Anders skrev:Börjar tro att det börjar bli dags att börja lyssna på såna som Hobbes och Karl Schmitt. Filosofer som hade erfarenheter av lite bråkigare tider. Lite för mycket Putin, ping, förortsgangsters och camptoliumstormare nu. 90 -talet var längesen. SD’s storlek är en bra indikation på det. De har helt rätt i sin med arbetarsossarna att vi borde tillbaka till folkhemmet. Men jag föredrar att folkpartister och de goda av socialdemokraterna tar oss dit. Var och en efter förmåga och fult att snylta. Eliterna bryts ned. Akademikerbarn och vanliga i blandade dagis. Om det inte passar sommarpratare De Geer så får de väl flytta till Monaco eller nåt.
Något som kan ta oss mot ljusare och mer hoppfulla tider vore väl önskvärt. Men själv är jag tveksam till att Hobbes och Carl Schmitt skulle utgöra någon räddning. En gammal fascist och en gammal nazist, som visserligen må ha vunnit erkännande i vissa kretsar, men utifrån det lilla jag har läst har jag inte funnit någon av dem intressanta. Men du får gärna vidareutveckla varför världen skulle kunna bli bättre om dessa författare fick mer uppmärksamhet.
Något jag kan sakna från många så kallade ideologer är den mer jordnära förankringen. De kommer ofta med svepande formuleringar som är svåra att uttolka. Och när det dyker upp något mer verkligt problem så förefaller de både blinda och döva. Vem är det som reagerar mot mobbing och trakasserier exempelvis? Jag kommer ihåg en gång på högstadiet exempelvis. En i klassen tog upp på klassrådet att det är flera nazister på skolan som får härja fritt utan att någon reagerar. Den intellektuelle SO-läraren pratade förbi problemet vill jag minnas, nån teoretisk utsvävning i historia om varför nazism är dåligt. Sen efter skolan var slut samlades ett gäng runt tjallaren och gav honom en omgång så att han skulle lära sig att hålla tyst i fortsättningen. Vad är viss teori värd, om den inte bidrar till praktisk kompetens i att agera i en allvarlig situation?