liv - utan OMVÄRLD?

[* KYREUS *]

Min granne han som kallar sig gatufilosof, avfärdar med bestämdhet de klassiska grekiska filosofernas tes - den att människan är en social varelse. Han hävdar att vi alla - egentligen - är egoistiska ensamvargar.

                Frågan för dagen:

                1a/ Har Aristoteles mfl.  rätt i det att människan
                      är en social varelse?

                  1b/ Oavsett grekerna, "kan" man leva utan
                         sociala kontakter?
                           /Jag menar med frågan: verkligen leva/

                   1c/ Vore det moraliskt rätt att helt avskära
                          omvärlden och leva i sin helt
                           egenskapade lilla värld?

                              EX
                               
                               - skulle man då få köra bil
                                   på allmäntfinansierade vägar?

                                 - skulle man då vid sjukdom
                                   få läggas in på allmänfinansierade
                                     lasarett?


                    (c) KYREUS

[Algotezza]

Min granne han som kallar sig gatufilosof, avfärdar med bestämdhet de klassiska grekiska filosofernas tes - den att människan är en social varelse. Han hävdar att vi alla - egentligen - är egoistiska ensamvargar.

                Frågan för dagen:

                1a/ Har Aristoteles mfl.  rätt i det att människan
                      är en social varelse?

                  1b/ Oavsett grekerna, "kan" man leva utan
                         sociala kontakter?
                           /Jag menar med frågan: verkligen leva/

                   1c/ Vore det moraliskt rätt att helt avskära
                          omvärlden och leva i sin helt
                           egenskapade lilla värld?

                              EX
                               
                               - skulle man då få köra bil
                                   på allmäntfinansierade vägar?

                                 - skulle man då vid sjukdom
                                   få läggas in på allmänfinansierade
                                     lasarett?


                    (c) KYREUS

Det är väl upp till en själv. Kan man leva utan andra så OK - det finns väl inget naturgivet tvång att vara social i allmänhet eller socialt kompetent i synnerhet? Kan man leva helt i sin egen värld, utan kontakt med andra från vaggan till graven? Det är emst snack, ett sken att hålla upp, "ensamvargssyndromet"... Steppenwolf...

A

[FIG]

Han hävdar att vi alla - egentligen - är egoistiska ensamvargar.

Men det som jag undra är att börja med, vem har fött han?
reden där så är vi behov av andra, vem har givt han matt när han var liten?

och hur skulle vi kunna föröka oss om vi bara levde för sig ?

Skulle du inte kunna be han komma in, och så får han svara på sin egna frågor.?

[* KYREUS *]

Tack för dina som alltid läsvärda och kluriga reflektioner. Men du broder: du undanglider ju från en rätt väsentlig väsentlighet: sista frågan, den hur vi förhåller oss till självutnämnda ensamvargar när de vill bruka det allmänfinasierade som sjukvården....  Din åsikt där, s ´il vous plait!


                    /från vargflocken/ (c) KYREUS

[Algotezza]

Tack för dina som alltid läsvärda och kluriga reflektioner. Men du broder: du undanglider ju från en rätt väsentlig väsentlighet: sista frågan, den hur vi förhåller oss till självutnämnda ensamvargar när de vill bruka det allmänfinasierade som sjukvården....  Din åsikt där, s ´il vous plait!


                    /från vargflocken/ (c) KYREUS

Har de betalt sin skatt är det väl ok, för då har det ju bidragit till det allmänna. Har de undanhållit sig från att betala skatt, har de väl ändå samma lagliga rätt till vård som alla andra i detta land. Men enligt t.ex. en etisk princip där man menar att livet är att ge efter förmåga och få/ta efter behov, är det ju inte rätt att åka snålskjuts på andras välvilja, om man varit i stånd att ge (betala skatt) till det allmäna men vägrat av asociala skäl. Ställer man sig medvetet utanför den mänskliga gemenskapen och vägrar bidra till densamma på något sätt, bör man väl ta konsekvenserna av detta... Men i det här fallet skulle han nog få vård ändå pga. av andras medkänsla, men det blir ju inte rätt för det, även om det känns bäst för de som är inblandade. Då kan man undra: är "rätt" = "det känns som känns bra att göra"? Är "gott" = "det som uppleves behagligt (på kort eller lång sikt)"?



A

[* KYREUS *]

Vad är rätt; vad är gott??? Eviga frågor. Och kanske ligger svaret just i själva frågans - liv och livslängd? Kanske är det så, att det riktiga är mänskliga förhållningssätt som står sig över tiden?


                     Frågan för dagen:

                     - hur många generationer behöver
                      ett förhållningsssätt, för att
                      upplevas och definieras som - rätt??

                      (c) KYREUS

[Algotezza]

Vad är rätt; vad är gott??? Eviga frågor. Och kanske ligger svaret just i själva frågans - liv och livslängd? Kanske är det så, att det riktiga är mänskliga förhållningssätt som står sig över tiden?


                     Frågan för dagen:

                     - hur många generationer behöver
                      ett förhållningsssätt, för att
                      upplevas och definieras som - rätt??

                      (c) KYREUS

Krävs ens en generation i dessa snabba tider? Kontakta en kreativ PR-konsult så fixar han "det rätta" på nolltid.

För bara några år sedan talade vi om en Leijonkung - nu är han ett "sänke"... Då var han "rätt" med nyplockade ögonbryn och rakad pung, nu är han "fel, fel, fel"...

"What goes up must come down..."

