Tes: Ideologiska förklaringar till våldshandlingar är bortförklaringar

[Mlw]

Sökandet efter ideologiska förklaringar till våldshandlingar kan ses som ett sätt att undvika en djupare sanning. Terrorister rättfärdigar visserligen sina handlingar med hänvisning till kamp mot 'otrogna' eller 'förtryckare', men detta är oftast efterhandskonstruktioner. Hos psykiskt instabila människor kan det finnas en grundläggande drift att orsaka lidande och död. Ideologin blir då bara en ursäkt—oavsett om det är kommunism, nazism eller islamism.

I fallet med gärningsmannen i Örebro verkar motivet snarare vara kopplat till hans psykologiska tillstånd, möjligen kopplat till autism, än någon tydlig ideologi. Historiskt sett har rituellt våld och tortyr varit vanligt förekommande i många kulturer. I Norden förekom tortyrmetoden blodörn. Aztekerna genomförde grymma människooffer med omfattande tortyr. I Karthago offrades barn i offentliga ritualer utförda av präster.

Rasideologen Tobias Hübinette, Karlstads universitet, motiverar sitt hat ideologiskt: "Låt den vita rasens Västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!" (Wikipedia).

Men även detta är ett exempel på rationalisering. Människor som är psykologiskt kluvna och själsligt fördärvade, vill se död och lidande. Nietzsche ville att människorna ska leva i ständigt krig med sina grannar, för avund och stridbarhet skapar allt som är stort hos människan. Han säger:

Alltför många hänger på sina grenar alldeles för länge. Om bara en storm kunde komma och skaka loss all denna maskätna röta från trädet! Om det ändå kom förkunnare av den snabba döden! De skulle vara de rätta stormarna och uppviglarna av livets träd! Men jag hör bara den långsamma döden predikas, och tålamod med allt som är 'jordiskt'. ("Så talade Zarathustra")

De ideologiska motiven är sekundära rationaliseringar och efterhandskonstruktioner vars funktion är att bortförklara. Regeringen och folket vill ha en bortförklaring av dådet i Örebro. Men i historisk tid begrep man att blodsoffer utkrävdes av de grymma gudarna, och det ligger närmare sanningen.

[Pilatus]

Sökandet efter ideologiska förklaringar till våldshandlingar kan ses som ett sätt att undvika en djupare sanning. Terrorister rättfärdigar visserligen sina handlingar med hänvisning till kamp mot 'otrogna' eller 'förtryckare', men detta är oftast efterhandskonstruktioner.

Men här har du ju redan tagit ställning på ett generellt plan. Här saknas utrymme till argument. Man kan lika gärna säga att endast en part har ordet. Den som får företräde att definiera vad terror är. Magnus Ranstorp brukar vara klar med det, han vet vem som är terrorist, säger han. Men det kan finnas anledning att ta fram skolboken och läsa på litet om hur konflikter uppstår och varför.

[Mlw]

Sökandet efter ideologiska förklaringar till våldshandlingar kan ses som ett sätt att undvika en djupare sanning. Terrorister rättfärdigar visserligen sina handlingar med hänvisning till kamp mot 'otrogna' eller 'förtryckare', men detta är oftast efterhandskonstruktioner.

Men här har du ju redan tagit ställning på ett generellt plan. Här saknas utrymme till argument. Man kan lika gärna säga att endast en part har ordet. Den som får företräde att definiera vad terror är. Magnus Ranstorp brukar vara klar med det, han vet vem som är terrorist, säger han. Men det kan finnas anledning att ta fram skolboken och läsa på litet om hur konflikter uppstår och varför.

Jag förstår inte det här återkommande argumentet om att det skulle saknas utrymme för motargument. Det är ju bara att säga: "Nej, jag tror att du har fel, eftersom..." Det är så det fungerar i de platonska dialogerna. Folk måste lära sig att ifrågasätta. Jag presenterar bara min tes och förväntar mig att få mothugg.

