För ett par dagar sedan avslöjades det att två tyskar hade haft virtuellt sex i en populär sait. En man i 56 årsålder och en 27 årig kvinna hade med sina avatarer nätsex. Mannen använde sig av en "vuxen" Avatar medan kvinnans Avatar föreställde ett barn. De riskerar enligt tysk lag upp till tre års fängelse om de fälls.
Borde Sverige också införa liknande straff?
Själv kommer jag osökt att tänka på alla de dataspel som jag har spelat,
på alla de tusentals karaktärer som jag med berått mod, skjutit, sprängt, bombat och knivhuggit.
Borde även jag straffas för virtuella mord?
För att gå ett steg längre i denna debatt så undrar jag även följande.
Skall man hållas moraliskt ansvarig och därmed straffpliktig även för drömmar man har haft?
Framtiden är redan här och utvecklingen mot maskiner som skall kunna avspegla människors tankar experimenteras det på i många delar av världen.
Hur kan en maskin avgöra om det du tänker på är baserat på en verklig händelse eller en dröm?
Bör man straffas för virtuella fantasibrott?
Oerhört nyfiken på om någon har en vettig idé kring detta.
Virtuella brott/Virtuella straff?
Moderator: Moderatorgruppen
"Tyska åklagare har inlett en förundersökning mot pedofiler som i Second Life köper barnpornografi, har sex med minderåriga eller begår massvåldtäkter – inte i verkligheten utan i den snabbt växande virtuella världen på webben." ... http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_15400011.asp
Säga vad man vill, men uppfinningsrikedomen är gränslös. Frågorna jag ställer blir, lider det virtuella barnet?
Blir de virtuella avatarerna målsägare?
Kommer de att få psykologisk stöd och hjälp?
En annan fråga bara så där helt apropå, eller, det kanske mera är ett förslag?
Vad göra med de vuxna virtuella figurerna som har utfört övergreppen?
Ska de placeras i ett virtuellt fängelse?
Kan man tvångskastrera en virtuell figur?
Slutligen? Kan man placera hela rättegången i en virtuell miljö, så att jag kan närvara som åhörare med min favoritfigur från Farcry?
Blir de virtuella avatarerna målsägare?
Kommer de att få psykologisk stöd och hjälp?
En annan fråga bara så där helt apropå, eller, det kanske mera är ett förslag?
Vad göra med de vuxna virtuella figurerna som har utfört övergreppen?
Ska de placeras i ett virtuellt fängelse?
Kan man tvångskastrera en virtuell figur?
Slutligen? Kan man placera hela rättegången i en virtuell miljö, så att jag kan närvara som åhörare med min favoritfigur från Farcry?
Läste förresten artikeln i din bifogade länk. Intressant idé det där att man i en simulerad värld kan "bränna in ett mönster som sedan kan omsättas i verklighet". Tror du SAS låter mig flyga en av deras Boeing om jag berättar att jag har tränat i ett pc-spel?
Utgör jag en samhällsfara på grund av att jag har spelat Farcry, F.E.A.R, call of duty och liknande spel?
Är jag en sämre bilförare nu eftersom jag har spelat 18 Wheeler, där man har som delmål att få extra bonustid genom att köra på mini-vans? :?:
Utgör jag en samhällsfara på grund av att jag har spelat Farcry, F.E.A.R, call of duty och liknande spel?
Är jag en sämre bilförare nu eftersom jag har spelat 18 Wheeler, där man har som delmål att få extra bonustid genom att köra på mini-vans? :?:
Re: Virtuella brott/Virtuella straff?
Zokrates skrev:Själv kommer jag osökt att tänka på alla de dataspel som jag har spelat, på alla de tusentals karaktärer som jag med berått mod, skjutit, sprängt, bombat och knivhuggit.
Borde även jag straffas för virtuella mord?
Det där är en halmdocka som jag tycker är så löjlig att vi borde släppa den med en gång. Den är ovärdig debatten.
Vad frågan däremot handlar om; är en fråga om vad vi egentligen ska ha lagar till.
Jag personligen anser att de skall skydda och återgälda offren. Så om det inte finns något offer = så har inget brott begåtts. Så i min mening så har tyskarna i ovanstående exempel enbart begått ett brott mot företaget bakom SecondLife. De har ju angripit deras produkts anseende. Något annat har inte skett. Min inställning gör det alltså helt lagligt att tillverka virtuella barnporrbilder, men den medför faktiskt också att det blir lagligt att ladda hem och runka åt riktiga barnporrbilder. Däremot skulle det vara olagligt att ta själva bilderna, samt att distribuera dem. (Och ni kan själva tillämpa min definition på lagar i andra sammanhang; ni kommer exempelvis se att i min mening borde det vara lagligt att ta vilka droger som helst, så länge som man gör det i sitt eget hem och inte stör någon annan)
Men en sådan här inställning till lagen framstår lätt som tandlös, så vi har inte den inställningen i Sverige. Istället har vi inställningen att lagarna finns till för att stävja samhällsonyttiga beteenden och fenomen. Det är en betydligt mer godtycklig definition, men den är samtidigt mer kraftfull. Om staten gör en bedömning att knark håller på att förstöra samhället så kan de kriminalisera all knarkanvändning - även sådan där det inte finns något offer. Man kan se tydligt hur samhället resonerar genom att titta på straffsatserna i sig. De säger att de kriminaliserar droger för att de är skadliga - men man får ändå ett lindrigare straff om man misshandlar någon och tar deras pengar än om man skadar deras hälsa genom att sälja knark till dem. Så det är uppenbart att lagarna skiter i offret - vad de verkligen finns till för är för att stävja fenomen. Och när ett fenomen växer sig starkt så tar de till starkare motåtgärder; strängare straff och öppnare/godtyckligare lagar.
Sett ur detta perspektiv är det alltså inte alls svårt att försvara lagar mot virtuell barnporr. Faktum är att resonemangen går på nästan exakt samma sätt som med droger. Kolla bara:
"Drogförsäljning finansierar högre kriminella verksamheter"
"Virtuell barnporr ger en grogrund för pedofilnätverk som senare kan byta riktiga barnporrbilder med varandra"
"Även lättare droger är en inkörsport som leder till tyngre missbruk"
"Det kanske börjar med datorrenderade barnporrbilder - men det slutar med våldtäkter på riktiga barn!"
osv...
Jag personligen tycker alltså den här inställningen till lagar är knas, eftersom jag inte anser att staten skall vara en auktoritet över dess medborgare och påtvinga en värdegrund över dem. Men även om både du och jag tycker att den här lagen är dålig så anser jag absolut inte att vi ska larva oss och komma med löjliga argument i stil med "jaha, snart blir det väl olagligt att drömma om mord, också..." Det är bara tramsigt.
Jag kan mycket enkelt sympatisera med mina meningsmotståndare. De anser inte att tandlösa lagar duger, utan vill ha kraftfulla lagar utan en massa kryphål. Tyvärr så har man gått alldeles för långt idag. Den lag vi har i Sverige (tacka Freivalds för den) säger exempelvis i klarspråk att bilder är barnpornografiska om rätten bedömer dem för att vara det; "oavsett bildernas utformning och syfte". Det är en helt sanslös lag. I teorin så betyder den ju att det räcker med att jag ritar en streckgubbe för att jag ska åka dit. "Kan du bevisa att den här bilden föreställer någon som fyllt arton år? Och att personen inte är naken?"
Så skulle förstås lagen inte tillämpas, men vad jag försöker illustrera är just hur grundlös och godtycklig den är; och problem uppstår omedelbart om vi tittar på en stor del av mangapornografi som gestaltar helt klart flickaktiga barnkroppar som påsätts i alla hål (av jättebläckfiskar, när det är som bäst (i min mening)). I vissa av dessa historier sägs det att flickorna minsann är arton år, (och att den äldre kvinnan de bor hos bara "kallas" för mamma, fastän de egentligen inte alls är släkt, osv) men bilderna talar helt klart ett annat språk än texterna. Det känns olustigt att jag skulle kunna åka i fängelse för min mangasamling helt utan någon möjlighet att själv veta om jag bryter mot lagen eller inte.
