skriva. Han kallade sig en termometer i världens röv. Eller om det var barometer. Jag läste filosofi i Lund 70 - 71, bröt samman hösten 1971 (femtio år sedan nu), men kom tillbaka till lärdomsbyn 1974 och gick med i proggrörelsen. Spelade trombon i vpk:s blås fram till kärnkraftsomröstningen.

Men som vanligt är de som ej var födda då större experter på den här tiden än jag som faktiskt levde då. Jag såg även Beatles spela in All you need is love 1967 och såg månlandningen 169. I slutet av femtiotalet hörde jag Ingo knocka Floyd för övrigt.

Har du någon känsla varför vissa anammade flowerpower och vissa inte? Jag var som sagt för ung och mina föräldrar var runt 30. Framför allt pappa, född arbetargrabb, avskydde allt som hade med 68 att göra. Men han var liksom för gammal. Var det unga i din närhet som vände sig mot Vänsterrörelsen? I så fall, hur gick diskussionerna?

[Algotezza]

Jag var 17 1968 och gick på gymnasiet. Det var mycket flower power då och något år senare var det Woodstock. Jag lånade Lars Noréns prosaböcker på skolbiblioteket, Revolver och Stupor, och mitt Specialarbete var att skriva en bok - och jag var alltså inspirerad av hans sätt att skriva. Han kallade sig en termometer i världens röv. Eller om det var barometer. Jag läste filosofi i Lund 70 - 71, bröt samman hösten 1971 (femtio år sedan nu), men kom tillbaka till lärdomsbyn 1974 och gick med i proggrörelsen. Spelade trombon i vpk:s blås fram till kärnkraftsomröstningen.

Men som vanligt är de som ej var födda då större experter på den här tiden än jag som faktiskt levde då. Jag såg även Beatles spela in All you need is love 1967 och såg månlandningen 169. I slutet av femtiotalet hörde jag Ingo knocka Floyd för övrigt.

Har du någon känsla varför vissa anammade flowerpower och vissa inte? Jag var som sagt för ung och mina föräldrar var runt 30. Framför allt pappa, född arbetargrabb, avskydde allt som hade med 68 att göra. Men han var liksom för gammal. Var det unga i din närhet som vände sig mot Vänsterrörelsen? I så fall, hur gick diskussionerna?

Jag var ju för flower power och gillade vänsterrörelsen. Jag tyckte om musik som var psykedelisk men var ingen drogfantast själv, utan tänkte att de som ville fick syssla med det, medan jag själv ej var intresserad. Vietnamn började ju bli en vattendelare. Jag hade en klasskamrat som var med i Konservativ Skolungdom och som försökte locka mig till deras klubblokal i Trelleborg genom att berätta hur fantastisk stereoanläggning de hade. Det fanns också en kristen grupp på skolan, Söderslättsgymnasiet, som hette Credo. Men ingendera passade mig. Inte heller gick jag med i Vietnamrörelsen. Dock var jag med senare i dåvarande vpk 1979 - 89. Däremot lärde jag mig Transcendental meditation hösten 1967. Beatles hade varit på Falsterbohus på sommaren och träffat sin guru där, Maharishi Mahesh Guru. Jag har aldrig kunnat inordna mig i något flockmässigt kollektiv, även om jag marascherade på första maj och tutade trombon 1974 - 1976 och några år senare, efter min konvalescentperiod.

Jag hade också min första insänderare i Svenska MADs Forum för fårskallar, vilket gjorde mig världsberömd på hela gymnasiet. Jag seglade upp som en humorprofet och en tjej jag var intresserad av blev då även intresserad av mig. På bussen till skolan brukade vi sitta bredvid varandra och snackade om allt mäöjligt. Hon hade läst min insändare och tyckte att den vara konstig och obegriplig. Jag svarade att det kanske inte berodde på insändaren, vilket upprörde henne.

Jag kommer ihåg en tanke jag hade när jag satt på stora trappan på gymnasiet, hösten 1969. Jag tänkte något i stil: "Jag tillhör de moderna. Vi är framtiden!" Nu har jag det mesta av den framtiden bakom mig.

[Anders]

Som jag skulle velat vara med!

(Jag, som sen Oljekrisens dagar(strax efter alltså) varit den som gillat i kompiskretsar(skittrist att inte kunna vara sån nu de sista 25 pga familj mmm) som älskade att stoppa ner kvastskaftet i myrstacken genom att ifrågasätta kompisgängets konsensus (tänk om Apartheid är bra, undrar om de får det så mycket bättre om ANC gör revolution osv) (Varför skall man ha tajta jeans) har aldrig kunna tagit ställning. Jag tycker egentligen, intelligensmässigt, att det är fullständigt idiotiskt att ta ställning för något som är kontroversiellt och där kloka människor har goda argument för vardera sidan. Att de ointelligenta skulle låta de klokare ta in alla fakta för och emot. Plåga den stressade maggropen med Kahnemans nivå 2 och berätta för alla vad rätt kompromiss är. Platons ideala idealstat egentligen(Den upplyste despoten var egentligen hans ideal) skulle vara statens intelligentaste människa, totalt känslokall, ta in all fakta och diktera åtgärder. Varför inte ett trevligt litet AI som styr hur vi skall göra med flyktingmottagning, privatisering, CO2 i atmosfären osv )

Det skulle varit förbaskat kul att provtrycka. Lyckades ingen göra det? Sovjet var väl det uppenbara motargumentet. Pragvåren som slogs ned osv.

[Vertumnus]

Man bör skilja på de olika grupper som påverkade händelserna runt 68 även om de delvis kom att flyta in i varandra. Hippies ville förändra världen genom en inre revolution, genom tänkandet. Flower power var en fredsrörelse. Och så vänstern som ju närmast är att betrakta som en intressedriven rörelse. Den sistnämnda fick som jag uppfattade fick ett förhållandevis starkare grepp om ungdomsrörelserna i Sverige än i andra västliga länder, .

[Algotezza]

Man bör skilja på de olika grupper som påverkade händelserna runt 68 även om de delvis kom att flyta in i varandra. Hippies ville förändra världen genom en inre revolution, genom tänkandet. Flower power var en fredsrörelse. Och så vänstern som ju närmast är att betrakta som en intressedriven rörelse. Den sistnämnda fick som jag uppfattade fick ett förhållandevis starkare grepp om ungdomsrörelserna i Sverige än i andra västliga länder, .

Var går gränserna mellan dessa grupper och vem bestämmer dessa gränser och i vilket syfte?

[Vertumnus]

Man bör skilja på de olika grupper som påverkade händelserna runt 68 även om de delvis kom att flyta in i varandra. Hippies ville förändra världen genom en inre revolution, genom tänkandet. Flower power var en fredsrörelse. Och så vänstern som ju närmast är att betrakta som en intressedriven rörelse. Den sistnämnda fick som jag uppfattade fick ett förhållandevis starkare grepp om ungdomsrörelserna i Sverige än i andra västliga länder, .

Var går gränserna mellan dessa grupper och vem bestämmer dessa gränser och i vilket syfte?

Jag försökte här att staka ut de gränser som är lättast att få syn på, men som jag säger så flyter det i bland samman, mer eller mindre. Syftet är inget annat än behovet av att förstå, av intellektuell hederlighet. Det som skiljer hippies och flower power från vänsterrörelsen och som var speciellt var det moraliska anslaget, att värderationalism om man så vill fick politisk betydelse. För vänsterns del råkade bara intresset samanfalla med dessa grupper genom den centrala roll som kriget i Vietnam kom att spela, något som man inte var sena att utnytja. Varken Maoismen, Stalinismen eller Marxistlenismen osv håller väl inte när allt kommer omkring pacifismen särskilt högt i kurs.

[Algotezza]

Man bör skilja på de olika grupper som påverkade händelserna runt 68 även om de delvis kom att flyta in i varandra. Hippies ville förändra världen genom en inre revolution, genom tänkandet. Flower power var en fredsrörelse. Och så vänstern som ju närmast är att betrakta som en intressedriven rörelse. Den sistnämnda fick som jag uppfattade fick ett förhållandevis starkare grepp om ungdomsrörelserna i Sverige än i andra västliga länder, .

Var går gränserna mellan dessa grupper och vem bestämmer dessa gränser och i vilket syfte?

Jag försökte här att staka ut de gränser som är lättast att få syn på, men som jag säger så flyter det i bland samman, mer eller mindre. Syftet är inget annat än behovet av att förstå, av intellektuell hederlighet. Det som skiljer hippies och flower power från vänsterrörelsen och som var speciellt var det moraliska anslaget, att värderationalism om man så vill fick politisk betydelse. För vänsterns del råkade bara intresset samanfalla med dessa grupper genom den centrala roll som kriget i Vietnam kom att spela, något som man inte var sena att utnytja. Varken Maoismen, Stalinismen eller Marxistlenismen osv håller väl inte när allt kommer omkring pacifismen särskilt högt i kurs.

Precis. Och är det inte en absolut moral som gäller inom de ismer du räknar upp, en tämligen svartvit, politiskt betingad moral eller etik..?

[Vertumnus]

Var går gränserna mellan dessa grupper och vem bestämmer dessa gränser och i vilket syfte?

Jag försökte här att staka ut de gränser som är lättast att få syn på, men som jag säger så flyter det i bland samman, mer eller mindre. Syftet är inget annat än behovet av att förstå, av intellektuell hederlighet. Det som skiljer hippies och flower power från vänsterrörelsen och som var speciellt var det moraliska anslaget, att värderationalism om man så vill fick politisk betydelse. För vänsterns del råkade bara intresset samanfalla med dessa grupper genom den centrala roll som kriget i Vietnam kom att spela, något som man inte var sena att utnytja. Varken Maoismen, Stalinismen eller Marxistlenismen osv håller väl inte när allt kommer omkring pacifismen särskilt högt i kurs.

Precis. Och är det inte en absolut moral som gäller inom de ismer du räknar upp, en tämligen svartvit, politiskt betingad moral eller etik..?

Det är en kritik som riktats mot Marx. Han talar om moral och etik i termer av överbyggnaden, han ställer det på huvudet och gör praktiken tilll grunden för den rådande ordningen. Han menar att etikens roll är att legitimera praktiken. Frågan om det finns en tidlös etik med vars hjälp utsugningen av arbeterklassen kan brännmärkas lämnar Marx som Sven-Eric Leidman skriver obesvarad.

[Anders]

Lite så där. Alla som tänker tillbaka låter rätt frälsta, typ. Har en känsla av att min generation, den efter, vi som skulle marineras i det där tröttnade rätt fort, i och för sig blev många av oss, lite jag också, lite yuppies. Lite omoget, att protestera mot det brunmurriga. Men våra politiska diskussioner var mer att man kunde vara både höger och vänster, lite beroende på fråga. Tycker de var rätt friska, de politiska diskussionerna. Då jag pluggade.
Att prata politik där jag växte upp inskränkte sig till att irritera sig på kommunistiska lärare. Var mina polare från de åren stod politiskt har jag ingen aning om. Man pratade snus mus och brännvin. Och kanske lite existentiellt dravel om man fick i sig lite.

[Algotezza]

Lite så där. Alla som tänker tillbaka låter rätt frälsta, typ. Har en känsla av att min generation, den efter, vi som skulle marineras i det där tröttnade rätt fort, i och för sig blev många av oss, lite jag också, lite yuppies. Lite omoget, att protestera mot det brunmurriga. Men våra politiska diskussioner var mer att man kunde vara både höger och vänster, lite beroende på fråga. Tycker de var rätt friska, de politiska diskussionerna. Då jag pluggade.
Att prata politik där jag växte upp inskränkte sig till att irritera sig på kommunistiska lärare. Var mina polare från de åren stod politiskt har jag ingen aning om. Man pratade snus mus och brännvin. Och kanske lite existentiellt dravel om man fick i sig lite.

Var och en av väl rätt "frälst" på sin tonårstid och tjugoårsålder, tänker jag. Man etablerar sin kultursmak då i hög grad, gällande musik, litteratur, filmer och annat. Sedan händer inte så mycket- Visst man kanske blir ihop med någon och skaffar familj. Vem ändrar t.ex. musiksmak helt efter fyrtio-femtio?

[Vertumnus]

Lite så där. Alla som tänker tillbaka låter rätt frälsta, typ. Har en känsla av att min generation, den efter, vi som skulle marineras i det där tröttnade rätt fort, i och för sig blev många av oss, lite jag också, lite yuppies. Lite omoget, att protestera mot det brunmurriga. Men våra politiska diskussioner var mer att man kunde vara både höger och vänster, lite beroende på fråga. Tycker de var rätt friska, de politiska diskussionerna. Då jag pluggade.
Att prata politik där jag växte upp inskränkte sig till att irritera sig på kommunistiska lärare. Var mina polare från de åren stod politiskt har jag ingen aning om. Man pratade snus mus och brännvin. Och kanske lite existentiellt dravel om man fick i sig lite.

När ett årtionde eller skede karaktäriseras i efterhand är inte sällan syftet att bereda plats för det nya, särskilt när det sker i närtid. Se så konstiga vi var, men nu gör vi så här istället. Pendeln kan vända snabbt.

[Anders]

I sammanhanget måste jag säga att de som var unga på 90- och 00-talen var förvånansvärt coola. Stack inte ut nåt särskilt åt vare sig år höger eller vänster och inte över huvud taget. 90-talet var, förutom en del våndor efter murens fall, en väldigt skön tid för västvärlden och den motsvarande i öst.. Man kan förstå att Fukuyama pratade om end of history. Muren föll, internet var nytt, presidentval var mellan dugliga demokrater och republikaner, det var vattenfestivaler, kickoffer på jobbet och en ännu hyggligt fungerande skola och sjukvård. Visst, globaliseringen började mullra, men… synd att tiotalet skulle urarta så totalt, framför allt här i sverige. Kan nån hitta nåt som är bättre nu i Sverige än 2010? Förutom mobilerna och bredbandet?

Inte undra på att ungdomskulturerna är nervösare.