Mitt argument är alltså att människor går med i exempelvis kommunistiska organisationer för att de vill förstöra samhället och orsaka enormt lidande. Det är inte som folk i allmänhet tror, nämligen att man först blir kommunist och vill förstöra samhället för att bereda plats för det kommunistiska samhället. Destrudo är den primära drivkraften, ideologin är sekundär.

[Pilatus]

Men här har du ju redan tagit ställning på ett generellt plan. Här saknas utrymme till argument. Man kan lika gärna säga att endast en part har ordet. Den som får företräde att definiera vad terror är. Magnus Ranstorp brukar vara klar med det, han vet vem som är terrorist, säger han. Men det kan finnas anledning att ta fram skolboken och läsa på litet om hur konflikter uppstår och varför.

Jag förstår inte det här återkommande argumentet om att det skulle saknas utrymme för motargument. Det är ju bara att säga: "Nej, jag tror att du har fel, eftersom..." Det är så det fungerar i de platonska dialogerna. Folk måste lära sig att ifrågasätta. Jag presenterar bara min tes och förväntar mig att få mothugg.

Mitt argument är alltså att människor går med i exempelvis kommunistiska organisationer för att de vill förstöra samhället och orsaka enormt lidande. Det är inte som folk i allmänhet tror, nämligen att man först blir kommunist och vill förstöra samhället för att bereda plats för det kommunistiska samhället. Destrudo är den primära drivkraften, ideologin är sekundär.

Men vad förklarar Freuds destrudo (dödsdrift) i detta sammanhang? Det är väl större händelser som kan ge en förklaring till uppkomsten av protester och motstånd mot ett redan etablerat våld? Det har hämtat sin politiska teori från tankar kring historiska händelser och tankar om ett socialistiskt samhälle, t ex Henri de Saint-Simon, Robert Owen och Charles Fourier. Och Hegel såg den franska revolutionen som en central historisk händelse som förkroppsligade frihetens framväxt i världen. Det vi ser i dag som terror är ofta motstånd mot ockupation och expansionistisk krigföring. Ofta med ekonomiska motiv i bakgrunden. Kampen om oljan är inte överspelad. Naturligtvis även andra väsentliga råvaror. Fråga dig: Vad vill Donald Trump åstadkomma under sin mandatperiod? Han har redan mer än antytt sin plan.

[Mlw]

Men vad förklarar Freuds destrudo (dödsdrift) i detta sammanhang? Det är väl större händelser som kan ge en förklaring till uppkomsten av protester och motstånd mot ett redan etablerat våld? Det har hämtat sin politiska teori från tankar kring historiska händelser och tankar om ett socialistiskt samhälle, t ex Henri de Saint-Simon, Robert Owen och Charles Fourier. Och Hegel såg den franska revolutionen som en central historisk händelse som förkroppsligade frihetens framväxt i världen. Det vi ser i dag som terror är ofta motstånd mot ockupation och expansionistisk krigföring. Ofta med ekonomiska motiv i bakgrunden. Kampen om oljan är inte överspelad. Naturligtvis även andra väsentliga råvaror. Fråga dig: Vad vill Donald Trump åstadkomma under sin mandatperiod? Han har redan mer än antytt sin plan.

Jag talar inte här om det globala politiska spelet, utan syftar främst på terrorism och massmord, även om man också kan analysera de båda världskrigen utifrån begreppet destrudo.

När det gäller terrorism som "motstånd mot ockupation och expansionistisk krigföring" anser jag att de flesta anhängare deltar på grund av en inneboende förstörelselusta. De rationaliserar sedan sitt deltagande med ideologiska resonemang. Hamas visar inga tecken på att vilja hjälpa palestinierna i deras lidande. De drivs i själva verket av sitt förstörelsebegär—de vill utplåna och ödelägga. Detsamma gäller Boko Haram. Den muslimska ideologin appellerar till denna aspekt av den mänskliga naturen.

