Svenskt Rättsväsen

Politiska ideologier, ekonomiska strategier och lagfrågor.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Svenskt Rättsväsen

Inläggav Zokrates » 16 jul 2007 02:44

Vi har alla hört det förut, brist på resurser, standardsvaret för att bortförklara polisens ineffektivitet.
Leif G.W Persson hade en annan idé, inkompetens!
Det ligger åtskilligt bakom denna kriminologs slutsats, att poliserna består av en samling nötter, varav endast ett ytterst fåtal kan lyfta sig över medelmåttans standard. Glöm deckarserier i böcker eller på tv, verkligheten är långt därifrån. Spanare är slöa typer som mest spiller dötid, utredare samlar verken på hög och är tydligen mer intresserade av arkivarbete än pusselläggning av uppgifter. Poliserna på gatan är endast torpeder, utan egen vilja eller beslutsfattningsförmåga att verkställa någonting positivt, allt de gör av egen maskin blir fel, oerhört fel.

Har man rätt att kritisera polismyndighetsutövningen i dagens sverige?
Hur skiljer man på befogad kritik och personalangrepp på en hel yrkeskår?

Jag anser att frågan är aktuellare än någonsin, "Svenskt Rättsväsen=Sämst i världen?".
Med tanke på att allt fler människor upplever sig vara otrygga i samhället så undrar jag, vad gör samhället åt problemet?
Är lösningen fler ineffektiva poliser på gatorna, med risk att de skjuter ihjäl oskyldiga eller psykiskt sjuka personer istället för farliga brottslingar?

Det verkar uppenbart att det enda polisen duger till är att jaga bilister och alkoholister, denna udda men tämligen vanligt eftersökta grupp av brottslingar i samhället?
Här råder det ingen ineffektivitet, tvärtom, alla resurser står till förfogande inklusive helikoptrar. Vanliga polismän i uniform, samhällets lakejer utan egen vilja eller tankeförmåga, ingriper på rutin och slår hårt mot just de försvarlösa vanliga samhällsmedborgarna. Men handlar det om grovt kriminella, ja då åker bomullsvantarna på och polisens speciella insatsstyrka får rycka ut medan lakejerna tryggt står och tittar på vid avspärrningen.

Det är kanske dags att införa privata poliskårer i samhället så att även denna verksamhet (skyddad verkstad) kan konkurrensutsättas?
Och lever de inte upp till våra ideal så får de avsluta sitt uppdrag!

Jag tänker ibland på dem som råkat ut för brott och den behandling de som brottsoffer har fått, här finns inget utrymme för den nonchalans som de bemötes med från polisens sida. Än värre är det då gripna brottslingar släpps på fri fot av åklagaren, eftersom de har ett priorieteringssystem att efterleva.
Hade inbrott i min bil en natt. Tjuven greps bakom ratten inne i min bil, men åtalet lades ned i brist på bevis.

De bevis som fanns, var följande.
En kvarglömd hammare med gärningsmannens fingeravtryck samt en morakniv. Gärningsmannens mobiltelefon. Uppbrutet rattlås samt åverkan på dörren. Gärningsmannen var tidigare dömd för liknande brott. Tidpunkten för gripandet var cirka 04.30.

Detta kostade mig 3000 kronor att reparera, tjuvens kvarglömda telefon fick jag behålla, värde 200 kronor. Ersättningskrav kunde ej ställas mot den släppta gärningsmannen eftersom åklagaren lagt ned ärendet.

Var det bättre förr?
Fick en moped stulen när jag var 16 år. Hittade motorn, resten var väck.
Tog motorn med mig till en polisstation, berättade var jag hittat den samt vem som bodde där. Polismannen ville anmäla mig för egenmäktigt förfarande. Att söka på de uppgifter som jag lämnade gjordes aldrig. Samma killar som stal min moped blev senare notoriska biltjuvar och åstadkom skador för miljonbelopp.

Köpte en gång en begagnad bil av en bonde, min första bil efter nytaget körkort. Jag hade åkt flera mil ut från stan med buss, helt inställd på att köra med bilen hem.
Enligt säljaren var bilen skattad och besiktigad.
Inte tänkte jag på att ens ifrågasätta honom, allt jag såg var min nyinköpta bil. Jag kom en mil, sedan vart jag stoppad av polisen.
Bilen var tagen ur trafik. Jag fick böter på 1500 kronor och fick bogsera hem bilen för 800 kr.

Helt rätt, kläm åt de naiva ungdomarna utan pardon! Här fanns ingen medkänsla eller förståelse, inte ens insikten om att det faktiskt var jag som köpare som hade blivit förd bakom ljuset av en slug bilskojare.

Varje år länsas svenska hem och bilar stjäls. Mycket av detta hamnar i öststater. Det finns två sätt för tjuvarna att komma dit, via färja eller via norrland. Att kontrollera innehållet på bilar som skall ut från sverige är tydligen för mycket begärt av den svenska polisen eller tullpersonalen.
det är ju inga småsaker som förs ut. Kylskåp, spisar, tv, datorer, hemelektronik mm. Allt detta sker dagligen mitt framför näsan på våra samhällsbeskyddare, eftersom de saknar resurser!

Istället är det försäkringsbolagen som får stå för kalaset och i slutändan vi, som betalar premierna.
Senast idag läste jag på text-tv om ligor som specialiserat sig på att råna turister på landsvägarna. Polisen uppmanade allmänheten till större vaksamhet.
Tack, men att gripa rånarna är för mycket begärt.
Borde inte det vara poliserna som hade större vaksamhet?
Hur jäkla komplicerat kan det vara att gripa dem?

Jag gjorde ett arbetspsykologiskt test en gång i tiden, svarade på 200 frågor och det yrke som matchade min profil till 99% var länspolismästare!
Jag började nästan gråta, det kan inte stämma, jag, en helidiot!:wink:

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Re: Svenskt Rättsväsen=Sämst i världen?

Inläggav What Gives? » 16 jul 2007 03:14

Zokrates skrev:Hur skiljer man på befogad kritik och personalangrepp på en hel yrkeskår?

Genom att ta reda på orsakerna till varför brotten begås, och föreslå någonting konstruktivt?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Re: Svenskt Rättsväsen=Sämst i världen?

Inläggav Zokrates » 16 jul 2007 05:09

What Gives? skrev:
Zokrates skrev:Hur skiljer man på befogad kritik och personalangrepp på en hel yrkeskår?

Genom att ta reda på orsakerna till varför brotten begås, och föreslå någonting konstruktivt?


Zokrates skrev:Det är kanske dags att införa privata poliskårer i samhället så att även denna verksamhet (skyddad verkstad) kan konkurrensutsättas?
Och lever de inte upp till våra ideal så får de avsluta sitt uppdrag!


Orsakerna till att brott begås är i huvudsak motiven pengar, sexualdrift och hämnder. Självklart går det att dela in ytterligare underklasser och andra motiv än dessa, men de är i majoritet. Man har gjort försök att ge vissa typer av brottslingar bidrag till att starta lagliga verksamheter. Jag vill även minnas att det utföll med gott resultat.

När det gäller det polisiära arbetet så önskar jag att det nuvarande utbildningssystemet skrotas till förmån för ett effektivare. Detta innebär att hela den polisiära verksamheten kraftigt behöver modifieras.
Utredningssystemet skärpas, åklagarens roll skall separeras från utredningen för att sättas in i ett mycket senare skede.

Detta kan eventuellt medföra längre häktningstider för häktade misstänkta personer, men samtidigt bör även deras helhetsbild ses över på det mänskliga planet i form av den häktades försörjningsplikter så att ingen i onödan blir ekonomiskt lidande under utredningen.

Det skall även vara en fristående myndighet som har till uppgift att granska polisens samt åklagarens ageranden så att kollegiekorruption undvikes. Som det är idag håller de varandra kraftigt om ryggen och diciplinera åtgärder uteblir. Det skall även gå att åtala såväl åklagare som domare samt nämndemän om misstanke om oegentligheter förekommit under rättegång.

Målsägarebiträdets roll behöver skärpas, idag kan en målsägare helt lagligt påstå vilka oriktigheter som helst som inte ens den åtalade blivit anklagad eller åtalad för, utan att behöva stå för ett personligt ansvar. Detta måste ju rimligtsvis stoppas.

Som det är idag är så står så gott som hela sveriges rättsväsende över lagen. De skyddar varandra och mig veterligen så har ingen behövt stå till svars för sina brottsliga gärningar i de fall de agerat kriminellt.

Önsketänkandet vore om polisen genom ett bättre spaningsarbete kunde gripa fler personer som sysslar med grov kriminalitet, innan de begår brott som riskerar att skada tredje man.
Likaså borde det finnas snabbare handling mellan anmälan och ingripande. Som idag kan det faktiskt gå flera veckor innan poliser agerar på en anmälan, det är oförsvarligt.

Tips borde även de utredas både snabbare och mer seriöst.

Vem betalar kalaset?

Om polisen får ned statistiken på brott, anser jag att det är försäkringsbolagen som borde betala ut en del av den vinst som de gjort genom lägre brottsskadeersättningar, ett sådant system skulle gå alldeles utmärkt att genomföra.:wink:

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 16 jul 2007 19:05

Polisen gör nog det dom ska och jag tror att vi får en alltför pessimistisk bild av verkligheten genom massmedia, särskilt Aftonbladet som f.ö. är en jävla skitblaska som sprider populistiska halvsanningar och sätter ribban för hela Svenska folkets medvetenhetsgrad.

Brottslingar finns, det är en del av livet i vårt samhälle. Men vi måste komma ihåg att vårat samhälle är jävligt tryggt jämfört med många andra samhällen. Faktum är att vi lever så tryggt att vi har glömt bort att livet innebär risker och faror. OCH MÅSTE FÅ GÖRA DET!!!!!!! Varje gång jag är ute och reser och sedan kommer tillbaka till Sverige slås jag av alla dessa varningsskyltar och meddelanden om att "inte lämna väskor utan uppsikt" eller ens låta en främling hjälpa dig med väskorna på tåget. Det är snudd på sjukligt och sprider bara en sjuklig misstänksamhetskultur där man tror att ingen går att lita på.

Människor förminskas av alla säkerhetstexter och varningar och förbud och blir faktiskt bara ängsligare. Jag skulle inte vilja kalla polisen inkompetent, jag skulle vilja säga att styrningen av landet vad gäller säkerheten går på för hårt högvarv och det måste upphöra för människor är inte så jävla bräckliga, prylar är inte oersättliga och brottslingar och brott är inte på det sätt som kriminalserierna och actionfilmerna och aftonbladet beskriver.

Men din reaktion är helt normal Zokrates, tyvärr. Folk lever i en jävla drömvärld som inte får innehålla några risker och därför blir behovet av en stor och stark polis desto större. Men enligt min diagnos är det ett trygghetsmissbruk och jag ordinerar en sund dos verklighet och protest mot alla system som vill göra om vuxna människor till otrygga barn.

Användarvisningsbild
Sökande
Inlägg: 375
Blev medlem: 12 apr 2007 14:03

Inläggav Sökande » 16 jul 2007 21:08

Jag såg ett reportage på Svt 1:s Uppdrag granskning om det uppmärksammade "Fallet Ulf". Det här fick mig att skämmas över det här landet och dess så kallade rättssytem.


Följande är hämtat från Svt:s hemsida

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=13038&a=279959

1 december 1999
Bo Larssons dotter, här kallad Veronika, placeras på behandlingshemmet Ekbacken.


11 februari 2000
Veronika börjar berätta för terapeuten Kenneth Lind om övergreppen.


18 januari 2001
Polisen i Kalmar håller det första av en rad förhör med Veronika. Lämnar sedan ärendet vidare till polisen i Helsingborg med kommentaren "Pappan ska ha haft samlag m henne 2ggr i vecka. Kanske hundratals."


Maj månad 2001
Kenneth Lind förhörs och uppmanas av polisen att förbereda Veronika inför nästa förhör och ta reda på detaljer om övergreppen.


Sommaren 2001
Veronika har sommarlov och tillbringar bland annat tid i Österrike. Skriver under denna tid det hon kallar "En sann saga" där hon berättar om övergreppen. Polisutredningen går vidare med bland annat fotokonfrontation, nya förhör och dörrknackningar.


24 september 2001
Bo Larsson grips och häktas. Tre dagar har polisanmälan mot honom upprättats och han har anhållits i sin frånvaro.


November 2001
Åtal väcks av åklagare Birgit Kronholm och tingsrättsförhandlingarna inleds i Helsingborg.


15 januari 2002
Tingsrätten kommer med sin dom: sex års fängelse för Bo Larsson.


Januari, februari och mars 2002
Veronika lämnar felaktiga uppgifter som åklagare och polis kontrollerar. Detta framkommer dock inte när hovrättsförhandlingarna hålls.


3 maj 2002
Hovrätten avkunnar sin dom och skärper Bo Larssons straff till åtta års fängelse. Leif Lindberg som är medåtalad döms till fem och ett halvt år.


3 juli 2002
Veronika tar i ett brev till Bo Larssons försvarsadvokat Tom Peyron tillbaka anklagelserna. Hon skriver: "Se till att Bosse och Leif blir fria, de är oskyldiga."


10 september 2002
Ännu ett brev till advokat Tom Peyron: "Varför händer inget för? Leif o pappa ska inte sitta i fängelset." skriver Veronika.


1 december 2002
Bo Larssons nya advokat Kerstin Koorti lämnar in en första resningsansökan, bland annat med anledning av breven. Nu börjar också Veronika berätta om ytterligare händelser hon varit med om, bland annat ett ritualmord hon bevittnat. Ny polisutredning startar.


20 januari 2003
Högsta domstolen avslår Bo Larssons resningsansökan.


6 februari 2003
Veronika berättar nu att "Jessica" som ska ligga bakom både en pedofilring och ett mord med rituella inslag är hennes mamma.


9 februari 2003
Bo Larsson begär resning i målet en andra gång.


24 mars 2003
Högsta domstolen avslår resningsansökan för andra gången, ovetande om ritualmordet och utpekandet av mamman.


April/maj 2003
Uppdrag gransknings reporter Hannes Råstam beslutar sig för att titta närmare på fallet och börjar vända på stenar som åklagare och polis lämnat orörda.


2 mars 2003
Det första reportaget om "Fallet Ulf" sänds i Uppdrag granskning och nya uppgifter kommer till redaktionens kännedom.


30 mars 2004
Det andra reportaget sänds i Uppdrag granskning. Nu avslöjas bland annat att mycket av Veronikas uppgifter hämtats direkt ur romanen "Spökflickan".


11 oktober 2004
Högsta domstolen beviljar Bo Larsson och Leif Lindberg resning i målet. Bo Larsson företräds numera av advokat Thomas Olsson.


9 november 2004
Reportaget om behandlingshemmet Ekbacken sänds i Uppdrag granskning. Samtidigt startar de nya förhandlingarna i hovrätten.


7 december 2004
Sista rättegångsdagen i hovrätten. Bo Larsson och Leif Lindberg försätts på fri fot i väntan på domen.


21 december 2004
Dom i hovrätten meddelas. Bo Larsson och hans kamrat Leif frias helt.
Quod nihil illi deerat ad regnadum praeter regnum...

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 16 jul 2007 23:51

Sceptisk skrev "Aftonbladet som f.ö. är en jävla skitblaska som sprider populistiska halvsanningar och sätter ribban för hela Svenska folkets medvetenhetsgrad."

Håller med dig fullständigt. Aftonbladet är en ytterst oseriös tidning och de förmedlar ofta rykten och lögner som sanningar. Tyvärr är det en av sveriges största tidningar så de bildar lätt felaktiga opinioner mot diverse företeelser. Detta är en fara för samhället och någon borde verkligen säga emot när lögnerna är för uppenbara. Utöver det så ligger deras nättryck i original uppe för alltid, oavsett om nyheten senare dementerats.

För övrigt, visst, vi har blivit trygghetsnarkomaner, men det hindrar inte att rättvisan och lagens företrädare skall arbeta effektivt. Som det ser ut idag är de till största delen helt beroende av tips från allmänheten eller vittnen om brott överhuvudtaget skall lösas.

Ytterst sällan löser de olösta brott genom egen spanings och pusselläggning. Högen med olösta brott är stor, alltför stor.

Låt mig berätta om en annan händelse som jag bevittnade för 20 år sedan. Ett gäng killar passerade på gatan nedanför min dåvarande flickväns lägenhet. De tar upp en gatsten och slänger in den i ett skyltfönster på en fotobutik. Larmet går och de springer därifrån.
En polisbil är på plats inom 30 sekunder, de var väl i närheten.

De inspekterar platsen och en av dem öppnar bagageluckan på polisbilen, de bär sedan över gods från skyltfönstret, själv antar jag att de vill förhindra att någon stjäl kamerorna som låg i skyltningen. En väktarbil kommer och snart är rutan igentejpad.

Dagen efter läser jag att vid ett inbrott i fotoaffären stals flera dyrbara kameror!
Frågan är, vem stal kamerorna? Det var i alla fall inte de som kastade stenen och sprang därifrån. Någon annan än polisen hann aldrig komma först på plats. Att poliser är människor de med som alla andra skall vi väl inte hyckla med. Även bland dem finns det rötägg.

Händelse två. Nu var jag inblandad. Jag var 15 år och hade precis köpt en moped. Jag och min kompis, "Kalle", åkte på skoj överallt, kalla det upptäcktsfärder. Han hade ingen hjälm, men det hade jag. Dessutom skjutsade han en kompis. Vi kom in på en mindre asfalterad väg, där det stod en polisbil parkerad. När vi kört förbi dem startade de sin bil, satte på blåljus och körde efter oss. De körde förbi mig som låg sist, kom upp jämsides med min vän och polismannen som satt på passagerarsidan i bilen fläkte upp dörren samtidigt som vi åkte. Dörren träffade min kompis moped och han körde av vägen och gjorde en lufttur. Han missade precis ett träd och hade tur som inte skadade sig allvarligt.

Enligt mig var detta ett regelrätt mordförsök på ett barn, min kompis var bara 15, alltså ett barn. Brottet, skjutsat utan hjälm. Böter 250 kronor.

Överdriver jag, nej så prata inte skit med mig om mina egna erfarenheter. Hur många människor ute i landet har inte drabbats av onödigt eller överdriven polisbrutalitet? Allt för många vill jag påstå.

Sökande tar upp fallet "Ulf" och det med rätta. Precis som jag skrev inledningsvis så behöver hela det svenska rättssystemet ses över.
Det är idag alltför lätt att fälla personer i rättegångar som aldrig ens skulle ha gått till åtal om det bara hade funnits en gnutta ärlighet bland vissa poliser och åklagare.
Senast idag, den 17 juli läser jag följande på text tv.
" Hovrätten friar man från barnvåldtäkt.
En 36 årig man som tidigare dömts till sex års fängelse för grov våldtäkt mot barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig fick i dag sin dom upphävd av Svea hovrätt."

Alltför ofta ligger det vårdnadstvister i bakgrunden och spökar bakom att ett stort antal män åtalas för övergrepp på minderårig. I total avsaknad av bevis blir det då mamman som blir målsägare för "offret".
Under förhören med barnen ställs det ledande frågor, som syftar till att stärka misstankarna mot mannen, inte fria honom.
Då det även saknas fysiska bevis i flertalet fall, är det ändå inte ovanligt att döma för våldtäkt.

Här är det berättelsen som väger tyngre än det bevisbara. Efter att ha arbetat med barn under halva mitt liv vet jag, både av erfarenhet samt från den barnpsykologi som jag har läst, att ett barn vill tillfredsställa utfrågaren. Barnen är inte så ovetande och förstår dessutom ganska snabbt vad det är kriminalinspektören vill höra.
Därför brukar polisen göra två förhör med "offret".

Det andra förhöret inleds med att den som förhör repeterar det som barnet tidigare sagt, allt för att fylla igen brister och luckor i det första lämnade förhöret. Det är här det går fel, det är exakt här det brister i hela utfrågningen av barnet. Uppgifterna som lämnas ifrågasätts inte, de bara korrigeras genom nya frågeställningar. Detta innebär att vilka utsagor som helst kan lämnas av barnet.

I det nyss aktuella fallet friades mannen på grund av att hovrätten ansåg att pojken lämnat svävande uppgifter om när och hur övergreppen ska ha gått till. Hallå, det handlar om en man som påstods ha förgripit sig på detta barn under fyra års tid! Ändå kan inte barnet lämna en enda trovärdig förklaring.

När jag var fyra år kunde jag i detalj redogöra för vad jag gjort under dagen, samt vem som sagt vad eller gjort vad, särskilt om någon varit dum mot mig. De flesta barn som jag arbetat med, från dagis upp till 18 års åldern, har alla kunnat redogöra för vad de gjort under exempelvis jullov, sommarlov, personer de träffat eller saker de gjort. Även dessa barn har kunnat redogöra i detalj när någon varit dum mot dem.

Bland alla tusentals barn som jag träffat har endast tre sagt sig ha varit utsatta för övergrepp. Något som alla dessa tre flickorna sa var följande
"Det säger mamma, att pappa är dum för att han har gjort dumma saker mot mig". Inget av dessa tre barnen har uppvisat ett avvikande beteende när det gäller förhållningssätt mot andra, barn vuxna. Det de tre hade gemensamt var att mammorna hade skilt sig och begärt ensam vårdnad.

En kvinna som jag talade med berättade öppet för mig, hur hon hade anmält sin make för våldtäkt och misshandel. Hon hade fått ensam vårdnad samt parets hus. Pappan hade dessutom fått besöksförbud.
Till råga på eländet så tipsade denna kvinna även en väninna om hur denne skulle agera.

Säger jag därmed att övergrepp mot barn inte existerar?
Nej, det existerar, men inte alls i den omfattning som massmedia påstår.
Vad jag däremot säger är att hälften, förmodligen fler, som idag dömts för dessa typer av brott med största sannolikhet är oskyldiga.

Hade programmet Uppdrag granskning som mål att enbart granska "Ulf" fall, skulle vi kunna ha ett nytt fallet "Ulf" varje vecka. Detta är programledningen på Uppdrag granskning väl medvetna om.

Detta visar tydligt att det brister rejält i det svenska rättssystemet och att det därav är angeläget med en översyn över hur det förhåller sig i denna typen av skyddad verkstad samt lekstuga för karriär och rampljuslystna skrupelfria åklagare.

Här kommer förövrigt Aftonbladet in som en stor bov i dramat.
Vid mordhäktade skriver de alltid, skäligen misstänkt om den anhållna.
Men om den anhållna är häktad och brottet gäller pedofili, skriver de alltid gärningsmannen!
Notera gärna själv vad Aftonbladet skriver nästa gång det sker och säg om jag hade rätt eller fel.

Okej, detta är visserligen ett sidospår men även detta betydelsefullt i kampen för att öka rättssäkerheten i Sverige. :wink:

ayatolla
Inlägg: 174
Blev medlem: 24 jan 2007 18:47

Inläggav ayatolla » 19 jul 2007 10:46

Här kommer förövrigt Aftonbladet in som en stor bov i dramat.
Vid mordhäktade skriver de alltid, skäligen misstänkt om den anhållna.
Men om den anhållna är häktad och brottet gäller pedofili, skriver de alltid gärningsmannen!
Notera gärna själv vad Aftonbladet skriver nästa gång det sker och säg om jag hade rätt eller fel.



Kolla uppdrag gransknings fall "Drevet"

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=6 ... rt637153=0

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 19 jul 2007 11:32

I fallet med misshandeln av Marcus, friades två av de tre unga män och den tredje fälldes enbart för grov misshandel.

Är det grov misshandel att regelrätt döda en annan person?
Här är det uppsåtet som styrt domstolutslaget. För att det skall klassas som mord krävs det ett uppsåt att döda, vilket oftast saknas när okända personer drabbar samman. Var straffet rättvist?

Ponera att du och din vän är ute och går, bevittnar två killar som pinkar i en  port. Din kompis säger ifrån, knuffar en av killarna.

De blir förbannade och dödar dig!

Jag hävdar att ett uppsåt att döda kan ske inom ett par sekunder, därmed skall det räknas som mord, inte misshandel. En misshandel skall ses som en kontrollerad form av slagsmål, vars syfte inte är att dödligt skada eller slå ihjäl en annan. Då har övervåld brukats, ett övervåld som inte är berättigat. Det skall inte gå att undslippa ansvar hur lätt som helst.

Om jag slår ett baseballrack i huvudet med full kraft på en kille, så måste jag ju samtidigt inse att det kan vara ett dödande slag. Inser jag inte detta så är jag inte mentalt frisk och skall dömas till rättspsykiatrisk vård. Inser jag detta men gör det ändå, så är det ett mordförsök, oavsett om jag känner offret sedan tidigare eller ej.

Om jag avrättar en person, som i fallet med Marcus, så är det mord och inte misshandel. Allt annat är bullshit.

Problematiken med flera gärningsmän

Låt oss anta att herr Nilsson, 45, är ute på en kvällspromenad. På gångbanan möter han ett gäng på tio ungdomar i åldrarna 14 till 18 år.

En av dem går fram mot Nilsson, utbrister ;-Vad fan glor du på?
En annan skriker;- Jävla bög!
Hela gänget ställer sig runtomkring Nilsson. Han ser sig omkring och inser att flyktvägarna är spärrade av tio personer.
En av killarna gör en rundspark som träffar Nilsson i huvudet, han faller ned på knä.

En annan kille springer fram och utdelar en frispark i huvudet på honom.
Två killar ytterligare börjar sparka honom i magen. När han ligger ned så hoppar en kille på hans bröstkorg.

Skrattande går de lugnt därifrån, samtidigt som herr Nilssons medvetande försvinner, han dör.

Enligt lagen, så är det bara de som varit aktiva som skall dömas. Gäller det vållande till annans död, så är det den som utdelade det dödliga slaget som skall fällas, alla andra går mer eller mindre fria eller döms för ringa misshandel.

Detta är fel.
Om Nilsson hade haft något att säga till om saken, så skulle han påstå att det var alla tillsammans som var skyldiga, eftersom även de som inte gjorde något, uppfattades som hot. Klungan de bildade bestod av alla.
Herr Nilsson blev ihjälslagen. Vem som gjorde vad är ointressant, då gruppen som helhet mördade honom.

Om en av de inblandade, kan styrka att han försökte avstyra bråket,
ja då kan han slippa straff, men för att detta ska ske anser jag att det skulle krävas ett utomstående vittne. Annars ska hela gruppen dömas likvärdigt utifrån det strängaste straffet för mord.

Allt annat är skit.

Användarvisningsbild
eken
Inlägg: 216
Blev medlem: 22 dec 2005 22:19
Kontakt:

Re: Svenskt Rättsväsen=Sämst i världen?

Inläggav eken » 19 jul 2007 11:59

Zokrates,

Jag har närvarat vid en del polisförhör och kan i mångt och mycket instämma i att det ofta saknats vilja, engagemang och kunskap. Likaså har jag varit med om fall där man har lagt ner ärenden trots att man har haft tillgång till gärningsmannens namn, adress och telefonnummer (!).

Men att gå så långt som att säga att svenskt rättsväsende skulle vara "sämst i världen" skulle jag inte gå. Tvärtom, jag tycker fortfarande att svenskt rättsväsende är bra trots alla sina tänkbara och otänkbara brister.

Svensk lag utgår ifrån skuldprincipen, dvs du döms bara för brott som du har skuld i - som du medvetet eller av oaktsamhet har begått. Det kan ju verka märkligt att det förhåller sig så, men samtidigt måste du ju fråga dig: Hur skulle du reagera ifall polisen kom och satte dit dig för ett brott som du inte hade begått eller ens hade uppsåt till, men eftersom du var på platsen ska du dömas för brottet likafullt?

Dvs, även om du är utan skuld i brottet som utförts så ska du kunna dömas. En sådan princip verkar något märklig.

Vidare tror jag nog att det förekommer ganska få fall av korruption inom svensk polis. I jämförelse med afrikanska länder, ryska poliser eller poliser i Colombia lär nog de svenska poliserna ha ett ganska högt rättspatos. Dessutom har vi som medborgare en tämligen god insyn i polisens verksamhet, något som saknas i många andra länder. Vi kan också fritt kritisera rättsväsendet utan att någon myndighet stänger ner sidan och arresterar oss för samhällsfarlig verksamhet eller något annat pseudobrott.

Zokrates skrev:Detta kostade mig 3000 kronor att reparera, tjuvens kvarglömda telefon fick jag behålla, värde 200 kronor. Ersättningskrav kunde ej ställas mot den släppta gärningsmannen eftersom åklagaren lagt ned ärendet.


Om det inte var alltför länge tillbaka i tiden kan du fortfarande driva en civilrättslig process mot gärningsmannen. Behöver du ett juridiskt ombud ställer jag gärna upp.

Mvh
Anders
Amor et scientia

Användarvisningsbild
eken
Inlägg: 216
Blev medlem: 22 dec 2005 22:19
Kontakt:

Inläggav eken » 19 jul 2007 12:10

Zokrates skrev:Problematiken med flera gärningsmän

Låt oss anta att herr Nilsson, 45, är ute på en kvällspromenad. På gångbanan möter han ett gäng på tio ungdomar i åldrarna 14 till 18 år.

En av dem går fram mot Nilsson, utbrister ;-Vad fan glor du på?
En annan skriker;- Jävla bög!
Hela gänget ställer sig runtomkring Nilsson. Han ser sig omkring och inser att flyktvägarna är spärrade av tio personer.
En av killarna gör en rundspark som träffar Nilsson i huvudet, han faller ned på knä.

En annan kille springer fram och utdelar en frispark i huvudet på honom.
Två killar ytterligare börjar sparka honom i magen. När han ligger ned så hoppar en kille på hans bröstkorg.

Skrattande går de lugnt därifrån, samtidigt som herr Nilssons medvetande försvinner, han dör.

Enligt lagen, så är det bara de som varit aktiva som skall dömas. Gäller det vållande till annans död, så är det den som utdelade det dödliga slaget som skall fällas, alla andra går mer eller mindre fria eller döms för ringa misshandel.

Detta är fel.
Om Nilsson hade haft något att säga till om saken, så skulle han påstå att det var alla tillsammans som var skyldiga, eftersom även de som inte gjorde något, uppfattades som hot. Klungan de bildade bestod av alla.
Herr Nilsson blev ihjälslagen. Vem som gjorde vad är ointressant, då gruppen som helhet mördade honom.


Men vem som gjorde vad är ju inte ointressant. Om någon i gruppen aldrig skulle ha övervägt en tanke på att mörda någon, hur kan han då ha mördat personen därför att någon annan har gjort det? Annorlunda om gruppens gemensamma uttalade mål var att döda människor.

Annars kan också gruppens samtliga medlemmar dömas för medhjälp till mord (alla har ju varit aktiva i meningen att de bistått gärningen med råd och dåd ifall de ställer sig i en klunga runt Nilsson och därigenom tillser att brottet kan fullbordas), om de är på det klara med att någon i gruppen kommer att, eller eventuellt kommer att, mörda Nilsson.

Mvh
Anders
Amor et scientia

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 19 jul 2007 16:02

Eken skrev "Svensk lag utgår ifrån skuldprincipen, dvs du döms bara för brott som du har skuld i - som du medvetet eller av oaktsamhet har begått. Det kan ju verka märkligt att det förhåller sig så, men samtidigt måste du ju fråga dig: Hur skulle du reagera ifall polisen kom och satte dit dig för ett brott som du inte hade begått eller ens hade uppsåt till, men eftersom du var på platsen ska du dömas för brottet likafullt? "

Du har kanske missat det som kallas indiciemål?
I brist på vittnen samt direkt fällande bevis kan någon ändå fällas för brott denne ej begått enbart utifrån antaganden gjorda av polis och åklagare.

I just mål med barn som brottsoffer är detta förvånansvärt vanligt.
Här upphör Svea rikes lag att gälla. Istället är det fritt fram för spekulationer.
De utpekade gärningsmännens ord står mot målsägaresidans ord.

Den utpekade kan alltså fällas av domstolen utifrån förutfattade meningar om hur män är, eller kan vara, då det nästan uteslutande är män som drabbas av detta fenomen. Chansen till upprättelse i dessa typer av mål är försumbar, men som i exemplet med 36 åringen, inte helt obefintlig.

Vilka typer av bevis är det i dessa fallen som räknas?
Det kan vara precis vad som helst. Exempelvis enligt följande .

En latinamerikansk man hade blivit tillsammans med en latinamerikansk kvinna. Hon hade en 10 årig dotter. En dag ertappades dottern med att tjuvröka på skolgården. Hon kallades in till skolsköterskan som skulle upplysa henne om riskerna med rökning. Avslutningsvis frågade sköterskan om det fanns något mer hon gjorde i smyg?

Flickan svarade, ja, jag har tittat på pappas porrfilm.
Skolsköterskan replikerade, Var du ensam då?
- Nej, min lillebror var med också.
-Vad gjorde din pappa?
- Det var han som hade satt på filmen.

Detta drog igång en febril aktivitet på skolan mellan sköterskan, kuratorn och rektorn. De kontaktade socialens familjegrupp. En utredning satte igång och ganska snart var även polisen inkopplad.

Samtidigt visste föräldrarna ingenting, fullt upptagna med andra problem.
Pappan jobbade heltid och mamman var alkoholiserad, de hade slitningar särskilt eftersom pappan misstänkte att hon sålde sex.
De hade även hunnit med att skaffa ett gemensamt barn vars huvudsakliga ansvar låg på fadern. Han hotade henne med att lämna henne om inte hon tog sitt ansvar.

Knackelibank på dörren en dag. : - Öppna, det är från polisen!
Iväg med pappan till stationen, förhör på plats med mamman om hon sett eller misstänkt något. Socialsekreterare beredda att vid minsta felsvar omhändertaga familjens barn.

Här blev mamman klämd i situationen. Barnen fick följa med till polisen för att göra ett förhör. I förhören förnekar båda barnen att de överhuvudtaget blivit utsatta för sexuella övergrepp. Pojken berättar att han hade funnit filmen i pappans garderob. Flickan att hon inte visste varför hon hade sagt det hon gjorde till sköterskan.

Men mamman däremot, passar på att smida medan järnet är varmt.
Hon berättar att pappan haft sex med dottern i vardagsrummet en dag.

Det görs en rättsmedicinsk undersökning på flickan, inga tecken på övergrepp är synbara. Ändå utesluter inte rättsläkaren att barnet kan ha varit utsatt för övergrepp.

Mamman anger en tidpunkt för denna händelsen, en tidpunkt som ligger i tiden innan de två träffades och blev tillsammans. Mannen var då ihop med en annan kvinna och eftersom de levde på socialbidrag ville han att hans före detta socialsekreterare skall höras.

Åklagaren väcker åtal, det går till rättegång och mannen döms till 2.5 års fängelse. I rätten vittnade socialsekreteraren som mannen enda utomstående vittne. Hänsyn till barnets motsägelsefulla berättelse bortsågs det ifrån, då man ansåg att mammans berättelse var mer trovärdig. Dessutom vittnade en kvinnlig polis som hade hållt i förhören till hans nackdel. Hon ansåg att hon kände igen mönstret från typiska  pedofiler på honom.

Filmen som återfanns tillsammans med några herrtidningar i pappans garderob användes som delbevis. Brottsperioden utgick helt från mammans lämnade upplysningar, vilket innebar att han två år innan de ens blev ihop, då han bevisligen levde i en annan ort med en annan kvinna helt kunde bortses ifrån.

Pappan har hela tiden förnekat brott. Hans son tog detta mycket hårt.
Mamman tilldömdes ensam vårdnad om barnen. Hon fick även hans lägenhet överskriven på sig.

Plats Sverige, något år sedan.

Användarvisningsbild
eken
Inlägg: 216
Blev medlem: 22 dec 2005 22:19
Kontakt:

Inläggav eken » 19 jul 2007 17:38

Zokrates,

Det är en otäck historia som du redogör för, och stämmer det du säger har domstolen inte tagit hänsyn till de höga beviskrav som ska gälla. Det ska vara ställt bortom rimligt tvivel att personen har begått brottet som han eller hon ställs till svars för. Annars bör domstolen hellre fria än fälla.

Notera att min ståndpunkt inte är att alla rättsfall i Sverige alltid hela tiden sköts exemplariskt. Så är det naturligtvis inte. Det begås rättegångsfel, ibland döms människor på tämligen lösa grunder och det finns mycket att göra för att förbättra utredningsmetodiken inom rättsväsendet.  

Men samtidigt så måste man ju också se vad som finns i andra vågskålen i Justitias hand. I veckan kom t ex en dom där en 36-årig man frias från grov våldtäkt mot barn eftersom det saknades stödbevisning (http://www.aftonbladet.se/vss/vasteras/ ... 01,00.html).

Och domarna har varit offentliga och kan kritiseras av vem som helst.  Det finns ju länder där man inte ens kan göra det.

Så visst, det finns många brister i det svenska rättssystemet, och det blir fel. Ibland mycket allvarliga fel. Men samtidigt får vi också sätta rättssystemet i relation till andra rättssystem i världen om vi vill säga att det är bäst/sämst i världen. Och då blir bilden trots allt inte helt usel som den kan kännas när man själv råkar ut för något negativt eller får en negativ bild av någonting.

Mvh
Anders
Amor et scientia

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Re: Svenskt Rättsväsen=Sämst i världen?

Inläggav Kallekula » 19 jul 2007 22:42

Zokrates skrev:
Glöm deckarserier i böcker eller på tv,



Läge att skriva en själv, kanske?

Har du kunskaper, och du verkar tycka det är kul att skriva, så kan du dessutom tjäna några mille på ruttenheten. Deckare säljer ju som smör.

Lite kall statistik kanske kan hjälpa till, hur många poliser per medborgare har vi i Sverige? Hur mycket resurser läggs på polismyndigheterna

Sen kan man alltid ta upp organisatoriska krångligheter. Vet ni tex hur många olika befattningar det finns inom Polisen? Gissa.

Om det rekryteras fel personer, tja kanske det vet jag inget om. Borde vara ganska enkelt att åtgärda om det är där skon klämmer, många vill ju bli poliser. Tror felet mer ligger i strukturen.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 20 jul 2007 09:25

Självklart handlar det om systemfel, men det verkar som om dessa brister är medvetna satta i system.

För att förstå detta behöver vi förstå vilka som är helt beroende av att brottsligheten huserar i samhället.

Alla som är anställda inom rättsväsendet får betalt via skatter. De har förhållandevis väldigt bra betalt dessutom. Att driva en rättegång är ur detta perspektiv att betrakta som ett vinstdrivande företag.

Domaren får sin lön, nämndemännen sina ersättningar, rättegångssekretraren sin lön, åklagare samt målsägarebiträden har sina arvoden och löner. En rättegång kan ge ett målsägarebiträde allt ifrån 60.000 till 100.000 per mål.

Alltså är det enskilt dessa som tjänar mest per fall. Förutom dessa personer skall alla anställda inom kriminalvårdsverket ha sina löner samt alla inom polismyndigheten.
Med andra ord, de är beroende av att brottsligheten existerar.

Sålänge allt är skattefinansierat finns det enorma utrymmen för medvetna misstag.
Dessa kan ju faktiskt generera fler anställningar samt driva på löneutvecklingen positivt.

Här ligger det ett viktigt systemfel och lurar i bakgrunden, vi kan anta med all rätt att samhällets beskyddare tillåter brottsligheten att växa, eftersom de själva tjänar rent ekonomiskt på detta.

Det märker vi när någon av lagens företrädare blir skadad eller dödad. Då om inte förr lyser detta igenom i all sin nakenhet.
- Men, ni ( brottslingar ) får ju inte döda poliser, har ni inte förstått hur systemet funkar?
Vi skulle annars lätt kunna anta att poliser får ett risktillägg just på grund av att det finns en risk att skadas eller dö i tjänsten, inget att hymla om eller göra ett ramaskri om det så sker, men det är just vad som händer.

Tvärtom existerar inte, ramaskrin när poliser dödar en brottsling, han hade ju sig själv att skylla. Dessutom påstår de cyniskt att de för att skydda samhällsmedborgare måste avrätta hotande kriminella,
AVRÄTTA! Mitt ordval, för det är ytterst vad detta handlar om.

I valet mellan sitt eget liv, polismannens mot den kriminella, är det från polisens sida, samhällets beskyddare, helt okej att värdera polismannens existens högre.
Allt annat är hyckleri. Om vi dessutom tittar på statistik, hur många som fällts bland poliser som dödat personer så är antalet försvinnande litet.

Här hävdar de en rätt till nödvärn som saknar motstycke bland sveriges övriga befolkning. Kort sagt, inkompetensen är planterad redan i urvalet av dem som söker sig till dessa tjänster som skall antas.
Psykologiska tester avgör om de skall gå vidare eller inte.

Hur bygger man ett samhälle?
Ställ er denna enkla fråga själva. Försök också att inräkna alla som inte vill vara en kugge i samhällsmaskineriet samt deras lösningar på överlevnad. Räkna sedan på alternativ för att begränsa dessa individer, samt hur de ska kontrolleras. Beroendet blir tydligt.

Lagarna skapas succesivt i takt med att fler och fler kryphål när det gäller att tjäna pengar skattefritt skall täppas igen. Härav följer att ekonomiska samhällsbrott alltid särbehandlas. Preskriptionstiden är minimal, de som åker fast behandlas med silkesvantar på anstalter och fängelser. De dyrkas rentav.

Våldsbrottslingar däremot, går oftast att förklara med att de lider av olika former av psykiska funktionshinder. De är ju sjuka, saknar moral, vett och etikett. Samhället bör hålla dessa i förvar för att skydda medborgarna.

Sexbrottslingar är en udda samling, som har begått ett moraliskt brott, ett njutningsbrott för sitt egt höga nöjes skull på en annan persons bekostnad.
Dessa står då lägst i skalan bland brottslingar, eftersom det inte handlar om pengar. Här finns också de största skattevinsterna att göra för rättsväsendet. De flesta har ordnade jobb och ekonomi, skadestånd kan drivas in. Alltså är det här samhället tjänar på att sänka kraven i bevisföring, vilket de alltså omsätter i praktiken.

Brott som sällan beivras eller leder till fängelsedomar är miljöbrott. Trots att dessa brott avsevärt utgör ett större hot mot folkhälsan än alla andra kriminella våldsyttringar tillsammans är dessa brott lågprioriterade.
Företag betalar skatter, därmed skonas de.

Men om du som enskild person häller ut 200 liter villaolja i din grannes trädgård, då kan du räkna med ett straff lika självklart som ett brev på posten. Orsak, samhället kan klara sig utan en individ lättare än att klara sig utan ett företag.

Varför är då sveriges rättsväsende sämst i världen?
Jo därför att de medvetet implicerat ett högre skydd av sin egen existens på bekostnad av samhällsmedborgarens skydd och säkerhet. :wink:

Användarvisningsbild
eken
Inlägg: 216
Blev medlem: 22 dec 2005 22:19
Kontakt:

Inläggav eken » 20 jul 2007 09:49

Zokrates skrev:Sålänge allt är skattefinansierat finns det enorma utrymmen för medvetna misstag.

Här ligger det ett viktigt systemfel och lurar i bakgrunden, vi kan anta med all rätt att samhällets beskyddare tillåter brottsligheten att växa, eftersom de själva tjänar rent ekonomiskt på detta.


Du har upptäckt det redan en Karl Marx upptäckte på sin tid - brottslingen är produktiv och nödvändig för det kapitalistiska systemets fortlevnad.

Men betyder det med nödvändighet att åklagare och poliser VILL/ÖNSKAR att all brottslighet ska existera? Nej, vare sig logiskt eller psykologiskt lär en sådan slutsats kunna dras. Brott kommer alltid att finnas, så länge vi har lagstiftande institutioner som stiftar lagar om brott. En polis får varken mer eller mindre för egen del ifall han tar hand om fler brottslingar, en åklagare får varken mer eller mindre ifall han åtalar fler.

Ett provisionsbaserat rättssystem torde vara mycket värre än ett skattefinansierat system (men vad du vill ha för alternativ till ett skattefinansierat system har jag inte klart för mig).

Zokrates skrev:Varför är då sveriges rättsväsende sämst i världen?
Jo därför att de medvetet implicerat ett högre skydd av sin egen existens på bekostnad av samhällsmedborgarens skydd och säkerhet. :wink:


Jag kanske är petig, men nog låter jag mig hellre dömas av en svensk domstol än står inför en tribunal i Saudi-Arabien, Kina, Colombia, Kuba, Zimbawe eller Pakistan...
Amor et scientia


Återgå till "Politik och samhälle"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster