Pengar

[Anders]

Om man vill åt andras pengar, och har ett rättvisepatos, svälj överklassstoltheten och låt de som tjänar mest vara (förutom höga chefer och de som nämns i Girig-sverige) , gå på de som ärvt pengar, eller som inte tjänar pengar tjänande världen med hög intelligens och driv. Skatten på reavinst borde vara dubbel mot marginalskatten - som borde bara den lägsta.

Alla i västvärlden levande människor har en ohygglig tacksamhetsskuld till människor med hög intelligens, jag själv inkluderad. Båda mina barn har överlevt till vuxen ålder, jag själv lever i högsta välmåga 60+, mängder av sjukdomar tidigare dödliga har botats i min släkt. Rena mirakler. Och face it, ingen med min begåvning (bäst i grundskola, middle of the pack på teknisk högskola) har bidragit till det. Jag skulle inte gjort ett skit nytta vid framtagande av covidvaccinet. De enda som verkligen utför mirakler, fika inte efter deras pengar. De är värda Ferraris tusen gånger mer än alla lata, smarta och medfött rika. Ta from dem och ge till de bra och de ärligt olyckliga.

[Pilatus]

Skatten på reavinst borde vara dubbel mot marginalskatten - som borde bara den lägsta.

Skall man beskära reavinster mer än man redan gör kommer utländskt kapital att ta över. Jag tror inte det fungerar. Skall man beskatta de rika kan man lägga en låg förmögenhetsskatt, ett par tiondels procent. Det skulle ge en del som kunde styras till bekämpande av ren fattigdom.

För övrigt vore det klädsamt om staten kunde ta bort en del av sin fläskighet.

Sven Boberg 1910, Sov i ro.jpg (42.86 KiB) Visad 5965 gånger

[Anders]

Skatten på reavinst borde vara dubbel mot marginalskatten - som borde bara den lägsta.

Skall man beskära reavinster mer än man redan gör kommer utländskt kapital att ta över. Jag tror inte det fungerar. Skall man beskatta de rika kan man lägga en låg förmögenhetsskatt, ett par tiondels procent. Det skulle ge en del som kunde styras till bekämpande av ren fattigdom.

För övrigt vore det klädsamt om staten kunde ta bort en del av sin fläskighet.

Sven Boberg 1910, Sov i ro.jpg

Det är sant och det är helvetet. Hur skulle man kunna komma ur det? Tyvärr behövs nåt i stil med en bra Putin worldwide. Vi med IQ hade chansen efter Manhattanprojektet, men blåste det(brukar jag tänka i mina värsta stunder då jag beklagar världens behov av meritokratislipp).

Staten borde sannerligen vara vältrimmad och inte rikemansfläskig. Och styra allt. En stat som omfattade hela världen. Bara begåvning och arbetsamhet resulteras, i viss mån resultat. Och naturligtvis målet att alla har det någorlunda drägligt. Och allt större del av jordens befolkning har det mångfalt mer drägligt än alla människor levande år 1800. Då de flesta hade sett flera av sina barn eller syskon dö unga.

Jag vet inte hur det skall gå till.

[Pilatus]

Och allt större del av jordens befolkning har det mångfalt mer drägligt än alla människor levande år 1800. Då de flesta hade sett flera av sina barn eller syskon dö unga.

Visst, och allt fler kräver sin del av välståndet. Och jag tror inte att vi kan neka de fattiga i världen och i Sverige en del av den ökande välfärden. Även om vi gör allt för att lyssna på vad vetenskapen säger (enligt Greta Thunberg) så spelar det en mycket underordnad roll. Man måste se målkonflikten. Hur mycket vi än späker oss och gör livet outhärdligt i det kalla Norden så vill hundratals miljoner människor få det litet bättre än de nu har det. Vill Greta och miljöaktivister förhindra det? Eller vad innebär omställningen? Även om det går att göra hamburgare på sjögräs och malda insekter är jag inte säker på att världens prästerskap kommer att finna det tillräckligt aptitligt eller accepterat av de makter de säger sig tillbe.