Jag såg nyligen dokumentären om den danske psykiatrikern Max Schmidt på SVTPlay, där en kommunist vid namn Carl Madsen, som var fiende till Schmidt, uttryckligen säger att han motiveras av ambitionen att förstöra rättsväsendet, polisväsendet och advokatsamfundet. Precis som många ideologiska personer drevs han av en längtan efter anarki och kaos. Världen ska förgöras, liknande Saurons strävan i Sagan om Ringen. Majoriteten av svenskarna stödjer slakten i Ukraina och önskar att den ska fortsätta. Är inte det förbryllande?

[Pilatus]

Jag talar inte här om det globala politiska spelet, utan syftar främst på terrorism och massmord, även om man också kan analysera de båda världskrigen utifrån begreppet destrudo.

Ingen föds till terrorist. Det finns så många skäl till att människor skadas och att tankar på vedergällning slår rot. Terror förekommer av många olika skäl, pogromer våldsam förföljelse mot viss befolkningsgrupp är knappast möjlig utan polisers passivitet, fördrivning av människor från deras hem kan inte ske utan staters inblandning. Mycken terror är av det slaget. Den individuelle terroristen lockas ibland av någon äldre, Gavrilo Princip, blev medlem i Unga Bosnien. Alltså ideologiska skäl, upplevda orättvisor.

[Mlw]

Jag talar inte här om det globala politiska spelet, utan syftar främst på terrorism och massmord, även om man också kan analysera de båda världskrigen utifrån begreppet destrudo.

Ingen föds till terrorist. Det finns så många skäl till att människor skadas och att tankar på vedergällning slår rot. Terror förekommer av många olika skäl, pogromer våldsam förföljelse mot viss befolkningsgrupp är knappast möjlig utan polisers passivitet, fördrivning av människor från deras hem kan inte ske utan staters inblandning. Mycken terror är av det slaget. Den individuelle terroristen lockas ibland av någon äldre, Gavrilo Princip, blev medlem i Unga Bosnien. Alltså ideologiska skäl, upplevda orättvisor.

Jodå, alla föds till terrorister, i någon mening. Det kallas arvsynden. Den mänskliga naturen blev fundamentalt skadad genom syndafallet och människan förlorade sin ursprungliga rättfärdighet. Därför är viljan försvagad och böjd mot det onda. Endast Guds nåd kan återupprätta människan. När gudsrelationen bortfaller, såsom skett i Sverige, så utvecklas barbari i olika former.

Michel Henry, i boken "Barbarism" hävdar att den västerländska civilisationen blivit avhumaniserad och att det finns en djup klyfta mellan den autentiska mänskliga upplevelsen och de ytliga, materialistiska värderingar som dominerar samhällen idag. Han kritiserar den teknologiska och konsumtionsdrivna kulturen som lett till en form av "barbari" där den sanna mänskliga erfarenheten och emotionella djupet har gått förlorade. Han förespråkar en återgång till en mer medveten och existentiell förståelse av livet, där subjektivitet och inre liv prioriteras. Boken väckte uppståndelse när den först kom ut, 1987.

[Pilatus]

Jodå, alla föds till terrorister, i någon mening. Det kallas arvsynden. Den mänskliga naturen blev fundamentalt skadad genom syndafallet och människan förlorade sin ursprungliga rättfärdighet. Därför är viljan försvagad och böjd mot det onda. Endast Guds nåd kan återupprätta människan. När gudsrelationen bortfaller, såsom skett i Sverige, så utvecklas barbari i olika former.

Michel Henry, i boken "Barbarism" hävdar att den västerländska civilisationen blivit avhumaniserad och att det finns en djup klyfta mellan den autentiska mänskliga upplevelsen och de ytliga, materialistiska värderingar som dominerar samhällen idag. Han kritiserar den teknologiska och konsumtionsdrivna kulturen som lett till en form av "barbari" där den sanna mänskliga erfarenheten och emotionella djupet har gått förlorade. Han förespråkar en återgång till en mer medveten och existentiell förståelse av livet, där subjektivitet och inre liv prioriteras. Boken väckte uppståndelse när den först kom ut, 1987.

