Hemskheter

[Johan Ågren]

Jag hade bara lust att dra iväg lite rallarsvingar, och eftersom jag försöker möta folk lite mer där de själva befinner sig och dekonstruera vardagen inifrån så blir jag lätt uttråkad av för lite stimulans. Men det där överbevisat märkligt nog Einstein. Skvallret rör sig fortare än ljuset, men det har man känt till innan (om jag bara kunde minnas vem som sade det). Eller så är jag bara äckligt genomskinlig och inte varse det själv.

Ärligt så tog jag det inte på något "skvaller", utan bara ditt sätt att skriva och vara allmänt mysig.

[Avantgardet]

Hahaha, usch då! Ber om ursäkt.

[Justin Case]

Uppfostrad av en mor som gav mig villkorslös kärlek, inga regler.

Var var far din då?

[Justin Case]

Ibland får jag intrycket om att jag lever i en skyddad verkstad. De gånger jag varit i andra länder så har t.ex nyhetsrapporteringen varit mycket råare. Är det någon som försöker vagga mig till ro, och intala mig att allt är OK och att det bra är att köra på? I den här tråden vill jag att ni berättar alla hemskheter ni vet om världen, och som ni kanske anar att andra inte är medvetna om.

Okej, då ska jag berätta om en hemskhet långt värre än något av det media rapporterar om: nämligen det faktum att nästan alla människor här i väst lever i den felaktiga föreställningen att enskildas våldsbrott gentemot enskilda skulle vara bland det viktigaste att bekymra sig om i vår tid. Hur stor andel av en dagstidning idag är fylld av rapportering om mord, våldtäkter, misshandel och liknande? Oerhört stor andel, i relation till hur stor andel dessa saker förekommer i verkligheten. Tidningar lever på att spela på folks sedan stenåldern nedärvda - och numera mestadels utdaterade! - rädsla för omedelbart fysiskt våld. Om det skulle rapporteras om dödsfall utifrån hur vanliga de är, skulle det den 11 september 2001 har funnits långt mindre att läsa om terrorattentaten i USA än om många andra dödsfall runtom i världen, och från och med dagen efter skulle det inte ha stått någonting om dessa terrorattentat, någonsin. Vi har en kultur som frossar i vissa sorters dödsfall framför andra. (Och som även frossar i dödsfall framför andra nyheter än dödsfall, även när dessa andra nyheter är viktigare).

[Johan Ågren]

Ibland får jag intrycket om att jag lever i en skyddad verkstad. De gånger jag varit i andra länder så har t.ex nyhetsrapporteringen varit mycket råare. Är det någon som försöker vagga mig till ro, och intala mig att allt är OK och att det bra är att köra på? I den här tråden vill jag att ni berättar alla hemskheter ni vet om världen, och som ni kanske anar att andra inte är medvetna om.

Okej, då ska jag berätta om en hemskhet långt värre än något av det media rapporterar om: nämligen det faktum att nästan alla människor här i väst lever i den felaktiga föreställningen att enskildas våldsbrott gentemot enskilda skulle vara bland det viktigaste att bekymra sig om i vår tid. Hur stor andel av en dagstidning idag är fylld av rapportering om mord, våldtäkter, misshandel och liknande? Oerhört stor andel, i relation till hur stor andel dessa saker förekommer i verkligheten. Tidningar lever på att spela på folks sedan stenåldern nedärvda - och numera mestadels utdaterade! - rädsla för omedelbart fysiskt våld. Om det skulle rapporteras om dödsfall utifrån hur vanliga de är, skulle det den 11 september 2001 har funnits långt mindre att läsa om terrorattentaten i USA än om många andra dödsfall runtom i världen, och från och med dagen efter skulle det inte ha stått någonting om dessa terrorattentat, någonsin. Vi har en kultur som frossar i vissa sorters dödsfall framför andra. (Och som även frossar i dödsfall framför andra nyheter än dödsfall, även när dessa andra nyheter är viktigare).

Media förmedlar dagens "galgbacke", det som ska stämma oss till "ont" och "gott", och få oss att glädjas åt att vi inte själva är drabbade, och att vi ska vara tacksamma?

[Logos]

Beware of people who are never reading books
Beware of people who are always reading books

[Logos]

Ann Heberlein

Men varför lägger hon huvudet på sned och snyggposerar lite halvt svårmodigt så det inte ska se för uppenbart ut? Får ju mig att misstänka att hennes litteratur följer samma mönster.

Mitt ex var en sådan människa. Kom långt på sitt utseende i 30 år, men sedan började hon utbilda sig och forska för att kompensera. Är inte seriös, utan det är en roll. Plockar ihop en massa information och matar ut det i en ny förpackning. Nu är jag elak, "och vill inte förtala", men jag har svårt för kändisintellektuella som kör en roll för att framstå som attraktiva, särskilt svårt får man det naturligtvis när man som mig tagit denna vals några varv.

Som jag ser det är det en hemskhet att kvinnor tvingas in i dessa roller. Jag vill inte upprätthålla dem, eller glorifiera den vackra, mystiska och plågade kvinnan. Varför kunde inte en oattraktiv kvinna få bli känd för det hon skriver, nej för samma information skulle då uppfattas som patetiskt.

Nej, jag har inte läst en bok på 15 år. Jag slutade läsa när jag insåg att det bara var trycksvärta, och att jag läste mig själv.

Jag läste hennes döds-bok förra sommaren, och jag tror att du har helt rätt i ditt omdöme. Bitvis var den väldigt stark och självutlämnande och bitvis otroligt självförhärligande och allt detta blandat med säkerligen mycket noggrant utvalda referenser. Det lilla jag ahr sett av henne på DN:s kultursidor har ju inte heller varit särskilt imponerande.