Lösningen ligger i att de rika länderna blir smartare och lär ut hur saltvatten kan avsaltas, öknar kan planteras och att barnadödligheten kan minskas. Om folk litar på att det inte krävs fler barn än vad åtgår för att försörja de åldrande, som säkert kan hjälpa till i högre grad än vad som är fallet. Staten behöver inte suga upp alla begåvningar för att medverka i någon kommitté som producerar direktiv.
Det finns det som är viktigare.

[David H]

Hade samtal med en kollega på jobbet idag angående planerat lönesamtal med ansvarig chef, som utspelade sig ungefär så här

D (David): Jag tänkte föreslå något som kan uppfattas som ganska radikalt
K (Kollega): *Tittar undrande* Jaha...
D: Jag tänkte be om att få samma lön som den på arbetsplatsen som har lägst lön
K: Då kommer du få sänka din lön ganska mycket
D: Men jag har ju ändå så att jag klarar mig
K: Jag tror inte de kommer godkänna det. Lönen sätts utifrån ens prestation på arbetsplatsen, och de har där vissa kriterier som de måste utgå ifrån.
D: Kanske kommer de inte att godkänna det, men då har jag i alla fall erbjudit mig. Sen kan man väl använda andra sätt än pengar och lön, för att kommunicera vad man tycker om någons prestation? Jag tycker att det är för mycket fokus kring pengar i samhället, och jag känner att jag inte vill va en del av det.
K: Men varför vill du sänka din lön? Vad fick dig att komma på den tanken?
D: Det är olika orsaker. Bland annat var det när jag pratade med X (en undersköterska på avdelningen), som berättade vad hon fick för lön, och hon sa att hon tyckte det var orättvist att hon fick mindre i lön än vissa andra som hon inte tyckte hon var sämre än. Och jag höll med henne om att det var orättvist. Och vidare går ju sjukhuset back nästan en miljard i budgeten. Jag tycker det är oansvarigt att lägga en budget, och sen inte få denna budget att gå ihop.
K: Så du vill sänka din lön för sjukhusets skull?
D: Jag skulle inte säga att det är huvudsakliga orsaken.
K: Men varför vill du sänka din lön?
D: Vi kan väl också vända på frågan, varför inte? Om jag inte lider av en sänkt lön, så är det väl heller ingen skada skedd? Och jag vill göra något. Jag vill att någonting ska hända. Inte bara göra på samma sätt som alla andra bara för att alla andra gör så.
K: Men vad menar du då? Varför vill du det här egentligen?
D: Jag tänker på livet, jag tänker på hur det är i världen, med allting.

Nån annan som kan känna lika dant? Att man typ vill att nåt ska hända, och inte förstår varför man bara ska bete sig och följa ett och samma mönster?

[David H]

Hade samtal med en kollega på jobbet idag angående planerat lönesamtal med ansvarig chef, som utspelade sig ungefär så här

D (David): Jag tänkte föreslå något som kan uppfattas som ganska radikalt
K (Kollega): *Tittar undrande* Jaha...
D: Jag tänkte be om att få samma lön som den på arbetsplatsen som har lägst lön
K: Då kommer du få sänka din lön ganska mycket
D: Men jag har ju ändå så att jag klarar mig
K: Jag tror inte de kommer godkänna det.

Min kollega hade rätt. Jag erbjöd mig att sänka min lön, men min chef sa då att det inte är tillåtet, att hon tyvärr inte har befogenhet att bevilja detta. Och eftersom min chef uttryckte det som att hon inte får bestämma över detta, testade jag därefter att istället vända mig till nästa instans, sjukhusledningen.
Vi har ett forum på intranätet där man kan ställa frågor till sjukhusledningen, och jag postade min fråga Varför är det inte tillåtet med frivillig lönesänkning?... och det svar jag fick....? Inget alls. Min fråga blev aldrig publicerad, och jag fick heller inte något svar om varför min fråga inte blev publicerad.

Är det inte ganska märkligt? Sjukhuset går en miljard kr back för året, och ändå vill sjukhusledningen inte ens besvara fråga från en person som frivilligt erbjuder sig att sänka sin lön? Vad beror det på? Det är klart, min lönesänkning skulle inte vara mer än en droppe i havet för att minska skuldberget.... Men min känsla är att det ligger något större bakom detta. Typ att pengar har blivit en slags religion som blivit känslig att ifrågasätta... Och att förlora religiös tro till något kanske kan vara smärtsamt, även om det gäller något så "banalt" som pengar?

[Pilatus]

Är det inte ganska märkligt? Sjukhuset går en miljard kr back för året, och ändå vill sjukhusledningen inte ens besvara fråga från en person som frivilligt erbjuder sig att sänka sin lön? Vad beror det på?

Att vara personalavdelning på ett stort sjukhus kräver någon slags konsekvens.

Men min känsla är att det ligger något större bakom detta. Typ att pengar har blivit en slags religion som blivit känslig att ifrågasätta...

Jag tror att det finns bättre metoder att ge en slant till dem som verkligen behöver. Läkare utan gränser och ett antal vettiga organisationer som ser till att verkligt behövande får mat, vatten och omvårdnad.

Alternativt, spara en slant. Tiderna är rätt sträva och vår ombonade trygghet är det ingen som garanterar.

[David H]

Jag tror att det finns bättre metoder att ge en slant till dem som verkligen behöver. Läkare utan gränser och ett antal vettiga organisationer som ser till att verkligt behövande får mat, vatten och omvårdnad.

I så fall kanske sjukhusledningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala kan ge några miljoner till Läkare utan gränser också. Budgeten har ju redan spräckts med cirka 900 miljoner, så om de då ger bort 100 miljoner till välgörenhet kan skulden bli en miljard blankt istället, och det vore väl en snygg siffra att landa på? Och vem lider egentligen av denna miljardförlust? Det är ju ingen som får betala detta själv från egen ficka. Kanske man kan be riksbanken stämpla upp lite nya pengar, och så är problemet löst....?

Skämt åsido: Att ge bort pengar från sitt överskott tycker jag är en fin tanke, och det finns redan några välgörenhetsorganisationer som jag stödjer. Men jag tänker också att förändring till ett bättre samhälle är något som behöver ske inifrån, och något som till stor del behöver ske på lokalnivå...och de flesta välgörenhetsorganisationer har en form av centralstyrning,och kommunicerar budskap som jag långt ifrån alltid sympatiserar med.

Alternativt, spara en slant. Tiderna är rätt sträva och vår ombonade trygghet är det ingen som garanterar.

Men man kan ju då undra, om den som redan har sitt på det torra, med ekonomisk buffert, börjar spara extra för att kunna överleva en samhällskris... vad kommer då hända med den som inte har mycket sinne för pengar, som inte har något sparkapitalkonto och vars lön inte täcker mycket mer än levnadskostnaderna? Sådana finns det nog ganska många i vårt samhälle...
För egen del har jag redan ett hyfsat sparkapital, så när tiderna blir så kärva att mitt sparkapital inte längre räcker till, kommer det antagligen vara väldigt många andra som har det sämre ställt som redan kommer ha gått under. Samhällskollapsen kommer nog då redan vara ett faktum, och glädjen kommer nog knappast vara så stor över pengarna man suttit och hållt på innan...snarare tror jag man kommer ångra sig varför man inte gjort något innan, för att undvika att hamna i denna samhällskollaps.

[Pilatus]

Samhällskollapsen kommer nog då redan vara ett faktum, och glädjen kommer nog knappast vara så stor över pengarna man suttit och hållt på innan...snarare tror jag man kommer ångra sig varför man inte gjort något innan, för att undvika att hamna i denna samhällskollaps.