Bäste Mlw, nu drar du in ett kristet perspektiv om arvsynden. Det har säkert politiska implikationer, men ger en falsk förklaring till begreppet terror. Det finns ingen möjlighet att i någon logisk mening sätta samman arvsynd med terror. Det bildar ingen mening. Michel Henry förkastar fenomenologi, freudianism och marxism till förmån för sin kristna uppfattning. Det är minst sagt djärvt. Jag avser inte att läsa hans böcker, jag tror inte att den slags kristendom han står för kan förklara något annat än hans egna mycket konservativa syn på olika samhällsfenomen.

[Mlw]

Bäste Mlw, nu drar du in ett kristet perspektiv om arvsynden. Det har säkert politiska implikationer, men ger en falsk förklaring till begreppet terror. Det finns ingen möjlighet att i någon logisk mening sätta samman arvsynd med terror. Det bildar ingen mening. Michel Henry förkastar fenomenologi, freudianism och marxism till förmån för sin kristna uppfattning. Det är minst sagt djärvt. Jag avser inte att läsa hans böcker, jag tror inte att den slags kristendom han står för kan förklara något annat än hans egna mycket konservativa syn på olika samhällsfenomen.

Henry gör ingen specifikt kristen analys, men han argumenterar för vikten av att återupptäcka den mänskliga erfarenheten i en tid präglad av alienation och meningsförlust.

När det gäller arvsynden skriver Steven Pinker i "Ett oskrivet blad" att forskningen inte stöder den postmoderna människosynen, men tycks ha mycket gemensamt med den kristna synen på människan (kapitel 3). Han redogör för den biologiska aspekten av arvsynden (som förvisso skiljer sig från den teologiska). Detta fick han mycket kritik för.

Terror är förstörelse. När människor förlorar livsmening genom att gudsrelationen går förlorad, har de inget att förlora. Då kan de lika gärna "krossa allt," eftersom allt ändå upplevs som tomt och meningslöst. De hoppas att ett meningsfullt liv ska uppstå ur askan. Idag råder vetenskapstro, vilket innebär att allt anses kunna reduceras till matematiska ekvationer. Verkligheten blir därmed helt abstrakt. Meningen och själva substansen i tillvaron går förlorad.

Som exempel har den franske vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon nu öppet erkänt att det pågår ett folkutbyte, vilket han bejakar (här). Det franska folket ska ersättas av ett kreolskt folk. Den franska historien och kulturen ska utraderas. Detta accepteras eftersom allt ändå anses meningslöst och utan inneboende värde. Det är detta som kallas nihilism.

Det Mélenchon förespråkar kan betraktas som en form av terrorism—ett systematiskt utplånande av ett folk och dess kultur. Arvsyndens väsentliga innebörd är förlusten av gudsrelationen, vilket leder till en existentiell meningsförlust. Ur denna meningsförlust väcks förstörelsedriften (destrudo) till liv.

[Pilatus]

Henry gör ingen specifikt kristen analys, men han argumenterar för vikten av att återupptäcka den mänskliga erfarenheten i en tid präglad av alienation och meningsförlust.

När det gäller arvsynden skriver Steven Pinker i "Ett oskrivet blad" att forskningen inte stöder den postmoderna människosynen, men tycks ha mycket gemensamt med den kristna synen på människan (kapitel 3). Han redogör för den biologiska aspekten av arvsynden (som förvisso skiljer sig från den teologiska). Detta fick han mycket kritik för.

Terror är förstörelse. När människor förlorar livsmening genom att gudsrelationen går förlorad, har de inget att förlora. Då kan de lika gärna "krossa allt," eftersom allt ändå upplevs som tomt och meningslöst. De hoppas att ett meningsfullt liv ska uppstå ur askan. Idag råder vetenskapstro, vilket innebär att allt anses kunna reduceras till matematiska ekvationer. Verkligheten blir därmed helt abstrakt. Meningen och själva substansen i tillvaron går förlorad.

Som exempel har den franske vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon nu öppet erkänt att det pågår ett folkutbyte, vilket han bejakar (här). Det franska folket ska ersättas av ett kreolskt folk. Den franska historien och kulturen ska utraderas. Detta accepteras eftersom allt ändå anses meningslöst och utan inneboende värde. Det är detta som kallas nihilism.

Det Mélenchon förespråkar kan betraktas som en form av terrorism—ett systematiskt utplånande av ett folk och dess kultur. Arvsyndens väsentliga innebörd är förlusten av gudsrelationen, vilket leder till en existentiell meningsförlust. Ur denna meningsförlust väcks förstörelsedriften (destrudo) till liv.

Snälla nå´n, vad håller du på med? Jag kan inte följa ditt resonemang. Du är som en liten groda som hoppar omkring bland bladen i dammen. Bär inte det ena så kan man ju försöka med något annat. Om din analys kommer till att arvsynden är huvudskälet till terror, så kan det näppeligen vara skuld till enbart terror. Och arvsynden avsåg alla ättlingar till Adam och Eva som sökte kunskap. I så fall är ju hyptesen för vid och totalt meningslös. Eller hur tänker du?

[Mlw]

Snälla nå´n, vad håller du på med? Jag kan inte följa ditt resonemang. Du är som en liten groda som hoppar omkring bland bladen i dammen. Bär inte det ena så kan man ju försöka med något annat. Om din analys kommer till att arvsynden är huvudskälet till terror, så kan det näppeligen vara skuld till enbart terror. Och arvsynden avsåg alla ättlingar till Adam och Eva som sökte kunskap. I så fall är ju hyptesen för vid och totalt meningslös. Eller hur tänker du?

Du har svårt att se den röda tråden. Nihilismen är en följd av förlust av gudsrelationen som en konsekvens av syndafallet. Nihilismen leder till ett uppvaknande av destrudo, vilket i sin tur resulterar i terror och förstörelse. Ekvationen är inte svårt att begripa. Helmut Thielicke säger:

Med andra ord, i en värld mättad och genomsyrad av pragmatism uppstår oundvikligen frågan om inte allt är "pseudo", om inte allt är—i bästa fall—en produktiv lögn, och därmed om det inte i slutet av denna avgudaparad finns ett Intet, ett Intet som alltid är utklätt i någon ny ideologi, men ändå inget annat än tomhet.

Vi ser därför att den sista "ismen" med nödvändighet måste vara nihilismen. Det är inte ett skällsord, utan snarare ett slutresultat, en upptäckt. Men likt alla upptäckter, även när de är förfärliga, kan den driva människor till passionerade orgier och frenesi. [...] Han stirrar in i avgrunden tills avgrunden stirrar in i honom och han berusas av dess svindlande fascination. Han uppsöker faktiskt de ensliga, ekande bergväggarna från vilka han hör ekot av sitt eget plågade hånskratt.

Och eftersom det inte finns något sådant som att göra en lugn, stillsam diagnos att "allt är bluff" blir resultatet en passion för Intigheten. Och därför föder då Intigheten en ny "ism," nämligen nihilismen, den sista guden.

Eller kanske är det ingen gud alls, likt de som marscherade före den i paraden. Kanske låter vi oss luras av "ism"-masken som den bär? ("NIHILISM: Its Origin and Nature—with a Christian Answer", 1961 (1951), s. 25-26)

Thielicke har rätt. Nihilismen ger upphov till en frenetisk och destruktiv lidelse.

[Pilatus]

Du har svårt att se den röda tråden. Nihilismen är en följd av förlust av gudsrelationen som en konsekvens av syndafallet. Nihilismen leder till ett uppvaknande av destrudo, vilket i sin tur resulterar i terror och förstörelse. Ekvationen är inte svårt att begripa. Helmut Thielicke säger:

Med andra ord, i en värld mättad och genomsyrad av pragmatism uppstår oundvikligen frågan om inte allt är "pseudo", om inte allt är—i bästa fall—en produktiv lögn, och därmed om det inte i slutet av denna avgudaparad finns ett Intet, ett Intet som alltid är utklätt i någon ny ideologi, men ändå inget annat än tomhet.

Vi ser därför att den sista "ismen" med nödvändighet måste vara nihilismen. Det är inte ett skällsord, utan snarare ett slutresultat, en upptäckt. Men likt alla upptäckter, även när de är förfärliga, kan den driva människor till passionerade orgier och frenesi. [...] Han stirrar in i avgrunden tills avgrunden stirrar in i honom och han berusas av dess svindlande fascination. Han uppsöker faktiskt de ensliga, ekande bergväggarna från vilka han hör ekot av sitt eget plågade hånskratt.

Och eftersom det inte finns något sådant som att göra en lugn, stillsam diagnos att "allt är bluff" blir resultatet en passion för Intigheten. Och därför föder då Intigheten ett nytt "ism," nämligen nihilismen, den sista guden.

Eller kanske är det ingen gud alls, likt de som marscherade före den i paraden. Kanske låter vi oss luras av "ism"-masken som den bär? ("NIHILISM: Its Origin and Nature—with a Christian Answer", 1961 (1951), s. 25-26)

Thielicke har rätt. Nihilismen ger upphov till en frenetisk och destruktiv lidelse.

Jag tror jag förstår och Helmut Thielicke har förstås rätt i att ett övergivande av Gud ställer oss utanför en tro på ett gudomligt väsen och den värdelära som kristendomen förmedlar. Men det är rätt flytande i det partikulära fallet och lämnar i sista hand åt dig själv hur du skall handla. Eller vad är det du menar?

Friedrich Nietzsche, som ofta förknippas med nihilism, beskrev den som insikten om att "Gud är död" och att gamla värden har förlorat sin auktoritet, vilket tvingar människan att omvärdera allt.

Axel Hägerström avvisade bestämt all metafysik som ren vidskepelse. Inom moralfilosofin företrädde Hägerström en teori som innebar att man skilde mellan verkliga omdömen och värdeomdömen. Ett verkligt omdöme var en föreställning om något som var objektivt verkligt och det var endast sådana omdömen som kunde vara sanna eller falska. Värdeomdömen däremot var varken sanna eller falska och skulle därför ses bara som uttryck för känslor.

[Mlw]

Jag tror jag förstår och Helmut Thielicke har förstås rätt i att ett övergivande av Gud ställer oss utanför en tro på ett gudomligt väsen och den värdelära som kristendomen förmedlar. Men det är rätt flytande i det partikulära fallet och lämnar i sista hand åt dig själv hur du skall handla. Eller vad är det du menar?

Friedrich Nietzsche, som ofta förknippas med nihilism, beskrev den som insikten om att "Gud är död" och att gamla värden har förlorat sin auktoritet, vilket tvingar människan att omvärdera allt.

Axel Hägerström avvisade bestämt all metafysik som ren vidskepelse. Inom moralfilosofin företrädde Hägerström en teori som innebar att man skilde mellan verkliga omdömen och värdeomdömen. Ett verkligt omdöme var en föreställning om något som var objektivt verkligt och det var endast sådana omdömen som kunde vara sanna eller falska. Värdeomdömen däremot var varken sanna eller falska och skulle därför ses bara som uttryck för känslor.

Hägerströms moraliska relativism hamnar i en självmotsägelse, vilket är typiskt för relativistiska läror. Enligt hans värdenihilism saknar värdeomdömen mening—men hur kan han då själv göra normativa uttalanden? Hur kan han verka som moralfilosof samtidigt som han underminerar möjligheten till etisk argumentation?

Hans teori kan sammanfattas i följande paradox: "Alla värdeomdömen är meningslösa, inklusive detta påstående."

Hägerström hävdar att all metafysik är meningslös, men hans egen teori vilar på metafysiska grundantaganden. Hans position påminner om den logiska positivismen, som också byggde på outtalade metafysiska premisser. Det är en chimär att tro att man kan bygga en filosofi enbart på empirisk grund—varje försök att undvika metafysik resulterar oundvikligen i nya metafysiska ställningstaganden.

Hans-Georg Gadamer visar i "Sanning och metod" hur all förståelse vilar på metafysiska antaganden om tradition och språklighet. Michael Polanyi utvecklade liknande insikter om kunskapens outtalade förutsättningar. Nihilismen i alla dess former är fullkomligt ologisk.

[Pilatus]

Hägerströms moraliska relativism hamnar i en självmotsägelse, vilket är typiskt för relativistiska läror. Enligt hans värdenihilism saknar värdeomdömen mening—men hur kan han då själv göra normativa uttalanden? Hur kan han verka som moralfilosof samtidigt som han underminerar möjligheten till etisk argumentation?

Hans teori kan sammanfattas i följande paradox: "Alla värdeomdömen är meningslösa, inklusive detta påstående."

Hägerström hävdar att all metafysik är meningslös, men hans egen teori vilar på metafysiska grundantaganden. Hans position påminner om den logiska positivismen, som också byggde på outtalade metafysiska premisser. Det är en chimär att tro att man kan bygga en filosofi enbart på empirisk grund—varje försök att undvika metafysik resulterar oundvikligen i nya metafysiska ställningstaganden.

Hans-Georg Gadamer visade i "Sanning och metod" hur all förståelse vilar på metafysiska antaganden om tradition och språklighet. Michael Polanyi utvecklade liknande insikter om kunskapens outtalade förutsättningar. Nihilismen i alla dess former är fullkomligt ologisk.

Hägerström menade att hans påstående inte var ett värdeomdöme utan en rent deskriptiv utsaga om språk och medvetande. Han menade att värdeomdömen saknar kognitivt innehåll och kan därför inte vara sanna eller falska. Men hans egen analys av värdeomdömen var enligt honom själv en empirisk eller filosofisk undersökning av hur vi faktiskt använder språket.

[Mlw]

Hägerström menade att hans påstående inte var ett värdeomdöme utan en rent deskriptiv utsaga om språk och medvetande. Han menade att värdeomdömen saknar kognitivt innehåll och kan därför inte vara sanna eller falska. Men hans egen analys av värdeomdömen var enligt honom själv en empirisk eller filosofisk undersökning av hur vi faktiskt använder språket.

Även om Hägerström framställde sin värdenihilism som en rent deskriptiv teori, kan han inte undkomma att den innehåller normativa element. Han utgår från en skarp distinktion mellan rent deskriptiva och värderande utsagor, men en sådan skarp distinktion kan inte göras. Vad han tror är empiriska och "neutrala" beskrivningar bygger i själva verket på värderingar om vad som är relevant att beskriva. Han själv gör ju normativa antaganden när han avgör vad som räknas som meningsfullt språk och giltig kunskap.

Det säger sig självt att om värdeomdömen ska anses meningslösa så får det normativa konsekvenser för hur vi bör förhålla oss till moraliska frågor. Hans teori är ett praktexempel på misstaget att skjuta sig själv i foten! Intellektuella av en viss typ har en benägenhet att bita sig själva i svansen, ungefär som ormen Ouroboros, och fastna i en självrefererande loop. Det är märkligt att en så naiv och enögd teori kunde tas på allvar och därmed åstadkomma stor skada. Hans kritik av objektiva värden har fått sin efterföljd i postmodern relativism och bidragit till att skapa Sveriges vaga rättspraxis, som väcker ilska hos befolkningen.