Kungen förbryllar mig

[suchanother]

Den demokratin vi har nu har sina begränsningar. Rösträtten i demokratin som den är nu är en rättighet men ingen skyldighet.

Varför är sympatierna mellan socialister/borgare, inte bara i Sverige, så jämnt fördelat fifty-fifty? Jag tror på slumpen. De flesta väljare är "slumpväljare". De har taskiga motiveringar. Räcker med att lyssna på olika väljare när de intervjuas på tv på vid dörren till vallokalen; reportern; när bestämde du dej? Svar: för 5 minuter sen, verkligen svårt! Haha, som att stå i kön på McDonalds och bestämma sej för chickenburgare eller hamburgare.
Så ser verkligheten ut idag. Demokratin är ett skämt.

(Johan, att låta majoriteten bestämma är ingen god ide. Då hade vi t.ex. fortfarande haft vänstertrafik i det här landet. Samma sak med monarkin; bort med de och ingen (andra än några blåhåriga tanter) kommer att sakna de)

[Kallekula]

Kungen med efterhängande följe är bara skådespel för folket. Brödet kommer vid återbäringen av skatten. Ytterligare en uppfinning för att hålla massorna nöjda.

[hovnarr]

Räcker med att lyssna på olika väljare när de intervjuas på tv på vid dörren till vallokalen; reportern; när bestämde du dej? Svar: för 5 minuter sen, verkligen svårt! Haha, som att stå i kön på McDonalds och bestämma sej för chickenburgare eller hamburgare.
Så ser verkligheten ut idag. Demokratin är ett skämt.

Intressant, jag har inte tänkt på det från det perspektivet förut. Samtidigt är det svårt att se hur det skulle kunna vara på något annat sätt. För att få ett tillräckligt väljarunderlag måste partierna hålla sig väl med de stora grupperna i samhället. Det innebär att de inte får fatta beslut, som t.ex. skulle löna sig långsiktigt, som medför att dessa får de sämre. Då tappar de stödet och åker ut.

Alltså kommer de stora blockens respektive "genomsnittspolitik" att vare sig gynna eller missgynna det stora flertalet, och de måste därför ligga sinsemellan mycket nära. Detta är väl sannare idag än någonsin - går ju knappt att se skillnad på rött och blått längre. Allt har blivit till lilafärgad politisk korrekthet och påverkan av den demokratiska valmöjligheten är av samma betydelse som valfriheten att själv bestämma om man vill ha sallad på burgaren eller inte.

Hur bör man då rösta? En blankröst är en kritik mot alternativen som står till buds, att vägra rösta är en kritik mot hela det system som föder fram sådana partiblock vi har idag. Icke-rösten är inte bara en mild resignation inför det faktum att det tycks skita sig i samma utsträckning hur man än väljer, utan också en markering att man inte gitter välja på vilket sätt det kommer att skita sig. Man har bättre saker för sig, och tror på sin egen förmåga att klara sig själv här i världen vare sig skatterna höjs och dagis blir lite billigare eller tvärtom.

Motargumentet mot detta är naturligtvis demokratins förfall. Tänk, om ingen bryr sig om vår demokrati kommer nazisterna och tar makten igen, ridande på en våg av missnöje. Just detta är problemet: den "välmående" demokratin är i stort sett ett rent administrativt organ där inget någonsin händer eller förbättras (detta är omöjligt), och luckras systemet upp tillräckligt för att något "intressant" ska få fäste mitt i ledan så leder det till demokratins förfall. För att undanröja denna risk och en gång för alla etablera den byråkratstat som vi ändå tycks värna så starkt borde man frånta politikerna den politiska makten att förändra, men behålla statens funktion som indrivare och distributör av skattemedel, samt myndigheternas olika funktioner. Med allmänhetens fulla insyn för att motverka korruption, givetvis. Men så är inte fallet idag.

Den röstberättigades plikt blir därför att var fjärde år utföra samma tråkighetsrit för att avsäga sig sin förändringslusta till förmån för den trygga men ack så meningslösa administrativa demokratins leda-rskap. Eller så kan man likt ett motsträvigt barn låta bli att acceptera detta och blåögt hoppas att nästa alternativ till dagens demokrati som uppenbarar sig ska vara grundad i godhet och insiktsfullhet istället för maktbegär och personlig förbättringslusta. Själv betvivlar jag detta, då jag tror att 60 miljoner tyskar inte kan ha fel. Det är så det blir. Ändå är jag inte tillräckligt övertygad för att övervinna min lättja att var fjärde år gå till vallokalen. Då är det skönt att ha ett svagt hopp om en bättre värld att gömma sig bakom, som man visserligen betvivlar att ska bli verklighet, men som åtminstone tjänar till att rättfärdiga ens lättja.

[Varney]

hmm...gemene man röstar..- av lättja
hovnarr röstar inte..- av lättja