Dividend skrev:J R Auk skrev:Tänker inte ägna mig åt att granska dig psykologiskt. Då är vi eniga om att saken förgrenar sig i en "folklig" men ganska innehållslös feminism, kallad populärfeminism som du slutit dig till innebär frigörelse, och ett antal olika typer av synsätt som oftast är mindre högljudda men är långsiktigt hållbara och genomtänkta på ett annat sätt än känslomässiga utbrott.
Jag vill bara addera vår kunskap om biologi (speciellt hjärnans) till detta med tidigare inlägg. Hur mycket man än drömmer om att vara fri så är samhället och också individen nog, tillsvidare, förankrade i biologiska regler. Jag menar att dessa (oavsett hur de ser ut, det kan ägnas ett helt forum) inverkar hur individen formas och hur vi ordnar samhället. Graden av frihet från biologin är säkert dock enorm, hur kan man annars förklara märkliga system som nazityskland och staten Tibet buddha-diktatur innan kina tog över. En viss frihet i att tänka verkar given av naturen, men det är omöjligt att komma ifrån att våra hjärnor utvecklas både av påverkan av arv men också av sociala strukturers påverkan, på det sättet tror jag vi är begränsade i handling och tanke.
Nej jag menar att populärfeminismen inte är det.
Det är lätt att föreställa sig att biologin är det som väger över. Men är det troligt? Nej, så mycket vill jag inte slå mig för bröstet.
Tja, vill inte låta onödigt negativ men bara ett sådant enkelt faktum som att en individs livslängd är begränsad i tiden och som någon skrev i annan tråd, att även arten människa lär gå under av förändringar i miljön förr eller senare. Minns väl inte tydligt, men tror att det inte finns någon större organism som levt längre än ett antal hundra miljoner år. Klart att vi är (delvis) styrda av vår natur! Verkar lite hybris att förneka att hjärnan består av materia, och för de flesta djurarter gör någon form av tankeprocess dem mer anpassade till sin miljö.
Men klart är också att människan har förmåga att tänka i dåligt samklang med naturen. Kanske därför vi lyckats bemästra den på många håll, och skapat egna nischer där vi kunnat.
MEn sen vad kopplingen är till feminism här gick väl förlorat längre upp, forskningsresultat kring könens skilda utveckling av hjärnan är inte något som kan förnekas. Män reagerar t ex lättare aggressivt i vissa situationer (som genomsnitt av gruppen) för att ta något konkret. Å andra sidan är det dumt att bortse från att den psykosociala miljön påverkar hjärnans utveckling. T ex. Sen om detta resonemang är ovidkommande för din syn på populärfeminismen, får jag medge att det är en vettig hållning, eftersom den ofta uttrycks på en nivå som är svår att angripa med fakta och argument.
Överlåter nu till någon annan att babbla vidare...
Alltså att vi har en konstitution som är vår biologi som är en anpassning till den miljö vi lever är rimligt att anta. Och jag gör det.
Men avseende vårat beteende. Så är det ovidkommande. Eller vi kan inte bete oss så som är omöjligt. Vi kan inte flyga osv. Men det är knappast vad som avses i en fråga relaterande feminism.
Kroppen väcker känslor i respekt för sinnesstimuli och i viss mån våra interna idéer. Men dessa känslor är inte vad som avgör vårat agerande, de lägger bara en grund för dem. De motiverar ett agerande, och genom våra förnuftsfakulteter så kan vi agera annorlunda, vilket ett djur verkar ha svårare till.
Och det, beteendet, agerandet, är vad som diskuteras. Och därav har biologin inte någon relevans. Särskilt som feminism är något som diskuterar normativa hållningar gentemot våra beteenden. Och det är väl inte svårt att se att jag kan ha en normativ hållning även mot det som jag inte har någon kontroll över.
Bör jag rygga från den som söker skrämma mig, nej, men instinktivt gör jag det. Osv.........
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