Å andra sidan... Idag ser rikskriminalpolisen till att ingen svensk kan komma in på de sidor som heter något i stil med NAMNteenmodel.com (såsom sandrateenmodel.com). Jag såg ett par av dem medan det var möjligt (eftersom de märks med samma taggar som mina favoritporrskådisar (som garanterat är över arton)) och de var i grund och botten omöjliga att skilja från de modellbilder på barn som figurerar i Elloskatalogen. Men ändå var det ju helt klart något sunkigt och utmanande med dem som fick en att vilja tvätta sina ögon av att ha sett dem. Jag skulle inte kunna skriva en lag som tydligt drog en gränsdragning mellan Ellos-bilder och de här namnteenmodel.com-bilderna, men tro mig; alla som hängde på de där sidorna var helt klart pedofiler.
Så på sätt och vis kan jag ändå förstå och glädjas åt att vi har så godtyckliga lagar som vi har. Ty; i annat fall hade det varit omöjligt att stänga ner sidor som namnteenmodel.com-sidorna, eftersom de så "skickligt" tänjde på reglerna.
---
Så det är väl typ där jag står och tvekar. Ämnet är intressant, så jag tycker vi borde diskutera det som vuxna människor istället för att knuffa omkull halmdockor åt både det ena och det andra hållet.
Ursäkta, men jag ville skapa debatt och det låter sig ofta enkelt göras med provokativa påståenden, det du kallar halmdockor. Om jag nu tillverkar en liten halmdocka...
Ska försöka vara seriös.
Godtycket verkar vara stort och du drar paralleller till Ellos kataloger,
( har ännu inte lärt mig citera in text) och är det som du säger sant att internet sidor visade bilder som kunde ha varit hämtade från typ mode kataloger så bevisar det ju att vi alla lever farligt. Alla har förmodligen någon postorder katalog hemma hos sig vid något tillfälle.
Tänker följande tanke. Du blir anklagad för att ha antastat en minderårig.
Polisen gör en husrannskan. De finner en trave postorderkataloger.
Polisen granskar katalogerna och klipper ut alla bilderna på barn i pyjamas, underkläder och baddräkter. Materialet överlämnas till åklagaren som inte får veta hur bilderna sammanställt, mer än att de återfanns i ditt hem.
Vilken bedömning gör rätten av bilderna?
Om ord står mot ord, förövrigt, det kan t.ex gälla en vårdnadstvist i bakgrunden och förutom bilderna så finns det inga andra "bevis" på att du är skyldig?
Är det en positiv samhällsutveckling att "eftersom övergrepp mot barn är så hemskt" så är det bättre att fälla en för mycket än en för lite?
Varför gäller lägre bevisvärderingskrav vid sexualbrott mot barn?
En undring, är det inte din egen tolkning av vad bilderna föreställer som skall gå före andras tolkning. Som inom konstens värld där det är fritt att ogilla en tavla eller uppskatta en annan? Hur kan en domstol bestämma över dig om vad du förväntas anse om vad en bild föreställer och pracka sin uppfattning på dig?
Såg en amerikansk film för inte så länge sedan som baserades på en verklig händelse. En mamma riskerade att fällas för barnpornografibrott samt att bli av med vårdnaden om sina barn, eftersom man funnit nakenbilder på hennes egna barn. Hon riskerade 20 års fängelse om hon hade fällts men blev frikänd.
Visserligen känns det som ett skräckexempel, men samtidigt tycker jag att det osar lite modern häxjakt över det hela.
Ska försöka vara seriös.
Godtycket verkar vara stort och du drar paralleller till Ellos kataloger,
( har ännu inte lärt mig citera in text) och är det som du säger sant att internet sidor visade bilder som kunde ha varit hämtade från typ mode kataloger så bevisar det ju att vi alla lever farligt. Alla har förmodligen någon postorder katalog hemma hos sig vid något tillfälle.
Tänker följande tanke. Du blir anklagad för att ha antastat en minderårig.
Polisen gör en husrannskan. De finner en trave postorderkataloger.
Polisen granskar katalogerna och klipper ut alla bilderna på barn i pyjamas, underkläder och baddräkter. Materialet överlämnas till åklagaren som inte får veta hur bilderna sammanställt, mer än att de återfanns i ditt hem.
Vilken bedömning gör rätten av bilderna?
Om ord står mot ord, förövrigt, det kan t.ex gälla en vårdnadstvist i bakgrunden och förutom bilderna så finns det inga andra "bevis" på att du är skyldig?