A

[Rising]

1a/ Har Aristoteles mfl.  rätt i det att människan är en social varelse

Ja, människan som vi känner henne. Det finns flera belägg för att vi rent kroppsligen påverkas och stimuleras av umgänget med andra; vilket gäller för flockdjur men inte för exempelvis sköldpaddor. Om en person skulle visa att hon inte hade dessa behov och inte reagerade på detta sätt så skulle jag mena att hon då visat sig vara "omänsklig". Jag lägger dock ingen värdering i detta; jag menar dock att hon är väsenskild från oss människor och utvecklats till att bli något nytt.

"kan" man leva utan sociala kontakter?
/Jag menar med frågan: verkligen leva/

Ja, jag tror att människan kompenserar för det behov hon inte kan stimulera naturligen. Såsom att börja prata med en handboll, för att ta ett exempel ur populärkulturen. Det är svårt att avgöra om detta kan kvalificera för att "verkligen leva"; men jag anser att den mänskliga fantasin är så fantastisk att jag inte vill nedvärdera detta sätt att leva sitt liv.

1c/ Vore det moraliskt rätt att helt avskära omvärlden och leva i sin helt egenskapade lilla värld?

Målsättningen i sig ser jag inga fel med; det är ju upp till individen själv att bestämma vad hon vill eftersträva med sitt liv. Frågan är vilka medel hon måste bruka för att nå detta mål. Har hon några barn som hon måste överge, till exempel?

Nå. Du verkar dock prata om skatt och samhällets överrenskommelser. Har man rätt att använda något som man smitit ifrån att bidra till? (Jag tycker inte riktigt det har med socialt umgänge att göra, men okej) Njaej, jag tycker inte det har med moral att göra. I ett galet samhälle där skattepengarna går till omoraliska handlingar så gör man ju rätt i att inte bidra till systemet (...och man behöver inte ta till överdrivna hypotetiska exempel, heller. Jag fördömer inte de som tycker att vårt system i Sverige är sjukt, till exempel). Det här med skatt är alltså något som handlar om vad som är lagligt resp. olagligt; inte om rätt eller fel.

Men jag kan ha missförstått dig.

[Benjie]

Svar:

1)JA!

2)JA!
(Men det är inte något riktigt liv eftersom vi är samhällsvarelser)

3)JA!
( Moraliskt ...? Inte om Din valda ensamhet inte sårar eller tynger någon.. men å andra sidan...
det finns alltid någon som anser att Du gör fel vad Du än gör.. så man  är kokt vad man än gör
...eller hur!)

Se Björn o Svea som exempel.

Paret flyttade ut i vildmarken ..och om jag inte tar fel så blev deras något barn sjukt
och man  tvingades åka in till den civilisation man ville stå utanför eftersom dess experthjälp
befanns duga bättre än den gamla bondepraktikan.

En sens moral av detta är väl att man får ta det onda med det goda i utvecklingen,
därmed inte sagt att man skall erkänna det onda som  något nödvändigt för utvecklingen.
Det är bara det att livet är jobbigt tungt och trångt i den sociala produktionskulturen.

BENJIE

[Kiifen]

Skulle vara intressant att höra vad denne gatufilosof har för resonemang om detta. Just nu svarar nog de flesta bara pa ett godtyckligt pastaende och gar därför direkt till sin egen visdomsbank istället för att bli intagen av en yttre influens.

[* KYREUS *]

Frågan för dagen: är det möjligt att utvecklas, att växa som människa, ENBART PÅ EGEN KUNSKAP?? Eller är identitet BEROENDE  AV ANDRA?


              (C) KYREUS

[Avantgardet]

Man kanske borde hålla isär begreppen. Identitet är något som kräver "mötet med den andre" - Hegel har väl utförligt handskats med detta. Men är då identitet detsamma som att utvecklas (eller kanske snarare att utvecklas i en bestämd riktning, på förhand given i din frågeställning)?

[* KYREUS *]

Det ÄR BRA! att du vill vidga begreppen. För är det inte tyvärr så att många blandar ihop begrepp som


              * självuppfattning   <<<<<<>>>>>>*identitet

...Och är det inte dessutom så, att många nutidsmänniskor i sin egen egoism tror att de utvecklar en genuin identitet, när det enda de gör är att cementera ... EN ÖNSKAD SJÄLVBILD, fucking oberoende av andra??


                nyfiken (c) KYREUS

[Avantgardet]

Med ett ord: Absolut!

En annan lustighet i sammahanget är att "självuppfattningen" oftast tycks vara ett postulat av vad individen tror att andra anser om denne. Är det inte att gå bakvägen? Personligen så är jag av den uppfattningen att identiteten inte går att påverka - den är ett "helhetsintryck", ett slags "halo" eller "aura" om man så vill, som innefattar alla dessa föreställningar om vem man är men inte kan sägas vara någon enskild av dem. Enkelt uttryckt: Identitet är summan av alla de föreställningar (både egna och andras) som tillsammans konstituerar en individ. Således också baksidan av allt vad en är, likt en existentiell skugga - beroende på vem som iakttager. Med detta följer, givetvis, att ingen kan sägas uppleva den fullkomligt (varken subjektet självt eller andra), men den är ändå lika fullt påtaglig. Om det nu kan sägas hjälpa på något sätt

[* KYREUS *]

Du har en poäng.

Själv brukar jag, KYREUS, sammanfatta id. dvs identitet så här:

>>>>>> IDENTITET ÄR - EN SPEGELBILD <<<<<


               (id.) KYREUS