Jag såg om filmen Divergent (2014), i kväll, en spännande sf, du skulle säkert placerat dig i den falang som kallades "De osjälviska". Det finns några till, De ärliga, De tappra, De fridfulla och De lärda.

Den finns att se på Prime video, utan kostnad.

[David H]

Samhällskollapsen kommer nog då redan vara ett faktum, och glädjen kommer nog knappast vara så stor över pengarna man suttit och hållt på innan...snarare tror jag man kommer ångra sig varför man inte gjort något innan, för att undvika att hamna i denna samhällskollaps.

Jag såg om filmen Divergent (2014), i kväll, en spännande sf, du skulle säkert placerat dig i den falang som kallades "De osjälviska". Det finns några till, De ärliga, De tappra, De fridfulla och De lärda.

Den finns att se på Prime video, utan kostnad.

Aha, jag har inte hört talas om den filmen, tack för tips! Jag skulle dock inte säga att detta direkt handlar om att vara osjälvisk.
Jag tänker att den långsiktigt mest själviska strategin ofta handlar om att kortsiktigt göra osjälviska val. Det har ju exempelvis studerats inom spelteorin, att i upprepat spel av typen som presenteras i Fångarnas dilemma, så är den bästa strategin (långsiktigt själviskt gynnsamt) är att välja samarbeta (göra det kortsiktigt osjälviska valet) så länge man möter andra som också väljer samarbete.

Den amerikanske statsvetaren Robert Axelrod anordnade i början av 1980-talet en datorspelsturnering som bygger på fångarnas dilemma, där deltagarna fick skicka in bidrag i form av metastrategier. Det visade sig att den metastrategi, som klarade sig bäst, var "öga för öga", som innebär att spelaren börjar med att samarbeta, och sedan upprepar det drag som motspelaren gjorde i föregående spelomgång.

referens: https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A5ngarnas_dilemma

[hakkapeliitta]

Jag tänker att den långsiktigt mest själviska strategin ofta handlar om att kortsiktigt göra osjälviska val. Det har ju exempelvis studerats inom spelteorin, att i upprepat spel av typen som presenteras i Fångarnas dilemma, så är den bästa strategin (långsiktigt själviskt gynnsamt) är att välja samarbeta (göra det kortsiktigt osjälviska valet) så länge man möter andra som också väljer samarbete.

Matematisk spelteori grundas dels på statistiskt underlag och från det utveckla man en strategi av att minimera förlusten och maximerar vinsten. Finns en matematisk gren som heter optimering som behandlar dessa frågor. För speltokiga ett intressant ämne.
Handlar inte om psykologi,

[David H]

Jag tänker att den långsiktigt mest själviska strategin ofta handlar om att kortsiktigt göra osjälviska val. Det har ju exempelvis studerats inom spelteorin, att i upprepat spel av typen som presenteras i Fångarnas dilemma, så är den bästa strategin (långsiktigt själviskt gynnsamt) är att välja samarbeta (göra det kortsiktigt osjälviska valet) så länge man möter andra som också väljer samarbete.

Matematisk spelteori grundas dels på statistiskt underlag och från det utveckla man en strategi av att minimera förlusten och maximerar vinsten. Finns en matematisk gren som heter optimering som behandlar dessa frågor. För speltokiga ett intressant ämne.
Handlar inte om psykologi,

Spelteori är ren matematik/logik (matematik när du arbetar utifrån kvantitativ data, och logik när du arbetar utifrån kvalitativ data) när du har färdiga och fördefinierade premisser, men grunden för premisserna hämtas i regel inte från matematiken/logiken, och det är därför spelteori brukar kallas för ett tvärvetenskapligt forskningsområde. Grunden för premisserna kan hämtas från olika forskningsområden, till exempel ekonomi, biologi (om evolutiärt stabila strategier), statsvetenskap eller för den delen psykologi.

(Om vi nämner till exempel poker så är det ett spel där du behöver grunda premisser på psykologisk bedömning (t ex vilket intervall av händer jag tror min motståndare väljer att satsa pengar på) och sedan utifrån denna bedömning beräkna optimal strategi (hur står sig min hands ROI-värde gentemot motståndarens bedömda intervall av händer?). När man väl har premisserna klara för sig går det få ett enkelt o entydigt matematiskt svar om optimerad strategi)

[David H]

Hade samtal med en kollega på jobbet idag angående planerat lönesamtal med ansvarig chef, som utspelade sig ungefär så här

D (David): Jag tänkte föreslå något som kan uppfattas som ganska radikalt
K (Kollega): *Tittar undrande* Jaha...
D: Jag tänkte be om att få samma lön som den på arbetsplatsen som har lägst lön
K: Då kommer du få sänka din lön ganska mycket
D: Men jag har ju ändå så att jag klarar mig
K: Jag tror inte de kommer godkänna det.

Min kollega hade rätt. Jag erbjöd mig att sänka min lön, men min chef sa då att det inte är tillåtet, att hon tyvärr inte har befogenhet att bevilja detta. Och eftersom min chef uttryckte det som att hon inte får bestämma över detta, testade jag därefter att istället vända mig till nästa instans, sjukhusledningen.
Vi har ett forum på intranätet där man kan ställa frågor till sjukhusledningen, och jag postade min fråga Varför är det inte tillåtet med frivillig lönesänkning?... och det svar jag fick....? Inget alls. Min fråga blev aldrig publicerad, och jag fick heller inte något svar om varför min fråga inte blev publicerad.

Är det inte ganska märkligt?

Tog upp denna fråga på nytt idag när jag hade samtal med en politiskt intresserad kompis. Hennes första respons var direkt att hon höll med om att det inte borde vara tillåtet med sådan lönesänkning. När jag försökte få henne att förklara varför hon menade det, fick jag dock inte något tydligt svar. Först ville hon mena på att man måste ta till andra metoder, om man vill skapa förändring i samhället. Och hon ifrågasatte mig varför jag inte engagerade mig mer i politiken istället. Och hon tyckte som så många andra att det är då bättre att donera pengar man får över till välgörenhet än att sänka sin lön.

Men när jag försökte pressa henne om varför det inte borde vara tillåtet med lönesänkning som är helt frivillig fick jag svar som löd ungefär
"Aah.. Det har med politik att göra, det är invecklat, det går inte att ge någon förklaring varför, det bara är så".
Till slut uppfattade jag det som att hon i alla fall gav med sig, och instämde med mina resonemang om varför det borde vara tillåtet.

Något det får mig att tänka på är att det förefaller som politiken i mångt och mycket är ett spel som följer vissa spelregler. Det speldrag som jag här föreslog, den frivilliga lönesänkningen, finns dock inte med i det politiska spelets regelbok, i alla fall inte på sättet som jag föreslog det, och det är något som skapar förvirring. Det går inte säga att det är tillåtet och det går inte heller säga att det är otillåtet, för det är en typ av drag som över huvud taget inte finns definierat i spelet.

Men ofta tänker jag att bästa lösningen på problem är att hitta det oväntade svaret, det svar som inte finns med som fördefinierat alternativ. Kan här påminna om ett citat av Wittgenstein:

What I give is the morphology of the use of an expression. I show that it has kinds of uses of which you had not dreamed. In philosophy one feels forced to look at a concept in a certain way. What I do is suggest, or even invent, other ways of looking at it. I suggest possibilities of which you had not previously thought. You thought that there was one possibility, or only two at most. But I made you think of others. Furthermore, I made you see that it was absurd to expect the concept to conform to those narrow possibilities. Thus your mental cramp is relieved, and you are free to look around the field of use of the expression and to describe the different kinds of uses of it.