Är det en positiv samhällsutveckling att "eftersom övergrepp mot barn är så hemskt" så är det bättre att fälla en för mycket än en för lite?
Varför gäller lägre bevisvärderingskrav vid sexualbrott mot barn?
En undring, är det inte din egen tolkning av vad bilderna föreställer som skall gå före andras tolkning. Som inom konstens värld där det är fritt att ogilla en tavla eller uppskatta en annan? Hur kan en domstol bestämma över dig om vad du förväntas anse om vad en bild föreställer och pracka sin uppfattning på dig?
Såg en amerikansk film för inte så länge sedan som baserades på en verklig händelse. En mamma riskerade att fällas för barnpornografibrott samt att bli av med vårdnaden om sina barn, eftersom man funnit nakenbilder på hennes egna barn. Hon riskerade 20 års fängelse om hon hade fällts men blev frikänd.
Visserligen känns det som ett skräckexempel, men samtidigt tycker jag att det osar lite modern häxjakt över det hela.
Folk vill ha underhållning, och skräck griper oss i själen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Zokrates skrev:är det som du säger sant att internet sidor visade bilder som kunde ha varit hämtade från typ mode kataloger så bevisar det ju att vi alla lever farligt. Alla har förmodligen någon postorder katalog hemma hos sig vid något tillfälle.
Bara för tydlighetens skull: Det var typ avklätt och utmanande på samma sätt som Britney Spears eller någon annan popstjärna skulle kunna klä sig och posera - och helt klart skabbigare än Elloskatalogen; och trots att jag inte kan formulera eller peka exakt på vad gränsen egentligen skulle gå mellan dessa bilder och Elloskatalogen så var det ändå ingen tvekan (i mina ögon) om att dessa bilder var pedofilbilder, medan Elloskatalogen inte är det.
Så poängen jag försökte få fram är att den här gränsdragningen bara kan göras av en människas omdöme, det går inte att skriva en formulariserad lag som skiljer de båda bilderna åt. Så dilemmat blir; ska vi ha en flexibel och praktiskt användbar lag utan kryphål, då måste vi också stå ut med att det blir en godtycklig och luddig lag.
Jag personligen vill alltså inte ha en sådan lag, men jag kan sympatisera med de som resonerar annorlunda, och jag tycker inte att vi skall förvrida diskussionen till att handla om något annat än vad saken faktiskt gäller.
Tänker följande tanke. Du blir anklagad för att ha antastat en minderårig.
Polisen gör en husrannskan. De finner en trave postorderkataloger.
Polisen granskar katalogerna och klipper ut alla bilderna på barn i pyjamas, underkläder och baddräkter. [...] Vilken bedömning gör rätten av bilderna?
Mmm, det är absolut en risk.
Är det en positiv samhällsutveckling att "eftersom övergrepp mot barn är så hemskt" så är det bättre att fälla en för mycket än en för lite?
Varför gäller lägre bevisvärderingskrav vid sexualbrott mot barn?
För att politikerna är desperata. Den här sortens brott har ökat lavinartat och det är väldigt enkelt att hitta kontaktnät för att hitta och sprida dessa bilder.
En undring, är det inte din egen tolkning av vad bilderna föreställer som skall gå före andras tolkning. Som inom konstens värld där det är fritt att ogilla en tavla eller uppskatta en annan? Hur kan en domstol bestämma över dig om vad du förväntas anse om vad en bild föreställer och pracka sin uppfattning på dig?
För att annars hade man ju haft världens största kryphål. "Jag anser inte att det här är en barnporrbild, jag ser det istället som att den lilla flickan demonstrerar sin frigörelse genom att suga sin pappas bla bla bla". Det hade varit en helt tandlös lag.
Såg en amerikansk film för inte så länge sedan som baserades på en verklig händelse. En mamma riskerade att fällas för barnpornografibrott samt att bli av med vårdnaden om sina barn, eftersom man funnit nakenbilder på hennes egna barn. Hon riskerade 20 års fängelse om hon hade fällts men blev frikänd.
Visserligen känns det som ett skräckexempel, men samtidigt tycker jag att det osar lite modern häxjakt över det hela.
Absolut. Jag håller med. Men det är en logisk konsekvens av att vi använder lagarna för att stävja fenomen i samhället. Då får också lagmännen ett ansvar över samhällsutvecklingen - vilket gör dem till en auktoritet över oss medborgare, och det är aldrig sunt med sådana auktoriteter. Det är just därför jag hellre skulle se att man enbart hade lagar i syftet att skydda och återgälda offren.
Men det är inte ett mirakelrecept - utan det skulle följas av sina egna problem.
Det där är en halmdocka som jag tycker är så löjlig att vi borde släppa den med en gång. Den är ovärdig debatten.
Vad frågan däremot handlar om; är en fråga om vad vi egentligen ska ha lagar till.
Jag personligen anser att de skall skydda och återgälda offren. Så om det inte finns något offer = så har inget brott begåtts. Så i min mening så har tyskarna i ovanstående exempel enbart begått ett brott mot företaget bakom SecondLife. De har ju angripit deras produkts anseende. Något annat har inte skett. Min inställning gör det alltså helt lagligt att tillverka virtuella barnporrbilder, men den medför faktiskt också att det blir lagligt att ladda hem och runka åt riktiga barnporrbilder. Däremot skulle det vara olagligt att ta själva bilderna, samt att distribuera dem. (Och ni kan själva tillämpa min definition på lagar i andra sammanhang; ni kommer exempelvis se att i min mening borde det vara lagligt att ta vilka droger som helst, så länge som man gör det i sitt eget hem och inte stör någon annan)
Men en sådan här inställning till lagen framstår lätt som tandlös, så vi har inte den inställningen i Sverige. Istället har vi inställningen att lagarna finns till för att stävja samhällsonyttiga beteenden och fenomen. Det är en betydligt mer godtycklig definition, men den är samtidigt mer kraftfull. Om staten gör en bedömning att knark håller på att förstöra samhället så kan de kriminalisera all knarkanvändning - även sådan där det inte finns något offer. Man kan se tydligt hur samhället resonerar genom att titta på straffsatserna i sig. De säger att de kriminaliserar droger för att de är skadliga - men man får ändå ett lindrigare straff om man misshandlar någon och tar deras pengar än om man skadar deras hälsa genom att sälja knark till dem. Så det är uppenbart att lagarna skiter i offret - vad de verkligen finns till för är för att stävja fenomen. Och när ett fenomen växer sig starkt så tar de till starkare motåtgärder; strängare straff och öppnare/godtyckligare lagar.
Sett ur detta perspektiv är det alltså inte alls svårt att försvara lagar mot virtuell barnporr. Faktum är att resonemangen går på nästan exakt samma sätt som med droger. Kolla bara:
"Drogförsäljning finansierar högre kriminella verksamheter"
"Virtuell barnporr ger en grogrund för pedofilnätverk som senare kan byta riktiga barnporrbilder med varandra"
"Även lättare droger är en inkörsport som leder till tyngre missbruk"
"Det kanske börjar med datorrenderade barnporrbilder - men det slutar med våldtäkter på riktiga barn!"
osv...
Jag personligen tycker alltså den här inställningen till lagar är knas, eftersom jag inte anser att staten skall vara en auktoritet över dess medborgare och påtvinga en värdegrund över dem. Men även om både du och jag tycker att den här lagen är dålig så anser jag absolut inte att vi ska larva oss och komma med löjliga argument i stil med "jaha, snart blir det väl olagligt att drömma om mord, också..." Det är bara tramsigt.
Jag kan mycket enkelt sympatisera med mina meningsmotståndare. De anser inte att tandlösa lagar duger, utan vill ha kraftfulla lagar utan en massa kryphål. Tyvärr så har man gått alldeles för långt idag. Den lag vi har i Sverige (tacka Freivalds för den) säger exempelvis i klarspråk att bilder är barnpornografiska om rätten bedömer dem för att vara det; "oavsett bildernas utformning och syfte". Det är en helt sanslös lag. I teorin så betyder den ju att det räcker med att jag ritar en streckgubbe för att jag ska åka dit. "Kan du bevisa att den här bilden föreställer någon som fyllt arton år? Och att personen inte är naken?"
Så skulle förstås lagen inte tillämpas, men vad jag försöker illustrera är just hur grundlös och godtycklig den är; och problem uppstår omedelbart om vi tittar på en stor del av mangapornografi som gestaltar helt klart flickaktiga barnkroppar som påsätts i alla hål (av jättebläckfiskar, när det är som bäst (i min mening)). I vissa av dessa historier sägs det att flickorna minsann är arton år, (och att den äldre kvinnan de bor hos bara "kallas" för mamma, fastän de egentligen inte alls är släkt, osv) men bilderna talar helt klart ett annat språk än texterna. Det känns olustigt att jag skulle kunna åka i fängelse för min mangasamling helt utan någon möjlighet att själv veta om jag bryter mot lagen eller inte.
Å andra sidan... Idag ser rikskriminalpolisen till att ingen svensk kan komma in på de sidor som heter något i stil med NAMNteenmodel.com (såsom sandrateenmodel.com). Jag såg ett par av dem medan det var möjligt (eftersom de märks med samma taggar som mina favoritporrskådisar (som garanterat är över arton)) och de var i grund och botten omöjliga att skilja från de modellbilder på barn som figurerar i Elloskatalogen. Men ändå var det ju helt klart något sunkigt och utmanande med dem som fick en att vilja tvätta sina ögon av att ha sett dem. Jag skulle inte kunna skriva en lag som tydligt drog en gränsdragning mellan Ellos-bilder och de här namnteenmodel.com-bilderna, men tro mig; alla som hängde på de där sidorna var helt klart pedofiler.
Så på sätt och vis kan jag ändå förstå och glädjas åt att vi har så godtyckliga lagar som vi har. Ty; i annat fall hade det varit omöjligt att stänga ner sidor som namnteenmodel.com-sidorna, eftersom de så "skickligt" tänjde på reglerna.
---
Så det är väl typ där jag står och tvekar. Ämnet är intressant, så jag tycker vi borde diskutera det som vuxna människor istället för att knuffa omkull halmdockor åt både det ena och det andra hållet.
En sammanfattning av (den demoraliserande) Laissez faire - liberalismen.
Mvh
sceptisk: Nä, staten övervakar inte chattar. Däremot hade användarna spridit bilder från deras age play-lek, och dessa hade nått en tysk journalist som kontaktade polisen såväl som Linden Labs.
Du kan läsa mer här: http://news.bbc.co.uk/1/hi/technology/6638331.stm
Du kan läsa mer här: http://news.bbc.co.uk/1/hi/technology/6638331.stm
Tractatus skrev:En sammanfattning av (den demoraliserande) Laissez faire - liberalismen.
Du menar det om hur jag tycker att det inte är något brott om det inte finns något offer? Ja... det kan ju vara demoraliserande, om du så önskar. "Humanism", kallar jag det för. Att lita på att människor har tillräcklig integritet för att ta hand om sig själva; istället för att en auktoritet skall välja en riktning åt dem och leda dem dit med piska och morot.
Du menar det om hur jag tycker att det inte är något brott om det inte finns något offer? Ja... det kan ju vara demoraliserande, om du så önskar. "Humanism", kallar jag det för. Att lita på att människor har tillräcklig integritet för att ta hand om sig själva; istället för att en auktoritet skall välja en riktning åt dem och leda dem dit med piska och morot.
Men Du, Rising; Om du blickar ut i verkligheten, har människor tillräcklig integritet för att ta hand om sig själva, på ett sätt som inte skadar andra?
Alltså, är människor så långsiktiga och altruistiska i sitt handlande att de kan ges det förtroendet, som du talar om? Jag är inte av den meningen här. Människan behöver en ram att förhålla sig till - riktlinjer. Man kan kalla detta för "piska, morot och auktoritet", men jag menar att man inte ska se ur det perspektivet. Man ska se ur ett kollektivistiskt perspektiv - det kommer gynna de flesta men givetvis aldrig alla; vissa kommer då att vara tvungna att rätta sig efter en given norm. Är inte ett sådant läge mer önskvärt än ett där individen ges helt fritt spelrum, får ge utlopp åt sin egoism (vilket är bortom tvivel) och på så sätt skapas en enorm obalans?
Med ett sådant resonemang kan man rättfärdiga vilka övergrepp som helst som en stat begår mot enskilda individer.
Det ligger en allvarlig fara i att ha en stat som utan större insikt straffar människor för att deras handlingar som de begår mot sig själva, i sin ensamhet, utan en andra eller tredje parts medverkan enbart skall straffas för att deras handling är moralisk suspekt.
Därmed kan man inte säga att Hitler agerade fel, eller Stalin osv.
De försökte ju också stävja fenomen som de ansåg bygga på ett"omoraliskt" handlande som på sikt kunde skada staten.
Alltså, om det riktas mot en individ eller en folkgrupp blir i sammanhanget obetydligt. Det är det som statsmakten uppfattar som fel som ska stävjas med alla tillgängliga medel och metoder.
Så använder statsmakten sina maktapparater inom massmedia för att skapa opinioner mot dessa företeelser.
Människor idag påverkas till att tycka att ett mord på en annan medmänniska är mindre hemskt än en våldtäkt på ett barn.
Ett mord är en slutgiltig handling, den döde får inte en andra chans, men ett våldtäktsoffer kan gå vidare med rehabilitering och få just en andra chans.
Ändå är jag fullt övertygad om att en majoritet skulle klassa pedofili som ett värre brott än mord.
Sedan förundras jag över ytterligare en sak.
Jag har aldrig sett barnpornografiska bilder, för mig kunde detta lika gärna vara en myt. Om jag nu på fullt allvar anser att det hela är en myt, gör jag då samma fel som de som förnekat att förintelsen någonsin ägt rum under andra världskriget?
Borde min i detta exemplet förnekelse också vara straffbar?
Det ligger en allvarlig fara i att ha en stat som utan större insikt straffar människor för att deras handlingar som de begår mot sig själva, i sin ensamhet, utan en andra eller tredje parts medverkan enbart skall straffas för att deras handling är moralisk suspekt.
Därmed kan man inte säga att Hitler agerade fel, eller Stalin osv.
De försökte ju också stävja fenomen som de ansåg bygga på ett"omoraliskt" handlande som på sikt kunde skada staten.
Alltså, om det riktas mot en individ eller en folkgrupp blir i sammanhanget obetydligt. Det är det som statsmakten uppfattar som fel som ska stävjas med alla tillgängliga medel och metoder.
Så använder statsmakten sina maktapparater inom massmedia för att skapa opinioner mot dessa företeelser.
Människor idag påverkas till att tycka att ett mord på en annan medmänniska är mindre hemskt än en våldtäkt på ett barn.
Ett mord är en slutgiltig handling, den döde får inte en andra chans, men ett våldtäktsoffer kan gå vidare med rehabilitering och få just en andra chans.
Ändå är jag fullt övertygad om att en majoritet skulle klassa pedofili som ett värre brott än mord.
Sedan förundras jag över ytterligare en sak.
Jag har aldrig sett barnpornografiska bilder, för mig kunde detta lika gärna vara en myt. Om jag nu på fullt allvar anser att det hela är en myt, gör jag då samma fel som de som förnekat att förintelsen någonsin ägt rum under andra världskriget?
Borde min i detta exemplet förnekelse också vara straffbar?
Tractatus skrev:Men Du, Rising; Om du blickar ut i verkligheten, har människor tillräcklig integritet för att ta hand om sig själva, på ett sätt som inte skadar andra?
Ta hand om sig själva är en sak, skada andra är en annan.
Vad jag vill ha är lagar som tillåter det första, men inte det andra.
Som jag sade: "Inget offer = inget brott". Jag tycker exempelvis att du skall få röka braj hemma i din egen lägenhet, men inte att du exempelvis ska få sätta dig bakom ratten när du är skev. I det andra fallet utsätter du nämligen andra människor för en risk, och lagen ska finnas till för att "skydda och återgälda offer", så som jag ser det.
---
Jag ser på saken i ett kollektivistiskt perspektiv; jag tror nämligen att vi som samhälle klarar oss bäst utan toppstyre och auktoriteter över våra egna liv. Staten ska fortsätta skydda oss från andra, men inte från oss själva.
(Det här låter väldigt liberalt, men kom ihåg att jag samtidigt menar att de enda människor som klarar att fatta rationella beslut är de som fått alla sina grundläggande behov tillfredsställda och som känner en förtröstan i samhället. Så mitt perspektiv skiljer sig åt från de flesta liberaler genom att jag kräver ett mycket högt socialt skyddsnät.)
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster