"Alla är dumma!"
Moderator: Moderatorgruppen
"Alla är dumma!"
Det fanns en gång i en stad en barberare som rakade alla som inte rakade sig själva. Frågan var dock bara vem som rakade denne flitige barberare? Den enda rimliga slutsatsen var ju att om han inte rakade sig själv – så rakade han sig själv…
Det kända problemet uppstår i mängd- och abstraktionsteorier och formulerades ursprungligen av den engelske filosofen Bertrand Russels i början av 1900-talet. Och just den här analogin med barberaren är självklart bara en grov förenkling av den logisk-matematiska paradoxen som han brottades med (The vicious circle principle).
Jag är nu personligen ingen hejare på avancerad logik eller matematik men jag kan förstå det rent språkligt logiska problemet med denne barberare. Jag kan förstå att ett uttalande som innehåller begreppet ”alla” inte själv kan ingå i den egna utsagan.
Alltså, ett barn som uttrycker meningen ”alla är dumma” menar ju självfallet inte att den själv tillhör gruppen av ”dumma”. Det är ju givet!
Det är här jag så här i valtider kommer att tänka på vår demokrati.
I en demokrati är det tänkt att alla ska ha lika mycket att säga till om (en person = en röst) och att varje åsiktsbildning bör respekteras. Demokratin bygger på så vis sin ideologi på en attityd av tolerans och respekt för den andre. Men denna öppenhet kan också bli demokratins akilleshäl.
Frågan är dock om den liberala moderna demokratin med alla sina goda föresatser verkligen behöver bli ett offer för denna svaghet?
Problemet påminner nämligen om Russels paradox. Att demokratin ska gälla alla och värna allas lika rättigheter till fri åsiktsbildning och yttrandefrihet är grundläggande men innebär det verkligen att man som sann demokrat behöver darra på manschetterna när det gäller att ta i med hårdhandskarna mot de rörelser som inte omfattar den demokratiska värdegrunden.
Den öppenhet, välvilja och tolerans som är demokratins livsnerv bör alltså inte bli till en oförmåga att handla kraftfullt mot sådant som söker äventyra själva demokratins existens.
Demokratin är på så vis en ”over-ruling-principle” och därmed också en förutsättning för det öppna, fria samhället. Och kan därmed inte heller ifrågasättas eller bekämpas inom ramen för det demokratiska systemet.
Demokratins motståndare får helt enkelt slåss på andra arenor.
(Publicerat på: http://maxexhact.wordpress.com/2010/08/ ... -ar-dumma/)
Det kända problemet uppstår i mängd- och abstraktionsteorier och formulerades ursprungligen av den engelske filosofen Bertrand Russels i början av 1900-talet. Och just den här analogin med barberaren är självklart bara en grov förenkling av den logisk-matematiska paradoxen som han brottades med (The vicious circle principle).
Jag är nu personligen ingen hejare på avancerad logik eller matematik men jag kan förstå det rent språkligt logiska problemet med denne barberare. Jag kan förstå att ett uttalande som innehåller begreppet ”alla” inte själv kan ingå i den egna utsagan.
Alltså, ett barn som uttrycker meningen ”alla är dumma” menar ju självfallet inte att den själv tillhör gruppen av ”dumma”. Det är ju givet!
Det är här jag så här i valtider kommer att tänka på vår demokrati.
I en demokrati är det tänkt att alla ska ha lika mycket att säga till om (en person = en röst) och att varje åsiktsbildning bör respekteras. Demokratin bygger på så vis sin ideologi på en attityd av tolerans och respekt för den andre. Men denna öppenhet kan också bli demokratins akilleshäl.
Frågan är dock om den liberala moderna demokratin med alla sina goda föresatser verkligen behöver bli ett offer för denna svaghet?
Problemet påminner nämligen om Russels paradox. Att demokratin ska gälla alla och värna allas lika rättigheter till fri åsiktsbildning och yttrandefrihet är grundläggande men innebär det verkligen att man som sann demokrat behöver darra på manschetterna när det gäller att ta i med hårdhandskarna mot de rörelser som inte omfattar den demokratiska värdegrunden.
Den öppenhet, välvilja och tolerans som är demokratins livsnerv bör alltså inte bli till en oförmåga att handla kraftfullt mot sådant som söker äventyra själva demokratins existens.
Demokratin är på så vis en ”over-ruling-principle” och därmed också en förutsättning för det öppna, fria samhället. Och kan därmed inte heller ifrågasättas eller bekämpas inom ramen för det demokratiska systemet.
Demokratins motståndare får helt enkelt slåss på andra arenor.
(Publicerat på: http://maxexhact.wordpress.com/2010/08/ ... -ar-dumma/)
Si vis pacem, para bellum
- freddemalte
- Inlägg: 3393
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: "Alla är dumma!"
Spännande! Ja sådana där språkliga piruetter är väldigt intressanta och roliga och visar ju med all önskvärd tydlighet att mappningen mellan språkets formella system och "verklighetens" dito inte alltid är helt i överensstämmande och koherent. Problemet ligger (med stor sannolikhet) i språket och inte i världens beskaffenhet (möjligtvis i vår relation till de båda fenomenen). Vad gäller demokratin är det väl egentligen smartast att de byggs upp likt ett självreglerande feedbacksystem ungefär som människokroppen sköter temperaturen, hungern eller andra vitala funktioner, dvs när t.ex. temperaturen når en viss, för kroppen kritisk nivå (för kallt eller för varmt) ja då slår hypotalamus till och "beordra" systemet att motverka en katastrof och balansen är åter tillbaka. Hur detta feedbacksystem ska vara uppbyggt vad gäller det demokratiska systemet tvistar säkert de lärda om, men om inte den mekanismen finns riskerar antagligen systemet att kollapsa likt en kropp med en dysfunktionell temperaturreglering.maxexhact skrev:Det fanns en gång i en stad en barberare som rakade alla som inte rakade sig själva. Frågan var dock bara vem som rakade denne flitige barberare? Den enda rimliga slutsatsen var ju att om han inte rakade sig själv – så rakade han sig själv…[...]
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Frågan handlar alltså om huruvida det skall gå att avskaffa demokratin med demokratiska medel. Inom formella system kan man ju undvika denna typ av paradoxer genom att införa explicita regler, som att du t ex inte får konstruera satser av en viss form (t ex självrefererande) för att på så sätt hålla systemet konsistent. Detsamma kan man väl tänkas göra med demokratin, typ "Ett krav för att du skall få utnyttja den demokratiska principen i val är att ditt parti/förening inte strävar efter att underminera denna princip". Jag tycker inte det är en orimlig klausul att införa - varje system bör ha tillräckliga medel att kunna bevara sin egen existens.
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...
sydman skrev:Problemet är ju att det inte skulle vara en demokrati om den hade rätt att utesluta folk.
Nej visst, vi behöver inte kalla det för "demokrati" i strikt bemärkelse utan kan väl kalla det för "nån modifierad form av demokrati". De påminner i väldigt hög utsträckning om varandra, och de allra flesta egenskaper hos "demokrati" i strikt mening återfinns hos denna något modifierade form av demokrati. Jag ser dock inget problem med att modifiera demokratin något för att på så sätt göra den mer resistent. Det är ett lågt pris att betala för ett mycket starkare system. Demokrati har inget egenvärde för att vi kallar det just "demokrati", det har ett värde i vad det låter oss göra med det.
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...
- freddemalte
- Inlägg: 3393
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Det kanske är så att det "optimala" (eller det som måste accepteras) är en slags balans mellan ett demokratiskt och ett icke-demokratiskt system så att det icke-demokratiska systemet är implementerat i det "optimala demokratiska" (100%) och enbart "vaknar till liv" när det demokratiska systemet i sig övergår till att vara icke-demokratiskt t.ex. i en balans om 95% vs 5% så att när det råder 6% icke-demokrati så slår de 5% icke-demokratiska aktiviteter igång för att rädda de 95% demokrati så att det hålls stabilt i feedback-loop utan direkt slut. Kan tänka mig att det är precis så samhället faktiskt ser ut idag och att det inte är mer med det. Obs! %-halterna var enbart ett illustrativt exempel som självklart är betydligt mer dynamiska och komplexa än så och därmed mer internagerande med olika interna strukturer i systemet som sådant.sydman skrev:archaxe skrev:varje system bör ha tillräckliga medel att kunna bevara sin egen existens.
Problemet är ju att det inte skulle vara en demokrati om den hade rätt att utesluta folk.
Förklaring på exemplet:
95% motvarar det demokratiska systemet så som vi känner det i allmänhet med offentlighetsprincipen, allemansrätten, fria valen, rättsstaten, öppenheten etc.
5% motsvarar det "maskineri" i hela det optimala systemet (100%) som utgör reaktionssystemet: t.ex. förbud mot vissa grupperingar, tillslag mot vissa aktiviteter med mera. Detta kan vi kalla för det "internt icke-demokratiska systemet".
De 1% som i exemplet spiller över och skapar 6% icke-demokrati och som där med väcker regleringssytemet (de 5% ) motsvaras då av antidemokratiska krafter så som hotfulla grupperingar, antidemokratiska partier etc. Detta kan vi kalla för de "externt icke-demokratiska krafterna".
Oj, oj - vilket svammel!
Ja ja, ni kommer säkert på någon bra lösning på det hela?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: "Alla är dumma!"
maxexhact skrev:Den öppenhet, välvilja och tolerans som är demokratins livsnerv bör alltså inte bli till en oförmåga att handla kraftfullt mot sådant som söker äventyra själva demokratins existens.
Demokratin är på så vis en ”over-ruling-principle” och därmed också en förutsättning för det öppna, fria samhället. Och kan därmed inte heller ifrågasättas eller bekämpas inom ramen för det demokratiska systemet.
Demokratins motståndare får helt enkelt slåss på andra arenor.
(Publicerat på: http://maxexhact.wordpress.com/2010/08/ ... -ar-dumma/)
Om demokratin inte klarar en fight med sina motståndare ens på sin egen arena, utan även vid en fight på sin egen arena måste utestänga några "oönskade element" från sin egen arena för att kunna vinna - det vill säga: om demokratin inte ens klarar av att visa sig rättfärdigad ens på sin egen arena - har den helt klart inte visat sig värdig att regera allena.
-
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
x
Om man vill vara lite "elak" kan man invända att ditt val att låta det stanna vid just 95% / 5% kan misstänkas vara betingat av att Sd just nu råkar ligga i svängarna av 4%, så att de mycket lämpligt hamnar precis under de 5% du föreslår. Men oavsett detta, kan man fråga sig vilken princip som rent generellt (inom en mänsklighet av nuvarande sort) borde få avgöra var någonstans mellan 100% och 0% som en dylik "kompromiss" vore acceptabel.
Låt säga att 49% av svenskarna ansåg att all invandring in i Sverige borde stoppas, medan 51% ansåg att det inte spelade någon som helst roll om den fortsatte eller inte, och att de 51 procenten kom att avgöra det hela på grund av helt andra politiska frågor, som t.ex. föräldrapenning, a-kassa, äldreboende, huruvida hundar får bajsa på trottoaren, huruvida någon svensk får ha guldfiskar med tanke på djurrättsfilosofin som säger att alla djur potentiellt lider av fångenskap, osv, skulle det vara en i demokratisk mening tillfredsställande lösning (även om de 49 procentens vilja var sammanlagt mycket starkare än de 51 procentens vad beträffar just invandringen, och de 49 procenten gärna hade låtit hundar bajsa på trottoaren och så vidare, bara de hade fått slippa invandrarna)?
För mig är det uppenbart att olika väljare vill olika starkt det de vill. Med framtida teknik kommer man att kunna mäta hur starkt olika människor vill det de vill. Detta kommer i och för sig vara ett integritetsproblem i den mån sådana mätningar utförs mot individens vilja, men i den mån sådana mätningar utförs på individens begäran kan de tvärtom istället vara ett demokratistärkande instrument.
Låt säga - exempelvis - att jag vill att min granne inte ska få spela säckpipa, och att jag vill detta hundra gånger starkare än vad min granne vill att jag inte ska få steka morötter för att han tycker att stekta morötter luktar smått illa, och att varken jag eller min granne bryr oss ett skvatt om svensk politik utöver hur den påverkar hans rätt att spela säckpipa respektive min rätt att steka morötter - ska han då ha lika rösträtt som jag beträffande huruvida jag bör få steka morötter eller ej, medan jag får endast lika mycket (och inte mer) att säga till om beträffande huruvida han har rätt att spela säckpipa eller ej? I så fall skulle man väl värdera hans mycket svaga vilja som lika mycket värd som en mycket starkare vilja hos mig. Hur kan det vara demokratiskt?
freddemalte skrev:Det kanske är så att det "optimala" (eller det som måste accepteras) är en slags balans mellan ett demokratiskt och ett icke-demokratiskt system så att det icke-demokratiska systemet är implementerat i det "optimala demokratiska" (100%) och enbart "vaknar till liv" när det demokratiska systemet i sig övergår till att vara icke-demokratiskt t.ex. i en balans om 95% vs 5% så att när det råder 6% icke-demokrati så slår de 5% icke-demokratiska aktiviteter igång för att rädda de 95% demokrati så att det hålls stabilt i feedback-loop utan direkt slut. Kan tänka mig att det är precis så samhället faktiskt ser ut idag och att det inte är mer med det. Obs! %-halterna var enbart ett illustrativt exempel som självklart är betydligt mer dynamiska och komplexa än så och därmed mer internagerande med olika interna strukturer i systemet som sådant.sydman skrev:archaxe skrev:varje system bör ha tillräckliga medel att kunna bevara sin egen existens.
Problemet är ju att det inte skulle vara en demokrati om den hade rätt att utesluta folk.
Förklaring på exemplet:
95% motvarar det demokratiska systemet så som vi känner det i allmänhet med offentlighetsprincipen, allemansrätten, fria valen, rättsstaten, öppenheten etc.
5% motsvarar det "maskineri" i hela det optimala systemet (100%) som utgör reaktionssystemet: t.ex. förbud mot vissa grupperingar, tillslag mot vissa aktiviteter med mera. Detta kan vi kalla för det "internt icke-demokratiska systemet".
De 1% som i exemplet spiller över och skapar 6% icke-demokrati och som där med väcker regleringssytemet (de 5% ) motsvaras då av antidemokratiska krafter så som hotfulla grupperingar, antidemokratiska partier etc. Detta kan vi kalla för de "externt icke-demokratiska krafterna".[/i]
Om man vill vara lite "elak" kan man invända att ditt val att låta det stanna vid just 95% / 5% kan misstänkas vara betingat av att Sd just nu råkar ligga i svängarna av 4%, så att de mycket lämpligt hamnar precis under de 5% du föreslår. Men oavsett detta, kan man fråga sig vilken princip som rent generellt (inom en mänsklighet av nuvarande sort) borde få avgöra var någonstans mellan 100% och 0% som en dylik "kompromiss" vore acceptabel.
Låt säga att 49% av svenskarna ansåg att all invandring in i Sverige borde stoppas, medan 51% ansåg att det inte spelade någon som helst roll om den fortsatte eller inte, och att de 51 procenten kom att avgöra det hela på grund av helt andra politiska frågor, som t.ex. föräldrapenning, a-kassa, äldreboende, huruvida hundar får bajsa på trottoaren, huruvida någon svensk får ha guldfiskar med tanke på djurrättsfilosofin som säger att alla djur potentiellt lider av fångenskap, osv, skulle det vara en i demokratisk mening tillfredsställande lösning (även om de 49 procentens vilja var sammanlagt mycket starkare än de 51 procentens vad beträffar just invandringen, och de 49 procenten gärna hade låtit hundar bajsa på trottoaren och så vidare, bara de hade fått slippa invandrarna)?
För mig är det uppenbart att olika väljare vill olika starkt det de vill. Med framtida teknik kommer man att kunna mäta hur starkt olika människor vill det de vill. Detta kommer i och för sig vara ett integritetsproblem i den mån sådana mätningar utförs mot individens vilja, men i den mån sådana mätningar utförs på individens begäran kan de tvärtom istället vara ett demokratistärkande instrument.
Låt säga - exempelvis - att jag vill att min granne inte ska få spela säckpipa, och att jag vill detta hundra gånger starkare än vad min granne vill att jag inte ska få steka morötter för att han tycker att stekta morötter luktar smått illa, och att varken jag eller min granne bryr oss ett skvatt om svensk politik utöver hur den påverkar hans rätt att spela säckpipa respektive min rätt att steka morötter - ska han då ha lika rösträtt som jag beträffande huruvida jag bör få steka morötter eller ej, medan jag får endast lika mycket (och inte mer) att säga till om beträffande huruvida han har rätt att spela säckpipa eller ej? I så fall skulle man väl värdera hans mycket svaga vilja som lika mycket värd som en mycket starkare vilja hos mig. Hur kan det vara demokratiskt?
Re: "Alla är dumma!"
maxexhact skrev:Problemet påminner nämligen om Russels paradox. Att demokratin ska gälla alla och värna allas lika rättigheter till fri åsiktsbildning och yttrandefrihet är grundläggande men innebär det verkligen att man som sann demokrat behöver darra på manschetterna när det gäller att ta i med hårdhandskarna mot de rörelser som inte omfattar den demokratiska värdegrunden.
Jag väljer att bara citera denna del, men jag ska ändå försöka svara på hela din frågeställning. Det korta svaret är att en kultur är inte bara summan av dess delar. Ett samhälle är summan av dess delar, eftersom ett samhälle räknas som en samling individer. Men människan har också en kultur som hon hela tiden bygger på, omformulerar, håller fast vid, förkastar och ändrar på - ständigt. Kultur är alltså något som redan finns där som olika ideologier, filosofiska system, religioner, värderingar, osv. Dessa är saker som inte går att kvantifiera utan är saker som folk håller sig till helt enkelt eftersom dom tror på dom.
Och det är sällan så att en hel kultur alltid har en hel befolkning som alla håller med om samma saker och där ingen har något nytt att tillföra eller något eget perspektiv över huvud taget. Inte ens i extremt religiösa länder finns det avsaknad av dissidenter, av människor som tänker annorlunda, av människor som har ett annorlunda perspektiv, men skillnaden är att i sådana länder så bekämpas annorlunda perspektiv. En sådan kultur har redan fråntagit människorna friheten att yttrycka sin egen ståndpunkt. Frihet bör tror jag mätas i termer av negativ frihet, vilket betyder att det är frihet från, inte frihet till. Men frihet från att bli tystad, frihet från att bli avbruten, frihet från att bli hotad, frihet från att bli censurerad, frihet från att bli hindrad från att delta i allmänna forum, frihet från att bli förlöjligad och hånad för sin åsikt, osv.
Skulle då denna frihet från att slippa bli avbruten, mobbad och hotad vara en inskränkning för de som avbryter, hpnar och mobbar? Absolut. Men är den inskränkningen befogad eller är det odemokratiskt? Alltså kan vi se att demokrati inte alls garanterar frihet, ändå påstås det att demokratins uppgift är att skydda människors frihet!
Vad är demokrati? Demokrati är inte en snyggt filosofiskt utskuren och definierad term, utan är en högst allmän och artificiell term som beskriver ett samhällsskick. Demokrati beskriver bara att folket ska vara de som i slutändan bestämmer - vilka som ska bli ledare och så vidare. Demokrati har därför inget att göra med individuell frihet som detta definieras här som negativ frihet, dvs frihet från förtryck, frihet från mobbing, hot och så vidare. En fråga är då om demokrati, som i slutändan baseras på majoritetens åsikt, bäst kan garantera individuell frihet - frihet från att bli tystad, avbruten, censurerad, mobbad, hotad etc, eller om demokrati snarare är att betrakta som ett hot mot individuell frihet. Isåfall, vad kan bäst garantera individuell frihet?
De auktoritära systemen går inte att räkna med, de utgår ifrån härskarprincip och bekämpar allt som härskaren anser inte ska få finnas i sitt kungarike. Detta är de exklusivistiska ideologierna, religionerna och värderingarna. Men även demokratin, där folket på något sätt ska kunna göra sina röster hörda i det enorma medialandskapet, i den enorma mängden av åsikter, i det enorma påtrycket från grupper som använder sig av hot, mobbing och våld för att censurera andra ståndpunkter än sina egna. Vad blir svaret? Inte enhetligt. En del av lösningen är utvecklingen av kultur, utvecklingen av en god ton, en tolerant miljö, en positiv syn på människor och särskilt en positiv syn på avvikande och annorlunda människor. Det innebär också att en del av lösningen är utbildning, att studera frågorna djupare. Det innebär genomlysning och utveckling av de idéer som frodas i samhället. Kulturen kan ge den miljö som behövs så att allas ståndpunkter kan finna utrymme att bli hörda.
-
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Sceptisk skrev:En fråga är då om demokrati, som i slutändan baseras på majoritetens åsikt, bäst kan garantera individuell frihet - frihet från att bli tystad, avbruten, censurerad, mobbad, hotad etc, eller om demokrati snarare är att betrakta som ett hot mot individuell frihet. Isåfall, vad kan bäst garantera individuell frihet?
Demokrati - i betydelsen "majoritetsstyre" - är ingen garant för att alla individer får sina rättigheter respekterade, det är jag helt på det klara med. Men jag tror demokrati (majoritetsstyre) är det bästa vi med någon rimlig sannolikhet kan uppnå inom någon rimlig tid, om vi inte vill ta en oförsvarligt stor risk för att låta makteliten skapa en global diktatur. Majoriteten må ha fel ibland, men den säkerställer åtminstone att de allra mest idiotiska idéer som diverse maktgalna makthavare tenderar ha blir förverkligade.
Jag tror att varje strävan efter något bättre statsskick än demokrati, i denna tid, är att gapa efter alltför mycket. Vi ska vara glada om vi ens uppnår demokrati. Att få en majoritet av mänskligheten att samsas om en vettig politik för mänskligheten är svårt nog. Låt oss nöja oss med det målet. Det är svårt nog att uppnå.
Sedan, när mänsklighetens överlevnad är säkrad, genom att en övermänsklig AI säkrat den, kommer den övermänskliga AI:n att kunna tänka ut, mycket bättre än någon av oss nu, huruvida, och i så fall hur, man kan bygga något bättre än demokrati. Men låt oss tills vidare nöja oss med att sträva efter demokrati. För mänsklighetens överlevnads skull.
- freddemalte
- Inlägg: 3393
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Så vad skulle vara bättre?
Givet de diskussioner som förts i denna tråd uppstår av nyfikenhet förlajande fråga:
Hur skulle ett bättre (i så många avseenden som möjligt) system än demokratin (eller vad det nu är vi ska kalla det system vi har i t.ex. Sverige) se ut? Ge mig gärna lite olika tankar om detta!
Vänligen
Fredrik
Hur skulle ett bättre (i så många avseenden som möjligt) system än demokratin (eller vad det nu är vi ska kalla det system vi har i t.ex. Sverige) se ut? Ge mig gärna lite olika tankar om detta!
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Justin,
Vad menar du med att du vill det "mer" eller "starkare"? Och hur menar du att framtidens teknik ska kunna mäta det här på ett sätt som vi inte kan idag? Man kan ju t ex operationalisera det i termer av hur mycket du är beredd att betala för att få din vilja igenom, vilket vore en form av plutokrati. Eller man kan be folk rangordna en rad påståenden från vad de tycker är mest viktigt till minst viktigt, för att få en relativ jämförelse. Eller så kan man ge alla människor typ hundra "åsiktspoäng" som de får fördela på en rad frågor för att på så sätt ta reda på vad som är viktigast för dem. Men på vilket sätt skulle detta bli ett integritetsproblem? Hur mäter du såna här saker utan folks medgivande?
För mig är det uppenbart att olika väljare vill olika starkt det de vill. Med framtida teknik kommer man att kunna mäta hur starkt olika människor vill det de vill. Detta kommer i och för sig vara ett integritetsproblem i den mån sådana mätningar utförs mot individens vilja, men i den mån sådana mätningar utförs på individens begäran kan de tvärtom istället vara ett demokratistärkande instrument.
Låt säga - exempelvis - att jag vill att min granne inte ska få spela säckpipa, och att jag vill detta hundra gånger starkare än vad min granne vill att jag inte ska få steka morötter för att han tycker att stekta morötter luktar smått illa, och att varken jag eller min granne bryr oss ett skvatt om svensk politik utöver hur den påverkar hans rätt att spela säckpipa respektive min rätt att steka morötter - ska han då ha lika rösträtt som jag beträffande huruvida jag bör få steka morötter eller ej, medan jag får endast lika mycket (och inte mer) att säga till om beträffande huruvida han har rätt att spela säckpipa eller ej? I så fall skulle man väl värdera hans mycket svaga vilja som lika mycket värd som en mycket starkare vilja hos mig.
Vad menar du med att du vill det "mer" eller "starkare"? Och hur menar du att framtidens teknik ska kunna mäta det här på ett sätt som vi inte kan idag? Man kan ju t ex operationalisera det i termer av hur mycket du är beredd att betala för att få din vilja igenom, vilket vore en form av plutokrati. Eller man kan be folk rangordna en rad påståenden från vad de tycker är mest viktigt till minst viktigt, för att få en relativ jämförelse. Eller så kan man ge alla människor typ hundra "åsiktspoäng" som de får fördela på en rad frågor för att på så sätt ta reda på vad som är viktigast för dem. Men på vilket sätt skulle detta bli ett integritetsproblem? Hur mäter du såna här saker utan folks medgivande?
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...
Re: "Alla är dumma!"
freddemalte skrev: Ja sådana där språkliga piruetter är väldigt intressanta och roliga och visar ju med all önskvärd tydlighet att mappningen mellan språkets formella system och "verklighetens" dito inte alltid är helt i överensstämmande och koherent. Problemet ligger (med stor sannolikhet) i språket och inte i världens beskaffenhet (möjligtvis i vår relation till de båda fenomenen). Fredrik[/i]
Jo, precis...
freddemalte skrev:Vad gäller demokratin är det väl egentligen smartast att de byggs upp likt ett självreglerande feedbacksystem ungefär som människokroppen sköter temperaturen, hungern eller andra vitala funktioner, dvs när t.ex. temperaturen når en viss, för kroppen kritisk nivå (för kallt eller för varmt) ja då slår hypotalamus till och "beordra" systemet att motverka en katastrof och balansen är åter tillbaka. Hur detta feedbacksystem ska vara uppbyggt vad gäller det demokratiska systemet tvistar säkert de lärda om, men om inte den mekanismen finns riskerar antagligen systemet att kollapsa likt en kropp med en dysfunktionell temperaturreglering.
Vänligen
Fredrik
Jo, någonstans hoppas jag att detta självreglerande kärl fungerar. Det gjorde inte det 1933 och frågan är om det fungerar i Italien i dag?
Men framförallt infinner sig svagheten hos demokratins förespråkare och administratörer. Systemet så som det vanligtvis ser ut, verkar kunna lägga ut linjalen och hålla avstånd till sina fiender. Problemet är kanske snarare demokratins alla glada ideologer som ibland missar att man ibland även måste rusta sig för krig...
För övrigt så lyssnade jag precis på din medverkan i filosofiska rummet om solipsismen, det var bra... (det skötte du bra - om jag nu får lov att låta lite... ja du vet) (Ladislaus Horatius var jag kompis med en gång i tiden men bröt kontakten efter det att han började kalla sig "filosof" och försvara revisionisten Faurisson – så kan det gå!)
mvh
Si vis pacem, para bellum
- freddemalte
- Inlägg: 3393
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: "Alla är dumma!"
Ha, tack! Ja, det var en roligt upplevelse att medverka där! Jag blev lite besviken på det programmet men det gick över sedan. Jag hade trott att vi skulle prata om den metafysiska solipsismen (hur världen de facto är beskaffad), men det blev mer prat om solipsister (de som har den synen på världen), något som jag inte var speciellt intresserad av. Sen hjälpte det ju inte att Ladislaus flummade ut i helt andra saker. Men det var, som sagt, en intressant erfarenhet.maxexhact skrev:För övrigt så lyssnade jag precis på din medverkan i filosofiska rummet om solipsismen, det var bra... (det skötte du bra - om jag nu får lov att låta lite... ja du vet)
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster